IMG_7537

Ny energi och kraft ut till skolidrottsföreningarna

Kan en nystart på jobbet efter en lång ledighet bli så mycket bättre än att fem nya kollegor väntar runt hörnet?! Knappast. Skulle vara en sex-sju stycken då kanske…😉

Att känna att vi med gemensamma krafter nu kan uträtta mer av det vi vill uträtta, att vi kan komma närmare de mål vi jobbar mot och att vi kan kan sätta fart på en snöboll som vi vet kan bli så stor att den rullar av sig själv med full kraft vinter som sommar är en minst sagt behaglig myskänsla.

Så välkomna in i värmen Anna, Oscar och Oscar, Malin och Jasmin! Med er hjälp kommer fler skol-IF att känna att de har ett tillräckligt stöd för att vara det de vill vara och för att utvecklas som de vill utvecklas. Fler skolor kommer att skapa rätt förutsättningar för en fungerande förening på skolan och få nytta av föreningens möjligheter att skapa rörelse på skolan och skapa gemenskap mellan åldersgrupper och andra indelningar.

Fyra fullspäckade dagar för nyanställda på Skolidrottsförbundet med lära känna-lekar, information och utdelning av telefoner och profilkläder.

En skol-IF är bräcklig. Vi har fler än 1000 bräckliga medlemsföreningar. Vi vill räcka till för alla men vi gör inte det. Vi vill ha resurser att finnas till för alla men vi har inte det. Vi har under många år framförallt byggt vår stödapparat nära föreningar på ideella krafter. Det har inte räckt och nu har vi modet och gör de prioriteringar vi känner behövs samtidigt som idrottsrörelsen som helhet och samhället tydligare än på länge ser värdet av att barn rör mer på sig och deltar i sociala sammanhang där de lär sig om samarbete och demokrati. Det sammantaget gör att vi kan utöka kraften i vår organisation genom att ytterligare fem personer gör allt i sin makt för att barn  och unga ska ha egna idrottsföreningar där de får utöva idrott och rörelse på det sätt de själva önskar och samtidigt lär sig verka i en förening och att vara ledare.

Den här veckan lär sig de fem nya föreningsutvecklarna allt om sin nya arbetsgivare och hur de på bästa sätt stöttar, skapar och utvecklar skolidrottsföreningar. Det här kommer märkas i första hand i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Norrbotten, Västerbotten, Södermanland, Örebro och Västmanland när de nästa vecka sätter full fart ute i verksamheten.

Men håll i er. Det här är bara början!🙂

/Johan Sandler

Sommartankar & sommartanka

Snart tar hela kansliet semester och det börjar redan bli tomt på Idrottens hus. Förra veckan hade vi kanslidagar där vi bland annat pratade om begreppet inkludering.

Vad är inkludering egentligen? När är någon inkluderad? När en får vara med eller när en själv känner sig inkluderad? När en känner samhörighet?

Vi pratar mycket om inkludering inom Skolidrottsförbundet och inom svensk idrott i stort. Vi pratar om att det är viktigt med inkludering och att alla ska känna sig inkluderade. Men hur ska vi göra? Vad är vår plan och våra verktyg? Ofta återkommer vi till utbildning. För att förstå hur inkluderande verksamheter ser ut måste vi ha kunskap. I Skolidrottsförbundets utbildningsmaterial ”Unga leder unga” talas mycket om demokrati och ungdomsinflytande. Även normkritik är med som en viktig del men den behöver utvecklas och bli mer djupgående. För enda sättet att få alla att känna sig inkluderade är att se till att ha en verksamhet där alla kan känna sig lika värda och respekterade.

Människor vill känna samhörighet och ett sätt vi gör detta på är att hitta likheter hos varandra. Därför följer de flesta av oss olika normer, för att passa in och känna gemenskap. De som på olika sätt bryter normen kan därför ofta känna sig exkluderade. Jag letar själv, ibland medvetet och ibland mer omedvetet efter folk jag kan identifiera mig med. Vissa saker syns utanpå men de flesta inte. Är du till exempel rasifierad och arbetar på Idrottens hus i Skanstull är du relativt ensam. De flesta som arbetar här har ljus hy och ser europeiska ut. Detta skapar en vithetsnorm och därmed också en stor brist på kunskap och erfarenhet. Är du queer eller icke hetero kan du också känna dig exkluderad eftersom vi ofta tar för givet att alla är hetero och sexualitet eller könsidentitet är inget som behöver synas utanpå. Likaså om du har en dold funktionsvariation. Sitter du i rullstol däremot kommer de flesta på Idrottens hus direkt att lägga märke till dig eftersom du så tydligt bryter mot normen.

Det finns många grupper som är exkluderade inom svensk idrott men debatten och även praktiken hur vi ska kunna förändra, utveckla och bli bättre lever. Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte är den enskilda personen som bryter mot normen som har ett problem. Problemet är när verksamheter och rörelser inte får ta del av alla sorters människor och alla sorters tankar. En homogen rörelse utan mångfald saknar alltid viktiga kunskaper och erfarenheter, den kan därför inte utvecklas och kommer tillslut att stagnera.

Nästa vecka drar Skolidrottsförbundet till Visby för att delta på Almedalsveckan. Veckan kommer innehålla många seminarier på ovanstående tema och många viktiga diskussioner kommer att få ta plats. Frågan är bara vem som får ta plats på Almedalsveckan? Är hela Sverige representerade där? Troligtvis inte och det är till exempel därför som den ”Alternativa politikerveckan” har anordnats sedan 2001 vid sidan av. Den Alternativa politikerveckan arrangeras som en protest mot dagens politiska system och de växande lobbygrupper som har mer makt att påverka politiker än de som inte har samma möjligheter till organisering, såsom exempelvis socioekonomiskt utsatta grupper.

Oavsett vad vi tycker om respektive arrangemang tänker jag att vad jag än gör i sommar eller vart jag än befinner mig ska jag hela tiden försöka vara medveten om mina egna privilegier så att jag kan bli uppmärksam på när jag ges makt och tar plats framför någon annan. Sen ska jag också njuta, bada och umgås med min hund så att jag kan fylla på energiförråden till hösten. För då blir det nya tag för Skolidrottsförbundet och ett fortsatt arbete med att bli ett ännu bättre och ett ännu mer inkluderande idrottsförbund!

För att se bilder från Almedalsveckan följ oss på Instgram @skolidrottsforbundet och facebook.

Kanslidagar med många pauser för idrott och lek
Kanslidagar med många pauser för idrott och lek

vollleyFör oss på kansliet funkar volleyboll som en inkluderande sport eftersom alla är ”nästan” lika ”dåliga” :-) 

Kunskap, fantasi och struktur

Utbildning. Kunskap.

Det är något av det viktigaste Skolidrottsförbundet vill ge sina skol-IF och medlemmarna där. Med kunskap stärker du din självkänsla och dina möjligheter att påverka. Med kunskap ökar möjligheterna att göra rätt!

Det gäller förstås även förbundsstyrelsen, det högsta beslutande organet mellan våra förbundsmöten. Eller om en så vill: de som ska se till att vi följer beslut från förbundsmöten och bestämmer hur de fattade besluten ska bli verklighet. Detta gör de tillsammans med de anställda tjänstepersonerna på kansliet.

För att ge styrelsen större kunskap och bättre möjligheter att fatta kloka beslut hade RF-juristen Alexander Krüger och Jens Lindquist från SISU Idrottsutbildarna bjudits in till första mötet med den delvis nya styrelsen.

Alexander Krüger berättade bland annat att ”idrottsjuridik” egentligen inte finns, i alla fall inte på akademisk nivå. ”Idrottsjuridik i egentlig bemärkelse” finns genom idrottsspecifika regelverk bestående av bl.a. utövanderegler, tävlingsregler, reglementen, föreskrifter och anvisningar. ”Ett regelsystem som saknar motsvarighet på något annat samhällsområde.”

20160612_103217

Att arbeta i en styrelse och lära sig mer kan vara riktigt roligt. Fråga bara ledamöterna Daniel Kåreda och Marie-Louise Dahlberg samt valberedningens ordförande, Djanet Beraki.

Det är alltså väldigt viktigt att vi lever efter våra stadgar som är att se som ett avtal mellan medlemmar och förbund eller förening. Det är avtalet som i grunden styr verksamheten. I Skolidrottsförbundet är rent spel en mycket viktig del och för att kunna spela rent krävs inte bara moral, utan också kunskap om hur en förening eller ett förbund fungerar.

Styrelsen är den som ska leda ett förbund eller en förening. Därför är det viktigt med så mycket kunskap som möjligt för att kunna dra upp riktlinjer och visioner som anställda (i förbundet) sedan ska arbeta utifrån. På vägen är det viktigt att styrelsen stöttar och följer arbetet så att det går i rätt riktning.

I Sverige finns lagar och regler kring det mesta, men det finns alltså ingen lag kring ideella föreningar. Därför får vi leva efter praxis (som en brukar göra, av hävd):

  • Stadgar av någorlunda fullständighet ska antas,
  • styrelse ska utses att företräda föreningen,
  • namn/firma och ändamål samt bestämmelser om hur beslut i föreningens angelägenheter åstadkommes kan sägas ingå i kravet på fullständiga stadgar,
  • Intern praxis – kompletterar det som inte står i stadgarna (så som vi brukar göra, gjort tidigare)

Däremot finns det viss lagstiftning som vi har att förhålla oss till. Det är till exempel skattelagstiftning och bokföringslagen, men även personuppgiftslagen (PUL) när det gäller hur vi hanterar våra medlemsregister.

Det kanske kan låta lite svårt och snårigt, men om vi skaffar oss kunskap och lever efter vår värdegrund med rent spel som ledstjärna, kommer vi långt. Och egentligen är det, som Christer Pallin, chefsjurist på Riksidrottsförbundet brukar säga, ”nästan kriminellt enkelt att bilda förening.”

Styrelsen fick med hjälp av Jens Lindquist också ytterligare kött på benen vad gäller arbetsgivaransvaret i förbundet. Ett ansvar som förstås även gäller en föreningsstyrelse eller SDF-styrelse om anställda finns. Det handlar mycket om skyldigheter och rättigheter och ansvarsfördelning.

20160612_110106

Med nyvunna eller uppfriskade kunskaper tog sig styrelsen sedan an arbetet med den ordinarie föredragningslistan. Där behandlades bland annat Verksamhetsinriktningen för 2017–2018; vad vill styrelsen ha ut av den? Verksamhetsinriktningen är ju det som ska styra förbundets verksamhet de närmaste två åren. Den bygger i sin tur på visionsdokumentet ”Färdplan 2025” och ska också stämmas av mot hela Svensk Idrotts nya strategi. Allt hänger ihop i en lång tråd där olika hänsyn måste tas på vägen.

På liknande sätt vill vi förstås att våra föreningar och distriktsförbund ska jobba efter egen förmåga.

Vi ska nu se över och utveckla vår grundutbildning, Unga leder unga, vi driver ett internt Ledarskapsprogram och mer kommer under 2017. Ett tips är också att ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna om ni vill stärka er förening. De har massor med duktiga konsulenter över hela landet.

Det finns som sagt mycket att lära sig när det gäller att driva ett förbund eller en förening. Ju mer vi kan, desto proffsigare blir vi och desto bättre blir våra föreningar och stödet till dem. Einstein ska visst ha sagt: ”Fantasi är viktigare än kunskap”. Men om vi kombinerar kunskapen med fantasi och adderar struktur kan det bli riktigt bra!

 

 

Leka idrott – att bli som barn på nytt!

Barn. Vuxen. Gränsen är inte tydlig och det kan skifta från person till person och från egenskap till egenskap. Men det finns en skillnad ändå. Att behöva tas om hand och att behöva vara omhändertagande.

Barn- och ungdomsidrott har traditionellt sett skapats av vuxna för unga. Vuxna har skapat vuxenidrott för unga, en kopia fast för barn. Kanske en kortare sträcka att springa, kanske mindre mål, mindre boll och så vidare.

Vuxna har tävlat och velat vinna så då har barnen fått göra det också. Minimaran, Lilla Göteborgsvarvet, (de här exemplen har inte alltid segrar i fokus men de är en kopia av vuxenföreteelsen)  ja ni vet.  Så här är det fortfarande förstås men det finns en hel del intressant som förändrar bilden och som fått mig att tänka.

padeltennisDet finns så många vuxna just nu som vill leka idrott. Vi vill utmana oss själva och testa nytt. Listan av allehanda nya sporter som till exempel paddeltennis
med tillskyndare som Måns Zelmerlöw och Jonas Björkman och Swimrun som fullständigt exploderat på ett par år med tusentals utövare kan göras lång. Och samtidigt börjar vuxna utöva nya sporter i allt större utsträckning både i föreningsform och på gym och andra privata aktörer. Väldigt många upplever just nu en känsla av att det aldrig är försent att börja och det är ju en fantastisk nyhet. Och vi är bara i början av den här utvecklingen.

swimrun

Jag provade själv på swimrun för första gången häromveckan. Jag är ingen duktig simmare så jag fick verkligen kämpa och slita och utmana mig själv både mentalt och fysiskt. Det var en härlig idrottsupplevelse helt fri från kampen om att vara bäst. Vi var ett skönt gäng som samlats på initiativ av Swimrunentusiasten Erika Rosenbaum. Det är bara att dyka upp en eller flera torsdagskvällar under för- och sensommar på friluftsgården Hellasgården i Stockholm. Det pratas och skrattas och gemenskapen är stor före, under och efter träningstävlingen. Någon var snabbast och fick ett pris, sedan lottades det ut priser bland alla deltagare. Erika bjöd på supersmaskiga hembakta kakor och kaffe och skrev resultatlistan på ett kollegieblock.

Den här nya vuxenidrotten, som är mer spontan, mer flexibel, mer föränderlig, känns mer barnslig, mer likt barns sätt att vara, att leka. Fokuset skiftar snabbt, det kan vara roligt att förbereda för lite hemmaorientering i trädgården men när allt är klart vill barnet plötsligt spela fotboll…😉
Och nya sporter och idrottslekar uppstår ständigt hos barn och det är roligt att prova, roligt att utvecklas och bli bättre. Det är kul att träffa andra och lära dem och lära av varandra och utveckla sin idrott och utveckla sitt idrottande.

För några år sedan skapade jag och några kompisar i 30-årsåldern ett helt nytt strandtennisspel som vi allteftersom förfinade och lekte fram. Och vi spelade matcher och blev bättre och vi skrattade mycket. Som barn gör. På en annan strand för drygt ett år sedan inledde jag mitt projekt att lära mig att gå på händer. Det kan jag nu. Det är aldrig försent att lära sig nya saker, att prova nytt, att utvecklas, att leka.

Jag brukar tänka ”Lek i sandlådan när du tycker det är kul att leka i sandlådan, för sedan kan det vara försent”.  Alltså passa på att göra det du tycker är roligt för stunden för rätt var det är har intresset skiftat och den upplevelsen och möjligheten har gått dig förbi.  Och på samma gång handlar det då om att göra det som passar just en själv.

Och för att knyta ihop säcken så är det ju det som gäller också barn. Att få göra det en gillar och göra det så sitt sätt. Där kan det nya vuxenidrottandet göra att nutidens barnidrott som skapas utefter vuxenvärlden också innebär idrott för barn på barnens sätt. Vi vuxna har blivit barn, snacka om win-win!😉

Här ett klockrent exempel på idrott som skapas av unga – för unga. Barnidrott när den är som bäst. Idrott som är rolig här och nu. Barn älskar ett schyst vattenkrig! Och det gör väl vuxna också…🙂

Klågerupskolans IF:
https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fklagerupskolansif%2Fvideos%2F789005954568903%2F&show_text=0&width=560

Vad gör skol-IF på sommaren?

4475658Vi älskar sommaren och vi älskar att prata om sommaren. Vad vi ska göra, vart vi ska vara, vilka vi ska vara med och andra mer eller mindre storslagna planer. Barnen längtar efter sommarlovet, sommarstugan, baden, resorna, vattenlanden, glassarna eller vad det nu kan vara. Men vi får inte glömma att alla barn och ungdomar inte har en sommarstuga, råd att åka på någon semester eller lediga föräldrar. En del har föräldrar som jobbar hela sommaren och många har ingen sommarstuga, råd med semestrar eller grandparents som ställer upp. Förhoppningsvis finns det något roligt kollo eller annat läger att åka på, eller ett fritids som ordnar bra aktiviteter. Oavsett kan det vara svårt för vem som helst att aktivera sig under tio veckor.

På några håll i landet har barn och ungdomar lite extra tur, det finns nämligen skolidrottsföreningar som aldrig vilar. Dessa håller likt höst- och vårtermin igång aktiviteter som passar alla. Allt för att det ska vara enkelt, roligt och (nästan) gratis.

I Svedala, i Skåne, till exempel. Där har skolidrottsföreningarna gått ihop och tillsammans med kommunen kör de ”Sommarsporren” för alla barn i årskurs 3 till 6. De som leder aktiviteterna är skolidrottsungdomar, såklart!

I Småland arrangerar Vislanda skol-IF sommaridrottskola. På programmet står bland annat Fotboll, Gymnastik, Paddling, Friidrott, Bågskytte och Volleyboll. Det är fritt fram för deltagarna själva att önska och påverka vilka aktiviteter som ska hållas. Vislanda skol-IF har även ett samarbete med fritidsgården och kommer bland annat hyra ett utomhusbad för högstadieeleverna samt ha dagsutflykter till Piggeboda. Föreningen har även skapat en facebooksida som heter ”spontanidrott, vislanda skol IF” där de lägger ut aktiviteter under sommaren för de som är sugna att vara med. Förhoppningsvis blir det även ett triathlon för de mellan 13-25 år i slutet av sommaren. Ja idéer, planer och aktiviteter är det inget Vislanda skol-IF har problem med.

Sen får vi inte glömma alla ledarskapsläger som bygger på utbildningsmaterialet Unga leder Unga. Vi har Premiumlägret i Dalarna, ELIT-lägret i Västmanland och nytt för i år är Sommarlovslägret i Gästrikland, för att nämna några.

Vet ni fler skol-IF som håller öppet? Tipsa oss och ta massa bilder och skicka in så vi kan inspirera ännu fler att ha aktivitet!

 

IMG_7238

Att vinna glädje och gemenskap

Är så lyckligt lottad att jag får motionera på arbetstid. Skam vore i och för sig annars, om vi inte levde som vi lär inom idrotten där vi predikar alla vinster med att svettas, flåsa, kämpa, och – ha roligt tillsammans med andra.

I måndags lirade jag boll med ett gäng idrottsbyråkrater, ett fotbollspass på Kanalplan i Stockholm. Vi var mellan 21 och drygt 50 år gamla, vi spelar efter vår förmåga och har väldigt kul. Och vi räknar målen. Vi analyserar på ett lättsamt sätt spelet efteråt och ser fram mot nästa måndag (då stelheten bör ha lagt sig).

Oavsett vilket lag som gjorde flest mål den här gången är vi alla vinnare. Vi har motionerat, vi har skrattat, vi har umgåtts. Och lite grann mätt våra krafter. Däremot har vi snart glömt hur det gick. Och någon tabell har vi inte. Nästa gång är det nya lagkamrater.

Vart vill jag komma med det här?

Vid Riksidrottsmötet förra året antogs en strategi som syftar till att idrottsrörelsen ska bli än bredare, än mer inkluderande för att fler ska uppmuntras till att idrotta hela livet i förening. Målet är 2025, men många förbund, däribland Skolidrottsförbundet, tog direkt det här arbetet på allra största allvar och drog igång.

Vi ser nu över alla våra aktiviteter för att komma fram till hur vi kan erbjuda idrott, träning och för den som vill tävling, för alla. Det står faktiskt skrivet i våra grunddokument att vi ska göra just det.

Tavla från RF

Ett konkret arbete som pågår är att det görs en tävlingsutredning där en grupp ser över förbundets tävlingsverksamhet i detalj. Senast förra helgen träffades gruppen för att diskutera det första utkastet till förslag.

Det är för tidigt att avslöja vilka slutsatser gruppen har dragit, men som generalsekreterare för Skolidrottsförbundet ser jag många spännande frågor när det gäller nya tävlingsformer som alla kan ta del av. Måste det finnas en slutsegrare? Kan tjejer och killar tävla tillsammans? Måste det vara fasta lag eller kan vi träffas från flera föreningar och mixa lag? Och få nya vänner.

Skolidrottsförbundet är ett av 71 specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. I stort sett alla de övriga erbjuder verksamhet där ett av de yttersta målen är att bli elit, att bli bäst i Sverige eller bäst i världen. Behöver då också vi bedriva sådan verksamhet? Eller ska vi vara förbundet som erbjuder alla annan en rolig och inkluderande verksamhet?

Vi återkommer på vägen och hoppas på att styrelsen innan året är slut fattar ett genomtänkt beslut kring framtidens tävlande i Skolidrottsförbundet. Ett beslut som i längden leder till att fler tar del av vår verksamhet med glädje, glöd och gemenskap.

IMG_1417

Kopplat till motionsfotbollen jag beskrev ovan, kan jag nog säga att min fotbollsintelligens mognade sent. Bortsett från den fysiska biten är jag en betydligt bättre fotbollsspelare än jag var när 20 eller 25, när fotbollen var mer tävlingsinriktad för min del.

Jag växte ganska tidigt, är född under första halvåret, och fick ibland spela med ett år äldre killar. Sedan gick det utför. Eller kanske inte. Jag hamnade i ett div IV-lag, Sundborns GoIF, med många sköna och trevliga lagkamrater. Och hade fortsatt kul.

Jag har fortfarande kul. Både på planen och med kompisarna efteråt. Det är dit vi inom idrottsrörelsen måste sträva; alla ska få ha kul – oavsett om de idrottar för gemenskapen och hälsans skull eller om det är för att bli bäst i världen. Men bredden ska inte bara vara en förutsättning för att skapa elit. Bredden ska också vara sin egen om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas – och tror – att när vi delvis förändrat kulturen, när tävlingslogiken inte är allenarådande, är det minst lika fint att vara ledare för en verksamhet som bidrar till att fler idrottar hela livet!

Det är förstås inte bara Skolidrottsförbundet som insett detta. Många av de andra förbunden inom Svensk Idrott jobbar med samma sak, men på olika nivåer. Fotbollförbundet har exempelvis tagit bort tabeller till och med 12 år som en del i översynen, Basketförbundet har Easy Basket och innebandyn är tydlig med sin utvecklingsplan.

Och mer kommer, det kan jag lova!

 

Nybohov_lagbild

Skoljoggen – så självklart viktig

Jag sitter och tänker på Skoljoggen. På siffror. En halv miljon barn och unga varje år. Totalt måste det handla om säkert fler än fem miljoner som någon gång sprungit Skoljoggen. 34:e året i år. Det innebär ju att alla som är yngre än 53 år har kunnat springa Skoljoggen. Och en avsevärd del av de som är plus 53 har barn som har mött Skoljoggen under sin skoltid. Så jag inser ju att vi som lever i Sverige 2016 i stort sett alla har Skoljoggen gemensamt. Det sägs ju att det är viktigt för ett samhälle med saker som förenar, saker som vi har gemensamma erfarenheter från och upplevelser vi har delat och delar. Det gör att vi känner samhörighet med andra och att förståelsen för likheter och olikheter kan öka. I vår tid finns inte de självklara sakerna som att se samma tv-program, läsa samma tidning gilla samma artist. Utbudet är i alla sammanhang enormt och kanalerna lika många. Möjligheterna att vara en del av en gemensam värld är stora men det kan också vara så att det blir lättare att känna sig ensam och utan samhörighet och sammanhang.

Vet du trots allt inte vad Skoljoggen är så ta en titt på webbsidan. 😉

Skoljoggen skapar gemensamma upplevelser och förenar vårt samhälle. Det är stora ord men sanna ord. Många är de lärare som vittnar om hur bra Skoljoggen fungerar för att skapa gemenskap på skolan. Skoljoggendagen är en dag som förenar och skapar enighet.

Råby skola utanför Nyköping var först att anmäla sig till årets Skoljoggen. Läraren Mari Andersson:
”Skoljoggen är ett perfekt sätt att starta upp skolåret tillsammans.  Det är inte bara en happening utan kan utvecklas så mycket och knyta an till undervisningen”

Läs mer om vad Mari har att säga och Skoljoggen på Råby skola

Och kolla in klippet här ner så fattar du!🙂

Och många gör just det. Alltså fördjupar Skoljoggen med att arbeta med det utbildningsmaterial som finns i samband med Skoljoggen. Det handlar om mänskliga rättigheter och mycket med barns rättigheter i fokus i form av barnkonventionen och går väldigt bra att kombinera med FN-dagen 24 oktober senare under hösten.

Alltså,  gemenskap och utbildning är två bra saker. En tredje är självklart rörelse, fysisk aktivitet. Det är ju så allmänt känt just nu att barn generellt rör på sig för lite. De skjutsas i bil till skolan, de sitter stilla både i skolan och hemma. Här finns Skoljoggen som en motkraft mot den utvecklingen. Det ska vara en dag fylld av rörelse och god hälsa. Många skolor utvecklar sin Skoljoggen till att innebära annan rörelse än just löpning. Det har skapats hinderbanor, lekar och en mängd kringaktiviteter och inte sällan diskussioner om kost och hälsa.  Skoljoggen bara finns där år efter år som en perfekt chans för skolor att bara med självklarhet använda sig av den för att ta sitt ansvar för mer glädjefylld kravlös rörelse. De som kan det här med fysik aktivitet på vetenskaplig grund säger ju ofta att barn ska vara mer utomhus för då uppstår rörelsen mycket mer automatiskt i bra miljöer som i skogen eller bra anpassade ytor.

Medicine doktor Ulrika Berg och docent Örjan Ekblom skriver i Rekommendationer om fysisk aktivitet för barn och ungdomar att:
”Alla barn och ungdomar ska uppmuntras till daglig fysisk aktivitet. Hälsovinster uppnås vid sammanlagt minst 60 minuters fysisk aktivitet per dag… Fysiska aktiviteter som ger en markant ökning av puls och andning (hög intensitet) bör ingå minst 3 gånger i veckan.”

-®WestPhoto-skoljoggen-003

Skoljoggen sker utomhus i miljöer som uppmuntrar till rörelse och ger skolor en möjlighet att manifestera vikten av motion och ta sitt ansvar för att intresset skapas hos barnen.
Jag har sett Skoljoggen på många skolor. Jag har sett många glada miner och svettiga pannor. Jag har sett lärare få stoppa barn att springa vidare för att de ska gå och äta lunch. Ge barn chansen och de tar den! Och i och med Skoljoggen får barnen chansen att uppleva ett ”lopp” utan krav på prestation och utan krav på anmälningsavgifter. För en familj kan det i många barnlopp uppgå till flera hundra kronor bara för att barnen ska springa några hundra meter och sedan få en glass eller annat sött som belöning. Här har friidrottsklubbar en del att göra om de på allvar vill vara med och ta ansvar för barns intresse för och tillgång till rolig fysisk aktivitet.

Och så slutligen. Jag sitter vid mitt skrivbord och pysslar med Skoljoggens hemsida, med anmälningsformulär, svarar på frågor och diskuterar nya idéer. Under stora delar av året är jag långt från ”verkligheten”. I år inträffar verkligheten den 14 september och dagarna därikring. Och förutom tillfredsställelsen av att vara med och skapa allt det ovan nämnda så är det ju helt fantastiskt att veta att vi med hjälp av Skoljoggen samlar in miljontals kronor som gör att barn får en chans till ett okej liv. SOS Barnbyar är vårt partner och barnbyn i Bouar i Centralafrikanska republiken är under 2012-2016 mottagare av de pengar vi samlar in.

Vill du veta mer om hur situationen är i Bouar just nu så finns senaste information i länken här nedan:
Senaste nyhetsbrevet om läget i Bouar i Centralafrikanska republiken

Det är fyra månader till Skojoggendagen den 14 maj. Men arbetet pågår för fullt förstås för att på allra bästa sätt bli det Skoljoggen kan vara. Och nu kan jag ju inte låta bli att dela med mig av det som precis blev klart! En interaktiv karta för att se Skoljoggens fantastiska utbredning över landet. Aldrig tidigare har vi på ett så överskådligt sätt kunnat visa hur stor och viktig Skoljoggenfamiljen är. Och än så länge har bara en dryg tiondel anmält att de kommer att köra. Vi brukar ju vara fler än 2000 skolor och omkring en halv miljon barn och unga. Fantastiskt!

Här kan du se en Sverigekarta med alla Skoljoggande skolor

20160510_113420

Idrotten ser inga begränsningar

För någon vecka sen fick jag chansen att besöka en skola och en förening i Uppsala och känna på riktigt engagerad verksamhet. Där engagemanget finns, där samlar jag energi till mitt eget engagemang.

På Valsätraskolan i Uppsala jobbar idrottsläraren och vuxenstödet Neno. Han har fått mycket uppmärksamhet eftersom att han på eget initiativ driver det som han kallar för Parasportdagarna. Dagarna handlar om att idrott inte ser några begränsningar. Neno hjälper eleverna att se möjligheterna. Fokus dessa två dagar, trots regn och kyla, var på topp och det var inte många som sa”jag kan inte”. För alla verkade eniga om att alla kan, att det bara handlar om att hjälpas åt, kämpa, tro på sig själv och varandra och se sina egna och varandras styrkor. Ordet hinder nämns inte en enda gång under dagen. Det blir extra tydligt för de flesta elever när de får se en film om olika atleter som idrottar. Att gnälla på att man inte kan vara med på idrotten för att skorna klämmer blir liksom väldigt fånigt när man ser människor utan underben springa maraton eller människor utan armar som rider genom att hålla tyglarna i munnen.

I Skrapans skolidrottsförening anordnar eleverna själva aktiviteter direkt efter skoltid. Vuxenstödet Oskar hejar på alla som trillar in och visar mig till ena sidan av salen där ett stort gäng spelar Vollyboll – för att det är kul. Ett annat gäng tränar olika danskoreografier. Den som kan en dans lär ut koreografin till de andra. Eftersom dans vanligen är en ganska dyr fritidsaktivitet ser ungdomarna de som ett smidigt och smart sätt att få dansa, i princip gratis. Tjugo kronor per år kostar det av vara medlem i Skrapans skol-IF, då får man även tillgång till gymmet. I gymmet tränar bland annat Hillevi, 17 år, flera gånger i veckan. När jag hör att alla medlemmar, för endast en tjuga har tillgång till allt detta blir jag nästan rörd, varför är det inte så här på alla skolor?

Ja, vad olika det kan se ut. Vissa skolor hinner inte ha någon aktivitet alls efter skoltid medans andra har hur mycket som helst. Är den slumpen, olika förutsättningar eller enskilda eldsjälar? Det finns inget enkelt svar på dessa frågor men genom att lyfta fram härliga exempel hoppas jag ge inspiration till fler att starta och engagera sig i skol-IF.

En skol-IF är kanske ett av de enklaste sätten att skapa enkel och rolig fysisk aktivitet för en stor målgrupp. Det behöver inte kosta, barnen behöver inte skjuts utan är redan på skolan och de flesta idrotter och fysiska aktiviteter är möjliga.

För jag tror verkligen att en skolidrottsförening ger så mycket mer än vad den tar i energi. Oavsett om du är ett engagerat vuxenstöd, idrottslärare, rektor, elev, förälder eller någon annan. Om man bara tar sig tiden att lyssna på de ungas önskemål, och då menar jag verkligen lyssna, så finns engagemanget där, och lusten till att röra på sig, leda aktiviteter och att få vara med och styra hur verksamheten ska se ut.

Skolidrottsföreningens dag

Eftersom föreningarna är kärnan i Skolidrottsförbundet uppmärksammas den varje år med skolidrottsföreningens dag. Dagen firas den andra tisdagen i maj varje år så i år inföll den igår, den 10 maj.

Gjorde er förening något särskilt denna dag? Skriv till oss och berätta!

Här på kansliet valde vi att uppmärksamma oss själva och dagen i Idrottens Hus genom att bjuda in de andra förbunden till olika lekar, Kin ball, rundpingis, tipspromenad och filmvisning. För oss är det viktigt att de andra förbunden och idrottsrörelsen känner till oss. Det är inte alltid så självklart som man kan tro. För till exempel Fotbollsförbundet eller Friidrottsförbundet är det enklare men för oss som ligger i gråzonen mellan skolan och föreningslivet är det lite klurigt. På den sista frågan, på tipspromenaden, fick de andra förbunden svara på varför vi egentligen finns, här kommer ett axplock av vad de svarade:

Tic, Tac, Toe (fysisk luffarschack)

”För att skapa fundamentet för livslång idrottsglädje i förening”

”För att barn och ungdomar ska engagera sig, leda och lära sig att ta initiativ och ansvar. Barn vet vad barn vill ha och det leder till bättre idrott för alla. De unga som leder aktiviteterna utvecklas på ett otroligt positivt sätt”

”För att se till att alla barn och ungdomar har möjlighet att utvecklas och idrotta”

”För att främja rörelseglädjen hos barn och unga”

”För att alla ska kunna idrotta samt vara med och påverka hur idrottssverige ser ut”

”För att involvera och utbilda unga i den svenska idrottsrörelsen”

”För att möjliggöra idrottande för precis ALLA”

”För att inspirera till idrott, ledarskap, föreningskunskap och hjälpa alla barn till makt över sina liv”

”För att öka idrottsintresset och motverka folkhälsoproblemen”

”För att alla på alla nivåer ska få idrotta på den nivån de själva vill”

”För att det är de unga som ska ta över samhället och de behöver bli satsade på!”

”För att förebygga utanförskap”

Tillsammans fångar dessa meningar det mesta som Skolidrottsförbundet står för. Det är nog inte många som inte skulle skriva under på ovan. Så, med risk att låta som Svt:s Kalle ”Gympaläraren”. Vi måste, alla, ta ett gemensamt ansvar för precis allas barn rätt till rörelse. Det ska vara enkelt, roligt och nästan gratis och det ska bygga på glädje, glöd och gemenskap.

Om ni inte redan gör det, se till att följa oss på Instagram, där lägger ungdomarna i olika skol-IF själva upp bilder från deras verksamhet. Följ @skolidrottsforbundet

 

 

 

Stolt, glad och nöjd!

Norslund i Falun på 1970-talet, ett nybyggt typ miljonprogram. Ett gäng samlat. En tar ledarrollen. Det är olympiska spel på gång i sandlådan, över de låga staketen mot gräsmattan och runt klätterställningarna.

Tänk om jag då hade fått veta att det fanns något som hette skol-If. Tänk om jag som tonåring fått åka på ett förbundsmöte i Stockholm och möta andra tonåringar – och vuxna – som tagit tag i ledarpinnen. Om jag fått utbyta tankar och idéer kring ledarskap och föreningsliv. Och om ungas inflytande.

Nu blev det ändå en ledarbana. Men lite självlärt, kanske inte alltid helt genomtänkt. Tänk vad mycket mer jag hade fått med mig med skol-IF från tidig ålder.

Jag pendlar just nu – efter avslutat förbundsmöte- mellan två känslor när det gäller mitt arbete och engagemang i Skolidrottsförbundet:

  • Att fortsätta njuta av lyckokänslan efter lyckat förbundsmöte och jubileumsfest den gångna helgen.
  • Pirret av allt bra som är på gång i olika delar av Skolidrottsförbundet.

Och det är väl så det ska vara? Njuta av det som gått bra och samtidigt blicka och jobba framåt! Det är i det läget vi nu är som förbund.

Några revolutionerande beslut fattades inte vid förbundsmötet i helgen, men vi har tillräckligt mycket bra som redan är i rullning för att kunna se att utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt.

Fortfarande ett par dagar efter avslutat möte går jag tillbaka till Skolidrottsförbundets Facebook-sida för att njuta av årets förbundsmöte och jubileumsfest. Och varje gång blir jag lika glad, stolt och nöjd! Och här finns fler bilder!

Glad, stolt och nöjd för att vi lever upp till att vara ett förbund för alla, unga som äldre. Glad stolt och nöjd för att 100-årsfesten blev lyckad. Glad stolt och nöjd för att vi tillsammans genomförde det formella mötet på ett korrekt, men ändå lättsamt, och trevligt sätt.

Många av oss som samlades för ungdomsträff, Ledarskapsprogram, formellt förbundsmöte och jubileumsfest, tyckte nog att dagarna gick för fort. Visst var vi trötta, men vi fick också så mycket energi av varandra, från 15 till 72 år! Det var verkligen glädje, glöd och gemenskap som vi vill ha det.

Två tidigare gs

Här ser vi två tidigare generalsekreterare, Ingemar Forsberg och Jan-Anders Allinger i samspråk.

Självklart uppstod även diskussioner, i och utanför mötessalen. Så ska det också vara. Skolidrottsförbundet jobbar för att alla ska få – och våga – göra sig hörda. Vi ska leva och leda som vi lär, varje dag ända in i märgen.

Vi berättar ofta att skol-IF och Skolidrottsförbundet är barn och ungas förening och förbund. Om vi tar förbundsmötet som exempel föregås det alltid av ett fiktivt förbundsmöte där de som är med första gången får öva sig i hur det går till i skarpt läge. Från årets förmöte hämtar vi att flera av de fiktiva motioner som skrivits mycket väl hade platsat på det formella årsmötet. Tänk om jag hade fått den chansen när jag var i tonåren.

Förmöte 2

Vi uppmuntrar också de unga att ta klivet upp i talarstolen. Med rutinerade Eva Johansson som mötesordförande känns det tryggt.

Vi konstaterar att en av två mötesordförande fortfarande går på gymnasiet och att mötessekreteraren är drygt 20 år.

Vi vet att mer än hälften av deltagarna på mötet är födda på 1990-talet.

Vi valde en ordförande i valberedningen som är 20 år.

Och när jag skriver ”vi”, menar jag Skolidrottsförbundet. Vi är inte de där i Stockholm, vi är inte enskilda distriktsförbund som jobbar var för sig, vi är inte vi och dom. Alla tillsammans är vi Skolidrottsförbundet. Det är viktigt att förstå om vi ska komma vidare och verkligen bli den starka basen i samhället och i idrottsrörelsen.

Vi utvecklas och utvecklar. Jag törs säga att vi ses som ett föredöme när gäller demokrati och när det ungt inflytande. Våra ungdomar utmärker sig positivt på allmänna träffar och i det lokala arbetet.

Tänk om jag fått veta att det fanns något som hette skol-IF när jag växte upp. Visst, jag blev ledare ändå, jag får leda det finaste förbundet och får vara med och påverka Svensk Idrott. Men varför chansa? När det finns något så fint och bra och utvecklande som skol-IF. Och Stefan Bergh, som gratulerade och talade till oss, han började i skol-IF och nu är han generalsekreterare för Riksidrottsförbundet.

Jag blir inte förvånad om vi har en kommande ledamot i Riksidrottsstyrelsen i våra led. Eller en generalsekreterare.

I väntan på det får vi njuta av bland annat den här filmen som visar hur det kan gå till i en skol-IF där vi jobbar med rörelse, ledarskap, demokrati och föreningskunskap.

Pär, generalsekreterare och stolt skolidrottare!

100-år-200x200

Vårt viktigaste möte – Av unga för unga

Kunskap är makt! Så är det ju. Men ibland räcker inte ens det för att ha möjligheten att påverka. Vår ideella organisation bygger precis som andra medlemsorganisationer på medlemsmakt. Organisationen är medlemmarna. Men så finns alla inbyggda strukturer som kommer både inifrån organisationen och utifrån vårt samhälle i stort.

I helgen har vi årsmöte/förbundsmöte. Det innebär att vi samlar Skolidrottsförbundet. Vi har en härlig blandning av unga och äldre. Jag tror mig vara ganska säker på att den blandningen är svår att hitta i någon annan organisation. Ge mig gärna exempel på annat så vill vi gärna veta mer om er.🙂

Här kan du läsa mer på vår webb om mötet 2016

tova
Tova Johnsson var en av de som tog plats på förbundsmötet i Sundsvall 2014.

I vår organisation, i de föreningar som är vår själ är åldern en faktor. Det är för barn och unga vi finns till. En låg ålder innebär naturligt att en troligtvis hunnit samla färre erfarenheter än någon som levt länge. Men samtidigt ser en världen på ett nyare sätt. Unga uppfattas ofta som naiva och att det är negativt. Men naivitet är ju något energifyllt och ohämmat som rätt omhändertaget kan ge nya infallsvinklar på gamla problem och ge glöd åt kreativitet. I vintras läste jag Stefan Einhorns ”Vägar till visdom”. Något som fastnade hos mig var uppgiften om att ålder inte längre lika självklart ses som en förutsättning för visdom. Unga människor har aldrig tidigare haft möjligheten att på ett så omfattande och snabbt sätt ta till sig kunskap och tillgodogöra sig andras erfarenheter. Och unga människor tillgodogör sig den nya tekniken, som är en förutsättning för att leva i ett modernt samhälle, på nolltid vilket gör dem till makthavare.

Men trots detta ser vi på unga som någon som ”inte riktigt är färdig”, någon som ”behöver lite tid men sedan så…”

Vi vill inte ha det så i Skolidrottsförbundet. Nu när vi samlas för att summera de två år som gått och lägga grunden för kommande år samtidigt som vi firar att vi blir riktigt vuxna som organisation och fyller 100 år så vill vi ge plats åt alla. Här och nu. Vi gör det genom att alltid ha de unga i fokus för vi vet att de så lätt blir åsidosatta eftersom de strukturer och normer vi lever i gärna gör det så.

ungasundsvall
Några av deltagarna på ungdomsträffen senaste förbundsmötet.

Här kan ni se sköna bilder från ungdomsträffen i Sundsvall och övrigt från vårt förra förbundsmöte

workshop
I helgen satsar vi extra på sociala medier. Fokus Instagram.

Något av det viktigaste vi gör är att vi bjuder in unga förbundsmötesdeltagare till en förträff där vi umgås och har skoj tillsammans och skapar en trygghet i en grupp som kanske är nya i sammanhanget eller just känner för sig själva att låg ålder är en black om foten. Sedan har vi workshops och föreläsningar och framförallt går vi igenom vad ett årsmöte är. Vi har en regelrätt utbildning och övar mötet dagen innan det äger rum på riktigt så att alla känner sig trygga med det som ska komma. Senaste förbundsmötet var i Sundsvall 2014 och då klev de fram en efter en i talarstolen och tog plats och kände sig välkomna och trygga. De hade kunskapen. De visste vad de gjorde och varför. De hade fått koden.

Men kanske ännu viktigare var det att de visste att det var okej. Att vi äldre ville att de skulle kunna koden. De visste att vi tycker att det blir bättre om vi är fler som tycker och tänker från olika bakgrunder, i olika åldrar och med olika erfarenheter. Det är ju nog så viktigt. Kunskapen ger chans till makten men det behövs också rätt inställning hos äldre för att ge plats åt unga att kunna utnyttja just sin unika kunskap och det krävs rätt inställning hos äldre att kunna lyssna och ta till sig ungas kunskap.

På torsdag kör vi igen. Förbundsmöte i Stockholm med 100-talet deltagare från 15 år till ja säkert 75 år. Och så 100-åringen förstås. Vi alla.

100-år-200x200