Etikettarkiv: barnidrott

Å du sköna förening!

Vi är många som frågar oss vad som händer i omvärlden just nu. Både i vår närhet och lite längre bort.

Vi reagerar på olika sätt på instabilitet, splittring och polarisering. Det finns de som tror på ”enkla lösningar” och det finns lösningar som tar lite längre tid, lite större tålamod och en stor arbetsinsats. Och som kräver kunskap, omtanke och en vilja att förena istället för att splittra.

Skolidrottsförbundets värderingsgrund vilar tryggt i Idrotten vill och Barnkonventionen som värnar barn och ungas rätt i samhället. Och det gäller alla barn och unga. I våra föreningar ska ingen väljas bort, inte av någon anledning. Du platsar, oavsett vilka kunskaper du har, oavsett vilken religion du tror på, oavsett vilket kön du har, oavsett var du är född, oavsett vem du älskar och oavsett om du har en funktionsvariation.

Alla dessa delar är viktiga, men just nu står arbetet med integration och inkludering högt på agendan. Lätt är det inte med så mycket information och desinformation som är i omlopp, vilket gör Skolidrottsförbundets pågående arbete och nedanstående satsning så nödvändig.

När regeringen presenterade höstbudgeten förra veckan visade idrottsminister Gabriel Wikström nämligen igen att han tror på idrottsrörelsens kraft. För 2017 finns 14 miljoner extra avsatta för ett intensifierat arbete i särskilt utsatta områden. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa varaktig idrottsverksamhet genom ledarutbildning och föreningskunskap.

gabriel-och-maslah

Ledarutbildning och föreningskunskap är ju, utöver fysisk aktivitet som passar alla, Skolidrottsförbundets huvudsakliga verksamhet. Vi är gärna med och tar ett större ansvar för att stärka föreningslivet och bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Vi finns ju i skolan där de flesta barn finns.

Bara smaka på ordet förening. En gång till: förening. Vad får du för associationer?

För mig är det något mjukt, sammanhållande, inkluderande och vackert. Både organisatoriskt och fysiskt.

Om vi inom idrottsrörelsen föregår med gott exempel och lever som vi lär, är det ett stort steg på vägen. Påminner om vår värdegrund som förstås borde gälla även i övriga delar av samhället. Med tanke på att vi inom Svensk Idrott är cirka 3 miljoner medlemmar kan vi vara en än starkare kraft.

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

För att Skolidrottsförbundet ska kunna bidra än mer till ovanstående, fortsätter vi nu att utveckla vår utbildning Unga leder unga på olika sätt. Vi vill erbjuda fler varianter, vi tittar på digitalisering, tillgänglighet och uppdateringar för att fler ska kunna bidra till en stärkt rörelse och därmed ett starkare samhälle. Vi har många exempel på att ungdomar som fått ta plats i förening och förbund vittnar om att de blir starkare även i andra sammanhang.

img_1347

Vi fortsätter också att jobba för att ge våra föreningar det allra bästa stödet för att de ska kunna utvecklas och långsiktigt vara idrottens bas, föreningen där du tar klivet in i idrottsrörelsen. Då är det mycket viktigt att de ansvariga föreningarna har de kunskaper som krävs för att driva verksamheten – att vi skapar en kultur där det är vardag.

Förbundsstyrelsen har därför fastslagit vad som definierar en kvalitetsmässigt bra skol-IF:

  • Att erbjuda medlemmarna kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.
  • Att ha en styrelse bestående av unga medlemmar som stöttas av vuxen.
  • Att låta medlemmar, oavsett nivå, utbilda sig i föreningslära och ledarskap.
  • Att skapa former för demokrati och ungdomsinflytande.

För att lyckas med detta, för att nå ut till föreningarna, anställde vi för en månad sedan fem föreningsutvecklare som jobbar i olika delar av landet. Det gör att vi kommer närmare våra föreningar och kan finnas på plats när de behöver stöd för att utvecklas i den utpekade riktningen. Vi hoppas få medel för fler föreningsutvecklare under 2017 så att vi kan verka nära föreningarna på fler platser i landet.

Ytterligare en insats för att lyckas med våra föresatser är att kanslipersonal och styrelseledamöter inom kort påbörjar en utbildning i normkreativitet. Vi gör detta för att utöka vårt synfält, lära oss mer om strukturer som begränsar oss och bli än mer inkluderande i vårt tankesätt. Jag är övertygad om att detta utvecklar oss själva som individer och att det gagnar såväl förbundet som hela idrottsrörelsen.

Tillsammans i förening – så tar vi steg framåt.

Samarbete och större öron väg till framgång

Om drygt tre månader är det dags för det som kallas Idrottens riksdag. Formellt heter det Riksidrottsmötet och då träffas ombud från alla specialidrottsförbund för att ta beslut om Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas framtida arbete och inriktning.
Det allra viktigaste området är förstås arbetet med strategin kring just framtidens idrott (Idrottsrörelsen 2.0) och motioner som är kopplade dit.

Personligen gillar jag Svenska Bandyförbundets motion Bandy_-_Tvingande_uppdelning_mellan_vinter-_och_so som föreslår en tydligare säsongsindelning mellan vinter- och sommaridrotter för att barn och unga ska få lättare att syssla med flera idrotter. Jag har nyligen slutat som fotbollstränare och krocken mellan exempelvis fotbollen och innebandyn är uppenbar. Det är inte fel att påstå att båda pågår i stort sett året runt.

Jag känner förstås också för vår egen motion: Skolidrottsf-rbundet_-_Idrottsr-relsen_2 som vill ge Riksidrottstyrelsen i uppdrag att se över LOK-stöd och Idrottslyft i syfte att uppmuntra föreningar som erbjuder flera idrotter eller tydligare samverkar med andra föreningar. Syftet är detsamma som bandyns; det ska vara möjligt att syssla med flera idrotter. Ett annat syfte är att du som tonåring ska kunna börja med en ny idrott, det ska inte vara för sent. Och i förlängingen: Idrott hela livet!

Drömmen vore om en förening, ensam eller i samverkan med andra, skulle kunna erbjuda ett brett spektra av idrotter där du ska kunna söka dig fram i lugn och ro för att kanske hitta din favoritidrott. Och om du gör det ska du också kunna välja på vilken nivå du vill utöva den i fortsättningen. Alltså: Det ska vara okej att lattja boll med kompisarna en gång i veckan i föreningens regi. Eller satsa på att bli bäst.

Du ska också erbjudas en icke grenspecifik ledarskaps- och föreningskunskapsutbildning i den tänkta föreningen. Det är kanske det just du blir bäst på.
Och, det vill jag trycka extra på, motionen är inte skriven för att gynna just Svenska Skolidrottsförbundets verksamhet. Den är skriven för att gynna och lyfta idrottsrörelsen mot nya höjder i nya tider.

Sannolikheten är också stor att vårt, idrottsrörelsens, ropande efter ökat statsstöd skulle få respons. Genom att visa att rörelsen verkligen är till för, och öppen för, alla, är jag övertygad om att plånboken skulle öppnas. Många företag satsar också på socialt ansvar vilket öppnar dörrar även för idrotten.

Forskarna vid Umeå universitet, Inger Eliasson och Annika Johansson, har på uppdrag av Svenska Innebandyförbundet tagit reda på varför flickor slutar spela innebandy – och vad som skulle kunna få tjejerna att fortsätta.

Citerar:
Det mest avgörande (för att sluta; min anmärkning) var mer fokus på prestation och resultat, förändringar i lagets sammansättning, nya tränare och förändrade attityder, höga krav på sig själv, intresse för en annan aktivitet och brist på tid.
Flera av flickorna efterfrågade flexiblare träningar där de till och med kunde haft individuella mål, oavsett om spelaren ville satsa eller bara ha roligt. Öppna träningar lyftes också upp som ett alternativ.

Många skulle också velat ha mer att säga till om, att tränarna skulle sett varje spelare och lyssnat på flickornas önskemål när det gäller träningsupplägg och liknande.

Fokus på prestation och resultat…

Flexiblare träningar med individuella mål…

Mer att säga till om…

Tack och bock. Frågor som de här (inflytande, glädje, egen utveckling) har Skolidrottsförbundet lyft gång på gång. Och då ofta setts som tävlingsmotståndare eller bara ”ett sånt där konstigt fleridrottsförbund, tidigare kategoriförbund.

Vi får dock positiva signaler från allt fler håll för våra tankar om hur vi skapar en idrott för alla. Många, från idrottsbyråkrater i olika organisationer via kommunala beslutsfattare till rikspolitiker och ekonomiska partners, är med på tankarna. Återstår att övertyga vissa specialidrottsförbund som har väldigt svårt att släppa det traditionella tänkandet.

Det som nu är ett måste för Idrottsrörelsen 2.0 är:
1) Samarbete i stället för konkurrens och kannibalism mellan idrottsförbunden. Uppmuntra fleridrottsföreningar och större samverkan mellan idrotter såväl när det gäller aktiviteter som planering.

2) Större öron. Lyssna på barn och unga och bygg idrotten efter vad de vill ha. Inte efter vad vi vuxna tycker och tror att barnen vill ha.

Fler tankar om motionerna till RIM hittar ni bland annat på Idrottens affärer där krönikören Dan Persson har tyckt till.

Vågar idrottsrörelsens medlemsförbund och föreningar tänka längre än på sitt eget förbund för att komma fram till idrottsrörelsens bästa?

Sött och surt i påsen

Ett händelserikt år är snart tillända. Ett år där påsens innehållit både sött och surt. För Skolidrottsförbundets del mest sött. I våra distrikt och inte minst våra föreningar har det givetvis hänt massor som vanligt.

Det blir gärna så när barn och unga själva får bestämma över sin verksamhet. När en eller flera vuxna finns med och stöttar, men ger barnen ansvaret att skapa och driva sin egen verksamhet. Det är något vi vill se mer av, såväl i våra föreningar som i hela idrottsrörelsen.

I gottepåsen hittar vi också ett förbundsmöte som hölls i Sundsvall i april. Ett förbundsmöte med en väldigt stor andel unga delegater. Jag törs sticka ut hakan och slå fast att vi lätt är det förbund med yngst medelålder på ett förbundsmöte.

Av Dalarnas fem ombud var möjligen två över 25 år. Detta samtidigt som RF/SISU inte bjöd in till ungdomsträff (eller subventionerade ungdomars deltagande) vid Riksidrottsforum i Gävle i höstas.

Detta är en anledning till att förbundets styrelse i dagarna färdigställer ytterligare en motion till Riksidrottsmötet på temat ungdomsintegrering i drottens styrande rum. Vi ger inte upp tanken att unga ska vara med och bestämma om Sveriges största barn- och ungdomsrörelse även på högsta nivå.
skolifblogg.com kan du läsa om vad de unga i våra föreningar med kreativitet, ansvar och vilja blandar i sina godispåsar. Det smakar gott när vi ser unga leder unga.

Skoljoggen tar förstås upp en stor del av påsen. I år lyckades vi, förutom att sätta en halv miljon barn och unga i rörelse, också samla in nästan 1,2 miljoner kronor till SOS Barnbyar! Det betyder att 50 barn i Astrid Lindgrens barnby i Bouar, Centralafrikanska republiken, får mat, skolgång och kläder i ett års tid. Vi är stolta att kunna bidra.
I samband med Skoljoggen utsågs också 7 F från Hökensåsskolan, Tidaholm, som vinnare av en resa till Paris där de i vår ska träffa herrlaget i PSG. Detta är möjligt tack vare vårt samarbete med Skånemejerier.

Tidigare under året var förbundets ordförande, Erik Söderberg och jag i Almedalen. Vi träffade många som var intresserade av vår verksamhet och vi märkte att förbundet blir mer och mer omtalat, inte minst bland politiker och forskare. Glädjande förstås, då vi bedriver en verksamhet som leder till såväl bättre folkhälsa och större kunskaper om föreningskunskap och demokrati.

Under nästa år ser vi fram mot både premiären av vårt eget Skolidrottsforum och Idrottens riksdag, Riksidrottsmötet.
Förbundet startar också två nya projekt, dels en Ledarakademi och dels ett arbete där vi ska ta reda på hur hjärtat i vår verksamhet, föreningarna, kan få bästa stödet för att drivas och utvecklas.

På det personliga planet bestämde jag mig efter 11 år som barn- och ungdomstränare i fotboll att sluta. Ett val som jag än så länge inte ångrar. Ledarskapet har gett mig mycket, men nu ges istället än mer tid till familjen och jobbet.

Slutligen: Landet skakas av en politisk och demokratisk kris. Utan att ta partipolitisk ställning kan jag säga att Skolidrottsförbundet arbetar för att stärka demokratikunskaperna och skapa en plats, ett fikabord, ett mötesrum, en idrottshall där alla är välkomna. Oavsett var du eller dina föräldrar är födda.

Jogga till Paris!

PSG

Nu är det snart bara en vecka kvar till huvuddagen av Skoljoggen den 17 september. Några skolor har redan börjat och vi närmar oss nu 2 000 anmälda skolor.

Skoljoggen är Skolidrottsförbundets flaggskepp och vi har de senaste åren samlat närmare en halv miljon barn och unga årligen! Vi gör det här för att locka barn och ungdomar att röra på sig. Samtidigt är det möjligt att göra en insats för barn i Centralafrikanska republiken genom att skänka en Springslant till SOS Barnbyar.

En nyhet i år är att alla högstadie- och gymnasieklasser som laddar ner och jobbar med ett studiematerial om kost och hälsa kan vinna en skolresa till Paris och fotbollsklubben PSG! Materialet, som är framtaget av vår samarbetspartner Skånemejerier, kan laddas ner här.

Och vinner ni inte resan till Paris finns ändå chansen att vinna ett besök av en idrottsprofil som kommer till er skola och pratar om kost och hälsa. Inte mycket tveka på!

Demokratiskt skol-IF en skola i demokrati

Jag sitter och förbereder en presentation/föreläsning som jag ska hålla på GIH på tisdag nästa vecka. Vi har efter enträget arbete med att få en plats i det späckade schemat fått möjligheten att träffa blivande idrottslärare. De här blivande idrottslärarna är en viktig målgrupp för oss eftersom de i arbetslivet alldeles säkert kommer att stöta på skolidrottsföreningen på något sätt. Det finns ingen naturlag som säger att det är idrottsläraren som måste vara engagerad i en skol-IF, men så ser det ofta ut och då är det inte mer än rätt att de får höra mer om de förtjänster och utmaningar som finns med en idrottsförening på skolan. Så det ska de få höra. Men temat på föreläsningen är demokrati. Det är så jag passar in i läroplanen…

BildGymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Och jag passar alldeles utmärkt faktiskt. Skolidrottsföreningen passar alldeles utmärkt.

En av våra medlemsföreningar lade ut den här filmen för någon vecka sedan. Det är föreningens högstadieelever som utbildar mellanstadielever som ska vara ledare för rastaktiviteter. De utbildar också föreningens ministyrelse som fungerar som en sektionsstyrelse som kan lämna förslag till huvudstyrelsen. Det är alltså barn som är 10-11 år som funderar över sin verksamhet, vad de ska göra och vad de behöver för att kunna göra det och vilka förslag som ska lämnas till huvudstyrelsen. De diskuterar och kommer överens. Se filmen och du förstår vad vår idé handlar om. Och är du lättrörd som jag så kanske du precis som jag får torka en tår.

Jag ska berätta om den här föreningen för lärarstudenterna. Jag ska berätta om att demokrati är att lyssna och bli lyssnad på. Att alla har det ansvaret och den rätten. Alla. Demokrati är inte en grej bara för vuxna över 18 år. Ett demokratiskt samhälle byggs från grunden. Ett demokratiskt samhälle byggs av att få lära sig att demokrati är ett ständigt pågående samtal. Det är inte den starkes rätt över den svage. Det är inte majoritetens makt över minoriteten. Demokrati är förmågan att göra så mycket som möjligt så bra som möjligt för så många som möjligt. Det är att förmågan att se minoriteten, att ta hänsyn till den. Kanske vill nästan alla i idrottsföreningen spela fotboll varje dag. Men det blir ändå bordtennis en dag i veckan för det finns de som älskar det snabba spelet över nätet, de kluriga servarna och hjärnornas kamp. De ska också få utrymme.

skolifs_dag

Det här kan barn och unga lära sig på lektioner i skolan. De kan prata och diskutera och läraren kan berätta om demokrati och delaktighet, om rösträtt, parlamentarism och allas lika värde. Det är bra. Men det är abstrakt. Det behöver vara på riktigt. Det behöver vara känslan av att få påverka på riktigt. Att ens röst gör skillnad, att det jag säger, tycker och tänker kan betyda något, förändra något, skapa något. Det är då vi förstår. Det är då barn och unga förstår att deras röst är något värd, att deras tankar har ett värde och kan påverka deras vardag. Skolidrottsföreningen är på riktigt. Och den, så idrottsförening den är, är en plats för alla. En skol-IF låter sig inte låsas vid traditionella idrotter, eller ens vid idrott. Jag vågar påstå att alla barn gillar att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Vi behöver inte ens kalla det idrott. Här finns plats för det. Samma idrottsförening som gjort filmen ordnar också barnkalas med fokus på lek och rörelse. En idrottsförening kan vara så mycket. En modern idrottsförening kan vara så mycket. En modern medlemsdriven demokratisk idrottsförening kan vara så mycket.

Idrottsrörelsen arbetar just nu mycket med att blicka in i framtiden. Att hjälpa föreningar bli ”framtidens idrottsförening”. Läs mer här: http://www.sisuidrottsutbildarna.se/Arbetsrum1/Foreningslara/FramtidensIF/MaterialetVansinnigtviktigavagval/

Vi hade förbundsmöte för en dryg vecka sedan. Det är demokrati det. Förbundsmöte. Det låter stort och viktigt. Och ja, årsmötet är viktigt. Men det kan inte vara bara det som föreningsdemokratin är uppbyggd kring och liksom det som gör att en förening är demokratisk. Ja, här fattas de viktigaste besluten och ja, här väljs en styrelse och ansvar utkrävs och förnyas. Men för att föreningens viktigaste möte ska kunna ha den tyngd vi så gärna tillskriver det måste ju det där samtalet vara igång också mellan mötena. Diskussionen behöver vara levande, många röster måste höras, idéer väckas och utvecklas och alla ska känna tillhörighet och delaktighet. Jag tänkte på det när det på vårt möte kallades odemokratiskt att inte på sittande möte få igenom nya förslag, nya tankar och nytt tyckande. Självklart får tankar väckas men för en fungerande demokrati behöver ämnen och förslag stötas och blötas och vandra från den ena till den andra. Det finns mer eller mindre demokrati och demokrati är också att ett möte kan bestämma att de inte vill lyssna på de obearbetade förslagen just nu. Samtalet fortsätter.

Bild

Vårt förbundsmöte är också en skola i den demokratiska mötesformen. Vi sätter en ära i att ge nybörjade en möjlighet att förstå och att delta på lika villkor. Det är odemokratiskt att använda sin kunskap och erfarenhet till att utmanövrera de som saknar det. Det är demokratiskt att dela med sig för att gemensamt höja kunskapen och förståelsen.

Det ska jag berätta för lärarstudenterna. Jag ska ge dem exempel på hur en skolidrottsförening kan vara en skola i demokrati. Hur en skolidrottsförening i samarbete med skolan kan göra barn och unga mer informerade om sina rättigheter, sin möjlighet att påverka och sin rätt att bli lyssnad på. Det kan tyckas magstarkt och att ta stora ord i munnen men en väl fungerande skolidrottsförening är utan tvekan ett av de allra bästa sätten för barn och unga att förstå demokratin och förbereda sig för och slå vakt om ett demokratiskt samhälle.  Lärarstudenterna är en viktig del i detta arbete och det ska jag få dem att förstå.

Borde väl räcka med en kvart för att fatta men jag har fått en och en halv timme, så det är väl bäst att jag förbereder mig lite till… 😉

Johan Sandler, kommunikatör på Skolidrottsförbundet

Vansinnigt viktigt möte om ungas inflytande

BildAlltid kul att hälsa på på förbundskansliet i Idrottens Hus i Stockholm!

Tur och retur Stockholm på knappt en halv dag. En resa med anledning av ett vansinnigt viktigt möte. Eller workshop som det heter på SISUanska (språket som SISU Idrottsutbildarna pratar samtidigt som de pratar svenska). Sitter nu på väg mot Arlanda och försöker göra ett snabbt ihopsamlande av intrycken av och tankarna om samma workshop.

Mellan klockan 10:00 och klockan 13:00 samlades en blandad, mycket kompetent och oerhört intressant grupp människor för att prata hur ungdomsinflytande inom Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna kan se ut i framtiden (läs: från maj i år och framåt). Det fanns ett antal olika scenarier diskussionerna utgick ifrån och vad respektive scenario gick ut på är på intet sätt oviktigt, men jag tänker fokusera på vad jag uppfattade som det absolut viktigaste. Och det stavas TYDLIGHET.

Detta nio bokstäver långa ord inkluderar mycket av det som jag personligen saknat under mina år som ordförande för Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas gemensamma Ungdomsråd. Och just tydlighet kan vara nyckeln till framgång i många andra situationer också. Jag är nämligen övertygad om att ifall man som uppdragsgivare ger ett tydligt och väl avgränsat uppdrag blir uppdraget och/eller frågan angelägen för uppdragsgivaren i sig. Dessutom blir uppdraget attraktivt för de som rekryteras till uppdraget. Exempelvis kan den/de som rekryteras tydligt se varför just deras kompetens behövs för att driva uppdraget framåt. Vidare kan de rekryterade se när man arbetar med ”rätt” frågor (läs: arbetar innanför den givna ramen) och när man inte gör det. Och samtidigt är det lätt för uppdragsgivarna att sakligt påpeka att uppdragstagarna arbetar med ”fel” frågor. Ur utvärderingssynpunkt föreställer jag mig att det är lättare att mäta effekter av ett arbete om man från början hade en tydlig ram om vad man ville uppnå. Dessutom kan uppdragsgivarna, i eller utan samråd med uppdragstagarna, justera arbetssättet för att mer effektivt nå önskade resultat.

Det finns säkerligen en lång rad med ytterligare fördelar med just tydlighet, men jag nöjer mig såhär. Och, den ursprungliga känslan, samma känsla som jag haft ett par veckor och samma känsla som jag så starkt kände när jag vaknade 05:45 i morse, är kvar – detta var ett vansinnigt viktigt möte.

Nästa helg väntar tre dagar med ett vansinnigt viktigt möte – Svenska Skolidrottsförbundets förbundsmöte. Mitt sjätte i ordningen och jag är rysligt taggad!

Jennifer van der Gronden, styrelseledamot i Skolidrottsförbundet