Etikettarkiv: normer

Vi vill göra det onormala normalt!

Vad är en normal idrottsförening för dig? Okej, det kanske känns som en konstig fråga. Men om vi säger så här: Vad är en vanlig idrottsförening för dig? Då tror jag att det blir lättare.

Kanske tänker du på den lokala fotbollsföreningen för den finns i varje samhälle, i varje stad och ort. Ett svenskt samhälle utan en fotbollsplan är väl knappast att betrakta som normalt? 😉 Idrottshallar finns överallt också och säkert en innebandyförening eller två. För sisådär 30 år sedan var det väl kanske inte någon som tyckte att innebandy var särskilt vanligt eller normalt som föreningsidrott men idag är det enormt vanligt och normalt att barn spelar innebandy i en förening. Och hur ser den här föreningen ut?

Jo, det finns lag och grupper som är indelade efter åldrar och juridiskt kön. Det finns ledare som vanligtvis är åtminstone 18 år. Många är föräldrar till barn som spelar och många har själva en bakgrund inom idrotten. Föreningen har en styrelse där det vanligtvis väljs in vuxna ledamöter till största del. Lagen  spelar matcher mot andra lag i sin sport och deras förening ser ungefär likadan ut. De är ganska vanliga på det sättet.

Och det som är normalt och vanligt behöver ju inte vara fel. Bara det inte stänger ute och försvårar för det ovanliga och onormala, det som vi inte är vana vid. Att vara van betyder trygghet och likhet och skapar gemenskap och förståelse. Men det kan också stänga ute det ovana och det kan ta tid att vänja sig.

img_1347

En skol-IF är som en helt vanlig förening sett till åtaganden och regler för idrottsföreningar som vill vara medlemmar i Riksidrottsförbundet. Det finns stadgar, styrelse, medlemsregister och årsmöte. Men sedan blir det lite ovanligt. Kanske onormalt rentav?

Vuxna ska vara ett stöd med sin erfarenhet och kunskap. Men det är barn och unga som driver föreningen. De går utbildningar för att lära sig om föreningen som organisation, de fattar beslut, diskuterar och tar ansvar. Det är unga som är ledare i föreningen och som lär och hjälper de yngre att få röra på sig på ett roligt sätt. Föreningen utövar nya idrotter som inte redan har en självklar plats i föreningslivet. Föreningen växlar idrotter efter intresse och är flexibel och ombytlig. Medlemmar byts ständigt ut, så också styrelse och nya unga människor lär sig för livet.

Det här är ganska ovanligt. Rentav onormalt. Ska unga driva förening? Kan de det? Kan de vara ledare? En tioåring? Det kan inte vara vanligt?

Nej, det kanske inte är så himla vanligt eller normalt. Men det kan bli det. Vi vill ändra på normen om en idrottsförening som utövar en enda idrott med en vuxen styrelse och vuxna ledare. Det finns annat som är normalt också. Helt normalt!

Vore det ändå inte ganska förträffligt om det normala var en bra blandning av olika typer av idrottsföreningar med olika åldrar  och framförallt en bättre representation av unga eftersom i stort sett alla föreningar har en hel massa barn och unga som medlemmar. Och att allt sågs som normalt och alldeles självklart. Varför ska det vara så särskilt onormalt att ha en 15-årig ordförande i en idrottsförening? Vad är det som är så märkvärdigt med det?

Fram för mer onormala idrottsföreningar som gör det onormala normalt!

onormalt

Att bryta normer för att ge plats

Barn på lågstadiet slutar idrotta för att de inte är duktiga.

Vi tar det igen.

Barn på lågstadiet slutar idrotta för att de inte är duktiga.

Detta säger i alla fall en SIFO-undersökning som gjorts på uppdrag av Rädda barnen. Det är 1 000 föräldrar till barn som svarat, vilket i och för sig gör att svaren inte kommer direkt från barnen. Och är det normen att det är viktigt att vinna och vara bäst som styr detta?

Men ändå. Det känns inte bra att många barn inte känner sig välkomna i idrotten. Det som ger hopp är att Svensk Idrott just nu jobbar hårt med att bredda sig; att finnas till för fler oavsett om du vill bli bäst eller om du tycker att det är kul och skönt att träna tillsammans med andra.

Även inom Skolidrottsförbundet har vi ett jobb att göra. Och det är precis vad vi gör just nu på flera olika sätt. Vi vill erbjuda alla Sveriges skolbarn- och ungdomar varierade, återkommande aktiviteter, vi vill att de själva är med och styr, leder, sina aktiviteter, vi vill att de utbildar sig och att även de medlemmar som inte är ledare får reell möjlighet att påverka.

Detta måste ske i våra 1 300 föreningar och där är vi inte än. Vi jobbar på det och under återstoden av det här året och under nästa år händer mycket. Vi har ett utvecklingsarbete igång. Ni får höra mer på vägen.

Ett av våra ledord i det här arbetet är inkludering. Inkluderande ledarskap, inkluderande aktiviteter. Ja, en inkluderande miljö och kultur. Oavsett vem du är eller var du bor, eller vad du har för ekonomiska förutsättningar, ska du få den här möjligheten.

Och för att bli ännu bättre på inkludering inledde vi tidigare i veckan en diplomeringsutbildning i normkreativitet med Rebecca Vinthagen från Settings (ägare av utbildningen) och Jenny Claesson från Add Gender. Kortfattat och förenklat för att bli bättre på att se normer och strukturer för att ta till tillvara alla kompetenser. Det är alla vi på kansliet, två styrelseledamöter och ett par kompisar från andra förbund.

Ta mig själv som exempel. Vem ser du när du ser mig? En drygt 50-årig man, vit, inte så mycket hår längre, sticker inte ut klädmässigt, men med en gubbkeps ibland. Försök att på riktigt utifrån det tala om vem jag är, vad jag står för, vad jag kan och tycker. Nu kanske du som läser känner mig lite närmare, men testa ute på gatan. Visst har vi fördomar om varandra. Visst petar vi in varandra i fack ganska snabbt och enkelt.

par-byline-2

Det är naturligt att vi läser av en annan människa när vi möts, men har ni funderat på hur mycket vi bär med oss när vi bedömer en människa bara på utsidan? När du tycker att du kan se hur den personen är? Och kanske tycker du då att alla människor som ser ut som den du möter är likadana?

Vi ska använda oss av det i det vardagliga arbetet och i ett större perspektiv sprida det i hela förbundet. Vi, Skolidrottsförbundet och hela Svensk Idrott, ska vara öppet för alla. Alla är förstås en sanning med modifikation, då vi måste göra val. Att inkludera någon kan exempelvis innebära att vi exkluderar en annan. Men tillsammans inom idrotten, med 71 specialidrottsförbund (och många, många fler grenar) och 20 000 föreningar, borde vi kunna bereda plats för de allra flesta.

Ett exempel:

Hos oss pågår en utredning av vår tävlingsverksamhet. Så här långt – styrelsen har inte fattat något beslut – föreslår utredarna kommit att vi ska göra om tävlingsverksamheten genom att bland annat ta bort slutsegrare. (Vi ska spela matcher, springa lopp, hoppa längd, men alla ska få göra det lika mycket och med glädje). Fler ska helt enkelt få vara med och tävla.

Det innebär att vi faktiskt exkluderar dem som i första hand är med för att vinna medaljer och pokaler. Men vi inkluderar dem som tycker att det är roligt att tävla, men inte fått vara med tidigare. I och med att vi är en del av helheten Svensk Idrott finns det fortfarande plats för dem som i första hand är med för att vinna och bli bäst (de får förstås vara med hos också om de vill!).

Till nästa utbildningsträff ska vi ägna oss åt betydelsefulla mikrohandlingar. Jag har bestämt mig för att bland annat vara uppmärksam på sociala medier hur vänner och bekanta, samt okända, uttrycker sig. Jag ska också reagera och ställa frågor. Målet? Att själv se, och förhoppningsvis att även andra ser, hur ord och bilder påverkar positivt och negativt. Att vi kan bryta negativa normer och strukturer för att ge plats åt fler människor. Att du ska kunna vara dig själv.

Fundera gärna på vad/vem som är normen i ditt förbund eller i din förening.

Och kom ihåg att en hel del normer måste finnas för att vi ska fungera tillsammans överhuvudtaget.