Etikettarkiv: barn- och ungdomsidrott

Pekpinnar? Nja, vi vill ju ha en öppnare och än bättre idrott!

”Regeringen vill halvera påverkbara hälsoklyftor under en generation.”

”Barnrättsperspektivet är oerhört viktigt.”

”Barnen måste få hitta sin väg att idrotta, på sina egna villkor.”

”Öka fokus på ungas delaktighet, konkretisera ungas rättigheter och fortsätt se över tävlingsformer.”

Citaten är från ett seminarium i riksdagen i torsdags på temat ”Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”. 

Här kan du se seminariet som började den 11 maj klockan 10.00 på SVT Play

Jag var där – tillsammans med ett antal andra idrottsförbund och organisationer – i riksdagens andrakammarsal. Det kändes lite högtidligt och förmodligen bröt jag mot någon etikettsregel när jag begärde ordet mitt i en frågestund. Men de pratade ju om idrottens samarbete med skolan. Och då kunde jag förstås inte vara tyst.

naverlonn

Jag fick inte prata då, men senare blev det min tur. Det jag då – med fjärilar i magen – försökte få fram (notering till mig själv; punkta upp vad du vill ha sagt och gör det konkret och kort) var att det finns en organisation som är ypperligt lämpad att vara idrottens väg in i skolan. För barnens och för Svensk Idrotts bästa

En organisation som kanske inte är helt redo, men som i nuläget jobbar för fullt för att stärka sina strukturer för att nå fram till det allra bästa stödet till våra föreningar som därmed ska kunna bidra till Svensk Idrott.

Värdegrunden är på plats, verksamhetsidén är oslagbar. Så använd Skolidrottsförbundet, ge oss stöd och förståelse, så ska vi göra allt vad vi kan för att lägga en stabil grund för att Svensk Idrotts nya hus ska stå stadigt 2025. Vi vill jobba för att bidra till att citaten i inledningen fylls med verklighet.

Medan jag på seminariet hörde att vi inom idrotten ska göra en redan bra idrott än bättre, ser jag idrottskamrater som hörde något annat och sparkar bakut och ser hotande krav och pekpinnar från staten. Som undrar om idrottsrörelsen får syssla med idrott?

Min motfråga blir då: om vi för att skapa en än bättre idrottsrörelse lägger ett träningspass på att prata om normer och strukturer, en kväll på träningslägret för att prata om jämställdhet och inkludering, blir vi då sämre på att idrotta? Om föräldragruppen under barnens träning får en föreläsning om barnrättsperspektiv? Om vi utvecklar våra ledarutbildningar?

Eller skapar vi på så sätt en bättre idrott och bättre förutsättningar för alla att idrotta mer?

Vi fick också se och höra flera fina exempel på hur god idrott kan bedrivas. Och som visade att vi faktiskt får fram världselit genom att ”bara” ha kul och vilja utvecklas en bra bit upp i tonåren (Carolina Klüft). Men som ”Carro” sa:

  • Det kan inte handla om att en del ska ha tur och få rätt ledare och rätt möjligheter. Alla ska kunna erbjudas den möjligheten.

Istället för att se riksdagens utredning som pekpinnar kan vi välja att se att vi vill göra det här för att få fler att stanna kvar och bli en del av en fantastisk rörelse. Och då är ju troligt att vi snarare får mer pengar av staten. Fler medlemmar, mer pengar, fler som idrottar hela livet och fler som blir bäst i världen.

Och vem kan svara ja på frågorna: Är du mot inkludering? Är du mot jämställdhet?

Nä.

Idrottsrörelsen har tagit stora steg från det stängda rum vi var för 10–20 år sedan. RF ser vikten av samarbeten och är betydligt mer öppet för kritik från andra organisationer som till exempel är experter på barnrätt. Eller som RF:s generalsekreterare Stefan Bergh skriver i medskicket till ”Idrottens samhällsnytta – en vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle:

  • Kombinationen av ett starkt egenvärde och stor samhällsnytta inom många områden gör idrottsrörelsen till en viktig del av det svenska samhället. Vi vill möta gemensamma samhällsutmaningar och vi kan bidra till att skapa gemenskap och framtidstro i samhällets alla delar”.

Bra så!

img_1347

Och vi kan inom Svensk Idrott dela upp arbetet. Ett förbund som Skolidrottsförbundet kan – och ska – definitivt ligga i täten när det gäller detta arbete. Skolidrottsförbundet jobbar inte för att skapa en egen elit, vi vill lägga grunden för en rörelseglädje som varar livet ut, oavsett om du bara vill motionera eller om du drömmer om att stå högst på pallen i ett OS. Vi kan dessutom bidra till Svensk Idrott genom att utbilda barnen i ledarskap och föreningskunskap för att de ska kunna vara nutidens och framtidens idrottsledare.

I helgen ses vi på Riksidrottsmötet och fortsätter att utveckla Svensk Idrott. För barn och unga, för veteraner och för eliten.

 

 

Vi vill bidra till en jämlik hälsa!

Nu sitter jag här igen. Framför datorn. Som jag gjorde mellan 7.30 och 15.30 med kortare avbrott.

Men just de där avbrotten är viktiga. Som när jag jobbar hemma; ta en tur upp och ner i trappen, gå ut till postlådan, kanske till och med plocka ner tvätten (det måste väl vara tillåtet under en rast?).

Nu sitter jag här. Igen. Framför datorn. Men det är efter drygt en halvtimmes jogg, efter ett antal steg, ett antal andetag i kallt regn, lite soldis – och fågelsång. Min favorit är koltrasten. Jag tränar för ett fysisk friskt liv. Men mer och mer märker jag att det allra viktigaste för mig är den mentala delen. För att få ny kraft, ny glädje och nya tankar. Och då är koltrasten en bra kompis.

Under joggingturen fick jag en idé, det blir ofta så. Upp med telefonen och skapa en joggblogg. Förvarnar om att det är lite berg- och dalbanekänsla, får jobba på det till nästa gång:

https://skolidrott.solidtango.com/widgets/embed/u605npux?auto_play=false

Om det inte gick fram så uppmanar jag alltså föräldrar, skolledare, kommunpolitiker att berätta för barn och unga om skol-IF. Och sedan så klart stötta i arbetet med barn och ungas egen förening. En väl fungerande skol-IF bidrar till såväl samhället som till övriga idrottsrörelsen. Här hittar ni mer: skolidrott.se, facebook.com/skolidrott. Och tveka inte att höra av er. Vi, våra distrikt och på ett antal ställen i landet även SISU, står redo att hjälpa till.

Alla mår däremot inte så bra. Många har andra saker än koltrasten att fundera på. Jag själv tillhör en gynnad del av befolkningen. Men enligt Folkhälsomyndighetens nyligen lämnade rapport till regeringen ökar psykisk ohälsa och övervikt. Enligt rapporten har nu drygt hälften av befolkningen i åldern 16-84 år övervikt eller fetma.

Rapportförfattarna säger också att det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa, samt, här citerar jag rakt av: ”Myndighetens årsrapport redovisar skillnader i hälsa utifrån kön, ålder och utbildningsnivå. Det finns andra grupper i befolkningen som av olika skäl också har sämre förutsättningar för god hälsa och därmed kan sägas vara utsatta, exempelvis personer med funktionsnedsättning, homosexuella, bisexuella, transpersoner, flyktingar och personer tillhörande någon av de fem nationella minoriteterna i Sverige”.

Lägre socioekonomisk status, desto sämre hälsa. Utsatta grupper desto sämre hälsa. Skolidrottsförbundet har möjligheten att inkludera fler grupper. Det är oftast väldigt billigt (ibland faktiskt gratis) att vara med i en skol-IF:s aktiviteter. Och när det gäller andra utsatta grupper jobbar vi på att lära oss mer för att bli mer inkluderande i hela rörelsen. Det ska vara en låg tröskel för att vara med hos oss.

Skolidrottsförbundet vill inkludera dessa grupper på ett tidigt stadium i rörelselivet. Nu rustar vi för att klara av det, vi rustar för att våra föreningar ska bli starkare och mer inkluderande. Det är egentligen ganska enkelt, vi förstår faktiskt inte varför inte fler skolledare, fler kommunpolitiker, fler föräldrar, hänger på. Skol-IF är ett enkelt, roligt och billigt sätt att bidra såväl till individens välmående och i förlängningen till samhällets välmående.

Och till övriga kompisar inom idrottsrörelsen vill vi säga: vi är ingen konkurrent, vi vill skicka nya aktiva utövare till din idrott, vi vill skicka nya, välutbildade ledare till din idrott.

Vårt budskap är tydligt: genom en satsning på skolidrottsföreningar lägger vi grunden till Svensk Idrotts strategi 2025. En strategi som till stor del handlar om en inkluderande och jämställd idrott. Vi börjar bygga den i skol-IF, vi bjuder på det.

För att klara av det vi vill ska vi också under det kommande året stärka vår organisation, inte minst våra distriktsförbund som i många fall gör ett fantastiskt jobb med utbildningar och stöttning av föreningarna. Men vi kan – och ska – bli bättre och tydligare även på den fronten.

Det – och flera andra insatser – ska göra oss så starka att vi stolta kan stå upp och säga: Vi bidrar till jämlik idrott och hälsa!

 

Å du sköna förening!

Vi är många som frågar oss vad som händer i omvärlden just nu. Både i vår närhet och lite längre bort.

Vi reagerar på olika sätt på instabilitet, splittring och polarisering. Det finns de som tror på ”enkla lösningar” och det finns lösningar som tar lite längre tid, lite större tålamod och en stor arbetsinsats. Och som kräver kunskap, omtanke och en vilja att förena istället för att splittra.

Skolidrottsförbundets värderingsgrund vilar tryggt i Idrotten vill och Barnkonventionen som värnar barn och ungas rätt i samhället. Och det gäller alla barn och unga. I våra föreningar ska ingen väljas bort, inte av någon anledning. Du platsar, oavsett vilka kunskaper du har, oavsett vilken religion du tror på, oavsett vilket kön du har, oavsett var du är född, oavsett vem du älskar och oavsett om du har en funktionsvariation.

Alla dessa delar är viktiga, men just nu står arbetet med integration och inkludering högt på agendan. Lätt är det inte med så mycket information och desinformation som är i omlopp, vilket gör Skolidrottsförbundets pågående arbete och nedanstående satsning så nödvändig.

När regeringen presenterade höstbudgeten förra veckan visade idrottsminister Gabriel Wikström nämligen igen att han tror på idrottsrörelsens kraft. För 2017 finns 14 miljoner extra avsatta för ett intensifierat arbete i särskilt utsatta områden. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa varaktig idrottsverksamhet genom ledarutbildning och föreningskunskap.

gabriel-och-maslah

Ledarutbildning och föreningskunskap är ju, utöver fysisk aktivitet som passar alla, Skolidrottsförbundets huvudsakliga verksamhet. Vi är gärna med och tar ett större ansvar för att stärka föreningslivet och bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Vi finns ju i skolan där de flesta barn finns.

Bara smaka på ordet förening. En gång till: förening. Vad får du för associationer?

För mig är det något mjukt, sammanhållande, inkluderande och vackert. Både organisatoriskt och fysiskt.

Om vi inom idrottsrörelsen föregår med gott exempel och lever som vi lär, är det ett stort steg på vägen. Påminner om vår värdegrund som förstås borde gälla även i övriga delar av samhället. Med tanke på att vi inom Svensk Idrott är cirka 3 miljoner medlemmar kan vi vara en än starkare kraft.

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

För att Skolidrottsförbundet ska kunna bidra än mer till ovanstående, fortsätter vi nu att utveckla vår utbildning Unga leder unga på olika sätt. Vi vill erbjuda fler varianter, vi tittar på digitalisering, tillgänglighet och uppdateringar för att fler ska kunna bidra till en stärkt rörelse och därmed ett starkare samhälle. Vi har många exempel på att ungdomar som fått ta plats i förening och förbund vittnar om att de blir starkare även i andra sammanhang.

img_1347

Vi fortsätter också att jobba för att ge våra föreningar det allra bästa stödet för att de ska kunna utvecklas och långsiktigt vara idrottens bas, föreningen där du tar klivet in i idrottsrörelsen. Då är det mycket viktigt att de ansvariga föreningarna har de kunskaper som krävs för att driva verksamheten – att vi skapar en kultur där det är vardag.

Förbundsstyrelsen har därför fastslagit vad som definierar en kvalitetsmässigt bra skol-IF:

  • Att erbjuda medlemmarna kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.
  • Att ha en styrelse bestående av unga medlemmar som stöttas av vuxen.
  • Att låta medlemmar, oavsett nivå, utbilda sig i föreningslära och ledarskap.
  • Att skapa former för demokrati och ungdomsinflytande.

För att lyckas med detta, för att nå ut till föreningarna, anställde vi för en månad sedan fem föreningsutvecklare som jobbar i olika delar av landet. Det gör att vi kommer närmare våra föreningar och kan finnas på plats när de behöver stöd för att utvecklas i den utpekade riktningen. Vi hoppas få medel för fler föreningsutvecklare under 2017 så att vi kan verka nära föreningarna på fler platser i landet.

Ytterligare en insats för att lyckas med våra föresatser är att kanslipersonal och styrelseledamöter inom kort påbörjar en utbildning i normkreativitet. Vi gör detta för att utöka vårt synfält, lära oss mer om strukturer som begränsar oss och bli än mer inkluderande i vårt tankesätt. Jag är övertygad om att detta utvecklar oss själva som individer och att det gagnar såväl förbundet som hela idrottsrörelsen.

Tillsammans i förening – så tar vi steg framåt.

Skoljoggen och alla dessa leenden

Före sommaren skrev jag en text om Skoljoggen och om dess förmåga att skapa gemenskap och samhörighet. Nu är vi mitt inne i denna hektiska period joggande och jag är överraskad.

Jag hade ju glömt HUR viktigt det här är. Jag hade ju glömt allt engagemang, alla frågor från skolor som planerar sin Skoljoggendag, alla barn som faktiskt tack vare detta 34-åriga arrangemang får en upplevelse som jag hade glömt hur stor den är.

Har du någon gång varit ute på ett Skoljoggenarrangemang på en skola som förstått budskapet med Skoljoggen så vet du ju också precis hur det är. Om du inte glömt…

Alla dessa leenden.

De finns där överallt. Och de är äkta. Det går liksom inte att inte le när en är ute i naturen en vacker förhöstdag med sommarvärme, när en rör på sig och blir svettig i pannan, när en får hänga med sina skolkompisar. Klart en ler. Och leenden smittar. Leenden är oemotståndliga.

Skoljoggen får barn att må bra och det gör mig stolt. Arrangemanget har alltmer utvecklats till att vara en manifestation för glädje och gemenskap i ett idrotts-och rörelsesammanhang. Det är allt mer sällan en tävling med vinnare och förlorare. Det är allt oftare ett minne för livet med bara vinnare. I år kommer det återigen att ha varit närmare 2000 skolor som arrangerat Skoljoggen och hundratusentals barn har joggat. Och jag nås av berättelser om ”en underbar dag”, ”årets höjdpunkt”, ”bästa dagen”. På Instagram flödar det av bilder med #skoljoggen och #skoljoggen2016 som visar rörelseglädje och sammanhållning. Och leenden.

Jag cyklade till Husby i norra Stockholm i onsdags på Skoljoggens huvuddag. Det var en strålande dag. Trädens gröna blad hade fått en lätt antydan till gulnad av de svala nätterna som den senaste tiden överträffats med råge av de tropiska dagarna. På Järvafältet, detta vackra, stora fält av skog och mark, mötte jag upp lärare och elever som hoppande och skuttande och skrattande var på väg mot sin Skoljoggen. Varv efter varv sprang de. En klunk vatten, sedan iväg igen. Upp och ner för backarna och varmare och varmare i kroppen och gladare och gladare.

 

Leendena smittade. Jag var ett enda stort sådant på min väg mot arbetsplatsen vid Skanstull i den södra delen av Stockholms innerstad. I Kista hejade jag på ett annat gäng som var mitt i sin upplevelse av Skoljoggen. Och i Tantolunden på Södermalm var det ösigt värre och visst var det Skoljoggen där också. Och detta bara på en kort cykeltur i stan. Samtidigt var tre av mina kollegor ute på tre andra arrangemang. Det är då jag inser storheten av denna dag, detta Skoljoggenarrangemang. Det är då jag inser att jag ju glömt hur stort och viktigt detta ju är och hur många ansikten som spricker upp i leenden runt om i Sverige på denna dag och på andra Skoljoggendagar. Om ett år kör vi igen. Som vi alltid gör. Med ett leende.

/Johan Sandler, projektledare för Skoljoggen

 

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

Ny energi och kraft ut till skolidrottsföreningarna

Kan en nystart på jobbet efter en lång ledighet bli så mycket bättre än att fem nya kollegor väntar runt hörnet?! Knappast. Skulle vara en sex-sju stycken då kanske… 😉

Att känna att vi med gemensamma krafter nu kan uträtta mer av det vi vill uträtta, att vi kan komma närmare de mål vi jobbar mot och att vi kan kan sätta fart på en snöboll som vi vet kan bli så stor att den rullar av sig själv med full kraft vinter som sommar är en minst sagt behaglig myskänsla.

Så välkomna in i värmen Anna, Oscar och Oscar, Malin och Jasmin! Med er hjälp kommer fler skol-IF att känna att de har ett tillräckligt stöd för att vara det de vill vara och för att utvecklas som de vill utvecklas. Fler skolor kommer att skapa rätt förutsättningar för en fungerande förening på skolan och få nytta av föreningens möjligheter att skapa rörelse på skolan och skapa gemenskap mellan åldersgrupper och andra indelningar.

Fyra fullspäckade dagar för nyanställda på Skolidrottsförbundet med lära känna-lekar, information och utdelning av telefoner och profilkläder.

En skol-IF är bräcklig. Vi har fler än 1000 bräckliga medlemsföreningar. Vi vill räcka till för alla men vi gör inte det. Vi vill ha resurser att finnas till för alla men vi har inte det. Vi har under många år framförallt byggt vår stödapparat nära föreningar på ideella krafter. Det har inte räckt och nu har vi modet och gör de prioriteringar vi känner behövs samtidigt som idrottsrörelsen som helhet och samhället tydligare än på länge ser värdet av att barn rör mer på sig och deltar i sociala sammanhang där de lär sig om samarbete och demokrati. Det sammantaget gör att vi kan utöka kraften i vår organisation genom att ytterligare fem personer gör allt i sin makt för att barn  och unga ska ha egna idrottsföreningar där de får utöva idrott och rörelse på det sätt de själva önskar och samtidigt lär sig verka i en förening och att vara ledare.

Den här veckan lär sig de fem nya föreningsutvecklarna allt om sin nya arbetsgivare och hur de på bästa sätt stöttar, skapar och utvecklar skolidrottsföreningar. Det här kommer märkas i första hand i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Norrbotten, Västerbotten, Södermanland, Örebro och Västmanland när de nästa vecka sätter full fart ute i verksamheten.

Men håll i er. Det här är bara början! 🙂

/Johan Sandler

Att vinna glädje och gemenskap

Är så lyckligt lottad att jag får motionera på arbetstid. Skam vore i och för sig annars, om vi inte levde som vi lär inom idrotten där vi predikar alla vinster med att svettas, flåsa, kämpa, och – ha roligt tillsammans med andra.

I måndags lirade jag boll med ett gäng idrottsbyråkrater, ett fotbollspass på Kanalplan i Stockholm. Vi var mellan 21 och drygt 50 år gamla, vi spelar efter vår förmåga och har väldigt kul. Och vi räknar målen. Vi analyserar på ett lättsamt sätt spelet efteråt och ser fram mot nästa måndag (då stelheten bör ha lagt sig).

Oavsett vilket lag som gjorde flest mål den här gången är vi alla vinnare. Vi har motionerat, vi har skrattat, vi har umgåtts. Och lite grann mätt våra krafter. Däremot har vi snart glömt hur det gick. Och någon tabell har vi inte. Nästa gång är det nya lagkamrater.

Vart vill jag komma med det här?

Vid Riksidrottsmötet förra året antogs en strategi som syftar till att idrottsrörelsen ska bli än bredare, än mer inkluderande för att fler ska uppmuntras till att idrotta hela livet i förening. Målet är 2025, men många förbund, däribland Skolidrottsförbundet, tog direkt det här arbetet på allra största allvar och drog igång.

Vi ser nu över alla våra aktiviteter för att komma fram till hur vi kan erbjuda idrott, träning och för den som vill tävling, för alla. Det står faktiskt skrivet i våra grunddokument att vi ska göra just det.

Tavla från RF

Ett konkret arbete som pågår är att det görs en tävlingsutredning där en grupp ser över förbundets tävlingsverksamhet i detalj. Senast förra helgen träffades gruppen för att diskutera det första utkastet till förslag.

Det är för tidigt att avslöja vilka slutsatser gruppen har dragit, men som generalsekreterare för Skolidrottsförbundet ser jag många spännande frågor när det gäller nya tävlingsformer som alla kan ta del av. Måste det finnas en slutsegrare? Kan tjejer och killar tävla tillsammans? Måste det vara fasta lag eller kan vi träffas från flera föreningar och mixa lag? Och få nya vänner.

Skolidrottsförbundet är ett av 71 specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. I stort sett alla de övriga erbjuder verksamhet där ett av de yttersta målen är att bli elit, att bli bäst i Sverige eller bäst i världen. Behöver då också vi bedriva sådan verksamhet? Eller ska vi vara förbundet som erbjuder alla annan en rolig och inkluderande verksamhet?

Vi återkommer på vägen och hoppas på att styrelsen innan året är slut fattar ett genomtänkt beslut kring framtidens tävlande i Skolidrottsförbundet. Ett beslut som i längden leder till att fler tar del av vår verksamhet med glädje, glöd och gemenskap.

IMG_1417

Kopplat till motionsfotbollen jag beskrev ovan, kan jag nog säga att min fotbollsintelligens mognade sent. Bortsett från den fysiska biten är jag en betydligt bättre fotbollsspelare än jag var när 20 eller 25, när fotbollen var mer tävlingsinriktad för min del.

Jag växte ganska tidigt, är född under första halvåret, och fick ibland spela med ett år äldre killar. Sedan gick det utför. Eller kanske inte. Jag hamnade i ett div IV-lag, Sundborns GoIF, med många sköna och trevliga lagkamrater. Och hade fortsatt kul.

Jag har fortfarande kul. Både på planen och med kompisarna efteråt. Det är dit vi inom idrottsrörelsen måste sträva; alla ska få ha kul – oavsett om de idrottar för gemenskapen och hälsans skull eller om det är för att bli bäst i världen. Men bredden ska inte bara vara en förutsättning för att skapa elit. Bredden ska också vara sin egen om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas – och tror – att när vi delvis förändrat kulturen, när tävlingslogiken inte är allenarådande, är det minst lika fint att vara ledare för en verksamhet som bidrar till att fler idrottar hela livet!

Det är förstås inte bara Skolidrottsförbundet som insett detta. Många av de andra förbunden inom Svensk Idrott jobbar med samma sak, men på olika nivåer. Fotbollförbundet har exempelvis tagit bort tabeller till och med 12 år som en del i översynen, Basketförbundet har Easy Basket och innebandyn är tydlig med sin utvecklingsplan.

Och mer kommer, det kan jag lova!

 

Stolt, glad och nöjd!

Norslund i Falun på 1970-talet, ett nybyggt typ miljonprogram. Ett gäng samlat. En tar ledarrollen. Det är olympiska spel på gång i sandlådan, över de låga staketen mot gräsmattan och runt klätterställningarna.

Tänk om jag då hade fått veta att det fanns något som hette skol-If. Tänk om jag som tonåring fått åka på ett förbundsmöte i Stockholm och möta andra tonåringar – och vuxna – som tagit tag i ledarpinnen. Om jag fått utbyta tankar och idéer kring ledarskap och föreningsliv. Och om ungas inflytande.

Nu blev det ändå en ledarbana. Men lite självlärt, kanske inte alltid helt genomtänkt. Tänk vad mycket mer jag hade fått med mig med skol-IF från tidig ålder.

Jag pendlar just nu – efter avslutat förbundsmöte- mellan två känslor när det gäller mitt arbete och engagemang i Skolidrottsförbundet:

  • Att fortsätta njuta av lyckokänslan efter lyckat förbundsmöte och jubileumsfest den gångna helgen.
  • Pirret av allt bra som är på gång i olika delar av Skolidrottsförbundet.

Och det är väl så det ska vara? Njuta av det som gått bra och samtidigt blicka och jobba framåt! Det är i det läget vi nu är som förbund.

Några revolutionerande beslut fattades inte vid förbundsmötet i helgen, men vi har tillräckligt mycket bra som redan är i rullning för att kunna se att utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt.

Fortfarande ett par dagar efter avslutat möte går jag tillbaka till Skolidrottsförbundets Facebook-sida för att njuta av årets förbundsmöte och jubileumsfest. Och varje gång blir jag lika glad, stolt och nöjd! Och här finns fler bilder!

Glad, stolt och nöjd för att vi lever upp till att vara ett förbund för alla, unga som äldre. Glad stolt och nöjd för att 100-årsfesten blev lyckad. Glad stolt och nöjd för att vi tillsammans genomförde det formella mötet på ett korrekt, men ändå lättsamt, och trevligt sätt.

Många av oss som samlades för ungdomsträff, Ledarskapsprogram, formellt förbundsmöte och jubileumsfest, tyckte nog att dagarna gick för fort. Visst var vi trötta, men vi fick också så mycket energi av varandra, från 15 till 72 år! Det var verkligen glädje, glöd och gemenskap som vi vill ha det.

Två tidigare gs

Här ser vi två tidigare generalsekreterare, Ingemar Forsberg och Jan-Anders Allinger i samspråk.

Självklart uppstod även diskussioner, i och utanför mötessalen. Så ska det också vara. Skolidrottsförbundet jobbar för att alla ska få – och våga – göra sig hörda. Vi ska leva och leda som vi lär, varje dag ända in i märgen.

Vi berättar ofta att skol-IF och Skolidrottsförbundet är barn och ungas förening och förbund. Om vi tar förbundsmötet som exempel föregås det alltid av ett fiktivt förbundsmöte där de som är med första gången får öva sig i hur det går till i skarpt läge. Från årets förmöte hämtar vi att flera av de fiktiva motioner som skrivits mycket väl hade platsat på det formella årsmötet. Tänk om jag hade fått den chansen när jag var i tonåren.

Förmöte 2

Vi uppmuntrar också de unga att ta klivet upp i talarstolen. Med rutinerade Eva Johansson som mötesordförande känns det tryggt.

Vi konstaterar att en av två mötesordförande fortfarande går på gymnasiet och att mötessekreteraren är drygt 20 år.

Vi vet att mer än hälften av deltagarna på mötet är födda på 1990-talet.

Vi valde en ordförande i valberedningen som är 20 år.

Och när jag skriver ”vi”, menar jag Skolidrottsförbundet. Vi är inte de där i Stockholm, vi är inte enskilda distriktsförbund som jobbar var för sig, vi är inte vi och dom. Alla tillsammans är vi Skolidrottsförbundet. Det är viktigt att förstå om vi ska komma vidare och verkligen bli den starka basen i samhället och i idrottsrörelsen.

Vi utvecklas och utvecklar. Jag törs säga att vi ses som ett föredöme när gäller demokrati och när det ungt inflytande. Våra ungdomar utmärker sig positivt på allmänna träffar och i det lokala arbetet.

Tänk om jag fått veta att det fanns något som hette skol-IF när jag växte upp. Visst, jag blev ledare ändå, jag får leda det finaste förbundet och får vara med och påverka Svensk Idrott. Men varför chansa? När det finns något så fint och bra och utvecklande som skol-IF. Och Stefan Bergh, som gratulerade och talade till oss, han började i skol-IF och nu är han generalsekreterare för Riksidrottsförbundet.

Jag blir inte förvånad om vi har en kommande ledamot i Riksidrottsstyrelsen i våra led. Eller en generalsekreterare.

I väntan på det får vi njuta av bland annat den här filmen som visar hur det kan gå till i en skol-IF där vi jobbar med rörelse, ledarskap, demokrati och föreningskunskap.

Pär, generalsekreterare och stolt skolidrottare!

Vi är bäst – men ska bli ännu bättre!

skolidrottsföreningens_dag

Nu kan vi som jobbar inom Skolidrottsförbundet – ideella och anställda – sträcka på oss lite extra. Skolidrottsförbundet är nämligen, inte alls oväntat, det förbund med flest föreningar där unga (under 26 år) finns med i föreningsstyrelser. Det firar vi bland annat med att en 20-åring föreslås att bli valberedningens nästa ordförande och en av våra två mötesordföranden på förbundsmötet i april är 16 år!

Vilka är det egentligen som bestämmer inom idrotten? Hur stort är det demokratiska inflytandet i föreningslivet? Och har barn och unga någon makt i Sveriges största barn- och ungdomsrörelse?

Centrum för Idrottsforskning (CIF) har regeringens uppdrag att följa upp statens stöd till idrotten. Under 2015 har CIF tillsammans med Ramböll Management Consulting undersökt i vilken utsträckning idrottsrörelsens medlemmar deltar i föreningsdemokratin och hur mycket medlemskapet ger kunskap om demokratiska processer i samhället.

Studien visar att föreningarna styrs av cirka 17 procent av medlemmarna och att det i stor utsträckning är män över 40 år som styr. Men det gäller förstås inte i Skolidrottsförbundets föreningar. Våra föreningar lyfts i rapporten ”Vem håller i klubban?” fram som ett gott exempel på ungdomsinflytande då cirka 40 procent av föreningarna som svarat på enkäten har ledamöter under 26 år.

Vi kan – och ska – självklart bli än bättre. 40 procent är bra, men inte tillräckligt bra. Nästa mål måste vara att minst hälften av ledamöterna i våra föreningar ska vara under 25 år. Vi vill ju att barn och unga ska få förtroendet att själva leda, planera och styra över sin verksamhet. Och att de ska få leda varandra – unga leder unga! Vårt mål är att de unga ska få inflytande i nuet, men också ta med sig sina kunskaper ut i livet vare sig det handlar om idrott, politik, näringsliv eller i en bostadsrättsförening.

En del i vårt förbättringsarbete ligger precis i startgroparna. Vi ska ut och besöka minst tio kommuner, det kan bli fler då intresset visat sig vara stort, för att berätta om vinsterna med att ha och stötta skol-IF. Det handlar förstås om fysisk aktivitet och folkhälsa, men även om ungdomsinflytande, ledarskap och demokrati.

Med början förra året har vi också genomfört ett mycket uppskattat Ledarskapsprogram där första omgången avslutas i samband med förbundsmöte och jubileumsfirande 22–23 april. De 13 deltagarna mellan 15 och 23 år har vid fyra träffar bland annat fått gå på djupet när det gäller idrottsrörelsens demokratiska uppbyggnad, drivit egna påverkansprojekt i hemdistrikten och fått utbildning i retorik av Elaine Eksvärd. Allt för att de med nyvunnen kunskap och stärkt självförtroende ska kunna ta större plats och påverka inom den rörelse som är deras egen!

För att ge plats åt unga har förbundet inskrivet i stadgarna att två ledamotsplatser och en suppleantplats är vikt åt kandidater som är 26 år eller yngre vid inval.

Skolidrottsförbundet har jobbat länge och ihärdigt med att öka ungdomsinflytandet inom hela idrottsrörelsen. Vi lägger motioner till Riksidrottsmötet och senast i Helsingborg gjorde vårt påverkansarbete så att vi fick in två yngre (med stor erfarenhet) personer i valberedningen för Riksdrottstyrelsen. Den ena är vår egen styrelseledamot Jennifer van der Gronden som nu har ett mycket viktigt uppdrag i att hitta de personer som är bästa lämpade att arbeta i idrottens högsta styrelse. Utan påverkansarbetet på stämman hade valberedningen bestått av en homogen skara mellan 50 och 65 år. Och vilka hade de valt att titta på inför nästa styrelseval?

Vi vill fortsätta att ha en ledande roll när det gäller demokratiarbete och ungdomsinflytande inom Svensk Idrott. För att ytterligare stärka den biten och förbundet i sin helhet pågår flera arbeten parallellt. Kortfattat handlar det om att ena förbundet (alltså att vi alla jobbar mot samma mål oavsett var i organisationen vi finns), att ytterligare öka kännedomen om vårt arbete samt att se över våra aktiviteter så att alla ska känna sig välkomna till oss och därmed till idrottsrörelsen.

Och till er som inte tror att unga klarar av att jobba i en förenings- eller förbundsstyrelse vill jag bara säga: Med förtroende, ansvar och stöttning klarar de unga så mycket mer än ni tror. Vi tror på de unga och ett exempel är att vid förbundsmötet i april föreslås en 20-årig kvinna bli ny ordförande för den så viktiga valberedningen. Tvivlar inte en sekund på att hon gör det på allra bästa sätt. Ett annat exempel kopplat till förbundsmötet är att en av våra två mötesordförande fyller 16 år i år. Alla förbundsmöten föregås också av en ungdomsträff där vi bland annat lajvar förbundsmöte på förmiddagen före det officiella mötet. Allt för att alla ska hänga med och känna sig delaktiga.

Hur har vi då nått dit vi är och hur får vi ännu fler unga att engagera sig i våra styrelser på alla nivåer? Det är inte så svårt. Det är bara att bestämma sig. Och hålla fast vid den linje vi bestämmer oss för. RF:s ordförande, Björn Eriksson, pratar om att alla fina riktlinjer, policys och tankar nu måste leda till verkstad. Och det gäller även inkludering när det gäller bland annat ålder.

Framtidsblickar, bland annat från konsultföretaget Kairos Future, spår att de unga sätter långsiktiga engagemang framför korta engagemang, den lilla världen framför den stora den närmaste tiden. Ungdomsbarometern sa redan 2014 att ungas engagemang och samhällsintresse ökar och då ska vi givetvis erbjuda dem plats i idrottsrörelsen.

IMG_4686_resized

Rapporten ”Vem håller i klubban?” presenterades och diskuterades idag vid Träffpunkt Idrott i Göteborg. I panelen deltog bland andra Skolidrottsförbundets ordförande, Erik Söderberg, och Riksidrottsförbundets ordförande, Björn Eriksson.

Vad gör du själv då?

Det hatas och hotas, analyserna är så ytliga att vi aldrig kommer till botten oavsett om det gäller frågor om mänskliga rättigheter och demokrati eller om det gäller när barn bör få tävla med resultat i fokus istället för utveckling och egen prestation. Ofta saknas fakta och kunskap.
Ibland, eller inte sällan, gäller det även etablerade debattörer, politiker och skribenter.  Hur har vi hamnat där? Men framför allt; hur tar vi oss därifrån?

Vi behöver ett kunskapslyft i samhällskunskap och demokrati. Men också i hur vi uppför oss mot varandra, hur vi kommunicerar. Med det minsta av intellekt i säcken konstateras att det ser ganska mörkt ut. Åtminstone om vi utgår från att sociala medier är en delspegel av samhället. Tack och lov möter jag än så länge mer värme i det fysiska livet. Kalla mig naiv tok om ni vill. Men fortfarande har jag en stark tro på att ett leende, ett tack, ett hej till en okänd, bidrar till att den personen skickar vidare och skapar en positiv spiral.

På Twitter har jag den senaste tiden sett ett antal personer som diskuterar ”vad gör du själv då, sitter du bara här på Twitter och gnäller?”
I Skolidrottsförbundet slutar vi aldrig jobba med våra utbildningar i demokrati och ledarskap och nu är ett läge där vi behövs mer än på mycket länge. Vi slutar aldrig tro på människors lika värde, vi slutar aldrig tro på rent spel, slutar aldrig tro på att värme, omtanke, gemenskap och inflytande skapar ett öppnare och mer tillåtande samhälle. Flera av våra föreningar startar och driver nu integrationsprojekt för att att med vår värdegrund lotsa nya svenskar in i samhället.

Så vill du bidra till samhällsnytta; engagera dig i en skol-IF, bidra till större demokratikunskaper,  hjälp oss att hjälpa barn och unga att bli ansvarstagande, inkluderande och omtänksamma vuxna.
Vi lever och leder som vi lär. Varje dag är en utvärdering i hur jag själv och förbundet lever upp till vår värdegrund. Hur vi lever vår värdegrund i varje möte. Vi jobbar aktivt för att detta ska nå ut i alla våra föreningar via våra distrikt.

Jag är stolt över att få jobba i Skolidrottsförbundet, stolt över våra ungdomar som i många fall har en kunskapsnivå, när det gäller demokrati och rent spel, som överstiger många vuxnas. Jag hoppas och tror att flera av dem kommer att gå långt och senare dyka upp i viktiga samhällsfunktioner. Och att de då aldrig tappar sin moraliska kompass.

Igår hade Riksidrottsförbundets nyinstiftade idrottsråd sitt första möte och vi representeras av vår ordförande Erik Söderberg. Erik fick under första mötet, inför representanter från Riksidrottsstyrelsen och ett tiotal andra förbund, berätta om hur Skolidrottsförbundet jobbar och hur vi planerar att jobba framåt. Erik fick mycket positiv respons, bland annat undrade någon retoriskt ”varför har inte alla idrottsföreningar sådan här verksamhet?”

Och du: Om du har makt, glöm aldrig att reflektera över hur du förvaltar din makt och din position. Varje dag.