Helt efterbliven, dum, patetisk Sverigehatare.

Det ni. Det är jag efter helgens Twitter-diskussioner.

Nä. Det är inte alls jag om jag får säga det själv. Det är bara en etikett som jag fick klistrad på mig av så kallade Sverige-vänner. Nu behöver jag skriva av mig. Ingen vetenskaplig eller speciellt intellektuell text. Bara en liten berättelse om varför jag är som jag är och tänker som jag tänker.

Kyrkbåtsrodd i Leksand med fiolspelmän, Knis Karl Aronsson i spetsen. Spelmansstämma i Bingsjö, många iklädda folkdräkter. Det är väl svenskt? Jag gillade det.

Peter Carlsson, han med de blå grodorna. Ni kanske vet. Ursvenskt? Eller inte. Jag gillar det. Mycket. Ta en paus och lyssna på Rastastugan.

Bonusinfo: Under en spelning på Rådhusgården i Falun blev jag av Peter och bandet utsedd till ”kvällens publik”, lite som matchens lirare alltså. Tror att jag var lite osvensk och skrattade lite för högt och dansade lite för mycket.

Falu Folkmusikfestival, FFF. Världen kom till Falun under en underbar sommarvecka i ett antal år. Det var musik och människor från stora delar av världen. Jag älskade det. Bland andra var musikern Ahmadu Jah (Titiyos pappa) där något år. Minns fortfarande hans uttryck: Sverige, Sverige – många färger!

Under min barndom och uppväxt i Falun hade jag många personer i min bekantskapskrets. Punkare och rockare, likväl som discosnören som rockabillys och raggare. Och människor som började komma från andra länder.

Masoud kom som flykting från Iran, 1, 60 m lång. Vi tog med honom i vårt volleybollag i KFUM. Det var ett sätt att mötas över gränserna. 1,60 m är ingen ideallängd för en volleybollspelare kan tyckas. Men han var grym efter golvet, i försvarsspelet. Vi blev vi med varandra.

Hur mår din mamma och din pappa? Alltid denna fråga när vi möttes. Alltid denna omtanke.
Hälsa din mamma och din pappa.

Istället för intolerans, rädsla och främlingskap inför varandra, fanns det en öppenhet. Jag älskar det svenska som är tolerans och solidaritet.

Det som i helgen fick mig att kallas ”helt efterbliven, dum, patetisk Sverigehatare” var att jag hävdade att vi måste prata om människor. Om människor. Och att jag sa att svenska flaggan inte betyder så mycket för mig, jag kan älska Sverige ändå. Svar på det: Jaha, så du vill bränna flaggan jävla Sverige-hatare.

Jag får för mig att många av hatarna inte lämnar sin dator och deltar i samhällslivet där utanför. Till exempel i idrotten.

Innan jag avslutar denna lite osammanhängande text (kände att jag var tvungen att skriva av mig), vill jag koppla till idrotten än en gång. Det här med att vissa hävdar att det går att skilja idrotten från politiken. Hur skulle det fungera? Idrotten får största delen av sina pengar efter politiska beslut, det krävs politiska beslut för att bygga nya arenor, oavsett om det är för eliten eller breddidrotten.

Och: I idrottsrörelsen – och självklart Skolidrottsförbundet ­– står vi för mänskliga rättigheter. För allas rätt att delta, oavsett var du är född eller vem du älskar! Det är inte ens politik. Det är – mänskliga rättigheter.

Därför tycker jag att det är bra att bland andra AIK deltar i Pride-paraden och att GAIS och Häcken spelat matcher med regnbågsflaggor som hörnflaggor.

Avslutar med ytterligare ett Twitter-citat riktat till mig:
Kan man vara hur naiv som helt och sitta som generaldirektör [sic!]?

Uppenbarligen kan en det om det är naivt att inte dela in människor efter var de är födda.

Hur kan vi se och ses över gränserna? Vad kan vi i Skolidrottsförbundet göra som vi inte redan gör? Hör av er med idéer.

 

Om Pär Ånell

Pär Ånell är generalsekreterare på Skolidrottsförbundet som är förbundet för landets skolidrottsföreningar. Pär har levt med idrotten sedan barnsben - både som ledare och aktiv - och spelar som 52-åring fortfarande gärna fotboll, lufsar och styrketränar. Älskar det lekfulla inom idrotten, såväl som tekniska och taktiska detaljer. Skolidrottsföreningen (skol-IF) är barn och ungdomars egen förening. Här idrottar de på sina egna villkor i anslutning till skoldagen. Tanken med en skol-IF är att ge alla barn och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet. Föreningens grund är eftermiddagsaktiviteter och återkommande tävlingar där alla kan vara med. Skol-IF drivs av barn och ungdomar med hjälp av ett vuxenstöd. Därför är det viktigt för föreningen att de drivande barnen och ungdomarna utbildas i förenings- och ledarkunskap. Skolidrottsförbundet är riksorganisationen för landets samtliga skolidrottsföreningar och alla deras medlemmar. I dag finns cirka 1 300 skolidrottsföreningar vid landets skolor fördelade på förbundets 26 distrikt.Totalt har dessa föreningar ungefär 150 000 medlemmar. Skolidrottsförbundet fungerar som ett så kallat fleridrottsförbund och är inte begränsat till någon speciell idrott utan rymmer många olika fysiska aktiviteter där vi jobbar med glädje, glöd och gemenskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s