Etikettarkiv: idrott och hälsa

Jag tror inte (bara) på mer av samma

Mer av samma?

Betyder mer av samma per automatik bättre?

Frågeställningen gäller den diskussion som nu pågår angående att regeringen och idrottsminister Gabriel Wikström (S) i nuläget säger nej till att utöka skolämnet Idrott och hälsa med 100 timmar.

Frågan drivs starkt av bland andra riksdagsledamoten Saila Quicklund (M) med stöd att av ett stort antal idrottskändisar, men även av Riksidrottsförbundet.

Jag vill direkt säga att jag inte är mot att det blir mer rörelse i skolan. För barnen och deras hälsa är det ett måste, i skolan når vi i stort sett alla barn och målet bör vara att skapa en jämställd hälsa.

Däremot: om vi bara lägger på 100 timmar av samma sak, menar jag att hälsoklyftorna istället ökar. De som redan är aktiva, som deltar på idrottslektionerna, får mer rörelse medan de inaktiva fortsätter att vara inaktiva. Det är ingen vild gissning att de som tycker om idrotten i skolan också är aktiva i förening efter skoltid.

Vi måste alltså först skapa någon form av rörelse som lockar de inaktiva barnen. Fråga dem vad som skulle få dem att röra på sig, utbilda i vikten av hälsa, kanske bygga rörelse på gejming om det är vad som får dem att aktivera sig.

Här är ett mycket gott exempel från Kringlaskolan i Södertälje:

https://www.facebook.com/groups/121441368013731/permalink/723214861169709/?hc_location=ufi

Barnen som fått välja och prova nya idrotter kommer oftare på idrottspassen i idrottshallen. Ett enkelt, men genialt sätt att bygga upp trygghet och rörelseglädje.

Exemplet ovan bygger egentligen på samma logik som den vi vill ska gälla i våra skol-IF. Att barn och unga själva väljer vilket sätt de vill röra sig på. Att vi erbjuder varierad rörelse, att alla kan hitta något som passar dem.

Och så – som jag sagt och skrivit så många gånger förr – fyller vi på med utbildning i ledarskap och föreningskunskap så att de unga kan leda yngre och varandra. Många är de som vittnar om att de haft nytta av sin tid i skol-IF även när de gått vidare i livet.

Vi börjar tidigt. Kanske inte så tidigt som i filmen nedan, men från tio års ålder har vi utbildningar för unga ledare.

Och är är ett riktigt gott exempel på hur en skol-IF driver varierade, regelbundna aktiviteter för sina medlemmar. Allt detta som schemat visar, får du delta på för 20 kronor i medlemsavgift! Med unga, engagerade ledare. Kolla in Vislanda skol-IF. https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=1436284653057799&substory_index=0&id=729237423762529

Följ oss här på bloggen, men också på facebook.com/skolidrott och Instagram @skolidrottsforbundet

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

Alla borde ha en Kalle – alla kan få en Kalle!

Efter gårdagens avsnitt av Gympaläraren vill alla ha Kalle. Samtidigt som jag är sjukt peppad är jag också nästan frustrerad. Hallå! Kommuner och skolledningar och föräldrar. Se till att ge rätt förutsättningar för en skolidrottsförening så är allt kirrat! Ja, i alla fall är det flera  bra steg på vägen som dessutom är enkla, roliga och nästan gratis.

Jag har gråtit igen. Det finns mycket i världen som skapar tårar i ögonen just nu och väldigt sällan är det av lycka. Men när det gäller SVT:s ”Gympaläraren” med Kalle Zachari Wahlström så gäller det att ha näsduken framme när det är dags att bänka sig för ett nytt avsnitt av detta fantastiska program som framkallar så starka fina känslor för och av rörelse. Och jag är inte ensam. Efter gårdagens program flödar kommentarerna på Kalles Facebooksida ”Stark som en Björn – Snabb som en örn” och det är full fart på idrottslärararnas egna forum. Och föräldrar är med och tycker och tänker.  Alla berörs. Många får som jag tårar i ögonen av svårigheterna men framförallt av engagemanget och av de underbara ungdomarna.

Det har varit en del diskussioner om huruvida Kalle visar upp en rättvisande bild av idrottsläraryrket, om programmet verkligen har rätt vinkel. Men allt eftersom inser tittarna att det framförallt är en bild av samhället som Kalle visar upp, en bild av unga människor och deras vardag. En vardag som till stor del spenderas i och kring skolan. Idrottsläraren Tommy som är en av huvudpersonerna i programmet skriver i kommentarer att han gillar det han ser och vill att folk ska vänta och se innan de dömer. Han är trygg i sig själv med vad han gör och han vet vilka förutsättningar han har att utföra sitt jobb. Han tror att tittarna förstår idrottslärarens svåra position och han tror att programmet ska skapa en viktig diskussion om ungas vardag, deras skolgång och deras fysiska status.

Nu efter fjärde programmet är känslorna större än någonsin.

Jag läser på Facebook:

”Alla skolor borde ha en Kalle!”

”Sorgen att pingisborden försvann”

”Underbart att se så enkla, billiga förändringar ge så stora resultat!”

Och jag känner samma sak. Jag satt på ett fullsmockat tåg och såg ”gympaläraren” igår kväll och försökte att inte snyfta alltför ljudligt.

Alla borde ha en Kalle…

Faktum är att alla kan få en Kalle. Hur stark och snabb han än är kan han förstås inte finnas överallt men hans idé och det han försöker göra är möjligt för alla skolor att göra. Det handlar bara om att vilja och att skapa rätt förutsättningar. För saken är den att det Kalle gör är just det som är själva idén med en skolidrottsförening. En skol-IF ska stärka gemenskapen och få unga att arbeta tillsammans med målet att utvecklas som individer och stärkas som grupp. De gör det genom att utrycka vad de själva vill och samtidigt ta ansvar för att alla ska med på tåget.

Ni i skolledningar runt om i Sverige som känner igen er i Vanstaskolan men som vill skapa andra förutsättningar för elever på er skola och för era ungdomar, ta en funderare på skolidrottsföreningen.

En skol-IF skapas av unga för unga. Det är en organisation som finns till just för att ge rätt förutsättningar för ALLA att känna sig trygga med rörelse och att vilja röra på sig eftersom det är de själva som bestämmer vad som passar och vad som känns bra.

En skol-IF kan arrangera de hett eftertraktade rastverksamheterna som ger rörelseglädje och större gemenskap på raster som annars kan ge effekter åt ett helt annat håll. Här kan du kolla på en förening som satsar på ”rastisar” som är aktivitetsledare på raster som har ansvar för att erbjuda fysik aktivitet av olika slag på rasterna.

En skol-IF kan ta del av idrottsrörelsens resurser och ha en egen ekonomi skild från skolan. Det gör att de med hjälp av Lokalt aktivitetsstöd belönas för sina aktiviteter och kan skapa bättre förutsättningar för nya. Till exempel kan föreningen köpa in pingisbord som inte försvinner! De kan också söka pengar från Idrottslyftet för projekt som kan utveckla föreningen och det är fritt fram för en förening att söka andra typer av bidrag och pengar från fonder osv. Det finns skolidrottsföreningar i Sverige som ligger stadigt på en inkomst bara från LOK-stöd på 10-15 000 kronor per termin. Kolla in Hagaskolans IF i småländska Alvesta som drog in 43 000 vårterminen 2015.

Såhär kul har de på påsklovet:

Hagas Skol-IF

erbjuder

följande aktiviteter under påsklovet

TISDAG 29/3

KL.13.00–15.00 PYSSEL HAGAS BILDSAL

KL.14.00–15.30 PINGISTURNERING SPORTHALLEN

KL.14.00–16.00 BREAKDANCE HAGAS GYMNASTIKSAL

ONSDAG 30/3

KL.13.00–15.00 RIDNING FÖRANMÄLAN

KL.15.00–17.00 TJEJVERKSAMHETET HAGAS CAFE

TORSDAG 31/3

BOWLING

KL.13.00–14.30 TJEJER

KL.14.30–16.00 KILLAR

FÖRANMÄLAN KRÄVS

SKOL-IF MEDLEMMAR GRATIS * ÖVRIGA 50KR

KL.14.00–16.00 BREAKDANCE HAGAS GYMNASTIKSAL

KL.19.00–20.30 BROTTNING HAGAS GYMNASTIKSAL

FREDAG 1/4

KL.13.00–17.00 VÄXJÖ SIMHALL

SKOL-IF MEDLEMMAR GRATIS * ÖVRIGA 100KR

INKL TÅG OCH INTRÄDE

FÖRANMÄLAN OCH SIMKUNNIGHET KRÄVS

KL.17.00–19.00 BASKET HAGAS GYMNASTIKSAL

 

Jag vet att många idrottslärare väldigt orättvist genom nästan alla tider har blivit pålastade skol-IF utan att vare sig fått välja det själva eller ha tid för det. Men som jag skrev till Tommy på Vanstaskolan, det är inte han ensam som ska driva och stötta skol-IF. Det är framförallt medlemmarna, eleverna, men det är de vuxna på skolan som ska ta ett gemensamt ansvar för en fungerande skol-IF. Skolledningen ska se vinsterna med en aktiv skol-IF och skapa förutsättningar för det och inte bara dumpa det i knät på en utarbetad idrottslärare som precis som vi ser i ”gympaläraren” har nog med sitt. På Hagaskolan har föreningen fem vuxenstöd. FEM! Och ingen av dem är ens ledamöter i styrelsen. Till detta finns klassrepresententer från varje klass. Det här är en organisation som gör att det är möjligt att skapa något bra som håller på längre sikt.

Kalle Zachari Wahlström är ett perfekt vuxenstöd i en skolidrottsförening. Det gäller att ge de unga chansen till eget ansvar, ge dem utrymme att bestämma själva och att skapa förutsättningar för rörelseglädje  på sina egna villkor.

I avsnitt två säger Kalle såhär och det låter som att han pratar om en väl fungerande skolidrottsförening när det handlar om ämnet Idrott och hälsa:

”Okej, så mindre grupper, större valfrihet. Flytta fokus från tävlingsmomentet och mer fokus på att röra på sig.”

”Det ska vara tryggt, enkelt och lätt så alla kan vara med. Det är inte variationen på grejer att göra som är tricket. Det är att förändra gruppdynamiken. Så att ingen känner sig sämre än de andra. Det är inget kul att känna så. Då drar man sig undan. Ha inte innebandy! Några känner sig bra och andra dåliga. Det viktiga är att lära sig samarbete i spel och lekar. Vänd på innebandyklubban så att ingen blir bra. Då blir heller ingen blir extra dålig och känner sig uttittad och utskrattad. Alla kan vara med på lika villkor.”

Just grejen att hitta på nya idrotter eller att förändra dem och ge dem nya förutsättningar har varit lyckosamt i många skol-IF. Det öppnar upp dörrarna för fler och skapar jämlikare och roligare idrott och gemenskap. Och när några blir bra är det bara att vända till det igen och ge nya förutsättningar. Problemet är som sagt inte variationen utan gruppdynamiken. Och då kan en skol-IF hjälpa Idrott och hälsa och Idrott och hälsa hjälpa skol-IF. Det kallas väl win-win. Alla vinner!

Kalle, välkommen som vuxenstöd. Skolledare, kommuner och huvudmän för friskolor, välkomna att satsa på skol-IF!

Johan
/Johan Sandler, kommunikatör på Skolidrottsförbundet

Vi kan och vill mer!

Det pratas fortsatt en del om ”skolidrott” i valrörelsen. Eller rättare sagt; det pratas om skolämnet Idrott och hälsa.
Vilket är bra. Men vi vill och kan mer.
Här nedan kommenterar jag en insändare från lokala kristdemokrater i Borås Tidning:

I Almedalen i somras lovade Kristdemokraternas Göran Hägglund idrott i skolan varje dag.
När han förhandlat klart med övriga Allians-partier nådde han inte ända fram. Det blev 100 timmar extra och det är en bra början.

Om KD – och förstås alla andra partier – vill komma längre redan nu i frågan om rörelse/fysisk aktivitet i skolan är vi i Svenska Skolidrottsförbundet redo att ställa upp.

Vi har föreningar i 1 300 av landets knappt 8 000 skolor och vi jobbar för att det ska bli fler.
Skolidrottsföreningen erbjuder allsidig fysisk aktivitet där barnen och de unga själva ska styra i föreningen, där medlemmarna själva bestämmer vilka aktiviteter föreningen ska ha.
Verksamheten finns i direkt anslutning till skolan, direkt efter skolans slut, men också på raster och håltimmar. Barnen behöver inte skjutsas och det är en liten kostnad. Våra föreningar har medlemsavgifter från en krona och uppåt. Det högsta jag hört är 50 kronor och då får du möjlighet att vara med på upp till fem aktiviteter i veckan. Och en t-shirt.

På köpet får barnen, skolan och samhället också lära sig demokrati och föreningskunskap. Vi utbildar ledare från tio års ålder med vårt utbildningsmaterial Unga leder unga som ger en gedigna, grundläggande kunskaper i ledarskap och organisation.

Vi finns alltså i 1 300 skolor. Som politiker – och väljare – kan ni stötta oss och därmed samhället genom att lyfta frågan till kommunernas skolledare. Föreningen, som är medlem i Riksidrottsförbundet, är visserligen fristående från skolan, men det funkar alltid bättre med skolans stöd.