Alla inlägg av Hanne Liljeholm

Om Hanne Liljeholm

Jag arbetar som föreningsutvecklare på Skolidrottsförbundet. Jag brinner för allas rätt till en god hälsa och jobbar helst heltid med frågor kring bredd, inkludering, mångfald och jämlikhet! Skolidrottsföreningen (skol-IF) är barn och ungdomars egen förening. Här idrottar de på sina egna villkor i anslutning till skoldagen. Tanken med en skol-IF är att ge alla barn och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet. Föreningens grund är eftermiddagsaktiviteter och återkommande tävlingar där alla kan vara med. Skol-IF drivs av barn och ungdomar med hjälp av ett vuxenstöd. Därför är det viktigt för föreningen att de drivande barnen och ungdomarna utbildas i förenings- och ledarkunskap. Skolidrottsförbundet är riksorganisationen för landets samtliga skolidrottsföreningar och alla deras medlemmar. I dag finns cirka 1 300 skolidrottsföreningar vid landets skolor fördelade på förbundets 26 distrikt. Totalt har dessa föreningar ungefär 150 000 medlemmar. Skolidrottsförbundet fungerar som ett så kallat fleridrottsförbund och är inte begränsat till någon speciell idrott utan rymmer många olika fysiska aktiviteter.

Idrott & Mångfald – att våga integrera sig själv

Vi människor söker oss till sammanhang där vi kan känna oss trygga. Sammanhang där vi är med människor som liknar oss själva och delar liknande intressen. För att känna oss inkluderade handlar det dels om hur välkomnade vi blir när vi kommer till ett nytt sammanhang. Om någon hälsar på oss, lär sig vårt namn, pratar med oss, berättar och introducerar oss för andra så känner vi oss ofta välkomna. Om det dessutom finns någon där som vi känner igen oss i, liknar oss till utseendet, talar liknande språk, skrattar åt samma skämt – då känner vi oss ännu mer hemma. Att försöka inkludera oss människor i sammanhang som är främmande för oss, utan att sammanhanget innehåller någon vi kan identifiera oss med är svårt, det kräver tålamod och medvetenhet.

Nu i februari deltog jag på den nationella konferensen ”Idrott och Mångfald” som i år hade temat nyanländas inkludering. Konferensen ägde rum i Karlstad och du kan läsa mer om den på www.idrottochmangfald.se.

När vi som tar initiativet till mångfaldsarbete inte själva tillhör målgruppen finns risken att vi skapar en känsla av ”vi och dom”.  Ofta blir perspektiven smala när vi själva saknar egna erfarenheter. Faran är då att vi arbetar kontraproduktivt, att vi ökar känslan av dessa grupper som stigmatiserade fast det är precis det motsatta vi vill. Det blir lätt en känsla av ett slags välgörenhetsprojekt särskilt när vi som tagit initiativet är de privilegierade.

Om vi på riktigt vill arbeta med inkludering måste det komma från alla håll. Arbetsgruppen som tar initiativet måste se över sig själv och saknas mångfalden redan här måste något göras. Vi måste lyssna och prata med de människor vi vill inkludera annars ökar distansen.

Under första dagen på konferensen i Karlstad saknade jag representanter från grupperna vi talade om. Det kändes som att vi gissade oss till lösningar och jag blev rädd att vi missade det viktigaste. Andra dagen innehöll lite mer mångfald gällande representationen på scen även om de med egna erfarenheter fortfarande var i minoritet. Här hittar du bilder från de olika dagarna, dag 1 och dag 2.

Om vi på riktigt vill arbeta med inkludering måste vi fundera över oss själva, vilka vi är och vilka privilegier vi har. När vi rannsakat oss själva kan vi fundera över vad som gör att vi trivs i olika sammanhang och sedan kan vi fråga människor som har andra erfarenheter än oss vad som får dem att trivas. Om de som har makten inom idrotten är de som får höras, synas och ta plats blir det skevt när vi ska arbeta med mångfald. Ju högre upp i hierarkin vi kommer desto färre individer finns till exempel med invandrarbakgrund. Detta tror jag är ett av grundproblemen när vi försöker integrera.

Om en människa som kommer till Sverige varit på flykt och fått lämna stora delar av sin identitet såsom kultur, religion och språk kan vägen till att känna sig inkluderad i en idrottsförening vara ganska lång. Men, finns det igenkänningsfaktorer i föreningen, någon som ser ut som du, en ledare som snackar ditt språk, en blandad styrelse, då blir det lättare.

Så, vill vi på allvar arbeta med inkludering måste vi se över oss själva, våra strukturer och vår representation. Vi som tillhör en privilegierad grupp måste ibland våga ta ett steg tillbaka för att någon annan ska få ta plats. Som jag sagt förr och som de allra flesta vet, mångfald gör att vi alla utvecklas tillsammans, alltför homogena grupper stagnerar. Vill vi att idrotten ska utvecklas måste vi ibland vara modigare och låta vår främlingsovana få stå i bakgrunden. Vi måste våga integrera oss själva och inte bara tänka att det är andra människor än vi som ska integreras.

Inspiration:
Med på konferensen var bland annat Sportopen som har en hel hemsida med verktyg, forskning och inspiration på temat inkludering. Det var flera föreningar på plats, tex Arvika United som är en fotbollsklubb med 15 olika nationaliteter i laget och fem olika i styrelsen. Ett annat uppskattat inslag på konferensen var Fritidsbanken som presenterade sin idé om att vem som helst ska kunna låna idrottsprylar gratis.

skarmbild-66

Klick på bilden ovan för att kika in på sportopen.se

walid

Klicka på bilden ovan  för att läsa mer om Arvika United Bk

videdalskolans-if

Klicka på bilden för att läsa om en av våra skolidrottsföreningar som arbetar med inkludering.

invigning_vansbro4.jpg

Klicka på bilden ovan för att läsa mer om Fritidsbanken.

Vilka eldsjälar får synas?

Det har varit ovanligt svårt att komma på vad jag ska skriva om denna vecka. Inte för att det inte finns mycket att skriva om, tvärtom. Det finns så mycket inspirerande där ute i idrottsvärlden. Stora händelser, saker som förändrar, gör oss glada, ger oss hälsa och ett sammanhang. Sedan finns det alltid massor jag vill skriva om som handlar om det svåra eller det tuffa med att vilja skapa idrott för alla. I Skolidrottsförbundet kämpar vi varje dag för att skapa en plattform så att idrott och demokrati ska kunna gå hand i hand, det är inte alltid det lättaste.

Den senaste tiden har vi kunnat ta del av en mängd inspirerande exempel på härligt, sprudlande idrott med demokratiska grunder. De personer som varje dag ägnar ideell kraft åt att få föreningar att rulla, bollar att snurra och att få andra att känna glädje och gemenskap brukar vi kalla för eldsjälar. Och som de flesta känner till så skulle svensk idrott stanna utan dessa eldsjälar. I skolidrotten består dessa eldsjälar av en hel del barn och ungdomar. Vad som motiverar en att fortsätta ideellt är säkert väldigt individuellt. Det som håller i längden är att ha en inre motivation. En tro och lust som helt skapats av att vi själva vill. Så även om uppmärksamhet och beundran inte skapar inre motivation kan jag ibland önska att fler av dessa eldsjälar fick ta plats. För vilka är det som får ta plats egentligen och varför? Denna fråga dök upp i mitt huvud efter att ha läst om hur flera ungdomar i Vislandas skol-IF fått träffa Kalle ”Gympaläraren”, han som fick en helt egen serie som eldsjäl för en hel skola. Jag är också inspirerad av Kalle och fick mycket glädje av att kolla på hans program. I Vislandas skol-IF och på många andra skol-IF i Sverige finns det säkerligen hur många Kalle som helst och det är lätt att glömma ibland. Så nu tänkte jag att istället för att ta mer plats här, ge den till alla de yngre eldsjälarna, ja eller helt enkelt tipsa om den senaste tidens uppmärksammade artiklar och händelser på sociala och klassiska medier.

Klicka på respektive bild för att komma till de olika händelserna.

OBS! Kommer du till samma sida gå istället in på respektive tidningslänk istället för att klicka på bilden.

Corren.se blir-piggare

Sydsvenskanskane2

Höllvikenskane3

Sydsvenskannaverlonn

Myrvikens skol-IFmyrviken

 

Värdet av föreningen och…

…att ha privilegiet att arbeta med sina egna intressen och de värden jag brinner för.

Denna bloggtext handlar om vad unga personer (och gamla) kan få ut av att engagera sig i idrott- och föreningslivet. Den handlar också om hela värdet av föreningen och allt du som ledare eller vuxen i föreningen möjliggör för medlemmarna. Den kommer också att handla lite om varför det är så värt att lägga några timmar på administration.

12963547_10153390498287136_8315328053533758343_n

Hade jag aldrig varit intresserad av idrott eller aldrig deltagit i något föreningsliv så hade jag inte varit där jag är idag – och jag är ju på ett riktigt grymt ställe.

När jag var liten kunde jag inte identifiera mig med idrott, den var för alltför könsbinär* och jag hittade inte min plats riktigt även om jag flera gånger försökte. Jag fann istället en teaterförening, Nya Teatern, som kom att bli mitt vardagsrum för tio år framåt. En stor anledning till att jag började i en teaterförening som tioåring var ledaren som fick mig att trivas så bra. Hon var öppen, glad och såg mig. Hon var min första självvalda förebild. En annan anledning var lättheten att förutom att spela teater få sitta i styrelsen, att så småningom själv bli teaterledare, anordna egna projekt såsom kulturcafé och bara möjligheten att hänga i en öppen miljö. I teaterföreningen lärde jag känna de flesta av mina vänner och där kände jag mig trygg i att  få vara mig själv.

1970406_10151944949142136_1301285918_n

När jag var runt tjugo år hade jag tröttnat på teatern och letade efter mer fysiska utmaningar. Jag hittade boxningen och blev snabbt intresserad av att gå en ledarutbildning, ”Plattformen”. Under de år jag läste till dramapedagog satsade jag som mest på min egen träning men så fort jag hamnade i rätt förening, Majornas Boxningsklubb, i Göteborg kom lusten till föreningsengagemang tillbaka. Jag började att engagera mig i styrelsen, jag var med och drev träning för tjej- och transpersoner och klubben blev som mitt andra hem. Jag åkte på förbundsmöte och engagerade mig i likabehandlingsprojekt och i valberedningen. Jag fick nya vänner och jag fick en rik fritid och massa gratis utbildning. Jag har testat på boxningsklubbor på flera ställen i världen och jag har fått uppleva så otroligt mycket tack vare mitt intresse.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När boxningen kändes för kravfylld och prestationsinriktad började jag åka mer och mer skateboard. Jag hade kört snowboard sedan 10 års ålder men skateboard kändes svårtillgängligt för mig som nybörjare. Efter att jag deltagit på ett skateboardläger för tjejer, med femtio deltagare i åldrarna sju till 50 år så var jag hooked. Sommaren efter fick jag jobb i Actionparken, en skateboardpark i Göteborg, och var själv med och anordnade läger, kurser och en festival. Därefter var jag med och höll kurser för barn och några somrar senare fick jag en projektanställning på Roofy Safety, en skateboardförening finansierad av arvsfonden som gjorde det möjligt för oss att delta på nästan alla skateboardtävlingar och event den sommaren.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I helgen, 30 år gammal, deltog jag för andra gången i en skateboardtävling, bara för skojs skull och det var hur kul som helst.

Vad vill jag säga med allt det här då? Jo att du som är ung, oavsett om du är tio eller tjugofem; engagera dig i det du tycker om, eller hitta något intresse om du inte redan har det och börja engagera dig. Det kommer att ge dig nätverk, personlig utveckling, bra saker på ett CV, nya upplevelser och kanske en kunskap om dig själv som gör att du hittar det du vill hålla på med i livet. Oavsett vad du kommer att arbeta med så kommer du ha nytta av dessa erfarenheter livet ut. Dessutom får du så mycket mer ut av att engagera dig i mer än din egen träning. Det gör att du får en chans att ge tillbaka det som andra gett dig och det gör att du blir lite mindre självcentrerad. Kanske en lite bättre människa helt enkelt. Detta gäller såklart för alla åldrar!

Och så det här med administrationen…

Det är stor skillnad på att träna själv, gå till ett privat gym och på engagera dig i en förening. Ibland muttrar våra föreningar om att det är för mycket administration och att det är svårt att få ihop tiden. Hör av er till oss då, för vi vill peppa och stötta er! Ja, det är lite extra jobb med en förening i form av att hitta en styrelse och ledare. En förening handlar ju inte om att få in pengar utan om att hitta en demokratisk plattform för gemensamma intressen. Administration är ibland trist men finns oftast till för att leda en demokratisk process. Lägger du in dina medlemmar i IdrottOnline registreras de och i längden får Riksidrottsförbundet mer pengar från staten vilket resulterar i att Skolidrottsförbundet får mer vilket gör att föreningen får mer.

En förening fyller alltså en så mycket större mening och har en så mycket bredare bas för att kunna verka som en plattform där alla kan delta, än exempelvis ett privat gym. Tycker inte du det är kul med IdrottOnline och föreningsadministration? Hitta en medlem eller ett äldre syskon som gillar att hålla på med administration, de finns! I en förening ska det finnas plats för alla, man behöver inte ens ha ett idrottsintresse utan kan engagera sig som styrelseledamot, ledare eller något annat just för att man förstår och tycker om värdet av föreningen.

*googla ordet könsbinär, ett bra ord att vara medveten om hur det påverkar dig, din omgivning och din idrottsförening.

 

Sommartankar & sommartanka

Snart tar hela kansliet semester och det börjar redan bli tomt på Idrottens hus. Förra veckan hade vi kanslidagar där vi bland annat pratade om begreppet inkludering.

Vad är inkludering egentligen? När är någon inkluderad? När en får vara med eller när en själv känner sig inkluderad? När en känner samhörighet?

Vi pratar mycket om inkludering inom Skolidrottsförbundet och inom svensk idrott i stort. Vi pratar om att det är viktigt med inkludering och att alla ska känna sig inkluderade. Men hur ska vi göra? Vad är vår plan och våra verktyg? Ofta återkommer vi till utbildning. För att förstå hur inkluderande verksamheter ser ut måste vi ha kunskap. I Skolidrottsförbundets utbildningsmaterial ”Unga leder unga” talas mycket om demokrati och ungdomsinflytande. Även normkritik är med som en viktig del men den behöver utvecklas och bli mer djupgående. För enda sättet att få alla att känna sig inkluderade är att se till att ha en verksamhet där alla kan känna sig lika värda och respekterade.

Människor vill känna samhörighet och ett sätt vi gör detta på är att hitta likheter hos varandra. Därför följer de flesta av oss olika normer, för att passa in och känna gemenskap. De som på olika sätt bryter normen kan därför ofta känna sig exkluderade. Jag letar själv, ibland medvetet och ibland mer omedvetet efter folk jag kan identifiera mig med. Vissa saker syns utanpå men de flesta inte. Är du till exempel rasifierad och arbetar på Idrottens hus i Skanstull är du relativt ensam. De flesta som arbetar här har ljus hy och ser europeiska ut. Detta skapar en vithetsnorm och därmed också en stor brist på kunskap och erfarenhet. Är du queer eller icke hetero kan du också känna dig exkluderad eftersom vi ofta tar för givet att alla är hetero och sexualitet eller könsidentitet är inget som behöver synas utanpå. Likaså om du har en dold funktionsvariation. Sitter du i rullstol däremot kommer de flesta på Idrottens hus direkt att lägga märke till dig eftersom du så tydligt bryter mot normen.

Det finns många grupper som är exkluderade inom svensk idrott men debatten och även praktiken hur vi ska kunna förändra, utveckla och bli bättre lever. Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte är den enskilda personen som bryter mot normen som har ett problem. Problemet är när verksamheter och rörelser inte får ta del av alla sorters människor och alla sorters tankar. En homogen rörelse utan mångfald saknar alltid viktiga kunskaper och erfarenheter, den kan därför inte utvecklas och kommer tillslut att stagnera.

Nästa vecka drar Skolidrottsförbundet till Visby för att delta på Almedalsveckan. Veckan kommer innehålla många seminarier på ovanstående tema och många viktiga diskussioner kommer att få ta plats. Frågan är bara vem som får ta plats på Almedalsveckan? Är hela Sverige representerade där? Troligtvis inte och det är till exempel därför som den ”Alternativa politikerveckan” har anordnats sedan 2001 vid sidan av. Den Alternativa politikerveckan arrangeras som en protest mot dagens politiska system och de växande lobbygrupper som har mer makt att påverka politiker än de som inte har samma möjligheter till organisering, såsom exempelvis socioekonomiskt utsatta grupper.

Oavsett vad vi tycker om respektive arrangemang tänker jag att vad jag än gör i sommar eller vart jag än befinner mig ska jag hela tiden försöka vara medveten om mina egna privilegier så att jag kan bli uppmärksam på när jag ges makt och tar plats framför någon annan. Sen ska jag också njuta, bada och umgås med min hund så att jag kan fylla på energiförråden till hösten. För då blir det nya tag för Skolidrottsförbundet och ett fortsatt arbete med att bli ett ännu bättre och ett ännu mer inkluderande idrottsförbund!

För att se bilder från Almedalsveckan följ oss på Instgram @skolidrottsforbundet och facebook.

Kanslidagar med många pauser för idrott och lek
Kanslidagar med många pauser för idrott och lek

vollleyFör oss på kansliet funkar volleyboll som en inkluderande sport eftersom alla är ”nästan” lika ”dåliga” 🙂 

Vad gör skol-IF på sommaren?

4475658Vi älskar sommaren och vi älskar att prata om sommaren. Vad vi ska göra, vart vi ska vara, vilka vi ska vara med och andra mer eller mindre storslagna planer. Barnen längtar efter sommarlovet, sommarstugan, baden, resorna, vattenlanden, glassarna eller vad det nu kan vara. Men vi får inte glömma att alla barn och ungdomar inte har en sommarstuga, råd att åka på någon semester eller lediga föräldrar. En del har föräldrar som jobbar hela sommaren och många har ingen sommarstuga, råd med semestrar eller grandparents som ställer upp. Förhoppningsvis finns det något roligt kollo eller annat läger att åka på, eller ett fritids som ordnar bra aktiviteter. Oavsett kan det vara svårt för vem som helst att aktivera sig under tio veckor.

På några håll i landet har barn och ungdomar lite extra tur, det finns nämligen skolidrottsföreningar som aldrig vilar. Dessa håller likt höst- och vårtermin igång aktiviteter som passar alla. Allt för att det ska vara enkelt, roligt och (nästan) gratis.

I Svedala, i Skåne, till exempel. Där har skolidrottsföreningarna gått ihop och tillsammans med kommunen kör de ”Sommarsporren” för alla barn i årskurs 3 till 6. De som leder aktiviteterna är skolidrottsungdomar, såklart!

I Småland arrangerar Vislanda skol-IF sommaridrottskola. På programmet står bland annat Fotboll, Gymnastik, Paddling, Friidrott, Bågskytte och Volleyboll. Det är fritt fram för deltagarna själva att önska och påverka vilka aktiviteter som ska hållas. Vislanda skol-IF har även ett samarbete med fritidsgården och kommer bland annat hyra ett utomhusbad för högstadieeleverna samt ha dagsutflykter till Piggeboda. Föreningen har även skapat en facebooksida som heter ”spontanidrott, vislanda skol IF” där de lägger ut aktiviteter under sommaren för de som är sugna att vara med. Förhoppningsvis blir det även ett triathlon för de mellan 13-25 år i slutet av sommaren. Ja idéer, planer och aktiviteter är det inget Vislanda skol-IF har problem med.

Sen får vi inte glömma alla ledarskapsläger som bygger på utbildningsmaterialet Unga leder Unga. Vi har Premiumlägret i Dalarna, ELIT-lägret i Västmanland och nytt för i år är Sommarlovslägret i Gästrikland, för att nämna några.

Vet ni fler skol-IF som håller öppet? Tipsa oss och ta massa bilder och skicka in så vi kan inspirera ännu fler att ha aktivitet!

 

Idrotten ser inga begränsningar

För någon vecka sen fick jag chansen att besöka en skola och en förening i Uppsala och känna på riktigt engagerad verksamhet. Där engagemanget finns, där samlar jag energi till mitt eget engagemang.

På Valsätraskolan i Uppsala jobbar idrottsläraren och vuxenstödet Neno. Han har fått mycket uppmärksamhet eftersom att han på eget initiativ driver det som han kallar för Parasportdagarna. Dagarna handlar om att idrott inte ser några begränsningar. Neno hjälper eleverna att se möjligheterna. Fokus dessa två dagar, trots regn och kyla, var på topp och det var inte många som sa”jag kan inte”. För alla verkade eniga om att alla kan, att det bara handlar om att hjälpas åt, kämpa, tro på sig själv och varandra och se sina egna och varandras styrkor. Ordet hinder nämns inte en enda gång under dagen. Det blir extra tydligt för de flesta elever när de får se en film om olika atleter som idrottar. Att gnälla på att man inte kan vara med på idrotten för att skorna klämmer blir liksom väldigt fånigt när man ser människor utan underben springa maraton eller människor utan armar som rider genom att hålla tyglarna i munnen.

I Skrapans skolidrottsförening anordnar eleverna själva aktiviteter direkt efter skoltid. Vuxenstödet Oskar hejar på alla som trillar in och visar mig till ena sidan av salen där ett stort gäng spelar Vollyboll – för att det är kul. Ett annat gäng tränar olika danskoreografier. Den som kan en dans lär ut koreografin till de andra. Eftersom dans vanligen är en ganska dyr fritidsaktivitet ser ungdomarna de som ett smidigt och smart sätt att få dansa, i princip gratis. Tjugo kronor per år kostar det av vara medlem i Skrapans skol-IF, då får man även tillgång till gymmet. I gymmet tränar bland annat Hillevi, 17 år, flera gånger i veckan. När jag hör att alla medlemmar, för endast en tjuga har tillgång till allt detta blir jag nästan rörd, varför är det inte så här på alla skolor?

Ja, vad olika det kan se ut. Vissa skolor hinner inte ha någon aktivitet alls efter skoltid medans andra har hur mycket som helst. Är den slumpen, olika förutsättningar eller enskilda eldsjälar? Det finns inget enkelt svar på dessa frågor men genom att lyfta fram härliga exempel hoppas jag ge inspiration till fler att starta och engagera sig i skol-IF.

En skol-IF är kanske ett av de enklaste sätten att skapa enkel och rolig fysisk aktivitet för en stor målgrupp. Det behöver inte kosta, barnen behöver inte skjuts utan är redan på skolan och de flesta idrotter och fysiska aktiviteter är möjliga.

För jag tror verkligen att en skolidrottsförening ger så mycket mer än vad den tar i energi. Oavsett om du är ett engagerat vuxenstöd, idrottslärare, rektor, elev, förälder eller någon annan. Om man bara tar sig tiden att lyssna på de ungas önskemål, och då menar jag verkligen lyssna, så finns engagemanget där, och lusten till att röra på sig, leda aktiviteter och att få vara med och styra hur verksamheten ska se ut.

Skolidrottsföreningens dag

Eftersom föreningarna är kärnan i Skolidrottsförbundet uppmärksammas den varje år med skolidrottsföreningens dag. Dagen firas den andra tisdagen i maj varje år så i år inföll den igår, den 10 maj.

Gjorde er förening något särskilt denna dag? Skriv till oss och berätta!

Här på kansliet valde vi att uppmärksamma oss själva och dagen i Idrottens Hus genom att bjuda in de andra förbunden till olika lekar, Kin ball, rundpingis, tipspromenad och filmvisning. För oss är det viktigt att de andra förbunden och idrottsrörelsen känner till oss. Det är inte alltid så självklart som man kan tro. För till exempel Fotbollsförbundet eller Friidrottsförbundet är det enklare men för oss som ligger i gråzonen mellan skolan och föreningslivet är det lite klurigt. På den sista frågan, på tipspromenaden, fick de andra förbunden svara på varför vi egentligen finns, här kommer ett axplock av vad de svarade:

Tic, Tac, Toe (fysisk luffarschack)

”För att skapa fundamentet för livslång idrottsglädje i förening”

”För att barn och ungdomar ska engagera sig, leda och lära sig att ta initiativ och ansvar. Barn vet vad barn vill ha och det leder till bättre idrott för alla. De unga som leder aktiviteterna utvecklas på ett otroligt positivt sätt”

”För att se till att alla barn och ungdomar har möjlighet att utvecklas och idrotta”

”För att främja rörelseglädjen hos barn och unga”

”För att alla ska kunna idrotta samt vara med och påverka hur idrottssverige ser ut”

”För att involvera och utbilda unga i den svenska idrottsrörelsen”

”För att möjliggöra idrottande för precis ALLA”

”För att inspirera till idrott, ledarskap, föreningskunskap och hjälpa alla barn till makt över sina liv”

”För att öka idrottsintresset och motverka folkhälsoproblemen”

”För att alla på alla nivåer ska få idrotta på den nivån de själva vill”

”För att det är de unga som ska ta över samhället och de behöver bli satsade på!”

”För att förebygga utanförskap”

Tillsammans fångar dessa meningar det mesta som Skolidrottsförbundet står för. Det är nog inte många som inte skulle skriva under på ovan. Så, med risk att låta som Svt:s Kalle ”Gympaläraren”. Vi måste, alla, ta ett gemensamt ansvar för precis allas barn rätt till rörelse. Det ska vara enkelt, roligt och nästan gratis och det ska bygga på glädje, glöd och gemenskap.

Om ni inte redan gör det, se till att följa oss på Instagram, där lägger ungdomarna i olika skol-IF själva upp bilder från deras verksamhet. Följ @skolidrottsforbundet

 

 

 

Vi behöver inte lära våra barn allas lika värde

majorna

I mitt förra blogginlägg ”Därför är vi alla förlorare i ett rasistiskt system” avslutade jag med lite frågor som jag bad er läsare att svara på och som jag själv svarar på i detta inlägg. Vi kan kalla det för integrationsfrågor eller frågor kring mångfald, det är vad vi kallar det inom idrottsrörelsen, men vad det också innebär i längden är att arbeta mot rasism för ett öppnare och mer humant samhälle – för alla.

Så vad gör skolidrottsförbundet i denna fråga?

Framförallt tar vi hela tiden tydlig ställning. Vi arbetar för att alla barn och ungdomar ska ha rätt till god hälsa och en aktiv vardag på egna villkor. Om vi lär våra barn och ungdomar vikten av allas lika värde, att alla har rätt till en god hälsa oavsett vem du är eller vilken bakgrund du har, lär vi dem också indirekt att arbeta mot rasism. I ett rasistiskt system finns inte plats för glädje, glöd och gemenskap. Vi föds inte med fördomar eller främlingsfientlighet. Vi föds med en nyfikenhet på livet. Ibland kanske vi är rädda för något nytt eller annorlunda men eftersom allt från början är nytt och annorlunda lär vi oss varje dag övervinna rädslor eller skepticism då nyfikenheten och lusten alltid är större. Så egentligen behöver vi inte lära våra barn vikten av allas lika värde. Vi behöver se till att vi inte lär dem det motsatta utan fostrar de i en värd där allas lika värde är en självklarhet. Ja, egentligen är det vi som måste se till att lära oss av barnen det som vi en gång visste och kunde.

skate

När jag tar en snabb titt på vad som händer inom skolidrottsfronten inom temat hittar jag följande:

Idrottslyftet – inkludering & integration

I skolidrottsförbundet har vi valt att föreningar ska kunna söka Idrottslyftet för att inkludera och integrera. Tanken är att stödet ska utveckla verksamheten så att den når alla. Vi vill genom stödet framhålla att integration och inkludering inte är något man bara kan arbeta vid enstaka tillfällen utan att det ska genomsyra all verksamhet och vara en del av en långsiktighet. Vi har märkt att föreningar som är bra på inkludering också är starka föreningar som oftast är ungdomsstyrda och demokratiska. Sista ansökningsdag för nästkommande Idrottslyft är sista augusti. Här kan ni läsa om tidigare ansökningar.

Läs mer om Idrottslyftet ”Inkludering och integration”

Bredsands skol-IF i Sundsvall

I Bredsand har är man bättre än de flesta. Nu får deras Skol-IF 50 000 kronor av Västernorrlands idrottsförbund för sin integration av nyanlända. De får också ett stipendium av Svenskt Sportforum, som skickar en hel klass på friluftsdag i Järvsö.

Läs mer i Sundsvalls tidning

Se klipp om Bredsands skol-IF på TV4

Skärmbild (74).png

Klågerupskolans IF

”Samira Kindvall Manners är 15 år gammal – och ordförande för den helt ungdomsstyrda skolidrottsföreningen Klågerupskolans IF. Hon har tagit tillfället i akt att bjuda in fler barn från Svedala kommun till föreningen. – Jag har följt den pågående flyktingkrisen i media och bestämt mig för att vi på Klågerupskolan borde göra vad vi kan för att förbättra situationen, säger hon.”

Läs mer på Expressen

Myrvikens skol-IF

I Myrvikens skol-IF har man många fritidsaktiviteter för alla barn och ungdomar. I projektet ”Idrotten förenar” satsar man på att nå alla ensamkommande barn med bland annat simundervisning.

Läs mer på Myrvikens skol-IFs facebook

Skolidrottsförbundet Dalarna

I Dalarna och Borlänge händer det alltid massor av saker på integrationsfronten!

Arvsfonden projekt – läs mer!

Borlänge Integrations IF

Skolidrottsförbundet i Dalarnas hemsida

 

 

 

 

Därför är vi alla förlorare i ett rasistiskt system

Idag den 21 mars, är det Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen vill hedra minnet av de 69 demonstranter som sköts till döds i kåkstaden Sharpeville i Sydafrika år 1960. 69 vuxna och barn som fredligt demonstrerade mot apartheidlagarna sköts av polisen. Ibland kanske vi tänker att ras är något förlegat som inte längre existerar. Vi säger att vi tror på alla människors lika värde men ändå sitter vissa på gatorna och tigger och varje dag går vi förbi dessa människor. Eller pojken som inte fick vara med fotbollslaget för att han inte talar svenska (se länk). Eller flickan som ska skickas tillbaka till Burundi trots oroligheter (se länk).

Skärmbild (61)

Dagligen kommer människor till Sverige som flyr krig i sina hemländer, för att de inte har något val. Människor kommer till Sverige för att söka trygghet och ändå vill vi inte alltid ge dem det. Vad innebär då allas lika värde?

Människor avhumaniseras och tillskrivs andra egenskaper för att vi inte ska kunna identifiera oss med dem. Så att vi kan gå förbi dessa utan dåligt samvete. Allt detta är rasism, allt detta är rasdiskriminering och ett brott mot mänskliga rättigheter.

Inom idrottsvärlden finns lika mycket rasism som i övriga samhället. Jag har träffat domare som starkt hävdar sin rätt att få använda N-ordet, för chokladbollen han ska äta i rondpausen har han ju alltid kallat så. Han, den vite domaren, diskriminerar ju ingen, han behandlar ju alla lika så varför ska inte han få säga det han alltid sagt om sin chokladboll. Men, det är inte bara han som inte förstår innebörden av rasism. Rasismen tar sig hela tiden olika uttryck och smyger sig in i den mest rättvisetänkande. I mig. I dig. För rasismen överlever genom att normaliseras och bli ”legitim”. Rasismen överlever när vi omedvetet delar upp människor i vi och dem, och ”dem” tillskrivs andra rättigheter än ”vi”.

Rasismen tar sig så många utryck att det enda sättet för oss att göra motstånd är att aldrig vara tysta, att alltid våga diskutera och öppna våra ögon så fort vi anar diskriminering. Ta en sådan tydlig sak som idrott. Vissa tror på fullaste allvar att svarta människor skulle vara födda till basketspelare just för att de är svarta och att vita människor presterar bättre på universitetet. Att tillskriva människor dessa egenskaper, att någon skulle vara naturligt bättre på basket på grund av hudfärg, är rasism på så många nivåer. Dels genom att påståendet indirekt hävdar att någon inte tränat sig till sina förmågor utan att det är medfött. Dels själva uppdelningen och generaliserandet att en hel grupp människor är annorlunda än en annan grupp. Detta är mycket farligt och blir ofta en självuppfyllande profetia vilket bland annat resulterar i att färre afroamerikaner går på universitetet än vita amerikaner. I USA lever denna rasistiska myt så starkt att unga afroamerikanska pojkar hoppar av skolan i tron om en basketkarriär, dock är det få som lyckas, och resultatet blir bland annat färre afroamerikaner med politiskt inflytande.

Att fortsätta tro på dessa rasteorier är att bortse från alla former av sociala och kulturella grunder och ett upprätthållande av ålderdomliga och diskriminerande strukturer som gör att vi värderar människor olika. Ingen människa föds med vissa egenskaper just på grund av att denne har en viss hudfärg. Nej, vi tillskriver människor vissa egenskaper som införlivas just på grund av fördomar.

Vi i Skolidrottsförbundet vill arbeta mot dessa fördomar och få alla barn och unga att tro på sina förmågor oavsett hudfärg. Det är inte det lättaste. Förra veckan fick vi chans att klappa oss själva på axeln då det visade sig att vi var det förbund med flest ungdomar i våra styrelser. Hur det ser ut med dessa ungdomars bakgrund och etnicitet förtäljer inte historien men vi vet att vi måste bli bättre på att inkludera alla. Särskilt inom förtroende- och ledaruppdrag då dessa poster ger inflytande och verkar som viktiga förebilder.

Så vad vill jag säga med allt detta? Jo, bland annat att så länge människor diskrimineras på grund av hudfärg måste vi våga prata om rasdiskriminering och inte låtsas som att människor inte längre delas in efter ras. Eftersom jag är vit kan jag inte själv uppleva rasism och jag har den vita människans privilegier vilket innebär att jag ofta får gratisskjuts. Därför ser jag inte heller all rasism som pågår och jag måste ibland ta hjälp för att öppna mina ögon. Det underlättar om vi hjälps åt. Om vi hjälper varandra att lyfta all form av diskriminering så att vi kan motverka den. För ingen människa, svart eller vit, gynnas av rasism. Kanske tror vi av rädsla att skydda oss själva att det är bäst om inte alla människor får bo och leva i Sverige, men innerst inne vet vi vad som är rätt, vad som är en human och kärleksfull värld. Så varje gång vi handlar utifrån rasism förlorar vi en del av oss själva, en del av det humana, mänskliga inom oss. Därför är vi alla förlorare i ett rasistiskt system.

Skärmbild (62)

Så med dessa ord låt dig gärna inspireras och fundera på följande:

  • Vad gör vi i denna fråga?
  • Varför är det viktigt för just oss som organisation?
  • Hur kan en skol-IF arbeta mot rasism?
  • Kan en skol-IF vara viktig i det arbetet?

Själv svarar jag på dessa frågor i nästkommande inlägg, så håll ut! Möjligheterna finns där ute, inom idrotten, i skolidrottsförbundet och i den lilla skolidrottsföreningen – ingenting är omöjligt när vi hjälps åt!

/Hanne Liljeholm

Referenser:

Gems, Gerald R.; Pfister, Gertrud (2009). ”Sport and race”. Understanding American Sport: In Culture and Society

SVD: http://www.svd.se/aven-vita-hoppar-hogt

https://skolidrottsbloggen.com/2016/03/16/vi-ar-bast-men-ska-bli-annu-battre/

Bland byråkrater och kreativa själar – en titt bakom kulisserna i Idrottens Hus!

Efter två månader i Idrottens Hus börjar jag komma in i rutinerna och känna mig ganska hemma. Eftersom alla är nyinflyttade, inte bara vi nyanställda, var det en härlig gemensam förvirring de första veckorna. Det var rätt skönt att som helt ny komma in i ett småkaosigt Idrottens Hus, lättare att smälta in liksom.

Dagarna rullar på och ibland känns det som att jag just ställt mig vid datorn och börjat svara på mail när klockan plötsligt är fem. Det är mycket att sätta sig in i, särskilt för mig som är ny i Skolidrottsförbundet, och varje dag lär jag mig något nytt. Föreningsutveckling är mitt huvudansvar. Det innebär till exempel att hjälpa nya föreningar att komma igång, stötta de gamla, IdrottOnline och att samtidigt vara kreativ för att ständigt förnya och utveckla. Det administrativa tar alltid längre tid än vad jag vill men där emellan hinner jag få in mina egna tankar och idéer. För det är kul att arbeta på ett förbund som på riktigt vill jobba med inkludering och mångfald och då gäller det att tänka nytt och vara lyhörd. Vi bollar mycket med varandra här på kansliet och jag har redan fått många bra mail och telefonsamtal från föreningar. Men ibland känns verkligheten lite för långt bort och jag börjar längta efter att få komma och uppleva lite levande verksamhet. Och det kommer! Vi har så smått börjat planera flera kommunbesök under året och där ska jag se till att få träffa lite föreningar. Jag kan ju passa på att flagga redan nu -> tillhör du själv en förening med verksamhet ni vill visa upp, hör av er så att jag får reda på vilka ni är!

Jag tror i allmänhet att en av de största utmaningarna för folk som jobbar på kansli är att inte bara grotta ner sig i det administrativa, utan att fortsätta hänga med i det som rör sig och lever där utanför. Här hjälper internet och sociala medier till väldigt mycket så att vi hela tiden kan hålla oss uppdaterade. Men såklart, inget går upp mot IRL.

 

 

Det talas om vikten av mångfald

Det talas om vikten av mångfald, jämlikhet, jämställdhet, inkludering och bredd i många idrottssammanhang just nu. Det talas om normkritik och nu senast kritik mot normkritiken. Ibland blir begreppen så många och känslan av ”bara” en trend så stor att vi glömmer kärnan och vikten av att arbeta med dessa frågor.

För ibland kan debatten låta som, inte minst inom Idrottsrörelsen och dess föreningar, att detta enbart skulle vara rättvisefrågor och problem som måste lösas, för att det ska se bra ut, utifrån.

Självklart handlar det om rättvisa men det handlar om så mycket mer. Vi måste se mångfald ur ett resurs- och möjlighetsperspektiv, en nödvändighet för att skapa en levande förening. Grupper utan mångfald stagnerar. De har en tendens att glömma sin omvärld och bara se sig själva. De slutar att utvecklas. Dalsvall och Lindström berättar i sin bok ”Att leda föreningar” hur heterogena grupper har betydligt större trivsel, kreativitet och utveckling än homogena.

Idrottsrörelsen måste bli bäst på mångfald för att den ska kunna överleva. Vi måste ta till oss av den senaste forskningen, av ”trenderna” gällande normkritiska perspektiv, den ständiga kampen för jämställdhet. Det bara är så och egentligen inget att diskutera. Vi vill att alla ska känna sig välkomna och vi vet att alla människor är olika. Ungefär hälften av befolkningen är kvinnor och hälften män. En del har en annan könsidentitet än den de tilldelats vid födseln och en del har pronomen som hen, den eller tilltalsnamn. Här måste idrottsrörelsen arbeta hårdare än andra rörelser. Vi har nämligen ett kantigare könsbinärt system än många andra exempelvis i form av tävlingssystem, herr- och damklasser och omklädningsrum. Det är ingen idé att blunda för detta, att skaka av sig och tänka att ”trenden” går över. Det gör den inte. Detta är en utveckling i samhället och helt enkelt bara något att ta till sig och arbeta med.

Skolidrottsförbundet är bättre än många andra förbund på inkludering och har exempelvis ungdomar i alla roller, ungdomar som blir lyssnade på och som på allvar påverkar. Vi har en fördel i och med att vi är ett fleridrottsförbund, det blir lättare att inte exkludera. Detta ska vi ta vara på och fortsätta att bli bättre på.

För vi får aldrig, aldrig, aldrig vara nöjda och sluta arbeta för utveckling! För att vi ska hålla som rörelse och som positiv kraft i ett allt tuffare samhällsklimat måste vi fortsätta kämpa för att vara goda medmänniskor. Fortsätta låta vår glädje och glöd spridas till fler än bara de närmsta. Låta vår gemenskap inkludera alla, även de vi inte visste fanns. Vi får inte vara rädda för det som är nytt eller annorlunda. Aldrig se det som ett hot. Att inkludera alla, att arbeta normkritiskt och för en mångfald innebär ju att även du, hur bra du än platsar inom ramen för dagens norm, får vara med. Du är inte viktigare, men lika viktig, som alla andra.

Ibland kan det kännas som vi inte hänger med bland nya begrepp och trender. Det kan skapas en känsla av att vara anti för att vi helt enkelt känner oss exkluderade och främmande för allt nytt. Här kommer en lista på några viktiga och bra begrepp att känna till:

Mångfald – En blandning av olika bakgrunder, egenskaper, ålder, kön, etniciteter, klass, funktionaliteter, sexuell läggning, religion med mera.

Jämställdhet – Handlar om maktförhållanden och relationer mellan kvinnor och män, flickor och pojkar. Att alla ska ha lika värde och villkor oavsett kön.

Jämlikhet – Avser att olika sociala grupper i samhället, exempelvis kategorierna kön, ålder, social bakgrund, sexuell läggning, etnicitet och funktionalitet skall ha lika värde och villkor.

Intersektionalitet – Används för att lyfta att det finns flera förtryck som samverkar och att samma person därmed kan vara utsatt för flera förtryck samtidigt. Begreppet används för att tydliggöra maktskillnader mellan exempelvis de grupper som mångfaldsbegreppet tar upp.

Könsbinär – En syn på kön som bestående av enbart två statiska motpoler, att det bara skulle finnas två kön, kvinnor och män.

Cisperson – Någon som ser sig som och är bekväm med det kön den tilldelades vid födseln. Cisperson är motsatsen till transperson och den så kallade normen, därför är det ett bra begrepp att känna till när vi vill peka på strukturer och orättvisor t.ex. gällande icke binära personer.

Rasifierad – Beskriver hur sociala konstruktioner skapar fördomar om människor på grund av ursprung eller kultur.

Normkritik – ett perspektiv eller metod för att skapa mer jämlikhet i samhället. Det handlar om att flytta fokus från individer och det som anses bryta mot normer till att titta på strukturer och ifrågasätta det som anses vara ”normalt”.

För fler begrepp eller fördjupning gå in på exempelvis rfsl.se eller vardagsrasismen.nu som båda har en längre begreppslista

Bilderna nedan kommer från olika sammanhang där idrott, i dessa fall skateboard, har använts i syfte att stärka barn, ungdomar, jämställdhet och integration.

Text och Foto: Hanne Liljeholm