Demokrati av unga för unga behöver stöd

Jag insåg nyligen att jag har pratat och tänkt på demokrati en hel del den senaste tiden. Och sämre tankar kan en ju ha. 🙂
Jag har pratat och också upplevt demokrati på några olika sätt den senaste tiden. För oss i Skolidrottsförbundet är demokratifrågan central och vi ser utbildning i demokrati som en av våra viktigaste uppgifter.

Skolidrottsförbundet har en treårig utvecklingsplan där vi tagit fram fyra punkter för en väl fungerande skol-IF. En av dem handlar om att skapa former för demokrati, att involvera och engagera medlemmarna i föreningen så att de får en levande och aktiv demokrati.

Demokrati är ju sannerligen ingen enkel sak ska gudarna veta. Det är mycket som ska klaffa för en väl fungerande demokrati. Målet är att medborgare/medlemmar ska ha full kunskap för att göra ett rättvist val utifrån egna prioriteringar och värderingar. Det är en fin målsättning om än i grunden en utopisk föreställning. Men vi får göra vårt bästa!

I Skolidrottsförbundet brottas vi med demokratiska utmaningar precis som många andra organisationer, föreningar och förbund. Det är årsmötestider hos oss nu under tidig vår. Jag hör som vanligt om det ena årsmötet efter det andra i våra distriktsförbund med väldigt få röstberättigade föreningar på plats trots många verksamma föreningar i området. Och jag funderar.

Jag funderar på demokrati. För jag hör ganska ofta att vi måste lyssna på de synpunkter och åsikter som förs fram. Vi kan inte gå emot viljan hos föreningar/förbund. Det vore odemokratiskt. Trots att det kan röra sig om att två personer eller föreningar hörs när 100 är tysta. Är demokrati bara att följa stadgar, att hålla årsmöte? Räcker det? Nej.

Alla andra då tänker jag? Alla andra som inte riktigt förstått eller känner sig hemma i vår i vissa delar komplicerade och byråkratiska demokrati som kräver både den ena och den andra förståelsen. Har de ingen rätt att tas på allvar om de inte kommer på årsmötet, om de aldrig hör av sig, om de aldrig tycker något annat än på hemmaplan? Ska vi som nationellt förbund och distriktsförbund inte brinna lika mycket för dem? Har vi inte ett ansvar att utveckla och anpassa vårt demokratiska arbete så att de också är med?

Det här kräver en hel del av de som av få har fått makten att styra över många. De behöver vilja finnas till för alla. De behöver brinna för att skapa engagemang och för att ta del av så mycket kunskap som möjligt också från dem som sitter tysta. Hur tänker de tysta egentligen? Vad vill de som varken syns eller hörs? De vill inte komma på ett distriktsförbunds årsmöte en tisdagskväll i mars klockan 18.30 och käka lite smörgåstårta, så mycket vet vi. Men annars då?

Ansvaret att förnya och utveckla demokratin har ju förstås också vi som förbund precis som föreningarna. Demokrati som formalia räcker ju inte. Demokrati är åtminstone för mig att ha kunskap, engagemang, åsikter från alla håll och att samlas och förhoppningsvis enas kring beslut som tar hänsyn till alla. Det är lätt att tycka att alla ska ta ett eget ansvar för demokratin och bryr sig ingen så är det deras eget fel. Men vilken väg är vi inne på då? En farlig sådan skulle jag säga som banar väg för något helt annat än folkstyre. Nej, vi som bryr oss om en demokrati på riktigt behöver också kavla upp ärmarna och engagera, sprida kunskap och få våra medlemmar att tycka och tänka. Vi behöver förstå vad som engagerar, ger kunskap och skapar åsikter. Vi behöver utveckla vår demokrati och få den att leva. Det blir dessutom så mycket roligare då!

Det är bra att utbildning är grunden i vår verksamhet. Det är grunden för demokrati. Att förstå vad det handlar om. Det är bra att vi hjälper föreningar att stärka sin demokrati så att fler på ett konkret sätt får uppleva och förstå kraften. Det är en viktig väg framåt.

För oss är det lite drygt ett år kvar till nästa förbundsmöte, det är bara ett år till nästa omgång årsmöten i våra distriktsförbund. Det finns massor av engagemang i våra föreningar, av unga för unga. Hur för vi det vidare in i vår organisation, in i de övergripande frågorna? Hur blir vi relevant, intressanta och hur skapar vi engagemang? Det har vi att klura på framöver. Hjälp oss gärna! 🙂

Om Johan Sandler

Johan Sandler arbetar som kommunikatör på Skolidrottsförbundet som är förbundet för landets skolidrottsföreningar. Skolidrottsföreningen (skol-IF) är barn och ungdomars egen förening. Här idrottar de på sina egna villkor i anslutning till skoldagen. Tanken med en skol-IF är att ge alla barn och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet. Föreningens grund är eftermiddagsaktiviteter och återkommande tävlingar där alla kan vara med. Skol-IF drivs av barn och ungdomar med hjälp av ett vuxenstöd. Därför är det viktigt för föreningen att de drivande barnen och ungdomarna utbildas i förenings- och ledarkunskap. Skolidrottsförbundet är riksorganisationen för landets samtliga skolidrottsföreningar och alla deras medlemmar. I dag finns cirka 1 300 skolidrottsföreningar vid landets skolor fördelade på förbundets 26 distrikt.Totalt har dessa föreningar ungefär 150 000 medlemmar. Skolidrottsförbundet fungerar som ett så kallat fleridrottsförbund och är inte begränsat till någon speciell idrott utan rymmer många olika fysiska aktiviteter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s