Etikettarkiv: Fysisk aktivitet

Å du sköna förening!

Vi är många som frågar oss vad som händer i omvärlden just nu. Både i vår närhet och lite längre bort.

Vi reagerar på olika sätt på instabilitet, splittring och polarisering. Det finns de som tror på ”enkla lösningar” och det finns lösningar som tar lite längre tid, lite större tålamod och en stor arbetsinsats. Och som kräver kunskap, omtanke och en vilja att förena istället för att splittra.

Skolidrottsförbundets värderingsgrund vilar tryggt i Idrotten vill och Barnkonventionen som värnar barn och ungas rätt i samhället. Och det gäller alla barn och unga. I våra föreningar ska ingen väljas bort, inte av någon anledning. Du platsar, oavsett vilka kunskaper du har, oavsett vilken religion du tror på, oavsett vilket kön du har, oavsett var du är född, oavsett vem du älskar och oavsett om du har en funktionsvariation.

Alla dessa delar är viktiga, men just nu står arbetet med integration och inkludering högt på agendan. Lätt är det inte med så mycket information och desinformation som är i omlopp, vilket gör Skolidrottsförbundets pågående arbete och nedanstående satsning så nödvändig.

När regeringen presenterade höstbudgeten förra veckan visade idrottsminister Gabriel Wikström nämligen igen att han tror på idrottsrörelsens kraft. För 2017 finns 14 miljoner extra avsatta för ett intensifierat arbete i särskilt utsatta områden. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa varaktig idrottsverksamhet genom ledarutbildning och föreningskunskap.

gabriel-och-maslah

Ledarutbildning och föreningskunskap är ju, utöver fysisk aktivitet som passar alla, Skolidrottsförbundets huvudsakliga verksamhet. Vi är gärna med och tar ett större ansvar för att stärka föreningslivet och bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Vi finns ju i skolan där de flesta barn finns.

Bara smaka på ordet förening. En gång till: förening. Vad får du för associationer?

För mig är det något mjukt, sammanhållande, inkluderande och vackert. Både organisatoriskt och fysiskt.

Om vi inom idrottsrörelsen föregår med gott exempel och lever som vi lär, är det ett stort steg på vägen. Påminner om vår värdegrund som förstås borde gälla även i övriga delar av samhället. Med tanke på att vi inom Svensk Idrott är cirka 3 miljoner medlemmar kan vi vara en än starkare kraft.

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

För att Skolidrottsförbundet ska kunna bidra än mer till ovanstående, fortsätter vi nu att utveckla vår utbildning Unga leder unga på olika sätt. Vi vill erbjuda fler varianter, vi tittar på digitalisering, tillgänglighet och uppdateringar för att fler ska kunna bidra till en stärkt rörelse och därmed ett starkare samhälle. Vi har många exempel på att ungdomar som fått ta plats i förening och förbund vittnar om att de blir starkare även i andra sammanhang.

img_1347

Vi fortsätter också att jobba för att ge våra föreningar det allra bästa stödet för att de ska kunna utvecklas och långsiktigt vara idrottens bas, föreningen där du tar klivet in i idrottsrörelsen. Då är det mycket viktigt att de ansvariga föreningarna har de kunskaper som krävs för att driva verksamheten – att vi skapar en kultur där det är vardag.

Förbundsstyrelsen har därför fastslagit vad som definierar en kvalitetsmässigt bra skol-IF:

  • Att erbjuda medlemmarna kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.
  • Att ha en styrelse bestående av unga medlemmar som stöttas av vuxen.
  • Att låta medlemmar, oavsett nivå, utbilda sig i föreningslära och ledarskap.
  • Att skapa former för demokrati och ungdomsinflytande.

För att lyckas med detta, för att nå ut till föreningarna, anställde vi för en månad sedan fem föreningsutvecklare som jobbar i olika delar av landet. Det gör att vi kommer närmare våra föreningar och kan finnas på plats när de behöver stöd för att utvecklas i den utpekade riktningen. Vi hoppas få medel för fler föreningsutvecklare under 2017 så att vi kan verka nära föreningarna på fler platser i landet.

Ytterligare en insats för att lyckas med våra föresatser är att kanslipersonal och styrelseledamöter inom kort påbörjar en utbildning i normkreativitet. Vi gör detta för att utöka vårt synfält, lära oss mer om strukturer som begränsar oss och bli än mer inkluderande i vårt tankesätt. Jag är övertygad om att detta utvecklar oss själva som individer och att det gagnar såväl förbundet som hela idrottsrörelsen.

Tillsammans i förening – så tar vi steg framåt.

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

Att vinna glädje och gemenskap

Är så lyckligt lottad att jag får motionera på arbetstid. Skam vore i och för sig annars, om vi inte levde som vi lär inom idrotten där vi predikar alla vinster med att svettas, flåsa, kämpa, och – ha roligt tillsammans med andra.

I måndags lirade jag boll med ett gäng idrottsbyråkrater, ett fotbollspass på Kanalplan i Stockholm. Vi var mellan 21 och drygt 50 år gamla, vi spelar efter vår förmåga och har väldigt kul. Och vi räknar målen. Vi analyserar på ett lättsamt sätt spelet efteråt och ser fram mot nästa måndag (då stelheten bör ha lagt sig).

Oavsett vilket lag som gjorde flest mål den här gången är vi alla vinnare. Vi har motionerat, vi har skrattat, vi har umgåtts. Och lite grann mätt våra krafter. Däremot har vi snart glömt hur det gick. Och någon tabell har vi inte. Nästa gång är det nya lagkamrater.

Vart vill jag komma med det här?

Vid Riksidrottsmötet förra året antogs en strategi som syftar till att idrottsrörelsen ska bli än bredare, än mer inkluderande för att fler ska uppmuntras till att idrotta hela livet i förening. Målet är 2025, men många förbund, däribland Skolidrottsförbundet, tog direkt det här arbetet på allra största allvar och drog igång.

Vi ser nu över alla våra aktiviteter för att komma fram till hur vi kan erbjuda idrott, träning och för den som vill tävling, för alla. Det står faktiskt skrivet i våra grunddokument att vi ska göra just det.

Tavla från RF

Ett konkret arbete som pågår är att det görs en tävlingsutredning där en grupp ser över förbundets tävlingsverksamhet i detalj. Senast förra helgen träffades gruppen för att diskutera det första utkastet till förslag.

Det är för tidigt att avslöja vilka slutsatser gruppen har dragit, men som generalsekreterare för Skolidrottsförbundet ser jag många spännande frågor när det gäller nya tävlingsformer som alla kan ta del av. Måste det finnas en slutsegrare? Kan tjejer och killar tävla tillsammans? Måste det vara fasta lag eller kan vi träffas från flera föreningar och mixa lag? Och få nya vänner.

Skolidrottsförbundet är ett av 71 specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. I stort sett alla de övriga erbjuder verksamhet där ett av de yttersta målen är att bli elit, att bli bäst i Sverige eller bäst i världen. Behöver då också vi bedriva sådan verksamhet? Eller ska vi vara förbundet som erbjuder alla annan en rolig och inkluderande verksamhet?

Vi återkommer på vägen och hoppas på att styrelsen innan året är slut fattar ett genomtänkt beslut kring framtidens tävlande i Skolidrottsförbundet. Ett beslut som i längden leder till att fler tar del av vår verksamhet med glädje, glöd och gemenskap.

IMG_1417

Kopplat till motionsfotbollen jag beskrev ovan, kan jag nog säga att min fotbollsintelligens mognade sent. Bortsett från den fysiska biten är jag en betydligt bättre fotbollsspelare än jag var när 20 eller 25, när fotbollen var mer tävlingsinriktad för min del.

Jag växte ganska tidigt, är född under första halvåret, och fick ibland spela med ett år äldre killar. Sedan gick det utför. Eller kanske inte. Jag hamnade i ett div IV-lag, Sundborns GoIF, med många sköna och trevliga lagkamrater. Och hade fortsatt kul.

Jag har fortfarande kul. Både på planen och med kompisarna efteråt. Det är dit vi inom idrottsrörelsen måste sträva; alla ska få ha kul – oavsett om de idrottar för gemenskapen och hälsans skull eller om det är för att bli bäst i världen. Men bredden ska inte bara vara en förutsättning för att skapa elit. Bredden ska också vara sin egen om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas – och tror – att när vi delvis förändrat kulturen, när tävlingslogiken inte är allenarådande, är det minst lika fint att vara ledare för en verksamhet som bidrar till att fler idrottar hela livet!

Det är förstås inte bara Skolidrottsförbundet som insett detta. Många av de andra förbunden inom Svensk Idrott jobbar med samma sak, men på olika nivåer. Fotbollförbundet har exempelvis tagit bort tabeller till och med 12 år som en del i översynen, Basketförbundet har Easy Basket och innebandyn är tydlig med sin utvecklingsplan.

Och mer kommer, det kan jag lova!

 

Skoljoggen – så självklart viktig

Jag sitter och tänker på Skoljoggen. På siffror. En halv miljon barn och unga varje år. Totalt måste det handla om säkert fler än fem miljoner som någon gång sprungit Skoljoggen. 34:e året i år. Det innebär ju att alla som är yngre än 53 år har kunnat springa Skoljoggen. Och en avsevärd del av de som är plus 53 har barn som har mött Skoljoggen under sin skoltid. Så jag inser ju att vi som lever i Sverige 2016 i stort sett alla har Skoljoggen gemensamt. Det sägs ju att det är viktigt för ett samhälle med saker som förenar, saker som vi har gemensamma erfarenheter från och upplevelser vi har delat och delar. Det gör att vi känner samhörighet med andra och att förståelsen för likheter och olikheter kan öka. I vår tid finns inte de självklara sakerna som att se samma tv-program, läsa samma tidning gilla samma artist. Utbudet är i alla sammanhang enormt och kanalerna lika många. Möjligheterna att vara en del av en gemensam värld är stora men det kan också vara så att det blir lättare att känna sig ensam och utan samhörighet och sammanhang.

Vet du trots allt inte vad Skoljoggen är så ta en titt på webbsidan. 😉

Skoljoggen skapar gemensamma upplevelser och förenar vårt samhälle. Det är stora ord men sanna ord. Många är de lärare som vittnar om hur bra Skoljoggen fungerar för att skapa gemenskap på skolan. Skoljoggendagen är en dag som förenar och skapar enighet.

Råby skola utanför Nyköping var först att anmäla sig till årets Skoljoggen. Läraren Mari Andersson:
”Skoljoggen är ett perfekt sätt att starta upp skolåret tillsammans.  Det är inte bara en happening utan kan utvecklas så mycket och knyta an till undervisningen”

Läs mer om vad Mari har att säga och Skoljoggen på Råby skola

Och kolla in klippet här ner så fattar du! 🙂

Och många gör just det. Alltså fördjupar Skoljoggen med att arbeta med det utbildningsmaterial som finns i samband med Skoljoggen. Det handlar om mänskliga rättigheter och mycket med barns rättigheter i fokus i form av barnkonventionen och går väldigt bra att kombinera med FN-dagen 24 oktober senare under hösten.

Alltså,  gemenskap och utbildning är två bra saker. En tredje är självklart rörelse, fysisk aktivitet. Det är ju så allmänt känt just nu att barn generellt rör på sig för lite. De skjutsas i bil till skolan, de sitter stilla både i skolan och hemma. Här finns Skoljoggen som en motkraft mot den utvecklingen. Det ska vara en dag fylld av rörelse och god hälsa. Många skolor utvecklar sin Skoljoggen till att innebära annan rörelse än just löpning. Det har skapats hinderbanor, lekar och en mängd kringaktiviteter och inte sällan diskussioner om kost och hälsa.  Skoljoggen bara finns där år efter år som en perfekt chans för skolor att bara med självklarhet använda sig av den för att ta sitt ansvar för mer glädjefylld kravlös rörelse. De som kan det här med fysik aktivitet på vetenskaplig grund säger ju ofta att barn ska vara mer utomhus för då uppstår rörelsen mycket mer automatiskt i bra miljöer som i skogen eller bra anpassade ytor.

Medicine doktor Ulrika Berg och docent Örjan Ekblom skriver i Rekommendationer om fysisk aktivitet för barn och ungdomar att:
”Alla barn och ungdomar ska uppmuntras till daglig fysisk aktivitet. Hälsovinster uppnås vid sammanlagt minst 60 minuters fysisk aktivitet per dag… Fysiska aktiviteter som ger en markant ökning av puls och andning (hög intensitet) bör ingå minst 3 gånger i veckan.”

-®WestPhoto-skoljoggen-003

Skoljoggen sker utomhus i miljöer som uppmuntrar till rörelse och ger skolor en möjlighet att manifestera vikten av motion och ta sitt ansvar för att intresset skapas hos barnen.
Jag har sett Skoljoggen på många skolor. Jag har sett många glada miner och svettiga pannor. Jag har sett lärare få stoppa barn att springa vidare för att de ska gå och äta lunch. Ge barn chansen och de tar den! Och i och med Skoljoggen får barnen chansen att uppleva ett ”lopp” utan krav på prestation och utan krav på anmälningsavgifter. För en familj kan det i många barnlopp uppgå till flera hundra kronor bara för att barnen ska springa några hundra meter och sedan få en glass eller annat sött som belöning. Här har friidrottsklubbar en del att göra om de på allvar vill vara med och ta ansvar för barns intresse för och tillgång till rolig fysisk aktivitet.

Och så slutligen. Jag sitter vid mitt skrivbord och pysslar med Skoljoggens hemsida, med anmälningsformulär, svarar på frågor och diskuterar nya idéer. Under stora delar av året är jag långt från ”verkligheten”. I år inträffar verkligheten den 14 september och dagarna därikring. Och förutom tillfredsställelsen av att vara med och skapa allt det ovan nämnda så är det ju helt fantastiskt att veta att vi med hjälp av Skoljoggen samlar in miljontals kronor som gör att barn får en chans till ett okej liv. SOS Barnbyar är vårt partner och barnbyn i Bouar i Centralafrikanska republiken är under 2012-2016 mottagare av de pengar vi samlar in.

Vill du veta mer om hur situationen är i Bouar just nu så finns senaste information i länken här nedan:
Senaste nyhetsbrevet om läget i Bouar i Centralafrikanska republiken

Det är fyra månader till Skojoggendagen den 14 maj. Men arbetet pågår för fullt förstås för att på allra bästa sätt bli det Skoljoggen kan vara. Och nu kan jag ju inte låta bli att dela med mig av det som precis blev klart! En interaktiv karta för att se Skoljoggens fantastiska utbredning över landet. Aldrig tidigare har vi på ett så överskådligt sätt kunnat visa hur stor och viktig Skoljoggenfamiljen är. Och än så länge har bara en dryg tiondel anmält att de kommer att köra. Vi brukar ju vara fler än 2000 skolor och omkring en halv miljon barn och unga. Fantastiskt!

Här kan du se en Sverigekarta med alla Skoljoggande skolor

Stolt, glad och nöjd!

Norslund i Falun på 1970-talet, ett nybyggt typ miljonprogram. Ett gäng samlat. En tar ledarrollen. Det är olympiska spel på gång i sandlådan, över de låga staketen mot gräsmattan och runt klätterställningarna.

Tänk om jag då hade fått veta att det fanns något som hette skol-If. Tänk om jag som tonåring fått åka på ett förbundsmöte i Stockholm och möta andra tonåringar – och vuxna – som tagit tag i ledarpinnen. Om jag fått utbyta tankar och idéer kring ledarskap och föreningsliv. Och om ungas inflytande.

Nu blev det ändå en ledarbana. Men lite självlärt, kanske inte alltid helt genomtänkt. Tänk vad mycket mer jag hade fått med mig med skol-IF från tidig ålder.

Jag pendlar just nu – efter avslutat förbundsmöte- mellan två känslor när det gäller mitt arbete och engagemang i Skolidrottsförbundet:

  • Att fortsätta njuta av lyckokänslan efter lyckat förbundsmöte och jubileumsfest den gångna helgen.
  • Pirret av allt bra som är på gång i olika delar av Skolidrottsförbundet.

Och det är väl så det ska vara? Njuta av det som gått bra och samtidigt blicka och jobba framåt! Det är i det läget vi nu är som förbund.

Några revolutionerande beslut fattades inte vid förbundsmötet i helgen, men vi har tillräckligt mycket bra som redan är i rullning för att kunna se att utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt.

Fortfarande ett par dagar efter avslutat möte går jag tillbaka till Skolidrottsförbundets Facebook-sida för att njuta av årets förbundsmöte och jubileumsfest. Och varje gång blir jag lika glad, stolt och nöjd! Och här finns fler bilder!

Glad, stolt och nöjd för att vi lever upp till att vara ett förbund för alla, unga som äldre. Glad stolt och nöjd för att 100-årsfesten blev lyckad. Glad stolt och nöjd för att vi tillsammans genomförde det formella mötet på ett korrekt, men ändå lättsamt, och trevligt sätt.

Många av oss som samlades för ungdomsträff, Ledarskapsprogram, formellt förbundsmöte och jubileumsfest, tyckte nog att dagarna gick för fort. Visst var vi trötta, men vi fick också så mycket energi av varandra, från 15 till 72 år! Det var verkligen glädje, glöd och gemenskap som vi vill ha det.

Två tidigare gs

Här ser vi två tidigare generalsekreterare, Ingemar Forsberg och Jan-Anders Allinger i samspråk.

Självklart uppstod även diskussioner, i och utanför mötessalen. Så ska det också vara. Skolidrottsförbundet jobbar för att alla ska få – och våga – göra sig hörda. Vi ska leva och leda som vi lär, varje dag ända in i märgen.

Vi berättar ofta att skol-IF och Skolidrottsförbundet är barn och ungas förening och förbund. Om vi tar förbundsmötet som exempel föregås det alltid av ett fiktivt förbundsmöte där de som är med första gången får öva sig i hur det går till i skarpt läge. Från årets förmöte hämtar vi att flera av de fiktiva motioner som skrivits mycket väl hade platsat på det formella årsmötet. Tänk om jag hade fått den chansen när jag var i tonåren.

Förmöte 2

Vi uppmuntrar också de unga att ta klivet upp i talarstolen. Med rutinerade Eva Johansson som mötesordförande känns det tryggt.

Vi konstaterar att en av två mötesordförande fortfarande går på gymnasiet och att mötessekreteraren är drygt 20 år.

Vi vet att mer än hälften av deltagarna på mötet är födda på 1990-talet.

Vi valde en ordförande i valberedningen som är 20 år.

Och när jag skriver ”vi”, menar jag Skolidrottsförbundet. Vi är inte de där i Stockholm, vi är inte enskilda distriktsförbund som jobbar var för sig, vi är inte vi och dom. Alla tillsammans är vi Skolidrottsförbundet. Det är viktigt att förstå om vi ska komma vidare och verkligen bli den starka basen i samhället och i idrottsrörelsen.

Vi utvecklas och utvecklar. Jag törs säga att vi ses som ett föredöme när gäller demokrati och när det ungt inflytande. Våra ungdomar utmärker sig positivt på allmänna träffar och i det lokala arbetet.

Tänk om jag fått veta att det fanns något som hette skol-IF när jag växte upp. Visst, jag blev ledare ändå, jag får leda det finaste förbundet och får vara med och påverka Svensk Idrott. Men varför chansa? När det finns något så fint och bra och utvecklande som skol-IF. Och Stefan Bergh, som gratulerade och talade till oss, han började i skol-IF och nu är han generalsekreterare för Riksidrottsförbundet.

Jag blir inte förvånad om vi har en kommande ledamot i Riksidrottsstyrelsen i våra led. Eller en generalsekreterare.

I väntan på det får vi njuta av bland annat den här filmen som visar hur det kan gå till i en skol-IF där vi jobbar med rörelse, ledarskap, demokrati och föreningskunskap.

Pär, generalsekreterare och stolt skolidrottare!

Vi är bäst – men ska bli ännu bättre!

skolidrottsföreningens_dag

Nu kan vi som jobbar inom Skolidrottsförbundet – ideella och anställda – sträcka på oss lite extra. Skolidrottsförbundet är nämligen, inte alls oväntat, det förbund med flest föreningar där unga (under 26 år) finns med i föreningsstyrelser. Det firar vi bland annat med att en 20-åring föreslås att bli valberedningens nästa ordförande och en av våra två mötesordföranden på förbundsmötet i april är 16 år!

Vilka är det egentligen som bestämmer inom idrotten? Hur stort är det demokratiska inflytandet i föreningslivet? Och har barn och unga någon makt i Sveriges största barn- och ungdomsrörelse?

Centrum för Idrottsforskning (CIF) har regeringens uppdrag att följa upp statens stöd till idrotten. Under 2015 har CIF tillsammans med Ramböll Management Consulting undersökt i vilken utsträckning idrottsrörelsens medlemmar deltar i föreningsdemokratin och hur mycket medlemskapet ger kunskap om demokratiska processer i samhället.

Studien visar att föreningarna styrs av cirka 17 procent av medlemmarna och att det i stor utsträckning är män över 40 år som styr. Men det gäller förstås inte i Skolidrottsförbundets föreningar. Våra föreningar lyfts i rapporten ”Vem håller i klubban?” fram som ett gott exempel på ungdomsinflytande då cirka 40 procent av föreningarna som svarat på enkäten har ledamöter under 26 år.

Vi kan – och ska – självklart bli än bättre. 40 procent är bra, men inte tillräckligt bra. Nästa mål måste vara att minst hälften av ledamöterna i våra föreningar ska vara under 25 år. Vi vill ju att barn och unga ska få förtroendet att själva leda, planera och styra över sin verksamhet. Och att de ska få leda varandra – unga leder unga! Vårt mål är att de unga ska få inflytande i nuet, men också ta med sig sina kunskaper ut i livet vare sig det handlar om idrott, politik, näringsliv eller i en bostadsrättsförening.

En del i vårt förbättringsarbete ligger precis i startgroparna. Vi ska ut och besöka minst tio kommuner, det kan bli fler då intresset visat sig vara stort, för att berätta om vinsterna med att ha och stötta skol-IF. Det handlar förstås om fysisk aktivitet och folkhälsa, men även om ungdomsinflytande, ledarskap och demokrati.

Med början förra året har vi också genomfört ett mycket uppskattat Ledarskapsprogram där första omgången avslutas i samband med förbundsmöte och jubileumsfirande 22–23 april. De 13 deltagarna mellan 15 och 23 år har vid fyra träffar bland annat fått gå på djupet när det gäller idrottsrörelsens demokratiska uppbyggnad, drivit egna påverkansprojekt i hemdistrikten och fått utbildning i retorik av Elaine Eksvärd. Allt för att de med nyvunnen kunskap och stärkt självförtroende ska kunna ta större plats och påverka inom den rörelse som är deras egen!

För att ge plats åt unga har förbundet inskrivet i stadgarna att två ledamotsplatser och en suppleantplats är vikt åt kandidater som är 26 år eller yngre vid inval.

Skolidrottsförbundet har jobbat länge och ihärdigt med att öka ungdomsinflytandet inom hela idrottsrörelsen. Vi lägger motioner till Riksidrottsmötet och senast i Helsingborg gjorde vårt påverkansarbete så att vi fick in två yngre (med stor erfarenhet) personer i valberedningen för Riksdrottstyrelsen. Den ena är vår egen styrelseledamot Jennifer van der Gronden som nu har ett mycket viktigt uppdrag i att hitta de personer som är bästa lämpade att arbeta i idrottens högsta styrelse. Utan påverkansarbetet på stämman hade valberedningen bestått av en homogen skara mellan 50 och 65 år. Och vilka hade de valt att titta på inför nästa styrelseval?

Vi vill fortsätta att ha en ledande roll när det gäller demokratiarbete och ungdomsinflytande inom Svensk Idrott. För att ytterligare stärka den biten och förbundet i sin helhet pågår flera arbeten parallellt. Kortfattat handlar det om att ena förbundet (alltså att vi alla jobbar mot samma mål oavsett var i organisationen vi finns), att ytterligare öka kännedomen om vårt arbete samt att se över våra aktiviteter så att alla ska känna sig välkomna till oss och därmed till idrottsrörelsen.

Och till er som inte tror att unga klarar av att jobba i en förenings- eller förbundsstyrelse vill jag bara säga: Med förtroende, ansvar och stöttning klarar de unga så mycket mer än ni tror. Vi tror på de unga och ett exempel är att vid förbundsmötet i april föreslås en 20-årig kvinna bli ny ordförande för den så viktiga valberedningen. Tvivlar inte en sekund på att hon gör det på allra bästa sätt. Ett annat exempel kopplat till förbundsmötet är att en av våra två mötesordförande fyller 16 år i år. Alla förbundsmöten föregås också av en ungdomsträff där vi bland annat lajvar förbundsmöte på förmiddagen före det officiella mötet. Allt för att alla ska hänga med och känna sig delaktiga.

Hur har vi då nått dit vi är och hur får vi ännu fler unga att engagera sig i våra styrelser på alla nivåer? Det är inte så svårt. Det är bara att bestämma sig. Och hålla fast vid den linje vi bestämmer oss för. RF:s ordförande, Björn Eriksson, pratar om att alla fina riktlinjer, policys och tankar nu måste leda till verkstad. Och det gäller även inkludering när det gäller bland annat ålder.

Framtidsblickar, bland annat från konsultföretaget Kairos Future, spår att de unga sätter långsiktiga engagemang framför korta engagemang, den lilla världen framför den stora den närmaste tiden. Ungdomsbarometern sa redan 2014 att ungas engagemang och samhällsintresse ökar och då ska vi givetvis erbjuda dem plats i idrottsrörelsen.

IMG_4686_resized

Rapporten ”Vem håller i klubban?” presenterades och diskuterades idag vid Träffpunkt Idrott i Göteborg. I panelen deltog bland andra Skolidrottsförbundets ordförande, Erik Söderberg, och Riksidrottsförbundets ordförande, Björn Eriksson.

En plats i solen

Det var lite kulet i morse. Klädde mig i tre lager skolidrottskläder och gav mig iväg mot Hammerstaskolan i Norsborg. De tre lagren visade sig under dagen vara överflödiga då jag omgavs av så mycket värme, såväl mänsklig som den som solen bjöd på.

Innan jag ens kom fram till skolan möttes jag av den första dosen mänsklig värme. Yrade runt kring Norsborgs t-banestation och frågade en kvinna om vägen till Hammerstaskolan dit jag skulle på Skoljoggen. Hon förklarade och jag började gå. Hon kom ikapp mig, vevade ner rutan och sa:
– Äsch, jag är lite sen till jobbet, men jag kör dig!
På vägen hann vi konstatera att vi hade gemensamma bekanta och prata lite fotboll och Skoljoggen.

Väl framme vid skolan hälsade jag på idrottsläraren Janne, 27. Ja, 27 år som idrottslärare på skolan alltså. Men fortfarande med ett imponerande engagemang. Inför första start pratade han till barnen:
– Många har frågat om det är betyg på Skoljoggen. Nej, det är inga betyg. Och det finns det som är viktigare i livet än betyg. Det är er hälsa, att ni mår bra. Och vi springer dessutom för barn som inte har det lika bra som vi, barn som har förlorat sina föräldrar.

Skoljoggen i lite av ett nötskal. Värme.

Och där, på min plats i solen (jag fick knäppa upp och plocka av mig kläder), var det mer än en gång jag kände lyckan av barn i rörelse. Barnens entusiasm, från 6-åringar till nior, smittade av sig. Varv efter varv gick, joggade och sprang de efter förmåga. Och jag hittar faktiskt inte på när jag säger att de flesta hade ett stort leende på läpparna.

Träffade också två killar jag haft i fotbollen i Rönninge och fick uppmuntrande ord om mitt ledarskap (Tack Paul och Christian). Värme från två 15-åringar.

Vidare till jobbet där jag höll ett par spännande anställningsintervjuer över telefon. Intervjuer som också innehöll värme och som utvecklar mig på ett personligt plan. Blir väldigt spännande att se vilka som blir våra nya arbetskamrater på Skolidrottsförbundet.

Innan det var dags att gå för dagen fick jag också glädjen att stötta en av våra trotjänare i ett av våra distrikt. Vi bollade och diskuterade och det känns som att vi kom fram till en bra lösning.

Jag känner det som att jag är lyckligt lottad, som att jag faktiskt har en plats i solen. Jag önskar att alla barn någon gång ska få en plats i solen, oavsett om det är på en skolgård i södra Stockholm, i idrottsrörelsen eller i en barnby i Bouar i Centralafrikanska republiken. De barnen kan inte fly. Men de kan få ett bättre liv med en ny familj, få gå i skolan och få äta sig mätta tack vare den insats som SOS Barnbyar gör där. Den frivilliga springslant som samlas in i samband med Skoljoggen går dit, till Astrid Lindgrens barnby.

Hur avslutade jag då den här Skoljoggen-dagen fylld av värme? Med en joggingtur så klart.

”Fråga barnen hur de vill ha sin idrott – bygg efter svaren”

Har du tränat på lunchen idag? Eller tänkte du ta ett pass när du kommer hem? Cykla, springa, gymma? Eller kanske är ni ett gäng kompisar som spelar fotboll ihop när ni känner för det?

Erkänn att det är ganska skönt att du inte måste göra samma sak varje gång. Att du kan välja när och hur ofta du vill röra på dig.

I Svenska Skolidrottsförbundet är vi övertygade om att dina och andras barn tycker likadant.

Enligt Sveriges Televisions satsning på barnidrott, #ettsverige, är Svenska Skolidrottsförbundet ett av de 20 förbund som ökat i antal aktiviteter (4 %). Vi är inte förvånade. Eller vi är möjligen förvånade över att det inte är mer då vi har den verksamhet som efterlyses från barn, föräldrar, forskare och politiker på olika nivåer.

I ett antal år har Skolidrottsförbundet slagits för breddidrotten, för de barn och unga som inte vill ”satsa” på idrotten. För de barn och unga som älskar att röra på sig och delta i en gemenskap utan krav på att komma varje gång för att få vara med. Utan krav på att tävla.

Vi är ganska säkra på att vi sitter på en stor del av lösningen för att minska avhoppen från idrotten. En skolidrottsförening (Skol-IF) är barns och ungas egen förening. Där barn och unga själva är både aktivitetsledare och organisationsledare med (minst) en vuxen som stöd. Där barnen alltså själva är med och beslutar om sin verksamhet.

Forskaren Johan Norberg (som har uppdrag för Centrum för idrottsforskning) säger på svt.se att:

”… klubbarna är inte jättebra på att ta hand om de som bara vill ägna sig åt idrotten ibland. Det finns en grupp ungdomar som försvinner i det tysta därför att de inte uppmärksammas. Om man vill bryta trenden med att färre slutar måste man nog ta tag i det.”

Vi har tagit tag i det! Det är en stor del av Svenska Skolidrottsförbundets verksamhetsidé! Lägg till att vi står för utbildning i föreningskunskap, ledarskap och demokrati från tio års ålder och att man kan välja att tävla om man vill.

På det sättet skapar vi en idrott ur barnens perspektiv, inte ur de vuxnas. Låter väl rimligt?

Ur det får vi friskare barn som blir friskare vuxna. Dessutom från tidig ålder skolade i demokratifrågor och föreningskunskap, något som hela idrottsrörelsen och övriga samhället kan dra nytta av.

Att Skolidrottsförbundets idé fungerar, får vi bekräftat från skolor och kommuner, men även från exempelvis Riksidrottsförbundets distriktsorganisationer som stöttar på många ställen. Förbundet får även förfrågningar från fristående föräldrar som undrar hur man gör för att starta skol-IF.

Vi fortsätter med relativt små resurser göra allt vi kan för att hjälpa fler barn, unga, föräldrar, skolor och kommuner att starta fler föreningar av unga för unga. Vi vill bidra till att bygga en ny kultur inom idrottsrörelsen där det faktiskt också är naturligt att inte tävla.

Som Riksidrottsförbundets ordförande, Karin Mattsson Weijber, konstaterade i Aktuellt den 20 april:
”En del vill tävla, men alla vill inte det. Vi har en del att göra gällande till exempel flexibilitet.”

I Skolidrottsförbundet finns den flexibiliteten. Vi tar gärna ansvar och sprider våra kunskaper vidare.

Tankar på en födelsedag

Dagen du fyller år kan vara en dag av eftertanke.

Vad har jag lärt mig det senaste året? Vad har jag lärt mig under alla mina år?

På vägen till jobbet, denna 52:a födelsedag (låter konstigt, egentligen har du ju bara en dag då du föddes, eller återföds vi varje födelsedag?) reflekterade jag genom Lilljansskogen över vad jag uppskattar hos människor.

Det är förstås många saker, men jag fastnade för:

Ödmjukhet, kunskap och kompetens samt ärlighet och förmåga att förstå andra människor.

Att få och vilja dela med sig av kunskap, erfarenhet, makt och tankar är stort. Lite som Svenska Skolidrottsförbundets värdegrund och verksamhetsidé.

Tänkte också på att ha styrkan att utvecklas av svårigheter, motgångar och misstag. Att erkänna fel och brister för sig själv och andra och jobba på dem. För att komma ut starkare.

Men det är också en styrka att kunna lyfta det du är bra på och stå upp för det du tror på.

Detta, och mycket mer, hoppas och tror jag att Skolidrottsförbundet bidrar med och i framtiden kan bidra än mer med.

Vi jobbar på olika sätt för ökade resurser. Lobbningsarbete mot beslutsfattare, kontaktskapande med potentiella ekonomiska partners, ansökningar hos stiftelser som delar ut pengar till organisationer av olika slag.

Igår hade jag åter förmånen att få träffa riksdagspolitiker för att berätta om vår verksamhet. Jag berättade om vad vi drömmer om, om vad vi skulle kunna vara. Att vi på många ställen är jättebra, men att vi inte når ut över hela landet med endast ideella krafter. Som vanligt, måste jag säga, möttes jag av förståelse och uppskattning för våra tankar. Men vi är inte riktigt där.

Och hur mycket ideell kraft vi än har ute i landet så räcker inte resurserna. Om vi hade medel för att anställa konsulenter ute i landet skulle det betyda oerhört mycket för den svenska idrottsrörelsen och samhället i stort. Vi skulle verkligen kunna nå i stort sett alla barn. Och det skulle bidra till än fler barn och unga i idrottsrörelsen, förbättrad folkhälsa, bättre skolresultat, bredare demokratisk fostran och en mer lyckad integration i samhället.

Som sagt: Vi har värdegrunden, verksamhetsidén och drömmarna.

Var är du, mecenat eller filantrop, som vill hjälpa oss att genomföra dem för ett bättre samhälle?

Sociala medier är häftigt!

I slutet av förra året tog förbundsstyrelsen beslut om att lägga ner tidningen Svensk Skolidrott. Enligt mig ett korrekt beslut, även om jag är en älskare av papperstidningar. Eller gammelmedia som en del föredrar att kalla det.

Den stora utmaningen med Svensk Skolidrott – och många andra pappersprodukter som skickas ut – är att veta var den hamnar, vem som läser den. En erfarenhet jag har sedan min tid som redaktör för RF:s tidning, Svensk Idrott.

Självklart finns den utmaningen även om vi kommunicerar via hemsida, bloggar, Instagram, digitala nyhetsbrev och Twitter. Däremot kan vi se att vi får en direkt respons.

Detta upplevde jag alldeles nyss. Moderate riksdagsmannen, Tomas Tobé, har för två timmar tagit över Lärarförbundets Twitter-konto. Jag ställde en fråga och fick svar inom några minuter. Och det är inget ovanligt. Det är oftast ganska lätt att få kontakt med våra politiker – och för all del även andra kändisar – via Twitter.

Tobé svarade att han kände väl till Skolidrottsförbundet och våra möjligheter att bidra till bättre sammanhållning, mer fysisk aktivitet och bättre skolresultat. Han lovade också att vi får se mer av det i Alliansens valmanifest. Får vi se en kontring från Socialdemokraterna?

Och det ökar även kännedomen om vår verksamhet. Så om inte förr: Se till att twittra ordenligt på förbundsmötet i Sundsvall i helgen. Men var även annars vakna för när det kan vara aktuellt att berätta om skol-IF och Skolidrottsförbundets verksamhet.

Och du, det funkar även för en papperstidningskramare som fyllt 50.