Kategoriarkiv: Skolidrottsbloggen

En ledares kraft

Hej!

Mitt namn är Ella och jag är praktikant den här veckan på Skolidrottsförbundet. Jag är 15 år och går i 9an. På fritiden dansar jag, läser, skriver och är med mina vänner. Jag har fått äran att skriva ett gästinlägg här på Skolidrottsförbundets blogg och den chansen tänkte jag använda till att prata om ledare. Ledare i alla former och slag. Tränare, lärare, danslärare.

För mig är en bra ledare någon som ser alla. Som lägger märke till varenda elev. Känslan av att inte bli sedd och att inte få den hjälp man behöver för att utvecklas är något av det jobbigaste som finns. Alla utvecklas olika snabbt och utan stöd från en bra ledare är det svårt att komma vidare. Jag har haft ledare som aldrig lagt märke till mig. I början fick det mig att försöka bli bättre och jobba hårdare men till slut när ledaren inte lägger märke till det arbete man lägger ner ger man upp. Till slut lägger man av och slutar.

När jag var 6 år upptäckte jag streetdance. Jag gick på prova-på-dagar på alla dansstudios som fanns i Uppsala men fastnade speciellt för en studio, eller speciellt för en lärare. Min första danslärare är den bästa ledare jag haft. Jag kommer fortfarande ihåg hur cool jag tyckte hon var med sina stora gråa mjukisbyxor och sitt korta blonda hår. Jag såg upp till henne och tyckte att hon var en av de coolaste personer jag någonsin träffat. Hon var min första riktiga förebild. Det som gjorde henne till en så bra ledare är att hon pushade mig till att bli bättre men aldrig satte för stor press. Om man misslyckades med ett steg var det bara att resa sig upp och försöka igen. Att ge upp fanns inte på kartan. Jag gick aldrig från en lektion och kände mig dålig eller att jag inte hade åstadkommit något.

Jag dansade streetdance tills jag blev 12 år. Under de 6 år jag dansade streetdance tröttnade jag aldrig. Jag kom alltid till lektionen och var taggad på att lära mig något nytt och gick alltid därifrån med ett leende. Allt för att min lärare under alla år trodde på mig och peppade mig till att bli bättre. Jag slutade för 3 år sen med streetdance och började med balett. Just nu dansar jag till största del klassisk balett men även lite jazz och modernt. Fortfarande idag tar jag med mig det jag lärde från min första danslärare både i dansen och i livet.

Jag kan inte räkna på mina fingrar hur många gånger jag velat ge upp. Speciellt när det gäller baletten då jag ibland glömmer varför jag började. Då behöver jag en lärare som kan ge mig motivationen igen. Om det inte var för mina fantastiska tränare hade jag aldrig fortsatt dansa, utan dem hade jag plockat ihop mitt pick och pack och dragit för längesen. Men de fortsätter att peppa mig när jag själv tror att jag inte kan. Det här är varför en bra ledare är så viktigt.

Tänk vad viktigt det är med en bra ledare och att du själv säkert är en jättestor förebild för någon. Jag ångrar att jag aldrig berättade för min streetdance lärare hur mycket jag såg upp till henne. Så om du har en ledare av något slag som du ser upp till eller bara tycker är en riktigt bra ledare, säg det till den! Och om du själv är en ledare så kom ihåg att du gör jättestor skillnad för många runt om dig.

Tack och hej för mig!

Tacksam att få leda det förbund som gör skillnad på riktigt

I helgen samlades idrottsrörelsen i Ronneby för Riksidrottsforum där programmet bland annat innehöll två stora utredningar, en utredning om hur kriterierna för medlemskap i RF ska se ut och en utredning om hur ekonomiska stöd ska fördelas framöver, samt information om idrottsrörelsens etiska plattform. Det genomfördes också en extrastämma för RF och SISU Idrottsutbildarna där stämmande beslutade att RF och SISU Idrottsutbildarna från och med 2020 ska ha gemensamma distriktsförbund.

Skolidrottsförbundet hade nog den yngsta medelåldern på våra representanter, vi åkte sex personer från förbundsstyrelsen i åldrarna 19-42. Antalet ungdomar som deltog kunde jag räkna på mina tio fingrar.

Vi har varit på plats och fört förbundets talan i de två stora utredningarna. Vi har gett vårt perspektiv på hur idrottsrörelsen ska bli mer öppen samt varit med i diskussionerna om hur det ekonomiska stödsystemet ska förflytta fokus från regler till att i högre grad delas ut för vilka mål man vill uppfylla. Den stora frågan för Skolidrottsförbundet handlar om hur bidragsfördelningen ska se ut i framtiden. Vi ser fram emot när Riksidrottsstyrelsen skickar ut sin remiss där vi i vårt remissvar kommer trycka på att uppdragsersättningen som föreslås är bra och att vi gärna ser att Skolidrottsförbundet får det stödet för de insatser vi gör för barn- och ungdomsidrotten.

Känslan efter Riksidrottsforum är att idrottsrörelsen rör på sig, vi tar steg framåt som kommer innebära en mer öppen idrottsrörelse där vi har starka förbund som arbetar för att utvecklas mot strategi 2025. Klicka för att Tweeta

Jag åkte från Ronneby full av energi och glädje men också av en tacksamhetskänsla. Jag är tacksam över att ha förtroendet att få leda det förbund som gör skillnad på riktigt. Jag är tacksam över att få omges av en styrelse som alla jobbar hårt men som jag också kan skratta och ha kul ihop med.

Skol-IF ger nya och annorlunda sätt att tävla på

Vi vill ofta göra som vi har gjort förut. Det känns tryggt. Men när vi tappar barn och unga från idrotten för att vi gör som vi alltid har gjort behöver vi kolla på vilka alternativ som finns. Klicka för att Tweeta

Den här filmen handlar om hur tävlingar kan arrangeras annorlunda. Fråga barnen i din förening hur de vill tävla! De kanske har fler supersmarta idéer!

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.

Ett clownskejtminne för livet – när kultur och idrott samverkar

Skolidrottsförbundets samarbete med Clowner utan gränser visar på hur kultur och idrott kan samverka och spelar en viktig roll för barns hälsa, både fysiskt och mentalt. Klicka för att Tweeta

Bhakti, Ruby, Shraddha och Sanjana går bredvid varandra längs med cykelvägen från Stockholmsförorten Rågsved i riktning mot grannorten Högdalen. Shraddha har just tagit Rubys hand och det skulle kunna vara fyra kompisar som promenerar hem från skolan tillsammans en vanlig dag, men de tre med rosa t-shirtar och Ruby i ljusblå jeansjackas värld skiljer sig åt en hel del.

Ruby, 10 år från Strängnäs, är ditsläpad av mig för att hjälpa till att lära de andra tjejerna åka skateboard. Tjejerna, som sammanlagt är sex stycken, kommer från Mumbai, närmare bestämt Kamatiupra, ett av världens största red light district. De är mellan 11-15 år gamla och har just spelat den föreställning som de arbetat fram tillsammans med Clowner utan gränser, mitt på torget i Rågsved. Jag, Ruby, hennes mamma Amy och skatecoachen Sussi har fått uppleva något vi aldrig tidigare upplevt. Med röda clownnäsor berättar de en historia, med pondus och yvigt gestikulerande, från sin verklighet, om hur de genom lek och fantasi växer upp i ett bordellområde långt bort från den plats de befinner sig på i spelande stund.

Det är första gången i deras liv som de lämnat Kamatiupra, men när jag på vägen till Högdalens skateboardpark, Highvalley Skateworld, försöker fånga några av dem på bild är det svårt att tro. De ser så självklara ut där tillsammans med Ruby, skrattar och snackar om vardagliga saker som favvomat, godis och fritidsintressen. Både Shraddha och Ruby kommer fram till att de älskar att teckna och snart ska Shraddha och de andra för första gången få testa Rubys, och även mitt, absolut största intresse – skateboard.

Jag undrar nervöst vad de ska tycka om svajiga brädor på fyra hjul

Jag frågar tjejerna om de testat någon sport förut men ingen av de har idrottat tidigare och berättar att de inte ens cyklat. Jag undrar nervöst vad de ska tycka om svajiga brädor på fyra hjul, det hela är ju mitt påhitt, och jag känner lite press att det ska bli en lyckad eftermiddag.

Det var i början av juli när organisationen Clowner utan gränser undrade om Skolidrottsförbundet hade någon skol-IF som deras ungdomar från Indien kunde träffa under sin stockholmsvistelse. Att Skolidrottsförbundet blev tillfrågade beror på att clownerna är vår förmånstagare till Springslanten, Skoljoggens årliga insamling. Eftersom de skulle besöka Stockholm mitt under sommarlovet när de flesta skol-IF tagit ledigt föreslog jag istället att vi kunde hälsa på min skateboardförening. Jag har nämligen en naiv tro på att alla, oavsett ålder och bakgrund, kommer att älska skateboard, under rätt förutsättningar.

Det visar sig dock att jag i alla fall denna gång hade fog för min naiva tro på rullbrädan. Väl i Highvalley uppstår en ivrig och taggad stämning. När alla äntligen fått på sig de hjälmar och skydd jag och de andra vuxna prackat på alla blottade knän, armbågar och handleder, i hopp om att skona dessa bambi på is-kids från de värsta krascharna, slänger de sig nästan bokstavligen iväg på brädorna. Vi andra springer nervöst efter och försöker ta tag i vingliga armar i vår strävan att dämpa de hårdaste fallen.

Kanske är det just frånvaron av tidigare idrottsskador eller uteblivna erfarenheter av skateboard som läskigt, hårt och ”för grabbar”, vad vet jag, men vad jag vet är att jag sällan sett så orädda barn i parken. De flög åt alla håll och jag förberedde mig på att ta hand om en stukad fot eller trösta en blödande näsblodsunge, men trots det oavbrutna trillandet hördes bara skratt och flabb. Det garvades både åt varandra och sig själva, från början till slut. Det var en minst sagt mäktig syn och jag tror att vi alla förstod att vi var med om något rätt unikt.

Efter några timmar kommer en svettig Rupesh, en av ledarna från Clowner utan gränser, fram till mig och frågar hur länge vi ska hålla på. Då har klockan redan passerat långt över den föreslagna tiden. Rupesh hade haft is i magen ett bra tag men kunde nu inte dölja sin nervositet över att någon skulle skada sig, de skulle ju ha föreställning nästa dag också. Jag förstod vad han oroade sig för, efter några timmar i 30 gradig värme, som dagen bjöd på, kan de mest entusiastiska åkarna bli rätt slitna och råka slå sig.

När vi samlat in brädorna från ett vimmelkantigt men strålande glatt gäng tackade jag gud att inga ben var brutna, inte ens några skrubbsår hade det blitt – hur nu det var möjligt!?

Att ta med Ruby var ett smart drag, det är ju liksom rätt coolt att se en tjej i sin egen ålder svischa fram på brädan som ingenting och jag gissar att upplevelsen betyder lika mycket för dem som för mig och Ruby – ett clownskejtminne för livet.

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.

Skol-IF på riktigt – i hela kommunen!

Vittra Kungshagens skola i Nyköpings kommun satsar hårt på att ha en aktiv och fungerande Skol-IF då vi tror på att en aktiv fritid ger ökat välmående på många plan.

Efter bara ett år ser vi ökad närvaro i skolan, minskade konflikter och förbättrade skolresultat. Klicka för att Tweeta

Vi erbjuder rastaktiviteter på alla stadier och aktiviteter under kvälls- och helgtid. Vi har bland annat hyrt badhuset, bion, åkt till skidbacken och haft en hel busslast med unga på fotbollslandskamp.

Det är 16 elever på vårt högstadium med mig som rektor, två vuxna och vår idrottslärare som driver arbetet tillsammans. Utöver aktiviteter har vi utbildningar för både elever och personal inom ledarskap, välmående och förebildskap.

50 företag har hittills sponsrat våra aktiviteter som varit planerade av eleverna. Klicka för att Tweeta

Vi vill att alla skolor i Nyköping ska arbeta med Skol-IF och för att detta ska bli en sanning har vi haft möten med alla andra rektorer i kommunen. Vi har fått alla att skriva under ett förslag på en gemensam satsning för hela kommunen som vi sedan lämnat till politikerna. Utöver det har vi även mött Nyköping kommuns ordförande och oppositionen för att förankra detta blocköverskridande.

Förra veckan fick vi besked om att Nyköpings kommun gör en central satsning på Skol-IF genom en fritidsgårdssatsning som inleds 1 januari 2019. Detta innebär att det bildas en grupp som blir ansvariga för att ordna utbildningar, events och att vara stöd för alla skolors representanter.

Vi är mycket glada för detta då vi ser att det ökade välmåendet som vi får på vår skola kan få finnas på alla skolor och vi vill även öka nätverkandet mellan skolorna för att eleverna ska skapa hållbara och bra relationer.

Dagens samhälle erbjuder många aktiviteter för dem som redan är aktiva i olika klubbar men för de som inte är det finns det få arrangerade aktiviteter. Genom vårt arbete med Skol-IF ökar vi aktiviteten och motverkar psykisk ohälsa hos… Klicka för att Tweeta

Detta är bara början, vi lovar er att Nyköping och Vittra Kungshagens skola kommer att fortsätta utvecklingen av Skol-IF!

Läs även bloggarna ”Stolta ser vi betydelsen av Skol-IF varje dag!” och ”Hej Skolverket, föreslå Skol-IF för mer rörelse i skolan!”.

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.

Skolidrott för mig är rörelseglädje!

Skolidrott för mig är rörelseglädje!

Jag sitter på tåget på väg hem ifrån mitt fjärde förbundsmöte. Under helgen har jag fått många frågor om vad skolidrott är för något och jag känner att jag vill berätta vad skolidrotten är för mig.

Skolidrott för mig är personlig utveckling, det är ledarskap, engagemang och rörelseglädje. Skolidrott är att röra sig för hälsans och glädjens skull, utan krav på prestation. Klicka för att Tweeta

Min egen skolidrottsresa började för nio år sedan med ett läger uppe i Idre, Premiumlägret. När jag åkte till Idre visste jag knappt vad skolidrott var, men när jag kom hem var jag maxad med inspiration!

Tillbaka i skolan hade jag turen att ha förstående rektorer och lärare, något som initialt skulle utföras under fredagens profiltid kom att stjäla tid från en hel del andra lektioner. Det är lätt att som lärare se allting jag missade, men på något mirakulöst sätt förstod ni också allting som jag fick istället.

Arbetet med en skolidrottsförening tog fart. Vi deltog i skol-DM i alla möjliga idrotter. Jag lyckades till och med få in ett mål under en DM-match i handboll, även om jag fortfarande undrar hur det gick till med tanke på att jag knappt hållit i en handboll innan den matchen. Hit är nog alla med. De flesta känner igen skol-DM-konceptet, men det skedde även andra saker.

Vi arrangerade natturneringar, åkte på utbildningar och hade fototävlingar. Vi kunde till och med hyra slalombacken med tillhörande utrustning så samtliga på skolan fick chansen att prova på slalom. Hälften livsfarligt och hälften skitkul skulle jag säga idag!

Ett av mina bästa skolidrottsminnen är då vi arrangerade en natturnering där ett lag med individer som normalt sett HATADE idrott valde att delta eftersom att de ville klä ut sig. Att få individer som normalt inte idrottar och aldrig hållit i en innebandyklubba, att delta frivilligt i en natturnering i innebandy – det är precis det jag brinner för!

Det ska vara enkelt, roligt och nästan gratis att idrotta - och det ska göras på ungdomarnas villkor! Klicka för att Tweeta

Jag blev ganska snart inbjuden till att vara en del av Dalarnas skolidrottsförbund, först genom ungdomsgrupp och ledare på Premiumlägret, senare i styrelsen och slutligen som utbildningsansvarig. Plötsligt var det lilla jag som utbildade och stöttade skolidrottare från Dalarna, Gästrikland och Hälsningland, redan som sextonåring!

Jag blev en del av Svenska skolidrottsförbundet centralt genom engagemang i Distriktsutvecklingsgruppen där jag fick lära mig massor av saker och om fördelning av medel från Riksidrottsförbundet, men fick också insikt i hur olika det ser ut ute i skolidrottssverige, om hur otroligt vacker och intressant denna mångfald är.

De senaste två förbundsmötena har jag fått äran att vara sekreterare och lär mig fortfarande massor om beslutsprocesser, i helgen lärde jag mig tillexempel ordet ”kontrapropositionsvotering”, den ni!

Att få vara en del av ett förbund där ändamålsparagrafen ordagrant specificerar att vi ska syssla med ”rörelseglädje” ger mig rysningar av välbehag över hela kroppen och att personer som inte ens fyllt 26 nästan räknas som ”gamla rävar” är större än jag kan sätta ord på.

Och även om skolidrotten inneburit att jag lärt mig massvis om ledarskap, organisationsutveckling, träningslära, att arrangera stora evenemang, hur idrottsrörelsen är uppbygd, hur plenumförhandlingar går till och till och med nästan blivit en riktig paragrafryttare som ÄLSKAR att grotta ner sig i stadgar och demokratiprocesser så finns det en del av skolidrotten som varit ännu större:

Värdet av alla personer som jag lärt känna under dessa nio år som skolidrottare kan jag knappt prata om! Klicka för att Tweeta

Alla människor som inspirerat, varit mina referenser, och som lett till 9/10 jobb jag haft, fått mig att känna mening med mitt engagemang genom att komma på aktiviteter och tävlingar, som hjälpt mig att förverkliga mina idéer, som fått mig att växa som person – ni är allt! Dessutom har jag fått vänner för livet som funnits med mig genom flyttar, uppbrott och ja, livet. Det är så WOW!

Att ungdomar rör på sig, oavsett i vilket form, är det största. Här har skolidrotten en självklar roll, jag ser fram emot den resa som vi har framför oss. Nu kör vi!

Läs även ”Stolta ser vi betydelsen av Skol-IF varje dag!”.

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.

Stolta rektorer i Vislanda Skol-IF

Stolta ser vi betydelsen av Skol-IF varje dag!

Hur skulle vi kunna vara något annat än stolta när vi varje dag möts av kraften hos Vislandaskolans fantastiska Skol-IF. Framför vår skola byggs just nu en aktivitetspark som är resultatet av hårt arbete och stort engagemang. Här kommer barn, ungdomar och vuxna att kunna samlas och umgås i en vänskaplig fotbollsmatch efter skolan och här kommer många barn och ungdomar ha ett påtagligt bevis både för att just hårt arbete och engagemang lönar sig och ger resultat, och för att det faktiskt är möjligt att åstadkomma och förverkliga drömmar.

Vi rektorer ser stolta varje dag hur våra elever växer med det ansvar de får ta när de engagerar sig i Skol-IF.

Där får de chans och möjlighet att lära sig och utvecklas i att vara ledare av duktiga förebilder. Inte minst ser vi den enorma betydelsen Skol-IF har både för våra elever och faktiskt för hela samhället, vad gäller att erbjuda barn och ungdomar meningsfulla, positiva fritidssysselsättningar efter skolan och under loven. Då arrangerar Skol-IF aktiviteter för såväl F-klass som upp till 9:an och faktiskt för hela Vislanda.

Stolta rektorer? Absolut ingen tvekan, och vi är dessutom övertygade om att engagemanget och arbetet hos Vislandaskolans Skol-IF är något hela vårt samhälle är stolta över.

Hälsningar,
Jakob, Victoria och Ann-Sofie, rektor och biträdande rektorer på Vislandaskolan.

Läs gärna bloggen ”Hej Skolverket, föreslå Skol-IF för mer rörelse i skolan!

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.

Hej Skolverket, föreslå Skol-IF för mer rörelse i skolan!

Hej Skolverket, föreslå Skol-IF för mer rörelse i skolan!

Inom Skolidrottsförbundet har vi många goda exempel på hur Skol-IF dagligen ger barn och unga möjlighet till mer rörelse i skolan - på sina egna villkor! Klicka för att Tweeta

Nytt regeringsuppdrag till Skolverket för mer rörelse i skolan

Det nya regeringsuppdraget ”Mer fysisk aktivitet för att höja resultaten i skolan” ger Skolverket i uppdrag att föreslå hur mer rörelse kan bli en del av vardagen i grundskolan:

”Stillasittande är vanligt och alldeles för få unga rör på sig tillräckligt. Regeringen anser att det är viktigt att skolan tar tillvara på de möjligheter som finns under skoldagen för att engagera eleverna, både flickor och pojkar, till mer fysisk aktivitet. Mer rörelse i vardagen kan främja elevernas utveckling och hjälpa dem att nå utbildningens mål.”

– Det handlar inte om en ny uppgift på lärarna utan möjlighet till struktur och kultur på skolorna som gör att lärarna får lättare att ha ordning i klassrummet och eleverna lättare att lära sig, säger utbildningsminister Gustav Fridolin.

Riksidrottsförbundet understryker att det är bråttom

Riksidrottsförbundets ordförande Björn Eriksson är positiv men menar också att det är bråttom i inlägget Våra barn behöver rörelse nu:

– Vi kan inte vänta längre. Våra barn behöver rörelse nu, vi behöver göra något åt den ojämlika hälsan och här måste vi tillsammans med kommuner och skolor intensifiera arbetet, säger Björn Eriksson.

Skol-IF ger redan nu möjlighet till mer rörelse i skolan

Inom Skolidrottsförbundet finns goda exempel på hur Skol-IF dagligen ger barn och unga möjlighet till mer rörelse i skolan - på sina egna villkor! Klicka för att Tweeta

– Vi har skapat en friluftsdag för våra skolkompisar, vi har egna träningar och är danslärare på rasterna. Onsdagsträningarna är frivilliga träningspass, efter skoltid, varje vecka. Det brukar komma 50-60 elever. Det räcker att vi visar oss så har vi en svärm omkring oss som vill lära sig dansa!, berättar Murgårdsskolans Skol-IF i Sandviken.

Skol-IF ger så mycket mer än bara mer rörelse

En bra Skol-IF har en styrelse bestående av unga som stöttas av en vuxen. Har medlemmar som utbildas i föreningslära och ledarskap. Skapar former för demokrati och medlemsinflytande och erbjuder kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.

Runt om i landet märker vi att efterfrågan på våra verksamheter ökar i takt med att skolorna försöker hitta bra lösningar för att skapa mer rörelse i skolan.

– De kommuner som har satsat på Skol-IF har sett att det är många barn, som överhuvudtaget inte tänkt att börja idrotta, som faktiskt gör det, säger Kristina Svensson (S), som tillsammans med Dalarnas idrottsförbund skrivit på ett historiskt avtal om obligatorisk rörelse på skolschemat.

Skolidrottsförbundets fyra bästa tips för mer rörelse i skolan

Med vår samlade erfarenhet inom Skolidrottsförbundet är detta våra fyra bästa tips för att skapa mer rörelse i skolan - långsiktigt och hållbart: Klicka för att Tweeta

– Se till att det finns ett vuxenstöd som har tid för Skol-IF i sin tjänst.
– Se till att skolledningen ger vuxenstödet rätt förutsättningar.
– Se till att kommunen ger skolledningen de ekonomiska möjligheter som krävs.
Se till att Skolverket föreslår Skol-IF för mer rörelse i skolan.

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.

En Skol-IF på varje skola – en framtida verklighet eller bara en dröm?

Tänk dig en Skol-IF på varje skola. Låter det som en möjlighet eller är det bara en overklig dröm? Tänk om det är möjligt, vad skulle i så fall krävas för att uppnå målet? Klicka för att Tweeta

En strategi för varje Skol-IF

Eftersom förutsättningarna för varje skola skiljer sig åt kommer det krävas flera olika strategier för att bilda Skol-IF på alla skolor. Hur kan vi då bättre förstå de olika förutsättningarna för skolorna? Kanske med hjälp av den här analysmodellen som kategoriserar skolorna utifrån fyra olika slags förutsättningar:

Vill vi uppnå målet med en Skol-IF på varje skola måste vi vara beredda på att göra det jobb som krävs utifrån varje enskild skolas förutsättningar. Klicka för att Tweeta

Visst låter det enkelt att arbeta med de skolor som både har ett stort intresse bland unga och ett stort stöd från vuxenstöd och skolledning? Tänk då på utmaningen att bilda en Skol-IF på en skola med noll intresse bland de unga och inget stöd från varken vuxenstöd eller skolledning? Hur skulle den strategin kunna se ut som skapar intresse från grunden?

Vi gör det enkelt att bilda Skol-IF istället

Kanske är det bättre om vi bestämmer oss för att göra det enkelt för oss. Vi bildar bara Skol-IF på de skolor där det redan finns intresse och där det redan finns ett bra stöd! Fast missar vi inte det som är poängen med Skolidrottsförbundet då? Om vårt uppdrag i världen är att engagera unga i Skol-IF så kan vi väl inte ge oss förrän vi har nått vår fulla potential?

Vår fulla potential är när det finns en Skol-IF på varje skola med stort intresse bland unga och med stort stöd från både vuxenstöd och skolledning! Klicka för att Tweeta

Visst låter det som ett evigt arbete för att nå dit, men vem har sagt att det ska vara enkelt? Vårt mål, att nå vår fulla potential, bör vara så lockande att vi alla är beredda att göra vad vi kan för att nå dit. Vad du och jag gör kommer att göra stor skillnad och vara direkt avgörande för om en Skol-IF på varje skola bara är en dröm eller om det en dag kommer att vara verklighet.

När vi har nått vår fulla potential.
Det är väl då det roliga börjar?

Missa inte nästa blogg

Signa upp nu så skickar vi ett meddelande när det finns något nytt.