Etikettarkiv: riksdagen

Från en verklighet till en annan – vikten av rörelse har vi alla gemensamt

Igår: riksdagsledamöter, partiledare och gamla statsministrar vid Riksmötets öppnande.
Idag: barn och skolpersonal på Parkhemsskolan som njöt av Skoljoggen.

Vad har de gemensamt förutom att de bidrar till att jag känner mig lyckligt lottad i ett varierat arbete?
De behöver rörelse, ung som gammal.
Och de förstnämnda kan på olika sätt bidra till att de senare får ökade möjligheter att röra på sig. Genom beslut om mer rörelse i skolan, genom samhällsplanering, genom riktade medel. Vi inom idrottsrörelsen ska bidra genom att använda de pengar vi får på bästa sätt för att fler ska få möjlighet att vara med oavsett förutsättningar.

Varv efter varv springer glada barn på Parkhemsskolan i Tullinge. Någon får ont i foten,  en annan tar lite vatten och fortsätter. De allra flesta tar sig runt varv efter varv utan krav på resultat eller jämförande med andra. Alla deltar på sina egna villkor.
När tiden är på väg att ta slut är det ändå några som frågar:
”Får man springa ett varv till?”
Ja, spring, bara spring. Eller gå. Eller hoppa. Njut av rörelseglädjen.

20170913_091114[1]

Idrottsläraren Jessica Edman är en som bidrar till rörelseglädje i högsta grad. Den här veckan har de hälsovecka på skolan, där Skoljoggen är en del. En annan är att barnen äter frukost tillsammans i skolan, en tredje att femmorna efter Skoljoggen cyklar till BMX-banan och testar den.
Hon kör rastdisco på fredagar och har provat med morgonfys för dem som vill.

– På mina idrottslektioner handlar det aldrig om tävling. Det handlar om allsidig motorisk träning där alla ska kunna och vilja delta.

Jag ler där jag står och tittar på de springande barnen. Jessica verkar ha lyckats. Glada barn joggar, går och springer. Kolla bara glädjen! Det lilla extra, hoppsteget, skratten och de viftande armarna.

Jessica har skapat mycket rörelse efter de förutsättningar hon har på skolan. Politiker kan skapa förutsättningar. Idrottsrörelsen, vi, kan skapa rörelse.  Som är rolig. För alla.

Det finns så många vinster för individen och samhället. Bättre inlärningsförmåga med bättre skolresultat som följd, med friskvård minskar behovet av sjukvård, med rörelse i förening skapar vi sammanhang och gemenskap. Vi behöver alla samverka för att nå bästa resultat: beslutsfattare, skolor, föräldrar, organisationer av olika slag. Alla med samma mål: friska och glada människor som gemensamt bidrar till ett friskt och glatt samhälle.

Igår hade jag förmånen att vara inbjuden till Riksmötets öppnande. Att i riksdagen, vår demokratiska högborg, få lyssna till regeringsförklaringen och efteråt få träffa riksdagsledamöter, men också flera tidigare statsministrar. Det var ett tillfälle att kort berätta om idrottens strategi mot 2025, ett kort tillfälle för påverkansarbete. Det arbetet måste vi alla inom idrottsrörelsen göra på olika nivåer för att nå bästa och mesta möjliga rörelse efter den enskilda personens egen förmåga. Jag hörde inte statsministern nämna idrotten i regeringsförklaringen, men jag hörde honom säga att vi ska bygga ett tryggare Sverige för alla. Och det innefattar för mig till stor del idrottsrörelsen.

Kungafamiljen var också på plats vid Riksmötets öppnande. Kronprinsessparet har engagerat sig i barns hälsa och rörelse med Gen-Pep. Fortsätt läsa Från en verklighet till en annan – vikten av rörelse har vi alla gemensamt

Pekpinnar? Nja, vi vill ju ha en öppnare och än bättre idrott!

”Regeringen vill halvera påverkbara hälsoklyftor under en generation.”

”Barnrättsperspektivet är oerhört viktigt.”

”Barnen måste få hitta sin väg att idrotta, på sina egna villkor.”

”Öka fokus på ungas delaktighet, konkretisera ungas rättigheter och fortsätt se över tävlingsformer.”

Citaten är från ett seminarium i riksdagen i torsdags på temat ”Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”. 

Här kan du se seminariet som började den 11 maj klockan 10.00 på SVT Play

Jag var där – tillsammans med ett antal andra idrottsförbund och organisationer – i riksdagens andrakammarsal. Det kändes lite högtidligt och förmodligen bröt jag mot någon etikettsregel när jag begärde ordet mitt i en frågestund. Men de pratade ju om idrottens samarbete med skolan. Och då kunde jag förstås inte vara tyst.

naverlonn

Jag fick inte prata då, men senare blev det min tur. Det jag då – med fjärilar i magen – försökte få fram (notering till mig själv; punkta upp vad du vill ha sagt och gör det konkret och kort) var att det finns en organisation som är ypperligt lämpad att vara idrottens väg in i skolan. För barnens och för Svensk Idrotts bästa

En organisation som kanske inte är helt redo, men som i nuläget jobbar för fullt för att stärka sina strukturer för att nå fram till det allra bästa stödet till våra föreningar som därmed ska kunna bidra till Svensk Idrott.

Värdegrunden är på plats, verksamhetsidén är oslagbar. Så använd Skolidrottsförbundet, ge oss stöd och förståelse, så ska vi göra allt vad vi kan för att lägga en stabil grund för att Svensk Idrotts nya hus ska stå stadigt 2025. Vi vill jobba för att bidra till att citaten i inledningen fylls med verklighet.

Medan jag på seminariet hörde att vi inom idrotten ska göra en redan bra idrott än bättre, ser jag idrottskamrater som hörde något annat och sparkar bakut och ser hotande krav och pekpinnar från staten. Som undrar om idrottsrörelsen får syssla med idrott?

Min motfråga blir då: om vi för att skapa en än bättre idrottsrörelse lägger ett träningspass på att prata om normer och strukturer, en kväll på träningslägret för att prata om jämställdhet och inkludering, blir vi då sämre på att idrotta? Om föräldragruppen under barnens träning får en föreläsning om barnrättsperspektiv? Om vi utvecklar våra ledarutbildningar?

Eller skapar vi på så sätt en bättre idrott och bättre förutsättningar för alla att idrotta mer?

Vi fick också se och höra flera fina exempel på hur god idrott kan bedrivas. Och som visade att vi faktiskt får fram världselit genom att ”bara” ha kul och vilja utvecklas en bra bit upp i tonåren (Carolina Klüft). Men som ”Carro” sa:

  • Det kan inte handla om att en del ska ha tur och få rätt ledare och rätt möjligheter. Alla ska kunna erbjudas den möjligheten.

Istället för att se riksdagens utredning som pekpinnar kan vi välja att se att vi vill göra det här för att få fler att stanna kvar och bli en del av en fantastisk rörelse. Och då är ju troligt att vi snarare får mer pengar av staten. Fler medlemmar, mer pengar, fler som idrottar hela livet och fler som blir bäst i världen.

Och vem kan svara ja på frågorna: Är du mot inkludering? Är du mot jämställdhet?

Nä.

Idrottsrörelsen har tagit stora steg från det stängda rum vi var för 10–20 år sedan. RF ser vikten av samarbeten och är betydligt mer öppet för kritik från andra organisationer som till exempel är experter på barnrätt. Eller som RF:s generalsekreterare Stefan Bergh skriver i medskicket till ”Idrottens samhällsnytta – en vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle:

  • Kombinationen av ett starkt egenvärde och stor samhällsnytta inom många områden gör idrottsrörelsen till en viktig del av det svenska samhället. Vi vill möta gemensamma samhällsutmaningar och vi kan bidra till att skapa gemenskap och framtidstro i samhällets alla delar”.

Bra så!

img_1347

Och vi kan inom Svensk Idrott dela upp arbetet. Ett förbund som Skolidrottsförbundet kan – och ska – definitivt ligga i täten när det gäller detta arbete. Skolidrottsförbundet jobbar inte för att skapa en egen elit, vi vill lägga grunden för en rörelseglädje som varar livet ut, oavsett om du bara vill motionera eller om du drömmer om att stå högst på pallen i ett OS. Vi kan dessutom bidra till Svensk Idrott genom att utbilda barnen i ledarskap och föreningskunskap för att de ska kunna vara nutidens och framtidens idrottsledare.

I helgen ses vi på Riksidrottsmötet och fortsätter att utveckla Svensk Idrott. För barn och unga, för veteraner och för eliten.

 

 

Ideellt och e-sport – spännande motioner

Att SD motionerat om att nya medborgare måste svära trohet mot Konungen har uppmärksammats i media. Jag väljer att uppmärksamma två andra spännande riksdagsmotioner som borde väcka intresse såväl inom som utanför idrottsrörelsen:
Andreas Carlsson (KD) motionerar under rubriken ”Ideellt skolengagemang i betyget” och Rickard Nordin (C) motionerar om att riksdagen ska jämställa e-sport med traditionell sport.

I Carlssons motion hittar vi argument som Skolidrottsförbundet utan tvekan ställer sig bakom. Dock med reservation för att han skriver att skol-IF sker inom ramen för skolans arbete, vilket det kan göra, men Skol-IF:s arbete sker i första hand inom ramen för Skolidrottsförbundet och därmed Riksidrottsförbundet. Men, men. Han har ändå bra argument, innebandyledaren från Mullsjö, när han skriver så här:

Ett första steg bör vara att ideella engagemang som sker inom ramen för skolans arbete bör uppmärksammas. Det kan t.ex. handla om att leda en skolidrottsförening, att delta i Operation Dagsverke eller att aktivera sig i elevrådets verksamhet. På sikt kan det dock finnas anledning att bredda begreppet ideellt.”

Det lyfter fram meriterna för den enskilde själv, vilket stärker självkänslan. Genom att redovisa ideellt engagemang kan ungdomars möjligheter att tydligare meritera sig för att komma in på arbetsmarknaden också stärkas”.

Att stärka självkänslan och kunskaperna hos unga är ju en stor del av Skolidrottsförbundets idé och verksamhet. Senast i helgen hölls den senaste certifieringsutbildningen för vår utbildning ”Unga leder unga” med flera deltagare i tonåren. Vi tar också, med start nästa höst, ett nytt steg då vi lanserar vårt eget ledarskapsprogram för unga som vill ta nästa steg; från föreningen till distriktsnivå, eller kanske till central nivå. Detta gör vi för individen, för vårt förbund, men även för hela idrottsrörelsens och samhällets skull. Det finns inga krav på att stanna kvar inom Skolidrottsförbundet, det viktiga är att de unga växer och tar plats någonstans inom rörelsen.

Nordin (C) är i sin motion lite grann inne på samma spår när han skriver om unga som tar ansvar.

”E-sport är ett sätt för unga att träffas, lära sig samarbeta och utvecklas i grupp, lära sig laganda samt att arrangera och driva föreningsverksamhet. I och med att E-sport ofta drivs på gräsrotsnivå – spelarna är också coacher, föreningsledare och arrangörer – så är den E-sport som finns nu dessutom extra bra för att skapa civilt engagemang bland unga”.

Vi kommer inte ifrån att datorer och e-sport har en stark dragningskraft hos barn, unga och unga vuxna. Och visst är det väl då bättre att spela tillsammans med andra, interagera socialt, istället för att sitta ensam vid sin dator?

I Svenska Skolidrottsförbundet har vi tagit första steget att integrera e-sport i vår verksamhet genom att i vår arrangera vårt första skol-SM i e-fotboll (FIFA15) vilket Aftonbladet e-sport uppmärksammat. Vi gör det tillsammans med EA Sports och Svenska E-sportföreningen. Vi ser vinsterna i att nå nya målgrupper. Om det nu är så att det är nya målgrupper? Många av dem som spelar e-fotboll är också fysiskt aktiva.

Förhoppningen är också att ett antal ska tända till på det ideella föreningslivet när vi i samband med turneringen berättar om vår verksamhet. En verksamhet som syftar till att så många barn och unga som möjligt ska få röra på sig och ta plats i beslutande församlingar!

Så välkomna till Fyrishov i Uppsala 24-26 april 2015. Då kör vi det första slutspelet i Skol-SM i e-fotboll!

Fotnot: Om e-sport sedan ska räknas som en idrott även i idrottsrörelsens ögon är det förstås andra beslut som måste tas. Först måste E-sportföreningen (eller om de byter namn till förbundet) söka medlemskap och därefter ska idrottsrörelsen ta ställning på en RF-stämma. I den frågan har Skolidrottsförbundet självklart inte ännu tagit ställning.