20141116_121347

Å du sköna förening!

Vi är många som frågar oss vad som händer i omvärlden just nu. Både i vår närhet och lite längre bort.

Vi reagerar på olika sätt på instabilitet, splittring och polarisering. Det finns de som tror på ”enkla lösningar” och det finns lösningar som tar lite längre tid, lite större tålamod och en stor arbetsinsats. Och som kräver kunskap, omtanke och en vilja att förena istället för att splittra.

Skolidrottsförbundets värderingsgrund vilar tryggt i Idrotten vill och Barnkonventionen som värnar barn och ungas rätt i samhället. Och det gäller alla barn och unga. I våra föreningar ska ingen väljas bort, inte av någon anledning. Du platsar, oavsett vilka kunskaper du har, oavsett vilken religion du tror på, oavsett vilket kön du har, oavsett var du är född, oavsett vem du älskar och oavsett om du har en funktionsvariation.

Alla dessa delar är viktiga, men just nu står arbetet med integration och inkludering högt på agendan. Lätt är det inte med så mycket information och desinformation som är i omlopp, vilket gör Skolidrottsförbundets pågående arbete och nedanstående satsning så nödvändig.

När regeringen presenterade höstbudgeten förra veckan visade idrottsminister Gabriel Wikström nämligen igen att han tror på idrottsrörelsens kraft. För 2017 finns 14 miljoner extra avsatta för ett intensifierat arbete i särskilt utsatta områden. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa varaktig idrottsverksamhet genom ledarutbildning och föreningskunskap.

gabriel-och-maslah

Ledarutbildning och föreningskunskap är ju, utöver fysisk aktivitet som passar alla, Skolidrottsförbundets huvudsakliga verksamhet. Vi är gärna med och tar ett större ansvar för att stärka föreningslivet och bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Vi finns ju i skolan där de flesta barn finns.

Bara smaka på ordet förening. En gång till: förening. Vad får du för associationer?

För mig är det något mjukt, sammanhållande, inkluderande och vackert. Både organisatoriskt och fysiskt.

Om vi inom idrottsrörelsen föregår med gott exempel och lever som vi lär, är det ett stort steg på vägen. Påminner om vår värdegrund som förstås borde gälla även i övriga delar av samhället. Med tanke på att vi inom Svensk Idrott är cirka 3 miljoner medlemmar kan vi vara en än starkare kraft.

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

För att Skolidrottsförbundet ska kunna bidra än mer till ovanstående, fortsätter vi nu att utveckla vår utbildning Unga leder unga på olika sätt. Vi vill erbjuda fler varianter, vi tittar på digitalisering, tillgänglighet och uppdateringar för att fler ska kunna bidra till en stärkt rörelse och därmed ett starkare samhälle. Vi har många exempel på att ungdomar som fått ta plats i förening och förbund vittnar om att de blir starkare även i andra sammanhang.

img_1347

Vi fortsätter också att jobba för att ge våra föreningar det allra bästa stödet för att de ska kunna utvecklas och långsiktigt vara idrottens bas, föreningen där du tar klivet in i idrottsrörelsen. Då är det mycket viktigt att de ansvariga föreningarna har de kunskaper som krävs för att driva verksamheten – att vi skapar en kultur där det är vardag.

Förbundsstyrelsen har därför fastslagit vad som definierar en kvalitetsmässigt bra skol-IF:

  • Att erbjuda medlemmarna kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.
  • Att ha en styrelse bestående av unga medlemmar som stöttas av vuxen.
  • Att låta medlemmar, oavsett nivå, utbilda sig i föreningslära och ledarskap.
  • Att skapa former för demokrati och ungdomsinflytande.

För att lyckas med detta, för att nå ut till föreningarna, anställde vi för en månad sedan fem föreningsutvecklare som jobbar i olika delar av landet. Det gör att vi kommer närmare våra föreningar och kan finnas på plats när de behöver stöd för att utvecklas i den utpekade riktningen. Vi hoppas få medel för fler föreningsutvecklare under 2017 så att vi kan verka nära föreningarna på fler platser i landet.

Ytterligare en insats för att lyckas med våra föresatser är att kanslipersonal och styrelseledamöter inom kort påbörjar en utbildning i normkreativitet. Vi gör detta för att utöka vårt synfält, lära oss mer om strukturer som begränsar oss och bli än mer inkluderande i vårt tankesätt. Jag är övertygad om att detta utvecklar oss själva som individer och att det gagnar såväl förbundet som hela idrottsrörelsen.

Tillsammans i förening – så tar vi steg framåt.

leenden

Skoljoggen och alla dessa leenden

Före sommaren skrev jag en text om Skoljoggen och om dess förmåga att skapa gemenskap och samhörighet. Nu är vi mitt inne i denna hektiska period joggande och jag är överraskad.

Jag hade ju glömt HUR viktigt det här är. Jag hade ju glömt allt engagemang, alla frågor från skolor som planerar sin Skoljoggendag, alla barn som faktiskt tack vare detta 34-åriga arrangemang får en upplevelse som jag hade glömt hur stor den är.

Har du någon gång varit ute på ett Skoljoggenarrangemang på en skola som förstått budskapet med Skoljoggen så vet du ju också precis hur det är. Om du inte glömt…

Alla dessa leenden.

De finns där överallt. Och de är äkta. Det går liksom inte att inte le när en är ute i naturen en vacker förhöstdag med sommarvärme, när en rör på sig och blir svettig i pannan, när en får hänga med sina skolkompisar. Klart en ler. Och leenden smittar. Leenden är oemotståndliga.

Skoljoggen får barn att må bra och det gör mig stolt. Arrangemanget har alltmer utvecklats till att vara en manifestation för glädje och gemenskap i ett idrotts-och rörelsesammanhang. Det är allt mer sällan en tävling med vinnare och förlorare. Det är allt oftare ett minne för livet med bara vinnare. I år kommer det återigen att ha varit närmare 2000 skolor som arrangerat Skoljoggen och hundratusentals barn har joggat. Och jag nås av berättelser om ”en underbar dag”, ”årets höjdpunkt”, ”bästa dagen”. På Instagram flödar det av bilder med #skoljoggen och #skoljoggen2016 som visar rörelseglädje och sammanhållning. Och leenden.

Jag cyklade till Husby i norra Stockholm i onsdags på Skoljoggens huvuddag. Det var en strålande dag. Trädens gröna blad hade fått en lätt antydan till gulnad av de svala nätterna som den senaste tiden överträffats med råge av de tropiska dagarna. På Järvafältet, detta vackra, stora fält av skog och mark, mötte jag upp lärare och elever som hoppande och skuttande och skrattande var på väg mot sin Skoljoggen. Varv efter varv sprang de. En klunk vatten, sedan iväg igen. Upp och ner för backarna och varmare och varmare i kroppen och gladare och gladare.

 

Leendena smittade. Jag var ett enda stort sådant på min väg mot arbetsplatsen vid Skanstull i den södra delen av Stockholms innerstad. I Kista hejade jag på ett annat gäng som var mitt i sin upplevelse av Skoljoggen. Och i Tantolunden på Södermalm var det ösigt värre och visst var det Skoljoggen där också. Och detta bara på en kort cykeltur i stan. Samtidigt var tre av mina kollegor ute på tre andra arrangemang. Det är då jag inser storheten av denna dag, detta Skoljoggenarrangemang. Det är då jag inser att jag ju glömt hur stort och viktigt detta ju är och hur många ansikten som spricker upp i leenden runt om i Sverige på denna dag och på andra Skoljoggendagar. Om ett år kör vi igen. Som vi alltid gör. Med ett leende.

/Johan Sandler, projektledare för Skoljoggen

 

Foto: Malin Arnesson www.malinarnesson.com

Värdet av föreningen och…

…att ha privilegiet att arbeta med sina egna intressen och de värden jag brinner för.

Denna bloggtext handlar om vad unga personer (och gamla) kan få ut av att engagera sig i idrott- och föreningslivet. Den handlar också om hela värdet av föreningen och allt du som ledare eller vuxen i föreningen möjliggör för medlemmarna. Den kommer också att handla lite om varför det är så värt att lägga några timmar på administration.

12963547_10153390498287136_8315328053533758343_n

Hade jag aldrig varit intresserad av idrott eller aldrig deltagit i något föreningsliv så hade jag inte varit där jag är idag – och jag är ju på ett riktigt grymt ställe.

När jag var liten kunde jag inte identifiera mig med idrott, den var för alltför könsbinär* och jag hittade inte min plats riktigt även om jag flera gånger försökte. Jag fann istället en teaterförening, Nya Teatern, som kom att bli mitt vardagsrum för tio år framåt. En stor anledning till att jag började i en teaterförening som tioåring var ledaren som fick mig att trivas så bra. Hon var öppen, glad och såg mig. Hon var min första självvalda förebild. En annan anledning var lättheten att förutom att spela teater få sitta i styrelsen, att så småningom själv bli teaterledare, anordna egna projekt såsom kulturcafé och bara möjligheten att hänga i en öppen miljö. I teaterföreningen lärde jag känna de flesta av mina vänner och där kände jag mig trygg i att  få vara mig själv.

1970406_10151944949142136_1301285918_n

När jag var runt tjugo år hade jag tröttnat på teatern och letade efter mer fysiska utmaningar. Jag hittade boxningen och blev snabbt intresserad av att gå en ledarutbildning, ”Plattformen”. Under de år jag läste till dramapedagog satsade jag som mest på min egen träning men så fort jag hamnade i rätt förening, Majornas Boxningsklubb, i Göteborg kom lusten till föreningsengagemang tillbaka. Jag började att engagera mig i styrelsen, jag var med och drev träning för tjej- och transpersoner och klubben blev som mitt andra hem. Jag åkte på förbundsmöte och engagerade mig i likabehandlingsprojekt och i valberedningen. Jag fick nya vänner och jag fick en rik fritid och massa gratis utbildning. Jag har testat på boxningsklubbor på flera ställen i världen och jag har fått uppleva så otroligt mycket tack vare mitt intresse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När boxningen kändes för kravfylld och prestationsinriktad började jag åka mer och mer skateboard. Jag hade kört snowboard sedan 10 års ålder men skateboard kändes svårtillgängligt för mig som nybörjare. Efter att jag deltagit på ett skateboardläger för tjejer, med femtio deltagare i åldrarna sju till 50 år så var jag hooked. Sommaren efter fick jag jobb i Actionparken, en skateboardpark i Göteborg, och var själv med och anordnade läger, kurser och en festival. Därefter var jag med och höll kurser för barn och några somrar senare fick jag en projektanställning på Roofy Safety, en skateboardförening finansierad av arvsfonden som gjorde det möjligt för oss att delta på nästan alla skateboardtävlingar och event den sommaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I helgen, 30 år gammal, deltog jag för andra gången i en skateboardtävling, bara för skojs skull och det var hur kul som helst.

Vad vill jag säga med allt det här då? Jo att du som är ung, oavsett om du är tio eller tjugofem; engagera dig i det du tycker om, eller hitta något intresse om du inte redan har det och börja engagera dig. Det kommer att ge dig nätverk, personlig utveckling, bra saker på ett CV, nya upplevelser och kanske en kunskap om dig själv som gör att du hittar det du vill hålla på med i livet. Oavsett vad du kommer att arbeta med så kommer du ha nytta av dessa erfarenheter livet ut. Dessutom får du så mycket mer ut av att engagera dig i mer än din egen träning. Det gör att du får en chans att ge tillbaka det som andra gett dig och det gör att du blir lite mindre självcentrerad. Kanske en lite bättre människa helt enkelt. Detta gäller såklart för alla åldrar!

Och så det här med administrationen…

Det är stor skillnad på att träna själv, gå till ett privat gym och på engagera dig i en förening. Ibland muttrar våra föreningar om att det är för mycket administration och att det är svårt att få ihop tiden. Hör av er till oss då, för vi vill peppa och stötta er! Ja, det är lite extra jobb med en förening i form av att hitta en styrelse och ledare. En förening handlar ju inte om att få in pengar utan om att hitta en demokratisk plattform för gemensamma intressen. Administration är ibland trist men finns oftast till för att leda en demokratisk process. Lägger du in dina medlemmar i IdrottOnline registreras de och i längden får Riksidrottsförbundet mer pengar från staten vilket resulterar i att Skolidrottsförbundet får mer vilket gör att föreningen får mer.

En förening fyller alltså en så mycket större mening och har en så mycket bredare bas för att kunna verka som en plattform där alla kan delta, än exempelvis ett privat gym. Tycker inte du det är kul med IdrottOnline och föreningsadministration? Hitta en medlem eller ett äldre syskon som gillar att hålla på med administration, de finns! I en förening ska det finnas plats för alla, man behöver inte ens ha ett idrottsintresse utan kan engagera sig som styrelseledamot, ledare eller något annat just för att man förstår och tycker om värdet av föreningen.

*googla ordet könsbinär, ett bra ord att vara medveten om hur det påverkar dig, din omgivning och din idrottsförening.

 

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

IMG_7537

Ny energi och kraft ut till skolidrottsföreningarna

Kan en nystart på jobbet efter en lång ledighet bli så mycket bättre än att fem nya kollegor väntar runt hörnet?! Knappast. Skulle vara en sex-sju stycken då kanske…😉

Att känna att vi med gemensamma krafter nu kan uträtta mer av det vi vill uträtta, att vi kan komma närmare de mål vi jobbar mot och att vi kan kan sätta fart på en snöboll som vi vet kan bli så stor att den rullar av sig själv med full kraft vinter som sommar är en minst sagt behaglig myskänsla.

Så välkomna in i värmen Anna, Oscar och Oscar, Malin och Jasmin! Med er hjälp kommer fler skol-IF att känna att de har ett tillräckligt stöd för att vara det de vill vara och för att utvecklas som de vill utvecklas. Fler skolor kommer att skapa rätt förutsättningar för en fungerande förening på skolan och få nytta av föreningens möjligheter att skapa rörelse på skolan och skapa gemenskap mellan åldersgrupper och andra indelningar.

Fyra fullspäckade dagar för nyanställda på Skolidrottsförbundet med lära känna-lekar, information och utdelning av telefoner och profilkläder.

En skol-IF är bräcklig. Vi har fler än 1000 bräckliga medlemsföreningar. Vi vill räcka till för alla men vi gör inte det. Vi vill ha resurser att finnas till för alla men vi har inte det. Vi har under många år framförallt byggt vår stödapparat nära föreningar på ideella krafter. Det har inte räckt och nu har vi modet och gör de prioriteringar vi känner behövs samtidigt som idrottsrörelsen som helhet och samhället tydligare än på länge ser värdet av att barn rör mer på sig och deltar i sociala sammanhang där de lär sig om samarbete och demokrati. Det sammantaget gör att vi kan utöka kraften i vår organisation genom att ytterligare fem personer gör allt i sin makt för att barn  och unga ska ha egna idrottsföreningar där de får utöva idrott och rörelse på det sätt de själva önskar och samtidigt lär sig verka i en förening och att vara ledare.

Den här veckan lär sig de fem nya föreningsutvecklarna allt om sin nya arbetsgivare och hur de på bästa sätt stöttar, skapar och utvecklar skolidrottsföreningar. Det här kommer märkas i första hand i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Norrbotten, Västerbotten, Södermanland, Örebro och Västmanland när de nästa vecka sätter full fart ute i verksamheten.

Men håll i er. Det här är bara början!🙂

/Johan Sandler

Sommartankar & sommartanka

Snart tar hela kansliet semester och det börjar redan bli tomt på Idrottens hus. Förra veckan hade vi kanslidagar där vi bland annat pratade om begreppet inkludering.

Vad är inkludering egentligen? När är någon inkluderad? När en får vara med eller när en själv känner sig inkluderad? När en känner samhörighet?

Vi pratar mycket om inkludering inom Skolidrottsförbundet och inom svensk idrott i stort. Vi pratar om att det är viktigt med inkludering och att alla ska känna sig inkluderade. Men hur ska vi göra? Vad är vår plan och våra verktyg? Ofta återkommer vi till utbildning. För att förstå hur inkluderande verksamheter ser ut måste vi ha kunskap. I Skolidrottsförbundets utbildningsmaterial ”Unga leder unga” talas mycket om demokrati och ungdomsinflytande. Även normkritik är med som en viktig del men den behöver utvecklas och bli mer djupgående. För enda sättet att få alla att känna sig inkluderade är att se till att ha en verksamhet där alla kan känna sig lika värda och respekterade.

Människor vill känna samhörighet och ett sätt vi gör detta på är att hitta likheter hos varandra. Därför följer de flesta av oss olika normer, för att passa in och känna gemenskap. De som på olika sätt bryter normen kan därför ofta känna sig exkluderade. Jag letar själv, ibland medvetet och ibland mer omedvetet efter folk jag kan identifiera mig med. Vissa saker syns utanpå men de flesta inte. Är du till exempel rasifierad och arbetar på Idrottens hus i Skanstull är du relativt ensam. De flesta som arbetar här har ljus hy och ser europeiska ut. Detta skapar en vithetsnorm och därmed också en stor brist på kunskap och erfarenhet. Är du queer eller icke hetero kan du också känna dig exkluderad eftersom vi ofta tar för givet att alla är hetero och sexualitet eller könsidentitet är inget som behöver synas utanpå. Likaså om du har en dold funktionsvariation. Sitter du i rullstol däremot kommer de flesta på Idrottens hus direkt att lägga märke till dig eftersom du så tydligt bryter mot normen.

Det finns många grupper som är exkluderade inom svensk idrott men debatten och även praktiken hur vi ska kunna förändra, utveckla och bli bättre lever. Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte är den enskilda personen som bryter mot normen som har ett problem. Problemet är när verksamheter och rörelser inte får ta del av alla sorters människor och alla sorters tankar. En homogen rörelse utan mångfald saknar alltid viktiga kunskaper och erfarenheter, den kan därför inte utvecklas och kommer tillslut att stagnera.

Nästa vecka drar Skolidrottsförbundet till Visby för att delta på Almedalsveckan. Veckan kommer innehålla många seminarier på ovanstående tema och många viktiga diskussioner kommer att få ta plats. Frågan är bara vem som får ta plats på Almedalsveckan? Är hela Sverige representerade där? Troligtvis inte och det är till exempel därför som den ”Alternativa politikerveckan” har anordnats sedan 2001 vid sidan av. Den Alternativa politikerveckan arrangeras som en protest mot dagens politiska system och de växande lobbygrupper som har mer makt att påverka politiker än de som inte har samma möjligheter till organisering, såsom exempelvis socioekonomiskt utsatta grupper.

Oavsett vad vi tycker om respektive arrangemang tänker jag att vad jag än gör i sommar eller vart jag än befinner mig ska jag hela tiden försöka vara medveten om mina egna privilegier så att jag kan bli uppmärksam på när jag ges makt och tar plats framför någon annan. Sen ska jag också njuta, bada och umgås med min hund så att jag kan fylla på energiförråden till hösten. För då blir det nya tag för Skolidrottsförbundet och ett fortsatt arbete med att bli ett ännu bättre och ett ännu mer inkluderande idrottsförbund!

För att se bilder från Almedalsveckan följ oss på Instgram @skolidrottsforbundet och facebook.

Kanslidagar med många pauser för idrott och lek
Kanslidagar med många pauser för idrott och lek

vollleyFör oss på kansliet funkar volleyboll som en inkluderande sport eftersom alla är ”nästan” lika ”dåliga” :-) 

Kunskap, fantasi och struktur

Utbildning. Kunskap.

Det är något av det viktigaste Skolidrottsförbundet vill ge sina skol-IF och medlemmarna där. Med kunskap stärker du din självkänsla och dina möjligheter att påverka. Med kunskap ökar möjligheterna att göra rätt!

Det gäller förstås även förbundsstyrelsen, det högsta beslutande organet mellan våra förbundsmöten. Eller om en så vill: de som ska se till att vi följer beslut från förbundsmöten och bestämmer hur de fattade besluten ska bli verklighet. Detta gör de tillsammans med de anställda tjänstepersonerna på kansliet.

För att ge styrelsen större kunskap och bättre möjligheter att fatta kloka beslut hade RF-juristen Alexander Krüger och Jens Lindquist från SISU Idrottsutbildarna bjudits in till första mötet med den delvis nya styrelsen.

Alexander Krüger berättade bland annat att ”idrottsjuridik” egentligen inte finns, i alla fall inte på akademisk nivå. ”Idrottsjuridik i egentlig bemärkelse” finns genom idrottsspecifika regelverk bestående av bl.a. utövanderegler, tävlingsregler, reglementen, föreskrifter och anvisningar. ”Ett regelsystem som saknar motsvarighet på något annat samhällsområde.”

20160612_103217

Att arbeta i en styrelse och lära sig mer kan vara riktigt roligt. Fråga bara ledamöterna Daniel Kåreda och Marie-Louise Dahlberg samt valberedningens ordförande, Djanet Beraki.

Det är alltså väldigt viktigt att vi lever efter våra stadgar som är att se som ett avtal mellan medlemmar och förbund eller förening. Det är avtalet som i grunden styr verksamheten. I Skolidrottsförbundet är rent spel en mycket viktig del och för att kunna spela rent krävs inte bara moral, utan också kunskap om hur en förening eller ett förbund fungerar.

Styrelsen är den som ska leda ett förbund eller en förening. Därför är det viktigt med så mycket kunskap som möjligt för att kunna dra upp riktlinjer och visioner som anställda (i förbundet) sedan ska arbeta utifrån. På vägen är det viktigt att styrelsen stöttar och följer arbetet så att det går i rätt riktning.

I Sverige finns lagar och regler kring det mesta, men det finns alltså ingen lag kring ideella föreningar. Därför får vi leva efter praxis (som en brukar göra, av hävd):

  • Stadgar av någorlunda fullständighet ska antas,
  • styrelse ska utses att företräda föreningen,
  • namn/firma och ändamål samt bestämmelser om hur beslut i föreningens angelägenheter åstadkommes kan sägas ingå i kravet på fullständiga stadgar,
  • Intern praxis – kompletterar det som inte står i stadgarna (så som vi brukar göra, gjort tidigare)

Däremot finns det viss lagstiftning som vi har att förhålla oss till. Det är till exempel skattelagstiftning och bokföringslagen, men även personuppgiftslagen (PUL) när det gäller hur vi hanterar våra medlemsregister.

Det kanske kan låta lite svårt och snårigt, men om vi skaffar oss kunskap och lever efter vår värdegrund med rent spel som ledstjärna, kommer vi långt. Och egentligen är det, som Christer Pallin, chefsjurist på Riksidrottsförbundet brukar säga, ”nästan kriminellt enkelt att bilda förening.”

Styrelsen fick med hjälp av Jens Lindquist också ytterligare kött på benen vad gäller arbetsgivaransvaret i förbundet. Ett ansvar som förstås även gäller en föreningsstyrelse eller SDF-styrelse om anställda finns. Det handlar mycket om skyldigheter och rättigheter och ansvarsfördelning.

20160612_110106

Med nyvunna eller uppfriskade kunskaper tog sig styrelsen sedan an arbetet med den ordinarie föredragningslistan. Där behandlades bland annat Verksamhetsinriktningen för 2017–2018; vad vill styrelsen ha ut av den? Verksamhetsinriktningen är ju det som ska styra förbundets verksamhet de närmaste två åren. Den bygger i sin tur på visionsdokumentet ”Färdplan 2025” och ska också stämmas av mot hela Svensk Idrotts nya strategi. Allt hänger ihop i en lång tråd där olika hänsyn måste tas på vägen.

På liknande sätt vill vi förstås att våra föreningar och distriktsförbund ska jobba efter egen förmåga.

Vi ska nu se över och utveckla vår grundutbildning, Unga leder unga, vi driver ett internt Ledarskapsprogram och mer kommer under 2017. Ett tips är också att ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna om ni vill stärka er förening. De har massor med duktiga konsulenter över hela landet.

Det finns som sagt mycket att lära sig när det gäller att driva ett förbund eller en förening. Ju mer vi kan, desto proffsigare blir vi och desto bättre blir våra föreningar och stödet till dem. Einstein ska visst ha sagt: ”Fantasi är viktigare än kunskap”. Men om vi kombinerar kunskapen med fantasi och adderar struktur kan det bli riktigt bra!

 

 

Leka idrott – att bli som barn på nytt!

Barn. Vuxen. Gränsen är inte tydlig och det kan skifta från person till person och från egenskap till egenskap. Men det finns en skillnad ändå. Att behöva tas om hand och att behöva vara omhändertagande.

Barn- och ungdomsidrott har traditionellt sett skapats av vuxna för unga. Vuxna har skapat vuxenidrott för unga, en kopia fast för barn. Kanske en kortare sträcka att springa, kanske mindre mål, mindre boll och så vidare.

Vuxna har tävlat och velat vinna så då har barnen fått göra det också. Minimaran, Lilla Göteborgsvarvet, (de här exemplen har inte alltid segrar i fokus men de är en kopia av vuxenföreteelsen)  ja ni vet.  Så här är det fortfarande förstås men det finns en hel del intressant som förändrar bilden och som fått mig att tänka.

padeltennisDet finns så många vuxna just nu som vill leka idrott. Vi vill utmana oss själva och testa nytt. Listan av allehanda nya sporter som till exempel paddeltennis
med tillskyndare som Måns Zelmerlöw och Jonas Björkman och Swimrun som fullständigt exploderat på ett par år med tusentals utövare kan göras lång. Och samtidigt börjar vuxna utöva nya sporter i allt större utsträckning både i föreningsform och på gym och andra privata aktörer. Väldigt många upplever just nu en känsla av att det aldrig är försent att börja och det är ju en fantastisk nyhet. Och vi är bara i början av den här utvecklingen.

swimrun

Jag provade själv på swimrun för första gången häromveckan. Jag är ingen duktig simmare så jag fick verkligen kämpa och slita och utmana mig själv både mentalt och fysiskt. Det var en härlig idrottsupplevelse helt fri från kampen om att vara bäst. Vi var ett skönt gäng som samlats på initiativ av Swimrunentusiasten Erika Rosenbaum. Det är bara att dyka upp en eller flera torsdagskvällar under för- och sensommar på friluftsgården Hellasgården i Stockholm. Det pratas och skrattas och gemenskapen är stor före, under och efter träningstävlingen. Någon var snabbast och fick ett pris, sedan lottades det ut priser bland alla deltagare. Erika bjöd på supersmaskiga hembakta kakor och kaffe och skrev resultatlistan på ett kollegieblock.

Den här nya vuxenidrotten, som är mer spontan, mer flexibel, mer föränderlig, känns mer barnslig, mer likt barns sätt att vara, att leka. Fokuset skiftar snabbt, det kan vara roligt att förbereda för lite hemmaorientering i trädgården men när allt är klart vill barnet plötsligt spela fotboll…😉
Och nya sporter och idrottslekar uppstår ständigt hos barn och det är roligt att prova, roligt att utvecklas och bli bättre. Det är kul att träffa andra och lära dem och lära av varandra och utveckla sin idrott och utveckla sitt idrottande.

För några år sedan skapade jag och några kompisar i 30-årsåldern ett helt nytt strandtennisspel som vi allteftersom förfinade och lekte fram. Och vi spelade matcher och blev bättre och vi skrattade mycket. Som barn gör. På en annan strand för drygt ett år sedan inledde jag mitt projekt att lära mig att gå på händer. Det kan jag nu. Det är aldrig försent att lära sig nya saker, att prova nytt, att utvecklas, att leka.

Jag brukar tänka ”Lek i sandlådan när du tycker det är kul att leka i sandlådan, för sedan kan det vara försent”.  Alltså passa på att göra det du tycker är roligt för stunden för rätt var det är har intresset skiftat och den upplevelsen och möjligheten har gått dig förbi.  Och på samma gång handlar det då om att göra det som passar just en själv.

Och för att knyta ihop säcken så är det ju det som gäller också barn. Att få göra det en gillar och göra det så sitt sätt. Där kan det nya vuxenidrottandet göra att nutidens barnidrott som skapas utefter vuxenvärlden också innebär idrott för barn på barnens sätt. Vi vuxna har blivit barn, snacka om win-win!😉

Här ett klockrent exempel på idrott som skapas av unga – för unga. Barnidrott när den är som bäst. Idrott som är rolig här och nu. Barn älskar ett schyst vattenkrig! Och det gör väl vuxna också…🙂

Klågerupskolans IF:
https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Fklagerupskolansif%2Fvideos%2F789005954568903%2F&show_text=0&width=560

Vad gör skol-IF på sommaren?

4475658Vi älskar sommaren och vi älskar att prata om sommaren. Vad vi ska göra, vart vi ska vara, vilka vi ska vara med och andra mer eller mindre storslagna planer. Barnen längtar efter sommarlovet, sommarstugan, baden, resorna, vattenlanden, glassarna eller vad det nu kan vara. Men vi får inte glömma att alla barn och ungdomar inte har en sommarstuga, råd att åka på någon semester eller lediga föräldrar. En del har föräldrar som jobbar hela sommaren och många har ingen sommarstuga, råd med semestrar eller grandparents som ställer upp. Förhoppningsvis finns det något roligt kollo eller annat läger att åka på, eller ett fritids som ordnar bra aktiviteter. Oavsett kan det vara svårt för vem som helst att aktivera sig under tio veckor.

På några håll i landet har barn och ungdomar lite extra tur, det finns nämligen skolidrottsföreningar som aldrig vilar. Dessa håller likt höst- och vårtermin igång aktiviteter som passar alla. Allt för att det ska vara enkelt, roligt och (nästan) gratis.

I Svedala, i Skåne, till exempel. Där har skolidrottsföreningarna gått ihop och tillsammans med kommunen kör de ”Sommarsporren” för alla barn i årskurs 3 till 6. De som leder aktiviteterna är skolidrottsungdomar, såklart!

I Småland arrangerar Vislanda skol-IF sommaridrottskola. På programmet står bland annat Fotboll, Gymnastik, Paddling, Friidrott, Bågskytte och Volleyboll. Det är fritt fram för deltagarna själva att önska och påverka vilka aktiviteter som ska hållas. Vislanda skol-IF har även ett samarbete med fritidsgården och kommer bland annat hyra ett utomhusbad för högstadieeleverna samt ha dagsutflykter till Piggeboda. Föreningen har även skapat en facebooksida som heter ”spontanidrott, vislanda skol IF” där de lägger ut aktiviteter under sommaren för de som är sugna att vara med. Förhoppningsvis blir det även ett triathlon för de mellan 13-25 år i slutet av sommaren. Ja idéer, planer och aktiviteter är det inget Vislanda skol-IF har problem med.

Sen får vi inte glömma alla ledarskapsläger som bygger på utbildningsmaterialet Unga leder Unga. Vi har Premiumlägret i Dalarna, ELIT-lägret i Västmanland och nytt för i år är Sommarlovslägret i Gästrikland, för att nämna några.

Vet ni fler skol-IF som håller öppet? Tipsa oss och ta massa bilder och skicka in så vi kan inspirera ännu fler att ha aktivitet!

 

IMG_7238

Att vinna glädje och gemenskap

Är så lyckligt lottad att jag får motionera på arbetstid. Skam vore i och för sig annars, om vi inte levde som vi lär inom idrotten där vi predikar alla vinster med att svettas, flåsa, kämpa, och – ha roligt tillsammans med andra.

I måndags lirade jag boll med ett gäng idrottsbyråkrater, ett fotbollspass på Kanalplan i Stockholm. Vi var mellan 21 och drygt 50 år gamla, vi spelar efter vår förmåga och har väldigt kul. Och vi räknar målen. Vi analyserar på ett lättsamt sätt spelet efteråt och ser fram mot nästa måndag (då stelheten bör ha lagt sig).

Oavsett vilket lag som gjorde flest mål den här gången är vi alla vinnare. Vi har motionerat, vi har skrattat, vi har umgåtts. Och lite grann mätt våra krafter. Däremot har vi snart glömt hur det gick. Och någon tabell har vi inte. Nästa gång är det nya lagkamrater.

Vart vill jag komma med det här?

Vid Riksidrottsmötet förra året antogs en strategi som syftar till att idrottsrörelsen ska bli än bredare, än mer inkluderande för att fler ska uppmuntras till att idrotta hela livet i förening. Målet är 2025, men många förbund, däribland Skolidrottsförbundet, tog direkt det här arbetet på allra största allvar och drog igång.

Vi ser nu över alla våra aktiviteter för att komma fram till hur vi kan erbjuda idrott, träning och för den som vill tävling, för alla. Det står faktiskt skrivet i våra grunddokument att vi ska göra just det.

Tavla från RF

Ett konkret arbete som pågår är att det görs en tävlingsutredning där en grupp ser över förbundets tävlingsverksamhet i detalj. Senast förra helgen träffades gruppen för att diskutera det första utkastet till förslag.

Det är för tidigt att avslöja vilka slutsatser gruppen har dragit, men som generalsekreterare för Skolidrottsförbundet ser jag många spännande frågor när det gäller nya tävlingsformer som alla kan ta del av. Måste det finnas en slutsegrare? Kan tjejer och killar tävla tillsammans? Måste det vara fasta lag eller kan vi träffas från flera föreningar och mixa lag? Och få nya vänner.

Skolidrottsförbundet är ett av 71 specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. I stort sett alla de övriga erbjuder verksamhet där ett av de yttersta målen är att bli elit, att bli bäst i Sverige eller bäst i världen. Behöver då också vi bedriva sådan verksamhet? Eller ska vi vara förbundet som erbjuder alla annan en rolig och inkluderande verksamhet?

Vi återkommer på vägen och hoppas på att styrelsen innan året är slut fattar ett genomtänkt beslut kring framtidens tävlande i Skolidrottsförbundet. Ett beslut som i längden leder till att fler tar del av vår verksamhet med glädje, glöd och gemenskap.

IMG_1417

Kopplat till motionsfotbollen jag beskrev ovan, kan jag nog säga att min fotbollsintelligens mognade sent. Bortsett från den fysiska biten är jag en betydligt bättre fotbollsspelare än jag var när 20 eller 25, när fotbollen var mer tävlingsinriktad för min del.

Jag växte ganska tidigt, är född under första halvåret, och fick ibland spela med ett år äldre killar. Sedan gick det utför. Eller kanske inte. Jag hamnade i ett div IV-lag, Sundborns GoIF, med många sköna och trevliga lagkamrater. Och hade fortsatt kul.

Jag har fortfarande kul. Både på planen och med kompisarna efteråt. Det är dit vi inom idrottsrörelsen måste sträva; alla ska få ha kul – oavsett om de idrottar för gemenskapen och hälsans skull eller om det är för att bli bäst i världen. Men bredden ska inte bara vara en förutsättning för att skapa elit. Bredden ska också vara sin egen om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas – och tror – att när vi delvis förändrat kulturen, när tävlingslogiken inte är allenarådande, är det minst lika fint att vara ledare för en verksamhet som bidrar till att fler idrottar hela livet!

Det är förstås inte bara Skolidrottsförbundet som insett detta. Många av de andra förbunden inom Svensk Idrott jobbar med samma sak, men på olika nivåer. Fotbollförbundet har exempelvis tagit bort tabeller till och med 12 år som en del i översynen, Basketförbundet har Easy Basket och innebandyn är tydlig med sin utvecklingsplan.

Och mer kommer, det kan jag lova!