Alla inlägg av Pär Ånell

Om Pär Ånell

Pär Ånell är generalsekreterare på Skolidrottsförbundet som är förbundet för landets skolidrottsföreningar. Pär har levt med idrotten sedan barnsben - både som ledare och aktiv - och spelar som 52-åring fortfarande gärna fotboll, lufsar och styrketränar. Älskar det lekfulla inom idrotten, såväl som tekniska och taktiska detaljer. Skolidrottsföreningen (skol-IF) är barn och ungdomars egen förening. Här idrottar de på sina egna villkor i anslutning till skoldagen. Tanken med en skol-IF är att ge alla barn och ungdomar möjlighet till en enkel, rolig och billig fysisk aktivitet. Föreningens grund är eftermiddagsaktiviteter och återkommande tävlingar där alla kan vara med. Skol-IF drivs av barn och ungdomar med hjälp av ett vuxenstöd. Därför är det viktigt för föreningen att de drivande barnen och ungdomarna utbildas i förenings- och ledarkunskap. Skolidrottsförbundet är riksorganisationen för landets samtliga skolidrottsföreningar och alla deras medlemmar. I dag finns cirka 1 300 skolidrottsföreningar vid landets skolor fördelade på förbundets 26 distrikt.Totalt har dessa föreningar ungefär 150 000 medlemmar. Skolidrottsförbundet fungerar som ett så kallat fleridrottsförbund och är inte begränsat till någon speciell idrott utan rymmer många olika fysiska aktiviteter där vi jobbar med glädje, glöd och gemenskap.

Från en verklighet till en annan – vikten av rörelse har vi alla gemensamt

Igår: riksdagsledamöter, partiledare och gamla statsministrar vid Riksmötets öppnande.
Idag: barn och skolpersonal på Parkhemsskolan som njöt av Skoljoggen.

Vad har de gemensamt förutom att de bidrar till att jag känner mig lyckligt lottad i ett varierat arbete?
De behöver rörelse, ung som gammal.
Och de förstnämnda kan på olika sätt bidra till att de senare får ökade möjligheter att röra på sig. Genom beslut om mer rörelse i skolan, genom samhällsplanering, genom riktade medel. Vi inom idrottsrörelsen ska bidra genom att använda de pengar vi får på bästa sätt för att fler ska få möjlighet att vara med oavsett förutsättningar.

Varv efter varv springer glada barn på Parkhemsskolan i Tullinge. Någon får ont i foten,  en annan tar lite vatten och fortsätter. De allra flesta tar sig runt varv efter varv utan krav på resultat eller jämförande med andra. Alla deltar på sina egna villkor.
När tiden är på väg att ta slut är det ändå några som frågar:
”Får man springa ett varv till?”
Ja, spring, bara spring. Eller gå. Eller hoppa. Njut av rörelseglädjen.

20170913_091114[1]

Idrottsläraren Jessica Edman är en som bidrar till rörelseglädje i högsta grad. Den här veckan har de hälsovecka på skolan, där Skoljoggen är en del. En annan är att barnen äter frukost tillsammans i skolan, en tredje att femmorna efter Skoljoggen cyklar till BMX-banan och testar den.
Hon kör rastdisco på fredagar och har provat med morgonfys för dem som vill.

– På mina idrottslektioner handlar det aldrig om tävling. Det handlar om allsidig motorisk träning där alla ska kunna och vilja delta.

Jag ler där jag står och tittar på de springande barnen. Jessica verkar ha lyckats. Glada barn joggar, går och springer. Kolla bara glädjen! Det lilla extra, hoppsteget, skratten och de viftande armarna.

Jessica har skapat mycket rörelse efter de förutsättningar hon har på skolan. Politiker kan skapa förutsättningar. Idrottsrörelsen, vi, kan skapa rörelse.  Som är rolig. För alla.

Det finns så många vinster för individen och samhället. Bättre inlärningsförmåga med bättre skolresultat som följd, med friskvård minskar behovet av sjukvård, med rörelse i förening skapar vi sammanhang och gemenskap. Vi behöver alla samverka för att nå bästa resultat: beslutsfattare, skolor, föräldrar, organisationer av olika slag. Alla med samma mål: friska och glada människor som gemensamt bidrar till ett friskt och glatt samhälle.

Igår hade jag förmånen att vara inbjuden till Riksmötets öppnande. Att i riksdagen, vår demokratiska högborg, få lyssna till regeringsförklaringen och efteråt få träffa riksdagsledamöter, men också flera tidigare statsministrar. Det var ett tillfälle att kort berätta om idrottens strategi mot 2025, ett kort tillfälle för påverkansarbete. Det arbetet måste vi alla inom idrottsrörelsen göra på olika nivåer för att nå bästa och mesta möjliga rörelse efter den enskilda personens egen förmåga. Jag hörde inte statsministern nämna idrotten i regeringsförklaringen, men jag hörde honom säga att vi ska bygga ett tryggare Sverige för alla. Och det innefattar för mig till stor del idrottsrörelsen.

Kungafamiljen var också på plats vid Riksmötets öppnande. Kronprinsessparet har engagerat sig i barns hälsa och rörelse med Gen-Pep. Fortsätt läsa Från en verklighet till en annan – vikten av rörelse har vi alla gemensamt

Pekpinnar? Nja, vi vill ju ha en öppnare och än bättre idrott!

”Regeringen vill halvera påverkbara hälsoklyftor under en generation.”

”Barnrättsperspektivet är oerhört viktigt.”

”Barnen måste få hitta sin väg att idrotta, på sina egna villkor.”

”Öka fokus på ungas delaktighet, konkretisera ungas rättigheter och fortsätt se över tävlingsformer.”

Citaten är från ett seminarium i riksdagen i torsdags på temat ”Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”. 

Här kan du se seminariet som började den 11 maj klockan 10.00 på SVT Play

Jag var där – tillsammans med ett antal andra idrottsförbund och organisationer – i riksdagens andrakammarsal. Det kändes lite högtidligt och förmodligen bröt jag mot någon etikettsregel när jag begärde ordet mitt i en frågestund. Men de pratade ju om idrottens samarbete med skolan. Och då kunde jag förstås inte vara tyst.

naverlonn

Jag fick inte prata då, men senare blev det min tur. Det jag då – med fjärilar i magen – försökte få fram (notering till mig själv; punkta upp vad du vill ha sagt och gör det konkret och kort) var att det finns en organisation som är ypperligt lämpad att vara idrottens väg in i skolan. För barnens och för Svensk Idrotts bästa

En organisation som kanske inte är helt redo, men som i nuläget jobbar för fullt för att stärka sina strukturer för att nå fram till det allra bästa stödet till våra föreningar som därmed ska kunna bidra till Svensk Idrott.

Värdegrunden är på plats, verksamhetsidén är oslagbar. Så använd Skolidrottsförbundet, ge oss stöd och förståelse, så ska vi göra allt vad vi kan för att lägga en stabil grund för att Svensk Idrotts nya hus ska stå stadigt 2025. Vi vill jobba för att bidra till att citaten i inledningen fylls med verklighet.

Medan jag på seminariet hörde att vi inom idrotten ska göra en redan bra idrott än bättre, ser jag idrottskamrater som hörde något annat och sparkar bakut och ser hotande krav och pekpinnar från staten. Som undrar om idrottsrörelsen får syssla med idrott?

Min motfråga blir då: om vi för att skapa en än bättre idrottsrörelse lägger ett träningspass på att prata om normer och strukturer, en kväll på träningslägret för att prata om jämställdhet och inkludering, blir vi då sämre på att idrotta? Om föräldragruppen under barnens träning får en föreläsning om barnrättsperspektiv? Om vi utvecklar våra ledarutbildningar?

Eller skapar vi på så sätt en bättre idrott och bättre förutsättningar för alla att idrotta mer?

Vi fick också se och höra flera fina exempel på hur god idrott kan bedrivas. Och som visade att vi faktiskt får fram världselit genom att ”bara” ha kul och vilja utvecklas en bra bit upp i tonåren (Carolina Klüft). Men som ”Carro” sa:

  • Det kan inte handla om att en del ska ha tur och få rätt ledare och rätt möjligheter. Alla ska kunna erbjudas den möjligheten.

Istället för att se riksdagens utredning som pekpinnar kan vi välja att se att vi vill göra det här för att få fler att stanna kvar och bli en del av en fantastisk rörelse. Och då är ju troligt att vi snarare får mer pengar av staten. Fler medlemmar, mer pengar, fler som idrottar hela livet och fler som blir bäst i världen.

Och vem kan svara ja på frågorna: Är du mot inkludering? Är du mot jämställdhet?

Nä.

Idrottsrörelsen har tagit stora steg från det stängda rum vi var för 10–20 år sedan. RF ser vikten av samarbeten och är betydligt mer öppet för kritik från andra organisationer som till exempel är experter på barnrätt. Eller som RF:s generalsekreterare Stefan Bergh skriver i medskicket till ”Idrottens samhällsnytta – en vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle:

  • Kombinationen av ett starkt egenvärde och stor samhällsnytta inom många områden gör idrottsrörelsen till en viktig del av det svenska samhället. Vi vill möta gemensamma samhällsutmaningar och vi kan bidra till att skapa gemenskap och framtidstro i samhällets alla delar”.

Bra så!

img_1347

Och vi kan inom Svensk Idrott dela upp arbetet. Ett förbund som Skolidrottsförbundet kan – och ska – definitivt ligga i täten när det gäller detta arbete. Skolidrottsförbundet jobbar inte för att skapa en egen elit, vi vill lägga grunden för en rörelseglädje som varar livet ut, oavsett om du bara vill motionera eller om du drömmer om att stå högst på pallen i ett OS. Vi kan dessutom bidra till Svensk Idrott genom att utbilda barnen i ledarskap och föreningskunskap för att de ska kunna vara nutidens och framtidens idrottsledare.

I helgen ses vi på Riksidrottsmötet och fortsätter att utveckla Svensk Idrott. För barn och unga, för veteraner och för eliten.

 

 

Vi vill bidra till en jämlik hälsa!

Nu sitter jag här igen. Framför datorn. Som jag gjorde mellan 7.30 och 15.30 med kortare avbrott.

Men just de där avbrotten är viktiga. Som när jag jobbar hemma; ta en tur upp och ner i trappen, gå ut till postlådan, kanske till och med plocka ner tvätten (det måste väl vara tillåtet under en rast?).

Nu sitter jag här. Igen. Framför datorn. Men det är efter drygt en halvtimmes jogg, efter ett antal steg, ett antal andetag i kallt regn, lite soldis – och fågelsång. Min favorit är koltrasten. Jag tränar för ett fysisk friskt liv. Men mer och mer märker jag att det allra viktigaste för mig är den mentala delen. För att få ny kraft, ny glädje och nya tankar. Och då är koltrasten en bra kompis.

Under joggingturen fick jag en idé, det blir ofta så. Upp med telefonen och skapa en joggblogg. Förvarnar om att det är lite berg- och dalbanekänsla, får jobba på det till nästa gång:

https://skolidrott.solidtango.com/widgets/embed/u605npux?auto_play=false

Om det inte gick fram så uppmanar jag alltså föräldrar, skolledare, kommunpolitiker att berätta för barn och unga om skol-IF. Och sedan så klart stötta i arbetet med barn och ungas egen förening. En väl fungerande skol-IF bidrar till såväl samhället som till övriga idrottsrörelsen. Här hittar ni mer: skolidrott.se, facebook.com/skolidrott. Och tveka inte att höra av er. Vi, våra distrikt och på ett antal ställen i landet även SISU, står redo att hjälpa till.

Alla mår däremot inte så bra. Många har andra saker än koltrasten att fundera på. Jag själv tillhör en gynnad del av befolkningen. Men enligt Folkhälsomyndighetens nyligen lämnade rapport till regeringen ökar psykisk ohälsa och övervikt. Enligt rapporten har nu drygt hälften av befolkningen i åldern 16-84 år övervikt eller fetma.

Rapportförfattarna säger också att det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa, samt, här citerar jag rakt av: ”Myndighetens årsrapport redovisar skillnader i hälsa utifrån kön, ålder och utbildningsnivå. Det finns andra grupper i befolkningen som av olika skäl också har sämre förutsättningar för god hälsa och därmed kan sägas vara utsatta, exempelvis personer med funktionsnedsättning, homosexuella, bisexuella, transpersoner, flyktingar och personer tillhörande någon av de fem nationella minoriteterna i Sverige”.

Lägre socioekonomisk status, desto sämre hälsa. Utsatta grupper desto sämre hälsa. Skolidrottsförbundet har möjligheten att inkludera fler grupper. Det är oftast väldigt billigt (ibland faktiskt gratis) att vara med i en skol-IF:s aktiviteter. Och när det gäller andra utsatta grupper jobbar vi på att lära oss mer för att bli mer inkluderande i hela rörelsen. Det ska vara en låg tröskel för att vara med hos oss.

Skolidrottsförbundet vill inkludera dessa grupper på ett tidigt stadium i rörelselivet. Nu rustar vi för att klara av det, vi rustar för att våra föreningar ska bli starkare och mer inkluderande. Det är egentligen ganska enkelt, vi förstår faktiskt inte varför inte fler skolledare, fler kommunpolitiker, fler föräldrar, hänger på. Skol-IF är ett enkelt, roligt och billigt sätt att bidra såväl till individens välmående och i förlängningen till samhällets välmående.

Och till övriga kompisar inom idrottsrörelsen vill vi säga: vi är ingen konkurrent, vi vill skicka nya aktiva utövare till din idrott, vi vill skicka nya, välutbildade ledare till din idrott.

Vårt budskap är tydligt: genom en satsning på skolidrottsföreningar lägger vi grunden till Svensk Idrotts strategi 2025. En strategi som till stor del handlar om en inkluderande och jämställd idrott. Vi börjar bygga den i skol-IF, vi bjuder på det.

För att klara av det vi vill ska vi också under det kommande året stärka vår organisation, inte minst våra distriktsförbund som i många fall gör ett fantastiskt jobb med utbildningar och stöttning av föreningarna. Men vi kan – och ska – bli bättre och tydligare även på den fronten.

Det – och flera andra insatser – ska göra oss så starka att vi stolta kan stå upp och säga: Vi bidrar till jämlik idrott och hälsa!

 

Alla vinner på fler i rörelse

Snön yr utanför köksfönstret. Landar mjukt och bildar ett täcke på förstukvisten och gatan utanför.

Snöbild

Och jag längtar ut. Längtar efter att få lufsa och ta emot vind och snöflingor i ansiktet. Att njuta av stunden, av lugnet, av att låta själen renas och tankarna klarna. För att sedan komma in i värmen – med färg i ansiktet – och äta en god lunch. Och ett antal timmar senare, efter mer betalt arbete, hushållsarbete och umgänge med mina kära, få lägga mig och sova. Helst åtta timmar.

Det är vad ett hälsosamt liv betyder för mig. Rörelse, bra mat, kärlek och sömn.

Men just idag, och några dagar tillbaka, blir det inget av med den helheten. Jag är förkyld, tung i huvudet, seg i tankarna och trött i kroppen. Längtar ändå ut. Rastlösheten sprider sig i trött kropp och tungt huvud.

I det stora är jag självklart mycket privilegierad. Jag har ju allt det där ovan när jag inte är förkyld (ja, allt utom träningen även när jag inte är det). Möjligheten och viljan att träna, en säng (ja, snart i alla fall, en ny är beställd), mat på bordet, tak över huvudet och en kär familj.

Tankarna kring det här inlägget väcktes av en inbjudan till en reflekterande diskussion med Fysioterapeuterna, fackförbundet för fysioterapeuter, det som tidigare hette sjukgymnast.

Fysioterapeuterna antog 2016 en ny vision: Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse.

Självklart klarar de inte att uppfylla den visionen utan samverkan med andra, och där är förstås idrottsrörelsen och vi i Skolidrottsförbundet parter som kan bidra. Vi vill ju vara öppna för alla, alla ska få möjligheten att i skol-IF hitta rörelseglädjen som kan leda till livslångt idrottande.

Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv är förstås en politisk fråga i allra högsta grad, en fråga med socioekonomiska aspekter. En fråga om stadsplanering, om hur vi bygger och utnyttjar ytorna. Vi måste kunna tänka i flera led, det där med gungor och karuseller ni vet. Om vi lägger lite mer på förebyggande arbete, får vi tillbaka det längre fram.

Det handlar om att erbjuda aktiviteter som alla har råd med. Det handlar om att skapa kultur där alla är välkomna. Det handlar om inflytande för dem som vill röra på sig.

Fysiskt och mentalt friskare människor betyder lägre kostnader för sjukvård och fler arbetsföra. Och kan du arbeta, får du också möjlighet att vara i ett sammanhang, vilket de allra flesta mår bra av.

Det finns numera gott om bevis på att hjärnan fungerar bättre om vi rör på oss. Lyssna gärna på Anders Hansen, överläkare i psykiatri, och författare till boken Hjärnstark, om du har 40 minuter över. Eller förresten, prioritera det (har du möjlighet så passa på att röra dig medan du lyssnar).

Det kan påverka hela ditt – och andras – liv. Glöm att han vid ett tillfälle pratar om skolidrott när han menar skolämnet Idrott och hälsa. Men alldeles oavsett kan vi med skol-IF alltså bidra till både fysiskt friskare barn och unga samt högre skolbetyg. Ja, ni ser…

Därför jobbar vi på olika sätt för att hitta in på skolor för att få berätta om hur vi kan bidra till ett friskare samhälle, ja, för att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse. Vi klurar på hur vår verksamhetsidé och värdegrund ska nå så många som möjligt för ett friskare samhälle.

Rektorer och kommuntjänstemän, vi finns här, i de allra flesta delarna av landet. Vi behöver er förståelse, lägg en liten peng på att låta ett vuxenstöd i tjänsten stötta de unga i skol-IF och ni kan med stor säkerhet sträcka på er när medelbetygen presenteras om ett par år. Det är inte krångligare än så.

Känner att det här inlägget är en variant på sådant både jag själv och många andra har skrivit tidigare. Det blir lite jobbigt när jag tänker på att vi inte riktigt når fram, att inte fler politiska beslut fattas med mening att vi ska må bättre. Visst ser vi positiva exempel, men det behövs fler som exempelvis i Eskilstuna.

Eller som i Malmö där staden involverat Skånes Skolidrottsförbund i ett föreningsprojekt.

Men vi måste fortsätta att skriva och agera vidare mot Fysioterapeuternas vision:

Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse.

Att röra på sig är helt enkelt medicin för kropp och själ.

Nu ser jag fram mot att diskutera frågan vidare med fysioterapeuter och andra senare i mars. Förhoppningsvis har både förkylningen och snön försvunnit då. Så att jag kan säga något klokt.

Känner efter en gång till, men kroppen säger fortfarande nej till en joggingtur i snöyran. Får vänta någon dag till innan jag ska bli bättre på att vara klok. Några tåhävningar, lite stretching, eventuellt en promenad och någon lätt magövning kanske jag ändå fixar. För livet.

 

 

Jag tror inte (bara) på mer av samma

Mer av samma?

Betyder mer av samma per automatik bättre?

Frågeställningen gäller den diskussion som nu pågår angående att regeringen och idrottsminister Gabriel Wikström (S) i nuläget säger nej till att utöka skolämnet Idrott och hälsa med 100 timmar.

Frågan drivs starkt av bland andra riksdagsledamoten Saila Quicklund (M) med stöd att av ett stort antal idrottskändisar, men även av Riksidrottsförbundet.

Jag vill direkt säga att jag inte är mot att det blir mer rörelse i skolan. För barnen och deras hälsa är det ett måste, i skolan når vi i stort sett alla barn och målet bör vara att skapa en jämställd hälsa.

Däremot: om vi bara lägger på 100 timmar av samma sak, menar jag att hälsoklyftorna istället ökar. De som redan är aktiva, som deltar på idrottslektionerna, får mer rörelse medan de inaktiva fortsätter att vara inaktiva. Det är ingen vild gissning att de som tycker om idrotten i skolan också är aktiva i förening efter skoltid.

Vi måste alltså först skapa någon form av rörelse som lockar de inaktiva barnen. Fråga dem vad som skulle få dem att röra på sig, utbilda i vikten av hälsa, kanske bygga rörelse på gejming om det är vad som får dem att aktivera sig.

Här är ett mycket gott exempel från Kringlaskolan i Södertälje:

https://www.facebook.com/groups/121441368013731/permalink/723214861169709/?hc_location=ufi

Barnen som fått välja och prova nya idrotter kommer oftare på idrottspassen i idrottshallen. Ett enkelt, men genialt sätt att bygga upp trygghet och rörelseglädje.

Exemplet ovan bygger egentligen på samma logik som den vi vill ska gälla i våra skol-IF. Att barn och unga själva väljer vilket sätt de vill röra sig på. Att vi erbjuder varierad rörelse, att alla kan hitta något som passar dem.

Och så – som jag sagt och skrivit så många gånger förr – fyller vi på med utbildning i ledarskap och föreningskunskap så att de unga kan leda yngre och varandra. Många är de som vittnar om att de haft nytta av sin tid i skol-IF även när de gått vidare i livet.

Vi börjar tidigt. Kanske inte så tidigt som i filmen nedan, men från tio års ålder har vi utbildningar för unga ledare.

Och är är ett riktigt gott exempel på hur en skol-IF driver varierade, regelbundna aktiviteter för sina medlemmar. Allt detta som schemat visar, får du delta på för 20 kronor i medlemsavgift! Med unga, engagerade ledare. Kolla in Vislanda skol-IF. https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1436284653057799&substory_index=0&id=729237423762529

Följ oss här på bloggen, men också på facebook.com/skolidrott och Instagram @skolidrottsforbundet

Att bryta normer för att ge plats

Barn på lågstadiet slutar idrotta för att de inte är duktiga.

Vi tar det igen.

Barn på lågstadiet slutar idrotta för att de inte är duktiga.

Detta säger i alla fall en SIFO-undersökning som gjorts på uppdrag av Rädda barnen. Det är 1 000 föräldrar till barn som svarat, vilket i och för sig gör att svaren inte kommer direkt från barnen. Och är det normen att det är viktigt att vinna och vara bäst som styr detta?

Men ändå. Det känns inte bra att många barn inte känner sig välkomna i idrotten. Det som ger hopp är att Svensk Idrott just nu jobbar hårt med att bredda sig; att finnas till för fler oavsett om du vill bli bäst eller om du tycker att det är kul och skönt att träna tillsammans med andra.

Även inom Skolidrottsförbundet har vi ett jobb att göra. Och det är precis vad vi gör just nu på flera olika sätt. Vi vill erbjuda alla Sveriges skolbarn- och ungdomar varierade, återkommande aktiviteter, vi vill att de själva är med och styr, leder, sina aktiviteter, vi vill att de utbildar sig och att även de medlemmar som inte är ledare får reell möjlighet att påverka.

Detta måste ske i våra 1 300 föreningar och där är vi inte än. Vi jobbar på det och under återstoden av det här året och under nästa år händer mycket. Vi har ett utvecklingsarbete igång. Ni får höra mer på vägen.

Ett av våra ledord i det här arbetet är inkludering. Inkluderande ledarskap, inkluderande aktiviteter. Ja, en inkluderande miljö och kultur. Oavsett vem du är eller var du bor, eller vad du har för ekonomiska förutsättningar, ska du få den här möjligheten.

Och för att bli ännu bättre på inkludering inledde vi tidigare i veckan en diplomeringsutbildning i normkreativitet med Rebecca Vinthagen från Settings (ägare av utbildningen) och Jenny Claesson från Add Gender. Kortfattat och förenklat för att bli bättre på att se normer och strukturer för att ta till tillvara alla kompetenser. Det är alla vi på kansliet, två styrelseledamöter och ett par kompisar från andra förbund.

Ta mig själv som exempel. Vem ser du när du ser mig? En drygt 50-årig man, vit, inte så mycket hår längre, sticker inte ut klädmässigt, men med en gubbkeps ibland. Försök att på riktigt utifrån det tala om vem jag är, vad jag står för, vad jag kan och tycker. Nu kanske du som läser känner mig lite närmare, men testa ute på gatan. Visst har vi fördomar om varandra. Visst petar vi in varandra i fack ganska snabbt och enkelt.

par-byline-2

Det är naturligt att vi läser av en annan människa när vi möts, men har ni funderat på hur mycket vi bär med oss när vi bedömer en människa bara på utsidan? När du tycker att du kan se hur den personen är? Och kanske tycker du då att alla människor som ser ut som den du möter är likadana?

Vi ska använda oss av det i det vardagliga arbetet och i ett större perspektiv sprida det i hela förbundet. Vi, Skolidrottsförbundet och hela Svensk Idrott, ska vara öppet för alla. Alla är förstås en sanning med modifikation, då vi måste göra val. Att inkludera någon kan exempelvis innebära att vi exkluderar en annan. Men tillsammans inom idrotten, med 71 specialidrottsförbund (och många, många fler grenar) och 20 000 föreningar, borde vi kunna bereda plats för de allra flesta.

Ett exempel:

Hos oss pågår en utredning av vår tävlingsverksamhet. Så här långt – styrelsen har inte fattat något beslut – föreslår utredarna kommit att vi ska göra om tävlingsverksamheten genom att bland annat ta bort slutsegrare. (Vi ska spela matcher, springa lopp, hoppa längd, men alla ska få göra det lika mycket och med glädje). Fler ska helt enkelt få vara med och tävla.

Det innebär att vi faktiskt exkluderar dem som i första hand är med för att vinna medaljer och pokaler. Men vi inkluderar dem som tycker att det är roligt att tävla, men inte fått vara med tidigare. I och med att vi är en del av helheten Svensk Idrott finns det fortfarande plats för dem som i första hand är med för att vinna och bli bäst (de får förstås vara med hos också om de vill!).

Till nästa utbildningsträff ska vi ägna oss åt betydelsefulla mikrohandlingar. Jag har bestämt mig för att bland annat vara uppmärksam på sociala medier hur vänner och bekanta, samt okända, uttrycker sig. Jag ska också reagera och ställa frågor. Målet? Att själv se, och förhoppningsvis att även andra ser, hur ord och bilder påverkar positivt och negativt. Att vi kan bryta negativa normer och strukturer för att ge plats åt fler människor. Att du ska kunna vara dig själv.

Fundera gärna på vad/vem som är normen i ditt förbund eller i din förening.

Och kom ihåg att en hel del normer måste finnas för att vi ska fungera tillsammans överhuvudtaget.

Å du sköna förening!

Vi är många som frågar oss vad som händer i omvärlden just nu. Både i vår närhet och lite längre bort.

Vi reagerar på olika sätt på instabilitet, splittring och polarisering. Det finns de som tror på ”enkla lösningar” och det finns lösningar som tar lite längre tid, lite större tålamod och en stor arbetsinsats. Och som kräver kunskap, omtanke och en vilja att förena istället för att splittra.

Skolidrottsförbundets värderingsgrund vilar tryggt i Idrotten vill och Barnkonventionen som värnar barn och ungas rätt i samhället. Och det gäller alla barn och unga. I våra föreningar ska ingen väljas bort, inte av någon anledning. Du platsar, oavsett vilka kunskaper du har, oavsett vilken religion du tror på, oavsett vilket kön du har, oavsett var du är född, oavsett vem du älskar och oavsett om du har en funktionsvariation.

Alla dessa delar är viktiga, men just nu står arbetet med integration och inkludering högt på agendan. Lätt är det inte med så mycket information och desinformation som är i omlopp, vilket gör Skolidrottsförbundets pågående arbete och nedanstående satsning så nödvändig.

När regeringen presenterade höstbudgeten förra veckan visade idrottsminister Gabriel Wikström nämligen igen att han tror på idrottsrörelsens kraft. För 2017 finns 14 miljoner extra avsatta för ett intensifierat arbete i särskilt utsatta områden. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa varaktig idrottsverksamhet genom ledarutbildning och föreningskunskap.

gabriel-och-maslah

Ledarutbildning och föreningskunskap är ju, utöver fysisk aktivitet som passar alla, Skolidrottsförbundets huvudsakliga verksamhet. Vi är gärna med och tar ett större ansvar för att stärka föreningslivet och bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Vi finns ju i skolan där de flesta barn finns.

Bara smaka på ordet förening. En gång till: förening. Vad får du för associationer?

För mig är det något mjukt, sammanhållande, inkluderande och vackert. Både organisatoriskt och fysiskt.

Om vi inom idrottsrörelsen föregår med gott exempel och lever som vi lär, är det ett stort steg på vägen. Påminner om vår värdegrund som förstås borde gälla även i övriga delar av samhället. Med tanke på att vi inom Svensk Idrott är cirka 3 miljoner medlemmar kan vi vara en än starkare kraft.

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

För att Skolidrottsförbundet ska kunna bidra än mer till ovanstående, fortsätter vi nu att utveckla vår utbildning Unga leder unga på olika sätt. Vi vill erbjuda fler varianter, vi tittar på digitalisering, tillgänglighet och uppdateringar för att fler ska kunna bidra till en stärkt rörelse och därmed ett starkare samhälle. Vi har många exempel på att ungdomar som fått ta plats i förening och förbund vittnar om att de blir starkare även i andra sammanhang.

img_1347

Vi fortsätter också att jobba för att ge våra föreningar det allra bästa stödet för att de ska kunna utvecklas och långsiktigt vara idrottens bas, föreningen där du tar klivet in i idrottsrörelsen. Då är det mycket viktigt att de ansvariga föreningarna har de kunskaper som krävs för att driva verksamheten – att vi skapar en kultur där det är vardag.

Förbundsstyrelsen har därför fastslagit vad som definierar en kvalitetsmässigt bra skol-IF:

  • Att erbjuda medlemmarna kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.
  • Att ha en styrelse bestående av unga medlemmar som stöttas av vuxen.
  • Att låta medlemmar, oavsett nivå, utbilda sig i föreningslära och ledarskap.
  • Att skapa former för demokrati och ungdomsinflytande.

För att lyckas med detta, för att nå ut till föreningarna, anställde vi för en månad sedan fem föreningsutvecklare som jobbar i olika delar av landet. Det gör att vi kommer närmare våra föreningar och kan finnas på plats när de behöver stöd för att utvecklas i den utpekade riktningen. Vi hoppas få medel för fler föreningsutvecklare under 2017 så att vi kan verka nära föreningarna på fler platser i landet.

Ytterligare en insats för att lyckas med våra föresatser är att kanslipersonal och styrelseledamöter inom kort påbörjar en utbildning i normkreativitet. Vi gör detta för att utöka vårt synfält, lära oss mer om strukturer som begränsar oss och bli än mer inkluderande i vårt tankesätt. Jag är övertygad om att detta utvecklar oss själva som individer och att det gagnar såväl förbundet som hela idrottsrörelsen.

Tillsammans i förening – så tar vi steg framåt.

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

Kunskap, fantasi och struktur

Utbildning. Kunskap.

Det är något av det viktigaste Skolidrottsförbundet vill ge sina skol-IF och medlemmarna där. Med kunskap stärker du din självkänsla och dina möjligheter att påverka. Med kunskap ökar möjligheterna att göra rätt!

Det gäller förstås även förbundsstyrelsen, det högsta beslutande organet mellan våra förbundsmöten. Eller om en så vill: de som ska se till att vi följer beslut från förbundsmöten och bestämmer hur de fattade besluten ska bli verklighet. Detta gör de tillsammans med de anställda tjänstepersonerna på kansliet.

För att ge styrelsen större kunskap och bättre möjligheter att fatta kloka beslut hade RF-juristen Alexander Krüger och Jens Lindquist från SISU Idrottsutbildarna bjudits in till första mötet med den delvis nya styrelsen.

Alexander Krüger berättade bland annat att ”idrottsjuridik” egentligen inte finns, i alla fall inte på akademisk nivå. ”Idrottsjuridik i egentlig bemärkelse” finns genom idrottsspecifika regelverk bestående av bl.a. utövanderegler, tävlingsregler, reglementen, föreskrifter och anvisningar. ”Ett regelsystem som saknar motsvarighet på något annat samhällsområde.”

20160612_103217

Att arbeta i en styrelse och lära sig mer kan vara riktigt roligt. Fråga bara ledamöterna Daniel Kåreda och Marie-Louise Dahlberg samt valberedningens ordförande, Djanet Beraki.

Det är alltså väldigt viktigt att vi lever efter våra stadgar som är att se som ett avtal mellan medlemmar och förbund eller förening. Det är avtalet som i grunden styr verksamheten. I Skolidrottsförbundet är rent spel en mycket viktig del och för att kunna spela rent krävs inte bara moral, utan också kunskap om hur en förening eller ett förbund fungerar.

Styrelsen är den som ska leda ett förbund eller en förening. Därför är det viktigt med så mycket kunskap som möjligt för att kunna dra upp riktlinjer och visioner som anställda (i förbundet) sedan ska arbeta utifrån. På vägen är det viktigt att styrelsen stöttar och följer arbetet så att det går i rätt riktning.

I Sverige finns lagar och regler kring det mesta, men det finns alltså ingen lag kring ideella föreningar. Därför får vi leva efter praxis (som en brukar göra, av hävd):

  • Stadgar av någorlunda fullständighet ska antas,
  • styrelse ska utses att företräda föreningen,
  • namn/firma och ändamål samt bestämmelser om hur beslut i föreningens angelägenheter åstadkommes kan sägas ingå i kravet på fullständiga stadgar,
  • Intern praxis – kompletterar det som inte står i stadgarna (så som vi brukar göra, gjort tidigare)

Däremot finns det viss lagstiftning som vi har att förhålla oss till. Det är till exempel skattelagstiftning och bokföringslagen, men även personuppgiftslagen (PUL) när det gäller hur vi hanterar våra medlemsregister.

Det kanske kan låta lite svårt och snårigt, men om vi skaffar oss kunskap och lever efter vår värdegrund med rent spel som ledstjärna, kommer vi långt. Och egentligen är det, som Christer Pallin, chefsjurist på Riksidrottsförbundet brukar säga, ”nästan kriminellt enkelt att bilda förening.”

Styrelsen fick med hjälp av Jens Lindquist också ytterligare kött på benen vad gäller arbetsgivaransvaret i förbundet. Ett ansvar som förstås även gäller en föreningsstyrelse eller SDF-styrelse om anställda finns. Det handlar mycket om skyldigheter och rättigheter och ansvarsfördelning.

20160612_110106

Med nyvunna eller uppfriskade kunskaper tog sig styrelsen sedan an arbetet med den ordinarie föredragningslistan. Där behandlades bland annat Verksamhetsinriktningen för 2017–2018; vad vill styrelsen ha ut av den? Verksamhetsinriktningen är ju det som ska styra förbundets verksamhet de närmaste två åren. Den bygger i sin tur på visionsdokumentet ”Färdplan 2025” och ska också stämmas av mot hela Svensk Idrotts nya strategi. Allt hänger ihop i en lång tråd där olika hänsyn måste tas på vägen.

På liknande sätt vill vi förstås att våra föreningar och distriktsförbund ska jobba efter egen förmåga.

Vi ska nu se över och utveckla vår grundutbildning, Unga leder unga, vi driver ett internt Ledarskapsprogram och mer kommer under 2017. Ett tips är också att ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna om ni vill stärka er förening. De har massor med duktiga konsulenter över hela landet.

Det finns som sagt mycket att lära sig när det gäller att driva ett förbund eller en förening. Ju mer vi kan, desto proffsigare blir vi och desto bättre blir våra föreningar och stödet till dem. Einstein ska visst ha sagt: ”Fantasi är viktigare än kunskap”. Men om vi kombinerar kunskapen med fantasi och adderar struktur kan det bli riktigt bra!

 

 

Att vinna glädje och gemenskap

Är så lyckligt lottad att jag får motionera på arbetstid. Skam vore i och för sig annars, om vi inte levde som vi lär inom idrotten där vi predikar alla vinster med att svettas, flåsa, kämpa, och – ha roligt tillsammans med andra.

I måndags lirade jag boll med ett gäng idrottsbyråkrater, ett fotbollspass på Kanalplan i Stockholm. Vi var mellan 21 och drygt 50 år gamla, vi spelar efter vår förmåga och har väldigt kul. Och vi räknar målen. Vi analyserar på ett lättsamt sätt spelet efteråt och ser fram mot nästa måndag (då stelheten bör ha lagt sig).

Oavsett vilket lag som gjorde flest mål den här gången är vi alla vinnare. Vi har motionerat, vi har skrattat, vi har umgåtts. Och lite grann mätt våra krafter. Däremot har vi snart glömt hur det gick. Och någon tabell har vi inte. Nästa gång är det nya lagkamrater.

Vart vill jag komma med det här?

Vid Riksidrottsmötet förra året antogs en strategi som syftar till att idrottsrörelsen ska bli än bredare, än mer inkluderande för att fler ska uppmuntras till att idrotta hela livet i förening. Målet är 2025, men många förbund, däribland Skolidrottsförbundet, tog direkt det här arbetet på allra största allvar och drog igång.

Vi ser nu över alla våra aktiviteter för att komma fram till hur vi kan erbjuda idrott, träning och för den som vill tävling, för alla. Det står faktiskt skrivet i våra grunddokument att vi ska göra just det.

Tavla från RF

Ett konkret arbete som pågår är att det görs en tävlingsutredning där en grupp ser över förbundets tävlingsverksamhet i detalj. Senast förra helgen träffades gruppen för att diskutera det första utkastet till förslag.

Det är för tidigt att avslöja vilka slutsatser gruppen har dragit, men som generalsekreterare för Skolidrottsförbundet ser jag många spännande frågor när det gäller nya tävlingsformer som alla kan ta del av. Måste det finnas en slutsegrare? Kan tjejer och killar tävla tillsammans? Måste det vara fasta lag eller kan vi träffas från flera föreningar och mixa lag? Och få nya vänner.

Skolidrottsförbundet är ett av 71 specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. I stort sett alla de övriga erbjuder verksamhet där ett av de yttersta målen är att bli elit, att bli bäst i Sverige eller bäst i världen. Behöver då också vi bedriva sådan verksamhet? Eller ska vi vara förbundet som erbjuder alla annan en rolig och inkluderande verksamhet?

Vi återkommer på vägen och hoppas på att styrelsen innan året är slut fattar ett genomtänkt beslut kring framtidens tävlande i Skolidrottsförbundet. Ett beslut som i längden leder till att fler tar del av vår verksamhet med glädje, glöd och gemenskap.

IMG_1417

Kopplat till motionsfotbollen jag beskrev ovan, kan jag nog säga att min fotbollsintelligens mognade sent. Bortsett från den fysiska biten är jag en betydligt bättre fotbollsspelare än jag var när 20 eller 25, när fotbollen var mer tävlingsinriktad för min del.

Jag växte ganska tidigt, är född under första halvåret, och fick ibland spela med ett år äldre killar. Sedan gick det utför. Eller kanske inte. Jag hamnade i ett div IV-lag, Sundborns GoIF, med många sköna och trevliga lagkamrater. Och hade fortsatt kul.

Jag har fortfarande kul. Både på planen och med kompisarna efteråt. Det är dit vi inom idrottsrörelsen måste sträva; alla ska få ha kul – oavsett om de idrottar för gemenskapen och hälsans skull eller om det är för att bli bäst i världen. Men bredden ska inte bara vara en förutsättning för att skapa elit. Bredden ska också vara sin egen om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas – och tror – att när vi delvis förändrat kulturen, när tävlingslogiken inte är allenarådande, är det minst lika fint att vara ledare för en verksamhet som bidrar till att fler idrottar hela livet!

Det är förstås inte bara Skolidrottsförbundet som insett detta. Många av de andra förbunden inom Svensk Idrott jobbar med samma sak, men på olika nivåer. Fotbollförbundet har exempelvis tagit bort tabeller till och med 12 år som en del i översynen, Basketförbundet har Easy Basket och innebandyn är tydlig med sin utvecklingsplan.

Och mer kommer, det kan jag lova!