Alla borde ha en Kalle – alla kan få en Kalle!

Efter gårdagens avsnitt av Gympaläraren vill alla ha Kalle. Samtidigt som jag är sjukt peppad är jag också nästan frustrerad. Hallå! Kommuner och skolledningar och föräldrar. Se till att ge rätt förutsättningar för en skolidrottsförening så är allt kirrat! Ja, i alla fall är det flera  bra steg på vägen som dessutom är enkla, roliga och nästan gratis.

Jag har gråtit igen. Det finns mycket i världen som skapar tårar i ögonen just nu och väldigt sällan är det av lycka. Men när det gäller SVT:s ”Gympaläraren” med Kalle Zachari Wahlström så gäller det att ha näsduken framme när det är dags att bänka sig för ett nytt avsnitt av detta fantastiska program som framkallar så starka fina känslor för och av rörelse. Och jag är inte ensam. Efter gårdagens program flödar kommentarerna på Kalles Facebooksida ”Stark som en Björn – Snabb som en örn” och det är full fart på idrottslärararnas egna forum. Och föräldrar är med och tycker och tänker.  Alla berörs. Många får som jag tårar i ögonen av svårigheterna men framförallt av engagemanget och av de underbara ungdomarna.

Det har varit en del diskussioner om huruvida Kalle visar upp en rättvisande bild av idrottsläraryrket, om programmet verkligen har rätt vinkel. Men allt eftersom inser tittarna att det framförallt är en bild av samhället som Kalle visar upp, en bild av unga människor och deras vardag. En vardag som till stor del spenderas i och kring skolan. Idrottsläraren Tommy som är en av huvudpersonerna i programmet skriver i kommentarer att han gillar det han ser och vill att folk ska vänta och se innan de dömer. Han är trygg i sig själv med vad han gör och han vet vilka förutsättningar han har att utföra sitt jobb. Han tror att tittarna förstår idrottslärarens svåra position och han tror att programmet ska skapa en viktig diskussion om ungas vardag, deras skolgång och deras fysiska status.

Nu efter fjärde programmet är känslorna större än någonsin.

Jag läser på Facebook:

”Alla skolor borde ha en Kalle!”

”Sorgen att pingisborden försvann”

”Underbart att se så enkla, billiga förändringar ge så stora resultat!”

Och jag känner samma sak. Jag satt på ett fullsmockat tåg och såg ”gympaläraren” igår kväll och försökte att inte snyfta alltför ljudligt.

Alla borde ha en Kalle…

Faktum är att alla kan få en Kalle. Hur stark och snabb han än är kan han förstås inte finnas överallt men hans idé och det han försöker göra är möjligt för alla skolor att göra. Det handlar bara om att vilja och att skapa rätt förutsättningar. För saken är den att det Kalle gör är just det som är själva idén med en skolidrottsförening. En skol-IF ska stärka gemenskapen och få unga att arbeta tillsammans med målet att utvecklas som individer och stärkas som grupp. De gör det genom att utrycka vad de själva vill och samtidigt ta ansvar för att alla ska med på tåget.

Ni i skolledningar runt om i Sverige som känner igen er i Vanstaskolan men som vill skapa andra förutsättningar för elever på er skola och för era ungdomar, ta en funderare på skolidrottsföreningen.

En skol-IF skapas av unga för unga. Det är en organisation som finns till just för att ge rätt förutsättningar för ALLA att känna sig trygga med rörelse och att vilja röra på sig eftersom det är de själva som bestämmer vad som passar och vad som känns bra.

En skol-IF kan arrangera de hett eftertraktade rastverksamheterna som ger rörelseglädje och större gemenskap på raster som annars kan ge effekter åt ett helt annat håll. Här kan du kolla på en förening som satsar på ”rastisar” som är aktivitetsledare på raster som har ansvar för att erbjuda fysik aktivitet av olika slag på rasterna.

En skol-IF kan ta del av idrottsrörelsens resurser och ha en egen ekonomi skild från skolan. Det gör att de med hjälp av Lokalt aktivitetsstöd belönas för sina aktiviteter och kan skapa bättre förutsättningar för nya. Till exempel kan föreningen köpa in pingisbord som inte försvinner! De kan också söka pengar från Idrottslyftet för projekt som kan utveckla föreningen och det är fritt fram för en förening att söka andra typer av bidrag och pengar från fonder osv. Det finns skolidrottsföreningar i Sverige som ligger stadigt på en inkomst bara från LOK-stöd på 10-15 000 kronor per termin. Kolla in Hagaskolans IF i småländska Alvesta som drog in 43 000 vårterminen 2015.

Såhär kul har de på påsklovet:

Hagas Skol-IF

erbjuder

följande aktiviteter under påsklovet

TISDAG 29/3

KL.13.00–15.00 PYSSEL HAGAS BILDSAL

KL.14.00–15.30 PINGISTURNERING SPORTHALLEN

KL.14.00–16.00 BREAKDANCE HAGAS GYMNASTIKSAL

ONSDAG 30/3

KL.13.00–15.00 RIDNING FÖRANMÄLAN

KL.15.00–17.00 TJEJVERKSAMHETET HAGAS CAFE

TORSDAG 31/3

BOWLING

KL.13.00–14.30 TJEJER

KL.14.30–16.00 KILLAR

FÖRANMÄLAN KRÄVS

SKOL-IF MEDLEMMAR GRATIS * ÖVRIGA 50KR

KL.14.00–16.00 BREAKDANCE HAGAS GYMNASTIKSAL

KL.19.00–20.30 BROTTNING HAGAS GYMNASTIKSAL

FREDAG 1/4

KL.13.00–17.00 VÄXJÖ SIMHALL

SKOL-IF MEDLEMMAR GRATIS * ÖVRIGA 100KR

INKL TÅG OCH INTRÄDE

FÖRANMÄLAN OCH SIMKUNNIGHET KRÄVS

KL.17.00–19.00 BASKET HAGAS GYMNASTIKSAL

 

Jag vet att många idrottslärare väldigt orättvist genom nästan alla tider har blivit pålastade skol-IF utan att vare sig fått välja det själva eller ha tid för det. Men som jag skrev till Tommy på Vanstaskolan, det är inte han ensam som ska driva och stötta skol-IF. Det är framförallt medlemmarna, eleverna, men det är de vuxna på skolan som ska ta ett gemensamt ansvar för en fungerande skol-IF. Skolledningen ska se vinsterna med en aktiv skol-IF och skapa förutsättningar för det och inte bara dumpa det i knät på en utarbetad idrottslärare som precis som vi ser i ”gympaläraren” har nog med sitt. På Hagaskolan har föreningen fem vuxenstöd. FEM! Och ingen av dem är ens ledamöter i styrelsen. Till detta finns klassrepresententer från varje klass. Det här är en organisation som gör att det är möjligt att skapa något bra som håller på längre sikt.

Kalle Zachari Wahlström är ett perfekt vuxenstöd i en skolidrottsförening. Det gäller att ge de unga chansen till eget ansvar, ge dem utrymme att bestämma själva och att skapa förutsättningar för rörelseglädje  på sina egna villkor.

I avsnitt två säger Kalle såhär och det låter som att han pratar om en väl fungerande skolidrottsförening när det handlar om ämnet Idrott och hälsa:

”Okej, så mindre grupper, större valfrihet. Flytta fokus från tävlingsmomentet och mer fokus på att röra på sig.”

”Det ska vara tryggt, enkelt och lätt så alla kan vara med. Det är inte variationen på grejer att göra som är tricket. Det är att förändra gruppdynamiken. Så att ingen känner sig sämre än de andra. Det är inget kul att känna så. Då drar man sig undan. Ha inte innebandy! Några känner sig bra och andra dåliga. Det viktiga är att lära sig samarbete i spel och lekar. Vänd på innebandyklubban så att ingen blir bra. Då blir heller ingen blir extra dålig och känner sig uttittad och utskrattad. Alla kan vara med på lika villkor.”

Just grejen att hitta på nya idrotter eller att förändra dem och ge dem nya förutsättningar har varit lyckosamt i många skol-IF. Det öppnar upp dörrarna för fler och skapar jämlikare och roligare idrott och gemenskap. Och när några blir bra är det bara att vända till det igen och ge nya förutsättningar. Problemet är som sagt inte variationen utan gruppdynamiken. Och då kan en skol-IF hjälpa Idrott och hälsa och Idrott och hälsa hjälpa skol-IF. Det kallas väl win-win. Alla vinner!

Kalle, välkommen som vuxenstöd. Skolledare, kommuner och huvudmän för friskolor, välkomna att satsa på skol-IF!

Johan
/Johan Sandler, kommunikatör på Skolidrottsförbundet

Om Johan Sandler

Johan Sandler arbetar som kommunikatör på Skolidrottsförbundet som är förbundet för landets skolidrottsföreningar. Skolidrottsföreningen (skol-IF) är barn och ungdomars egen förening. Här idrottar de på sina egna villkor i anslutning till skoldagen. Tanken med en skol-IF är att ge alla barn och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet. Föreningens grund är eftermiddagsaktiviteter och återkommande tävlingar där alla kan vara med. Skol-IF drivs av barn och ungdomar med hjälp av ett vuxenstöd. Därför är det viktigt för föreningen att de drivande barnen och ungdomarna utbildas i förenings- och ledarkunskap. Skolidrottsförbundet är riksorganisationen för landets samtliga skolidrottsföreningar och alla deras medlemmar. I dag finns cirka 1 300 skolidrottsföreningar vid landets skolor fördelade på förbundets 26 distrikt.Totalt har dessa föreningar ungefär 150 000 medlemmar. Skolidrottsförbundet fungerar som ett så kallat fleridrottsförbund och är inte begränsat till någon speciell idrott utan rymmer många olika fysiska aktiviteter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s