Etikettarkiv: inkludering

Pekpinnar? Nja, vi vill ju ha en öppnare och än bättre idrott!

”Regeringen vill halvera påverkbara hälsoklyftor under en generation.”

”Barnrättsperspektivet är oerhört viktigt.”

”Barnen måste få hitta sin väg att idrotta, på sina egna villkor.”

”Öka fokus på ungas delaktighet, konkretisera ungas rättigheter och fortsätt se över tävlingsformer.”

Citaten är från ett seminarium i riksdagen i torsdags på temat ”Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”. 

Här kan du se seminariet som började den 11 maj klockan 10.00 på SVT Play

Jag var där – tillsammans med ett antal andra idrottsförbund och organisationer – i riksdagens andrakammarsal. Det kändes lite högtidligt och förmodligen bröt jag mot någon etikettsregel när jag begärde ordet mitt i en frågestund. Men de pratade ju om idrottens samarbete med skolan. Och då kunde jag förstås inte vara tyst.

naverlonn

Jag fick inte prata då, men senare blev det min tur. Det jag då – med fjärilar i magen – försökte få fram (notering till mig själv; punkta upp vad du vill ha sagt och gör det konkret och kort) var att det finns en organisation som är ypperligt lämpad att vara idrottens väg in i skolan. För barnens och för Svensk Idrotts bästa

En organisation som kanske inte är helt redo, men som i nuläget jobbar för fullt för att stärka sina strukturer för att nå fram till det allra bästa stödet till våra föreningar som därmed ska kunna bidra till Svensk Idrott.

Värdegrunden är på plats, verksamhetsidén är oslagbar. Så använd Skolidrottsförbundet, ge oss stöd och förståelse, så ska vi göra allt vad vi kan för att lägga en stabil grund för att Svensk Idrotts nya hus ska stå stadigt 2025. Vi vill jobba för att bidra till att citaten i inledningen fylls med verklighet.

Medan jag på seminariet hörde att vi inom idrotten ska göra en redan bra idrott än bättre, ser jag idrottskamrater som hörde något annat och sparkar bakut och ser hotande krav och pekpinnar från staten. Som undrar om idrottsrörelsen får syssla med idrott?

Min motfråga blir då: om vi för att skapa en än bättre idrottsrörelse lägger ett träningspass på att prata om normer och strukturer, en kväll på träningslägret för att prata om jämställdhet och inkludering, blir vi då sämre på att idrotta? Om föräldragruppen under barnens träning får en föreläsning om barnrättsperspektiv? Om vi utvecklar våra ledarutbildningar?

Eller skapar vi på så sätt en bättre idrott och bättre förutsättningar för alla att idrotta mer?

Vi fick också se och höra flera fina exempel på hur god idrott kan bedrivas. Och som visade att vi faktiskt får fram världselit genom att ”bara” ha kul och vilja utvecklas en bra bit upp i tonåren (Carolina Klüft). Men som ”Carro” sa:

  • Det kan inte handla om att en del ska ha tur och få rätt ledare och rätt möjligheter. Alla ska kunna erbjudas den möjligheten.

Istället för att se riksdagens utredning som pekpinnar kan vi välja att se att vi vill göra det här för att få fler att stanna kvar och bli en del av en fantastisk rörelse. Och då är ju troligt att vi snarare får mer pengar av staten. Fler medlemmar, mer pengar, fler som idrottar hela livet och fler som blir bäst i världen.

Och vem kan svara ja på frågorna: Är du mot inkludering? Är du mot jämställdhet?

Nä.

Idrottsrörelsen har tagit stora steg från det stängda rum vi var för 10–20 år sedan. RF ser vikten av samarbeten och är betydligt mer öppet för kritik från andra organisationer som till exempel är experter på barnrätt. Eller som RF:s generalsekreterare Stefan Bergh skriver i medskicket till ”Idrottens samhällsnytta – en vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle:

  • Kombinationen av ett starkt egenvärde och stor samhällsnytta inom många områden gör idrottsrörelsen till en viktig del av det svenska samhället. Vi vill möta gemensamma samhällsutmaningar och vi kan bidra till att skapa gemenskap och framtidstro i samhällets alla delar”.

Bra så!

img_1347

Och vi kan inom Svensk Idrott dela upp arbetet. Ett förbund som Skolidrottsförbundet kan – och ska – definitivt ligga i täten när det gäller detta arbete. Skolidrottsförbundet jobbar inte för att skapa en egen elit, vi vill lägga grunden för en rörelseglädje som varar livet ut, oavsett om du bara vill motionera eller om du drömmer om att stå högst på pallen i ett OS. Vi kan dessutom bidra till Svensk Idrott genom att utbilda barnen i ledarskap och föreningskunskap för att de ska kunna vara nutidens och framtidens idrottsledare.

I helgen ses vi på Riksidrottsmötet och fortsätter att utveckla Svensk Idrott. För barn och unga, för veteraner och för eliten.

 

 

Vi vill bidra till en jämlik hälsa!

Nu sitter jag här igen. Framför datorn. Som jag gjorde mellan 7.30 och 15.30 med kortare avbrott.

Men just de där avbrotten är viktiga. Som när jag jobbar hemma; ta en tur upp och ner i trappen, gå ut till postlådan, kanske till och med plocka ner tvätten (det måste väl vara tillåtet under en rast?).

Nu sitter jag här. Igen. Framför datorn. Men det är efter drygt en halvtimmes jogg, efter ett antal steg, ett antal andetag i kallt regn, lite soldis – och fågelsång. Min favorit är koltrasten. Jag tränar för ett fysisk friskt liv. Men mer och mer märker jag att det allra viktigaste för mig är den mentala delen. För att få ny kraft, ny glädje och nya tankar. Och då är koltrasten en bra kompis.

Under joggingturen fick jag en idé, det blir ofta så. Upp med telefonen och skapa en joggblogg. Förvarnar om att det är lite berg- och dalbanekänsla, får jobba på det till nästa gång:

https://skolidrott.solidtango.com/widgets/embed/u605npux?auto_play=false

Om det inte gick fram så uppmanar jag alltså föräldrar, skolledare, kommunpolitiker att berätta för barn och unga om skol-IF. Och sedan så klart stötta i arbetet med barn och ungas egen förening. En väl fungerande skol-IF bidrar till såväl samhället som till övriga idrottsrörelsen. Här hittar ni mer: skolidrott.se, facebook.com/skolidrott. Och tveka inte att höra av er. Vi, våra distrikt och på ett antal ställen i landet även SISU, står redo att hjälpa till.

Alla mår däremot inte så bra. Många har andra saker än koltrasten att fundera på. Jag själv tillhör en gynnad del av befolkningen. Men enligt Folkhälsomyndighetens nyligen lämnade rapport till regeringen ökar psykisk ohälsa och övervikt. Enligt rapporten har nu drygt hälften av befolkningen i åldern 16-84 år övervikt eller fetma.

Rapportförfattarna säger också att det finns ett tydligt samband mellan utbildningsnivå och hälsa, samt, här citerar jag rakt av: ”Myndighetens årsrapport redovisar skillnader i hälsa utifrån kön, ålder och utbildningsnivå. Det finns andra grupper i befolkningen som av olika skäl också har sämre förutsättningar för god hälsa och därmed kan sägas vara utsatta, exempelvis personer med funktionsnedsättning, homosexuella, bisexuella, transpersoner, flyktingar och personer tillhörande någon av de fem nationella minoriteterna i Sverige”.

Lägre socioekonomisk status, desto sämre hälsa. Utsatta grupper desto sämre hälsa. Skolidrottsförbundet har möjligheten att inkludera fler grupper. Det är oftast väldigt billigt (ibland faktiskt gratis) att vara med i en skol-IF:s aktiviteter. Och när det gäller andra utsatta grupper jobbar vi på att lära oss mer för att bli mer inkluderande i hela rörelsen. Det ska vara en låg tröskel för att vara med hos oss.

Skolidrottsförbundet vill inkludera dessa grupper på ett tidigt stadium i rörelselivet. Nu rustar vi för att klara av det, vi rustar för att våra föreningar ska bli starkare och mer inkluderande. Det är egentligen ganska enkelt, vi förstår faktiskt inte varför inte fler skolledare, fler kommunpolitiker, fler föräldrar, hänger på. Skol-IF är ett enkelt, roligt och billigt sätt att bidra såväl till individens välmående och i förlängningen till samhällets välmående.

Och till övriga kompisar inom idrottsrörelsen vill vi säga: vi är ingen konkurrent, vi vill skicka nya aktiva utövare till din idrott, vi vill skicka nya, välutbildade ledare till din idrott.

Vårt budskap är tydligt: genom en satsning på skolidrottsföreningar lägger vi grunden till Svensk Idrotts strategi 2025. En strategi som till stor del handlar om en inkluderande och jämställd idrott. Vi börjar bygga den i skol-IF, vi bjuder på det.

För att klara av det vi vill ska vi också under det kommande året stärka vår organisation, inte minst våra distriktsförbund som i många fall gör ett fantastiskt jobb med utbildningar och stöttning av föreningarna. Men vi kan – och ska – bli bättre och tydligare även på den fronten.

Det – och flera andra insatser – ska göra oss så starka att vi stolta kan stå upp och säga: Vi bidrar till jämlik idrott och hälsa!

 

Alla vinner på fler i rörelse

Snön yr utanför köksfönstret. Landar mjukt och bildar ett täcke på förstukvisten och gatan utanför.

Snöbild

Och jag längtar ut. Längtar efter att få lufsa och ta emot vind och snöflingor i ansiktet. Att njuta av stunden, av lugnet, av att låta själen renas och tankarna klarna. För att sedan komma in i värmen – med färg i ansiktet – och äta en god lunch. Och ett antal timmar senare, efter mer betalt arbete, hushållsarbete och umgänge med mina kära, få lägga mig och sova. Helst åtta timmar.

Det är vad ett hälsosamt liv betyder för mig. Rörelse, bra mat, kärlek och sömn.

Men just idag, och några dagar tillbaka, blir det inget av med den helheten. Jag är förkyld, tung i huvudet, seg i tankarna och trött i kroppen. Längtar ändå ut. Rastlösheten sprider sig i trött kropp och tungt huvud.

I det stora är jag självklart mycket privilegierad. Jag har ju allt det där ovan när jag inte är förkyld (ja, allt utom träningen även när jag inte är det). Möjligheten och viljan att träna, en säng (ja, snart i alla fall, en ny är beställd), mat på bordet, tak över huvudet och en kär familj.

Tankarna kring det här inlägget väcktes av en inbjudan till en reflekterande diskussion med Fysioterapeuterna, fackförbundet för fysioterapeuter, det som tidigare hette sjukgymnast.

Fysioterapeuterna antog 2016 en ny vision: Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse.

Självklart klarar de inte att uppfylla den visionen utan samverkan med andra, och där är förstås idrottsrörelsen och vi i Skolidrottsförbundet parter som kan bidra. Vi vill ju vara öppna för alla, alla ska få möjligheten att i skol-IF hitta rörelseglädjen som kan leda till livslångt idrottande.

Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv är förstås en politisk fråga i allra högsta grad, en fråga med socioekonomiska aspekter. En fråga om stadsplanering, om hur vi bygger och utnyttjar ytorna. Vi måste kunna tänka i flera led, det där med gungor och karuseller ni vet. Om vi lägger lite mer på förebyggande arbete, får vi tillbaka det längre fram.

Det handlar om att erbjuda aktiviteter som alla har råd med. Det handlar om att skapa kultur där alla är välkomna. Det handlar om inflytande för dem som vill röra på sig.

Fysiskt och mentalt friskare människor betyder lägre kostnader för sjukvård och fler arbetsföra. Och kan du arbeta, får du också möjlighet att vara i ett sammanhang, vilket de allra flesta mår bra av.

Det finns numera gott om bevis på att hjärnan fungerar bättre om vi rör på oss. Lyssna gärna på Anders Hansen, överläkare i psykiatri, och författare till boken Hjärnstark, om du har 40 minuter över. Eller förresten, prioritera det (har du möjlighet så passa på att röra dig medan du lyssnar).

Det kan påverka hela ditt – och andras – liv. Glöm att han vid ett tillfälle pratar om skolidrott när han menar skolämnet Idrott och hälsa. Men alldeles oavsett kan vi med skol-IF alltså bidra till både fysiskt friskare barn och unga samt högre skolbetyg. Ja, ni ser…

Därför jobbar vi på olika sätt för att hitta in på skolor för att få berätta om hur vi kan bidra till ett friskare samhälle, ja, för att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse. Vi klurar på hur vår verksamhetsidé och värdegrund ska nå så många som möjligt för ett friskare samhälle.

Rektorer och kommuntjänstemän, vi finns här, i de allra flesta delarna av landet. Vi behöver er förståelse, lägg en liten peng på att låta ett vuxenstöd i tjänsten stötta de unga i skol-IF och ni kan med stor säkerhet sträcka på er när medelbetygen presenteras om ett par år. Det är inte krångligare än så.

Känner att det här inlägget är en variant på sådant både jag själv och många andra har skrivit tidigare. Det blir lite jobbigt när jag tänker på att vi inte riktigt når fram, att inte fler politiska beslut fattas med mening att vi ska må bättre. Visst ser vi positiva exempel, men det behövs fler som exempelvis i Eskilstuna.

Eller som i Malmö där staden involverat Skånes Skolidrottsförbund i ett föreningsprojekt.

Men vi måste fortsätta att skriva och agera vidare mot Fysioterapeuternas vision:

Att alla ska kunna leva ett hälsosamt liv i rörelse.

Att röra på sig är helt enkelt medicin för kropp och själ.

Nu ser jag fram mot att diskutera frågan vidare med fysioterapeuter och andra senare i mars. Förhoppningsvis har både förkylningen och snön försvunnit då. Så att jag kan säga något klokt.

Känner efter en gång till, men kroppen säger fortfarande nej till en joggingtur i snöyran. Får vänta någon dag till innan jag ska bli bättre på att vara klok. Några tåhävningar, lite stretching, eventuellt en promenad och någon lätt magövning kanske jag ändå fixar. För livet.

 

 

Å du sköna förening!

Vi är många som frågar oss vad som händer i omvärlden just nu. Både i vår närhet och lite längre bort.

Vi reagerar på olika sätt på instabilitet, splittring och polarisering. Det finns de som tror på ”enkla lösningar” och det finns lösningar som tar lite längre tid, lite större tålamod och en stor arbetsinsats. Och som kräver kunskap, omtanke och en vilja att förena istället för att splittra.

Skolidrottsförbundets värderingsgrund vilar tryggt i Idrotten vill och Barnkonventionen som värnar barn och ungas rätt i samhället. Och det gäller alla barn och unga. I våra föreningar ska ingen väljas bort, inte av någon anledning. Du platsar, oavsett vilka kunskaper du har, oavsett vilken religion du tror på, oavsett vilket kön du har, oavsett var du är född, oavsett vem du älskar och oavsett om du har en funktionsvariation.

Alla dessa delar är viktiga, men just nu står arbetet med integration och inkludering högt på agendan. Lätt är det inte med så mycket information och desinformation som är i omlopp, vilket gör Skolidrottsförbundets pågående arbete och nedanstående satsning så nödvändig.

När regeringen presenterade höstbudgeten förra veckan visade idrottsminister Gabriel Wikström nämligen igen att han tror på idrottsrörelsens kraft. För 2017 finns 14 miljoner extra avsatta för ett intensifierat arbete i särskilt utsatta områden. Satsningen är långsiktig och syftar till att skapa varaktig idrottsverksamhet genom ledarutbildning och föreningskunskap.

gabriel-och-maslah

Ledarutbildning och föreningskunskap är ju, utöver fysisk aktivitet som passar alla, Skolidrottsförbundets huvudsakliga verksamhet. Vi är gärna med och tar ett större ansvar för att stärka föreningslivet och bidra till ett mer sammanhållet samhälle. Vi finns ju i skolan där de flesta barn finns.

Bara smaka på ordet förening. En gång till: förening. Vad får du för associationer?

För mig är det något mjukt, sammanhållande, inkluderande och vackert. Både organisatoriskt och fysiskt.

Om vi inom idrottsrörelsen föregår med gott exempel och lever som vi lär, är det ett stort steg på vägen. Påminner om vår värdegrund som förstås borde gälla även i övriga delar av samhället. Med tanke på att vi inom Svensk Idrott är cirka 3 miljoner medlemmar kan vi vara en än starkare kraft.

  • Glädje och gemenskap
  • Demokrati och delaktighet
  • Allas rätt att vara med
  • Rent spel

För att Skolidrottsförbundet ska kunna bidra än mer till ovanstående, fortsätter vi nu att utveckla vår utbildning Unga leder unga på olika sätt. Vi vill erbjuda fler varianter, vi tittar på digitalisering, tillgänglighet och uppdateringar för att fler ska kunna bidra till en stärkt rörelse och därmed ett starkare samhälle. Vi har många exempel på att ungdomar som fått ta plats i förening och förbund vittnar om att de blir starkare även i andra sammanhang.

img_1347

Vi fortsätter också att jobba för att ge våra föreningar det allra bästa stödet för att de ska kunna utvecklas och långsiktigt vara idrottens bas, föreningen där du tar klivet in i idrottsrörelsen. Då är det mycket viktigt att de ansvariga föreningarna har de kunskaper som krävs för att driva verksamheten – att vi skapar en kultur där det är vardag.

Förbundsstyrelsen har därför fastslagit vad som definierar en kvalitetsmässigt bra skol-IF:

  • Att erbjuda medlemmarna kvalitativa, regelbundna och varierande aktiviteter.
  • Att ha en styrelse bestående av unga medlemmar som stöttas av vuxen.
  • Att låta medlemmar, oavsett nivå, utbilda sig i föreningslära och ledarskap.
  • Att skapa former för demokrati och ungdomsinflytande.

För att lyckas med detta, för att nå ut till föreningarna, anställde vi för en månad sedan fem föreningsutvecklare som jobbar i olika delar av landet. Det gör att vi kommer närmare våra föreningar och kan finnas på plats när de behöver stöd för att utvecklas i den utpekade riktningen. Vi hoppas få medel för fler föreningsutvecklare under 2017 så att vi kan verka nära föreningarna på fler platser i landet.

Ytterligare en insats för att lyckas med våra föresatser är att kanslipersonal och styrelseledamöter inom kort påbörjar en utbildning i normkreativitet. Vi gör detta för att utöka vårt synfält, lära oss mer om strukturer som begränsar oss och bli än mer inkluderande i vårt tankesätt. Jag är övertygad om att detta utvecklar oss själva som individer och att det gagnar såväl förbundet som hela idrottsrörelsen.

Tillsammans i förening – så tar vi steg framåt.

Sommartankar & sommartanka

Snart tar hela kansliet semester och det börjar redan bli tomt på Idrottens hus. Förra veckan hade vi kanslidagar där vi bland annat pratade om begreppet inkludering.

Vad är inkludering egentligen? När är någon inkluderad? När en får vara med eller när en själv känner sig inkluderad? När en känner samhörighet?

Vi pratar mycket om inkludering inom Skolidrottsförbundet och inom svensk idrott i stort. Vi pratar om att det är viktigt med inkludering och att alla ska känna sig inkluderade. Men hur ska vi göra? Vad är vår plan och våra verktyg? Ofta återkommer vi till utbildning. För att förstå hur inkluderande verksamheter ser ut måste vi ha kunskap. I Skolidrottsförbundets utbildningsmaterial ”Unga leder unga” talas mycket om demokrati och ungdomsinflytande. Även normkritik är med som en viktig del men den behöver utvecklas och bli mer djupgående. För enda sättet att få alla att känna sig inkluderade är att se till att ha en verksamhet där alla kan känna sig lika värda och respekterade.

Människor vill känna samhörighet och ett sätt vi gör detta på är att hitta likheter hos varandra. Därför följer de flesta av oss olika normer, för att passa in och känna gemenskap. De som på olika sätt bryter normen kan därför ofta känna sig exkluderade. Jag letar själv, ibland medvetet och ibland mer omedvetet efter folk jag kan identifiera mig med. Vissa saker syns utanpå men de flesta inte. Är du till exempel rasifierad och arbetar på Idrottens hus i Skanstull är du relativt ensam. De flesta som arbetar här har ljus hy och ser europeiska ut. Detta skapar en vithetsnorm och därmed också en stor brist på kunskap och erfarenhet. Är du queer eller icke hetero kan du också känna dig exkluderad eftersom vi ofta tar för givet att alla är hetero och sexualitet eller könsidentitet är inget som behöver synas utanpå. Likaså om du har en dold funktionsvariation. Sitter du i rullstol däremot kommer de flesta på Idrottens hus direkt att lägga märke till dig eftersom du så tydligt bryter mot normen.

Det finns många grupper som är exkluderade inom svensk idrott men debatten och även praktiken hur vi ska kunna förändra, utveckla och bli bättre lever. Det som är viktigt att komma ihåg är att det inte är den enskilda personen som bryter mot normen som har ett problem. Problemet är när verksamheter och rörelser inte får ta del av alla sorters människor och alla sorters tankar. En homogen rörelse utan mångfald saknar alltid viktiga kunskaper och erfarenheter, den kan därför inte utvecklas och kommer tillslut att stagnera.

Nästa vecka drar Skolidrottsförbundet till Visby för att delta på Almedalsveckan. Veckan kommer innehålla många seminarier på ovanstående tema och många viktiga diskussioner kommer att få ta plats. Frågan är bara vem som får ta plats på Almedalsveckan? Är hela Sverige representerade där? Troligtvis inte och det är till exempel därför som den ”Alternativa politikerveckan” har anordnats sedan 2001 vid sidan av. Den Alternativa politikerveckan arrangeras som en protest mot dagens politiska system och de växande lobbygrupper som har mer makt att påverka politiker än de som inte har samma möjligheter till organisering, såsom exempelvis socioekonomiskt utsatta grupper.

Oavsett vad vi tycker om respektive arrangemang tänker jag att vad jag än gör i sommar eller vart jag än befinner mig ska jag hela tiden försöka vara medveten om mina egna privilegier så att jag kan bli uppmärksam på när jag ges makt och tar plats framför någon annan. Sen ska jag också njuta, bada och umgås med min hund så att jag kan fylla på energiförråden till hösten. För då blir det nya tag för Skolidrottsförbundet och ett fortsatt arbete med att bli ett ännu bättre och ett ännu mer inkluderande idrottsförbund!

För att se bilder från Almedalsveckan följ oss på Instgram @skolidrottsforbundet och facebook.

Kanslidagar med många pauser för idrott och lek
Kanslidagar med många pauser för idrott och lek

vollleyFör oss på kansliet funkar volleyboll som en inkluderande sport eftersom alla är ”nästan” lika ”dåliga” 🙂 

Därför är vi alla förlorare i ett rasistiskt system

Idag den 21 mars, är det Internationella dagen för avskaffandet av rasdiskriminering. Dagen vill hedra minnet av de 69 demonstranter som sköts till döds i kåkstaden Sharpeville i Sydafrika år 1960. 69 vuxna och barn som fredligt demonstrerade mot apartheidlagarna sköts av polisen. Ibland kanske vi tänker att ras är något förlegat som inte längre existerar. Vi säger att vi tror på alla människors lika värde men ändå sitter vissa på gatorna och tigger och varje dag går vi förbi dessa människor. Eller pojken som inte fick vara med fotbollslaget för att han inte talar svenska (se länk). Eller flickan som ska skickas tillbaka till Burundi trots oroligheter (se länk).

Skärmbild (61)

Dagligen kommer människor till Sverige som flyr krig i sina hemländer, för att de inte har något val. Människor kommer till Sverige för att söka trygghet och ändå vill vi inte alltid ge dem det. Vad innebär då allas lika värde?

Människor avhumaniseras och tillskrivs andra egenskaper för att vi inte ska kunna identifiera oss med dem. Så att vi kan gå förbi dessa utan dåligt samvete. Allt detta är rasism, allt detta är rasdiskriminering och ett brott mot mänskliga rättigheter.

Inom idrottsvärlden finns lika mycket rasism som i övriga samhället. Jag har träffat domare som starkt hävdar sin rätt att få använda N-ordet, för chokladbollen han ska äta i rondpausen har han ju alltid kallat så. Han, den vite domaren, diskriminerar ju ingen, han behandlar ju alla lika så varför ska inte han få säga det han alltid sagt om sin chokladboll. Men, det är inte bara han som inte förstår innebörden av rasism. Rasismen tar sig hela tiden olika uttryck och smyger sig in i den mest rättvisetänkande. I mig. I dig. För rasismen överlever genom att normaliseras och bli ”legitim”. Rasismen överlever när vi omedvetet delar upp människor i vi och dem, och ”dem” tillskrivs andra rättigheter än ”vi”.

Rasismen tar sig så många utryck att det enda sättet för oss att göra motstånd är att aldrig vara tysta, att alltid våga diskutera och öppna våra ögon så fort vi anar diskriminering. Ta en sådan tydlig sak som idrott. Vissa tror på fullaste allvar att svarta människor skulle vara födda till basketspelare just för att de är svarta och att vita människor presterar bättre på universitetet. Att tillskriva människor dessa egenskaper, att någon skulle vara naturligt bättre på basket på grund av hudfärg, är rasism på så många nivåer. Dels genom att påståendet indirekt hävdar att någon inte tränat sig till sina förmågor utan att det är medfött. Dels själva uppdelningen och generaliserandet att en hel grupp människor är annorlunda än en annan grupp. Detta är mycket farligt och blir ofta en självuppfyllande profetia vilket bland annat resulterar i att färre afroamerikaner går på universitetet än vita amerikaner. I USA lever denna rasistiska myt så starkt att unga afroamerikanska pojkar hoppar av skolan i tron om en basketkarriär, dock är det få som lyckas, och resultatet blir bland annat färre afroamerikaner med politiskt inflytande.

Att fortsätta tro på dessa rasteorier är att bortse från alla former av sociala och kulturella grunder och ett upprätthållande av ålderdomliga och diskriminerande strukturer som gör att vi värderar människor olika. Ingen människa föds med vissa egenskaper just på grund av att denne har en viss hudfärg. Nej, vi tillskriver människor vissa egenskaper som införlivas just på grund av fördomar.

Vi i Skolidrottsförbundet vill arbeta mot dessa fördomar och få alla barn och unga att tro på sina förmågor oavsett hudfärg. Det är inte det lättaste. Förra veckan fick vi chans att klappa oss själva på axeln då det visade sig att vi var det förbund med flest ungdomar i våra styrelser. Hur det ser ut med dessa ungdomars bakgrund och etnicitet förtäljer inte historien men vi vet att vi måste bli bättre på att inkludera alla. Särskilt inom förtroende- och ledaruppdrag då dessa poster ger inflytande och verkar som viktiga förebilder.

Så vad vill jag säga med allt detta? Jo, bland annat att så länge människor diskrimineras på grund av hudfärg måste vi våga prata om rasdiskriminering och inte låtsas som att människor inte längre delas in efter ras. Eftersom jag är vit kan jag inte själv uppleva rasism och jag har den vita människans privilegier vilket innebär att jag ofta får gratisskjuts. Därför ser jag inte heller all rasism som pågår och jag måste ibland ta hjälp för att öppna mina ögon. Det underlättar om vi hjälps åt. Om vi hjälper varandra att lyfta all form av diskriminering så att vi kan motverka den. För ingen människa, svart eller vit, gynnas av rasism. Kanske tror vi av rädsla att skydda oss själva att det är bäst om inte alla människor får bo och leva i Sverige, men innerst inne vet vi vad som är rätt, vad som är en human och kärleksfull värld. Så varje gång vi handlar utifrån rasism förlorar vi en del av oss själva, en del av det humana, mänskliga inom oss. Därför är vi alla förlorare i ett rasistiskt system.

Skärmbild (62)

Så med dessa ord låt dig gärna inspireras och fundera på följande:

  • Vad gör vi i denna fråga?
  • Varför är det viktigt för just oss som organisation?
  • Hur kan en skol-IF arbeta mot rasism?
  • Kan en skol-IF vara viktig i det arbetet?

Själv svarar jag på dessa frågor i nästkommande inlägg, så håll ut! Möjligheterna finns där ute, inom idrotten, i skolidrottsförbundet och i den lilla skolidrottsföreningen – ingenting är omöjligt när vi hjälps åt!

/Hanne Liljeholm

Referenser:

Gems, Gerald R.; Pfister, Gertrud (2009). ”Sport and race”. Understanding American Sport: In Culture and Society

SVD: http://www.svd.se/aven-vita-hoppar-hogt

https://skolidrottsbloggen.com/2016/03/16/vi-ar-bast-men-ska-bli-annu-battre/

Vi kan inkludera – och minska hatet

Det var ingen jag kände. Ingen i min klubb.
Men jag har gråtit idag.

Min fotbollsdag började med träningsmatch för P00 mot Sörskogen. Sol, spritt i benen, fotbollsutbildning och det vanliga snacket om att uppträda positivt mot varandra, motståndare och domare. Vi är ju fotbollsfamiljen.

Hemkommen får en höra att en Djurgårdssupporter tragiskt avlidit, troligen efter en misshandel inför den allsvenska premiären.
Ser på Twitter att AIK-supportrar startar insamling för att köpa en krans och lämna på Djurgårns träningsanläggning, Kaknäs. Ser att AIK-supportrar ändrar hashtagen #viärinteni till #viärni. Ser en AIK-tröja som hänger på staketet bland Djurgårds-tröjorna utanför Stadion. Vi fortsätter så. Vi måste säga ifrån: vi accepterar inte hat. Stå upp för det positiva inom idrotten och få det att sprida sig.

Det är så klart fruktansvärt att en tragedi ska till för att vi ska samla de goda krafterna i alla klubbar, men ta nu vara på de positiva strömningarna och se till att det inte händer igen.

Istället: Spöa varandra i bästa kampanjer inför säsongen, i att sjunga högst, i att skapa bästa tifo under matcherna. Jag tycker att det är underbart när spelarna kramar sin motståndare efter matchen. Det är en gest som vi på läktarna kan ta efter.

Och notera det fantastiskt fina arbete som görs i många klubbar. Arbete som syftar till att med hjälp av fotbollen skapa ett bättre samhälle. Det jobbas för en positiv läktarkultur, det jobbas mot homofobi, det jobbas för jämställdhet.

Det är ett komplext ämne, jag har inte svaren. Men jag hör till dem som tänker att vi måste se längre än att skylla på fotbollen. Det är också något annat i samhället, i människan, som lockar fram vansinnigheter.

Och varför skriver jag det här? På Skolidrottsbloggen? Bland annat för att vi kan vara med och påverka på ett hörn.
Vårt arbete som bygger på att inkludera, på glädje, glöd och gemenskap, kan bidra till att fler barn och unga känner sig sedda. Att deras kunskaper och vilja tas tillvara. Och då väljer en positiv väg – utan hat – ända till den allsvenska läktaren.
Imorgon hoppas jag på en värdig premiär på Friends. Med glädjetårar möjligen.