Etikettarkiv: idrott

Detta är skolidrott!

I dagarna publicerades ett upprop av ett antal kända idrottsutövare. Med rätta kräver de att barnen i den svenska skolan ska få röra på sig mer.

Jag kan bara instämma. Min egen son går om ett par veckor ut nian. De har under de senaste terminerna haft två idrottslektioner i veckan. Många av dem har dessutom gått åt till den teoretiska delen. Jag är inte mot att barnen och ungdomarna också läser teori inom Idrott och hälsa, men mycket av det de läser kan likaväl rymmas inom samhällskunskap, naturkunskap samt hem- och konsumentkunskap. Låt barnen röra på sig!

Så länge inget händer – och även om det händer – tar vi i Svenska Skolidrottsförbundet ansvar för att barn och unga ska få idrotta på sina egna villkor. Eller kalla det att de ska få röra på sig och ha roligt. Tillsammans. I en skolidrottsförening är det barn och unga som själva planerar och driver verksamheten efter medlemmarnas önskemål. Eget ansvar föder motivation.

Ett mycket gott exempel är Klågerupskolans IF (Svedala kommun) där de unga står i kö för att få vara ledare i den mycket populära verksamheten. Ett bevis för föreningens framgång är att den 2012 utsågs till Årets idrottsförening i Skåne alla kategorier. Efter ett par års verksamhet.

Skol- och kommunledningen i Svedala prisar verksamheten och de unga ledarna. Skolans rektor säger:

– Föräldrarna är lyriska över hur äldre ungdomar leder aktiviteter för de yngre!

– Enorm utveckling i ansvarstagande och ledarskap. Relationer och trygghet på skolan, säger utvecklingsstrategen på utbildningsenheten i kommunen.

Hur kan en inte vilja ha en skolidrottsförening på sin skola? Jag ställer mig frågande till att inte fler skolledare, kommunala politiker och tjänstemän, satsar mer på att underlätta för barnen i skolan att starta skol-IF. Vi försöker påverka såväl på kommunal nivå som på riksnivå. Vi möter förståelse och uppskattning, men vad händer sedan? Detta är livsviktigt för att skapa en känsla av sammanhang och för att skapa långsiktig folkhälsa, såväl fysiskt som mentalt. I Skol-IF får du också från tidig ålder utbildning i demokrati, ledarskap, föreningskunskap!

Här är ett exempel från Borlänge, där Dalarnas Skolidrottsförbund under tre år med arvsfondsmedel jobbar för att få fungerande skol-IF i varje skola.

I det, och många andra fall, är integration en viktig del. Ett sätt att locka och introducera nyanlända till det svenska föreningslivet. Åter igen: Känsla av sammanhang och folkhälsa.

Jag vill också påpeka att i våra ögon används ordet skolidrott felaktigt. Det som debatteras av idrottsprofilerna är skolämnet Idrott och hälsa. För oss är skolidrott något jättekul som innebär att väldigt många kan ha roligt med fysisk aktivitet många gånger i veckan. Vi använder oss av #skolidrott på Twitter och vet att det är något positivt. Vi är 1 300 föreningar och 150 000 medlemmar. Men vi vill blir fler.

Så jag vill – politiska beslut om mer fysisk aktivitet i skolan eller inte – uppmana alla skolledare, andra tjänstemän och politiker att stötta och uppmuntra bildande av Skol-IF! Det finns faktiskt inga ursäkter.

Vill ni veta mer skriver barn och unga själva på www.skolifblogg.com samt vår hemsida www.skolidrott.se. Eller ring mig: 08-699 65 01.

Unga leder unga. Bilden är från en utbildning i Borlänge.

Bild 

Vansinnigt viktigt möte om ungas inflytande

BildAlltid kul att hälsa på på förbundskansliet i Idrottens Hus i Stockholm!

Tur och retur Stockholm på knappt en halv dag. En resa med anledning av ett vansinnigt viktigt möte. Eller workshop som det heter på SISUanska (språket som SISU Idrottsutbildarna pratar samtidigt som de pratar svenska). Sitter nu på väg mot Arlanda och försöker göra ett snabbt ihopsamlande av intrycken av och tankarna om samma workshop.

Mellan klockan 10:00 och klockan 13:00 samlades en blandad, mycket kompetent och oerhört intressant grupp människor för att prata hur ungdomsinflytande inom Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna kan se ut i framtiden (läs: från maj i år och framåt). Det fanns ett antal olika scenarier diskussionerna utgick ifrån och vad respektive scenario gick ut på är på intet sätt oviktigt, men jag tänker fokusera på vad jag uppfattade som det absolut viktigaste. Och det stavas TYDLIGHET.

Detta nio bokstäver långa ord inkluderar mycket av det som jag personligen saknat under mina år som ordförande för Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas gemensamma Ungdomsråd. Och just tydlighet kan vara nyckeln till framgång i många andra situationer också. Jag är nämligen övertygad om att ifall man som uppdragsgivare ger ett tydligt och väl avgränsat uppdrag blir uppdraget och/eller frågan angelägen för uppdragsgivaren i sig. Dessutom blir uppdraget attraktivt för de som rekryteras till uppdraget. Exempelvis kan den/de som rekryteras tydligt se varför just deras kompetens behövs för att driva uppdraget framåt. Vidare kan de rekryterade se när man arbetar med ”rätt” frågor (läs: arbetar innanför den givna ramen) och när man inte gör det. Och samtidigt är det lätt för uppdragsgivarna att sakligt påpeka att uppdragstagarna arbetar med ”fel” frågor. Ur utvärderingssynpunkt föreställer jag mig att det är lättare att mäta effekter av ett arbete om man från början hade en tydlig ram om vad man ville uppnå. Dessutom kan uppdragsgivarna, i eller utan samråd med uppdragstagarna, justera arbetssättet för att mer effektivt nå önskade resultat.

Det finns säkerligen en lång rad med ytterligare fördelar med just tydlighet, men jag nöjer mig såhär. Och, den ursprungliga känslan, samma känsla som jag haft ett par veckor och samma känsla som jag så starkt kände när jag vaknade 05:45 i morse, är kvar – detta var ett vansinnigt viktigt möte.

Nästa helg väntar tre dagar med ett vansinnigt viktigt möte – Svenska Skolidrottsförbundets förbundsmöte. Mitt sjätte i ordningen och jag är rysligt taggad!

Jennifer van der Gronden, styrelseledamot i Skolidrottsförbundet