Etikettarkiv: skolidrott

Pekpinnar? Nja, vi vill ju ha en öppnare och än bättre idrott!

”Regeringen vill halvera påverkbara hälsoklyftor under en generation.”

”Barnrättsperspektivet är oerhört viktigt.”

”Barnen måste få hitta sin väg att idrotta, på sina egna villkor.”

”Öka fokus på ungas delaktighet, konkretisera ungas rättigheter och fortsätt se över tävlingsformer.”

Citaten är från ett seminarium i riksdagen i torsdags på temat ”Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”. 

Här kan du se seminariet som började den 11 maj klockan 10.00 på SVT Play

Jag var där – tillsammans med ett antal andra idrottsförbund och organisationer – i riksdagens andrakammarsal. Det kändes lite högtidligt och förmodligen bröt jag mot någon etikettsregel när jag begärde ordet mitt i en frågestund. Men de pratade ju om idrottens samarbete med skolan. Och då kunde jag förstås inte vara tyst.

naverlonn

Jag fick inte prata då, men senare blev det min tur. Det jag då – med fjärilar i magen – försökte få fram (notering till mig själv; punkta upp vad du vill ha sagt och gör det konkret och kort) var att det finns en organisation som är ypperligt lämpad att vara idrottens väg in i skolan. För barnens och för Svensk Idrotts bästa

En organisation som kanske inte är helt redo, men som i nuläget jobbar för fullt för att stärka sina strukturer för att nå fram till det allra bästa stödet till våra föreningar som därmed ska kunna bidra till Svensk Idrott.

Värdegrunden är på plats, verksamhetsidén är oslagbar. Så använd Skolidrottsförbundet, ge oss stöd och förståelse, så ska vi göra allt vad vi kan för att lägga en stabil grund för att Svensk Idrotts nya hus ska stå stadigt 2025. Vi vill jobba för att bidra till att citaten i inledningen fylls med verklighet.

Medan jag på seminariet hörde att vi inom idrotten ska göra en redan bra idrott än bättre, ser jag idrottskamrater som hörde något annat och sparkar bakut och ser hotande krav och pekpinnar från staten. Som undrar om idrottsrörelsen får syssla med idrott?

Min motfråga blir då: om vi för att skapa en än bättre idrottsrörelse lägger ett träningspass på att prata om normer och strukturer, en kväll på träningslägret för att prata om jämställdhet och inkludering, blir vi då sämre på att idrotta? Om föräldragruppen under barnens träning får en föreläsning om barnrättsperspektiv? Om vi utvecklar våra ledarutbildningar?

Eller skapar vi på så sätt en bättre idrott och bättre förutsättningar för alla att idrotta mer?

Vi fick också se och höra flera fina exempel på hur god idrott kan bedrivas. Och som visade att vi faktiskt får fram världselit genom att ”bara” ha kul och vilja utvecklas en bra bit upp i tonåren (Carolina Klüft). Men som ”Carro” sa:

  • Det kan inte handla om att en del ska ha tur och få rätt ledare och rätt möjligheter. Alla ska kunna erbjudas den möjligheten.

Istället för att se riksdagens utredning som pekpinnar kan vi välja att se att vi vill göra det här för att få fler att stanna kvar och bli en del av en fantastisk rörelse. Och då är ju troligt att vi snarare får mer pengar av staten. Fler medlemmar, mer pengar, fler som idrottar hela livet och fler som blir bäst i världen.

Och vem kan svara ja på frågorna: Är du mot inkludering? Är du mot jämställdhet?

Nä.

Idrottsrörelsen har tagit stora steg från det stängda rum vi var för 10–20 år sedan. RF ser vikten av samarbeten och är betydligt mer öppet för kritik från andra organisationer som till exempel är experter på barnrätt. Eller som RF:s generalsekreterare Stefan Bergh skriver i medskicket till ”Idrottens samhällsnytta – en vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle:

  • Kombinationen av ett starkt egenvärde och stor samhällsnytta inom många områden gör idrottsrörelsen till en viktig del av det svenska samhället. Vi vill möta gemensamma samhällsutmaningar och vi kan bidra till att skapa gemenskap och framtidstro i samhällets alla delar”.

Bra så!

img_1347

Och vi kan inom Svensk Idrott dela upp arbetet. Ett förbund som Skolidrottsförbundet kan – och ska – definitivt ligga i täten när det gäller detta arbete. Skolidrottsförbundet jobbar inte för att skapa en egen elit, vi vill lägga grunden för en rörelseglädje som varar livet ut, oavsett om du bara vill motionera eller om du drömmer om att stå högst på pallen i ett OS. Vi kan dessutom bidra till Svensk Idrott genom att utbilda barnen i ledarskap och föreningskunskap för att de ska kunna vara nutidens och framtidens idrottsledare.

I helgen ses vi på Riksidrottsmötet och fortsätter att utveckla Svensk Idrott. För barn och unga, för veteraner och för eliten.

 

 

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

Ny energi och kraft ut till skolidrottsföreningarna

Kan en nystart på jobbet efter en lång ledighet bli så mycket bättre än att fem nya kollegor väntar runt hörnet?! Knappast. Skulle vara en sex-sju stycken då kanske… 😉

Att känna att vi med gemensamma krafter nu kan uträtta mer av det vi vill uträtta, att vi kan komma närmare de mål vi jobbar mot och att vi kan kan sätta fart på en snöboll som vi vet kan bli så stor att den rullar av sig själv med full kraft vinter som sommar är en minst sagt behaglig myskänsla.

Så välkomna in i värmen Anna, Oscar och Oscar, Malin och Jasmin! Med er hjälp kommer fler skol-IF att känna att de har ett tillräckligt stöd för att vara det de vill vara och för att utvecklas som de vill utvecklas. Fler skolor kommer att skapa rätt förutsättningar för en fungerande förening på skolan och få nytta av föreningens möjligheter att skapa rörelse på skolan och skapa gemenskap mellan åldersgrupper och andra indelningar.

Fyra fullspäckade dagar för nyanställda på Skolidrottsförbundet med lära känna-lekar, information och utdelning av telefoner och profilkläder.

En skol-IF är bräcklig. Vi har fler än 1000 bräckliga medlemsföreningar. Vi vill räcka till för alla men vi gör inte det. Vi vill ha resurser att finnas till för alla men vi har inte det. Vi har under många år framförallt byggt vår stödapparat nära föreningar på ideella krafter. Det har inte räckt och nu har vi modet och gör de prioriteringar vi känner behövs samtidigt som idrottsrörelsen som helhet och samhället tydligare än på länge ser värdet av att barn rör mer på sig och deltar i sociala sammanhang där de lär sig om samarbete och demokrati. Det sammantaget gör att vi kan utöka kraften i vår organisation genom att ytterligare fem personer gör allt i sin makt för att barn  och unga ska ha egna idrottsföreningar där de får utöva idrott och rörelse på det sätt de själva önskar och samtidigt lär sig verka i en förening och att vara ledare.

Den här veckan lär sig de fem nya föreningsutvecklarna allt om sin nya arbetsgivare och hur de på bästa sätt stöttar, skapar och utvecklar skolidrottsföreningar. Det här kommer märkas i första hand i Bohuslän, Dalsland, Västergötland, Östergötland, Norrbotten, Västerbotten, Södermanland, Örebro och Västmanland när de nästa vecka sätter full fart ute i verksamheten.

Men håll i er. Det här är bara början! 🙂

/Johan Sandler

Stolt, glad och nöjd!

Norslund i Falun på 1970-talet, ett nybyggt typ miljonprogram. Ett gäng samlat. En tar ledarrollen. Det är olympiska spel på gång i sandlådan, över de låga staketen mot gräsmattan och runt klätterställningarna.

Tänk om jag då hade fått veta att det fanns något som hette skol-If. Tänk om jag som tonåring fått åka på ett förbundsmöte i Stockholm och möta andra tonåringar – och vuxna – som tagit tag i ledarpinnen. Om jag fått utbyta tankar och idéer kring ledarskap och föreningsliv. Och om ungas inflytande.

Nu blev det ändå en ledarbana. Men lite självlärt, kanske inte alltid helt genomtänkt. Tänk vad mycket mer jag hade fått med mig med skol-IF från tidig ålder.

Jag pendlar just nu – efter avslutat förbundsmöte- mellan två känslor när det gäller mitt arbete och engagemang i Skolidrottsförbundet:

  • Att fortsätta njuta av lyckokänslan efter lyckat förbundsmöte och jubileumsfest den gångna helgen.
  • Pirret av allt bra som är på gång i olika delar av Skolidrottsförbundet.

Och det är väl så det ska vara? Njuta av det som gått bra och samtidigt blicka och jobba framåt! Det är i det läget vi nu är som förbund.

Några revolutionerande beslut fattades inte vid förbundsmötet i helgen, men vi har tillräckligt mycket bra som redan är i rullning för att kunna se att utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt.

Fortfarande ett par dagar efter avslutat möte går jag tillbaka till Skolidrottsförbundets Facebook-sida för att njuta av årets förbundsmöte och jubileumsfest. Och varje gång blir jag lika glad, stolt och nöjd! Och här finns fler bilder!

Glad, stolt och nöjd för att vi lever upp till att vara ett förbund för alla, unga som äldre. Glad stolt och nöjd för att 100-årsfesten blev lyckad. Glad stolt och nöjd för att vi tillsammans genomförde det formella mötet på ett korrekt, men ändå lättsamt, och trevligt sätt.

Många av oss som samlades för ungdomsträff, Ledarskapsprogram, formellt förbundsmöte och jubileumsfest, tyckte nog att dagarna gick för fort. Visst var vi trötta, men vi fick också så mycket energi av varandra, från 15 till 72 år! Det var verkligen glädje, glöd och gemenskap som vi vill ha det.

Två tidigare gs

Här ser vi två tidigare generalsekreterare, Ingemar Forsberg och Jan-Anders Allinger i samspråk.

Självklart uppstod även diskussioner, i och utanför mötessalen. Så ska det också vara. Skolidrottsförbundet jobbar för att alla ska få – och våga – göra sig hörda. Vi ska leva och leda som vi lär, varje dag ända in i märgen.

Vi berättar ofta att skol-IF och Skolidrottsförbundet är barn och ungas förening och förbund. Om vi tar förbundsmötet som exempel föregås det alltid av ett fiktivt förbundsmöte där de som är med första gången får öva sig i hur det går till i skarpt läge. Från årets förmöte hämtar vi att flera av de fiktiva motioner som skrivits mycket väl hade platsat på det formella årsmötet. Tänk om jag hade fått den chansen när jag var i tonåren.

Förmöte 2

Vi uppmuntrar också de unga att ta klivet upp i talarstolen. Med rutinerade Eva Johansson som mötesordförande känns det tryggt.

Vi konstaterar att en av två mötesordförande fortfarande går på gymnasiet och att mötessekreteraren är drygt 20 år.

Vi vet att mer än hälften av deltagarna på mötet är födda på 1990-talet.

Vi valde en ordförande i valberedningen som är 20 år.

Och när jag skriver ”vi”, menar jag Skolidrottsförbundet. Vi är inte de där i Stockholm, vi är inte enskilda distriktsförbund som jobbar var för sig, vi är inte vi och dom. Alla tillsammans är vi Skolidrottsförbundet. Det är viktigt att förstå om vi ska komma vidare och verkligen bli den starka basen i samhället och i idrottsrörelsen.

Vi utvecklas och utvecklar. Jag törs säga att vi ses som ett föredöme när gäller demokrati och när det ungt inflytande. Våra ungdomar utmärker sig positivt på allmänna träffar och i det lokala arbetet.

Tänk om jag fått veta att det fanns något som hette skol-IF när jag växte upp. Visst, jag blev ledare ändå, jag får leda det finaste förbundet och får vara med och påverka Svensk Idrott. Men varför chansa? När det finns något så fint och bra och utvecklande som skol-IF. Och Stefan Bergh, som gratulerade och talade till oss, han började i skol-IF och nu är han generalsekreterare för Riksidrottsförbundet.

Jag blir inte förvånad om vi har en kommande ledamot i Riksidrottsstyrelsen i våra led. Eller en generalsekreterare.

I väntan på det får vi njuta av bland annat den här filmen som visar hur det kan gå till i en skol-IF där vi jobbar med rörelse, ledarskap, demokrati och föreningskunskap.

Pär, generalsekreterare och stolt skolidrottare!

Nästa steg för SVT:s ”gympaläraren” är att starta skol-IF

Begreppet skolidrott är för oss i Skolidrottsförbundet inte skolämnet idrott och hälsa utan barn och ungas egen idrottsförening, skol-IF. Men när idrottsämnet diskuteras är vi självklart med och lyssnar och tycker. Idrottandet på skoltid hänger förstås ihop med idrottandet på fritid. Lyckas idrottsämnet engagera skapas bättre förutsättningar för föreningslivet. Och tvärtom. Men en skol-IF har förmågan att väcka ett intresse som dött på idrottslektionerna genom att erbjuda en större frihet och och idrott efter egna önskemål. Idrottsläraren är i båda fallen oerhört viktig. En förening har ofta en idrottslärare som vuxenstöd. Så därför var det väldigt spännande att följa Första avsnittet av SVT:s Gympaläraren där Kalle Zachari Wahlström återvänder till sin gamla skola för att uppleva dagens idrottslektioner och dagens ungdomar förhållande till dem.kalle

Redan nu känner jag att det skulle vara grymt häftigt att se Kalle ta sig an att starta en skol-IF som komplement. Så ser ju vardagen ut för många idrottslärare dessutom. Jag tror att det skulle kunna bli hur bra som helst! Min stora känsla efter första programmet är glädjen över de sköna ungdomarna. Men samtidigt inser jag ju allvaret när så många är så ovilliga eller inte ges tillräckligt med förutsättningar att röra på sig. Och det är bra att den frågan lyfts ordentligt och det gör nu SVT på bred front och kommer fortsätta göra så länge serien visas och det skapar förstås debatt. Här i Nya debattprogrammet Opinion Live där idrottsläraren Malin Lossman gav sin syn på detta och mötte de som hatat idrotten i skolan. De lyfte prestationshetsen och bedömningen som de största problemen; att de kände sig dåliga och mobbades för det.

Det är verkligen sorgligt att idrott ska bli det när det kan vara så mycket glädje. När lyckan över den egna utvecklingen, den egna prestationen oberoende av andras kan ge så mycket positivt för såväl kropp som själ. Förra helgen åkte jag Vasaloppet ihop med ca 14 000 andra.

Jag och de allra, allra, allra flesta gör ju det här utan en tanke på att mäta sig med andra, att tävla. Det är liksom för ointressant när man är en i mängden. Det handlar om andra saker. Det handlar mer om att utmana sig själv, om gemenskap i ett äventyr och om att pröva sina krafter och få kämpa för att nå ett efterlängtat mål. I Vasaloppet råder samma vuxenlogik som i de flesta andra tävlingar; det finns en enda segrare. Visserligen är många lopp och tävlingar duktiga på att lyfta den enskilda insatsen snarare än att mäta dem mot varandra och Vasaloppet är ett av de bättre på det. Jag har en kompis som åkte i mål på tolv timmar efter att ha kämpat på i obefintliga spår utan fäste och i totalt mörker. Det är massor med människor som gör detta år efter år. De står långt bak och får alltid dåliga spår och det tar alltid runt tio timmar. Varför? Antagligen för att idrottande kan vara så mycket annat än att mäta sig med andra och det är ju det som gör att så många vill röra på sig, vill idrotta och det är ju det som unga människor också måste känna för att ha intresse av att röra på sig.


Från detta myller av vuxenidrott åkte jag direkt söderut för att spela in en film som ska visa upp hur vi kan lägga grunden för just ett livslångt idrottande med hjälp av skolidrottsföreningen. Klågerupskolans IF är ett ofta använt exempel på en bra verksamhet ”av unga för unga”. Vi har nu bett dem visa upp sin förening för att kunna inspirera skolor, kommuner och lärare och elever att skapa förutsättningar för en aktiv skolidrottsförening. I Klågerupskolans IF idrottar barnen efter skoltid och skapar själva sina aktiviteter efter egna önskemål. Det leder till att många vill vara med och ha roligt tillsammans. Sällan utövas idrott i traditionell mening utan det viktiga är rörelseglädje och att så många som möjligt vill vara med. Så här såg det ut när vi förberedde inför föreningens styrelsemöte:

Filmen är färdig i april och med hjälp av den ska vi fortsätta vårt enträgna arbete med att sprida idén om skol-IF och dess vinster för att aktivera fler, skapa gemenskap på skolan och utbilda unga i föreningskunskap och ledarskap. Håll utkik!

/Johan Sandler, kommunikatör på Skolidrottsförbundet

Tankar på en födelsedag

Dagen du fyller år kan vara en dag av eftertanke.

Vad har jag lärt mig det senaste året? Vad har jag lärt mig under alla mina år?

På vägen till jobbet, denna 52:a födelsedag (låter konstigt, egentligen har du ju bara en dag då du föddes, eller återföds vi varje födelsedag?) reflekterade jag genom Lilljansskogen över vad jag uppskattar hos människor.

Det är förstås många saker, men jag fastnade för:

Ödmjukhet, kunskap och kompetens samt ärlighet och förmåga att förstå andra människor.

Att få och vilja dela med sig av kunskap, erfarenhet, makt och tankar är stort. Lite som Svenska Skolidrottsförbundets värdegrund och verksamhetsidé.

Tänkte också på att ha styrkan att utvecklas av svårigheter, motgångar och misstag. Att erkänna fel och brister för sig själv och andra och jobba på dem. För att komma ut starkare.

Men det är också en styrka att kunna lyfta det du är bra på och stå upp för det du tror på.

Detta, och mycket mer, hoppas och tror jag att Skolidrottsförbundet bidrar med och i framtiden kan bidra än mer med.

Vi jobbar på olika sätt för ökade resurser. Lobbningsarbete mot beslutsfattare, kontaktskapande med potentiella ekonomiska partners, ansökningar hos stiftelser som delar ut pengar till organisationer av olika slag.

Igår hade jag åter förmånen att få träffa riksdagspolitiker för att berätta om vår verksamhet. Jag berättade om vad vi drömmer om, om vad vi skulle kunna vara. Att vi på många ställen är jättebra, men att vi inte når ut över hela landet med endast ideella krafter. Som vanligt, måste jag säga, möttes jag av förståelse och uppskattning för våra tankar. Men vi är inte riktigt där.

Och hur mycket ideell kraft vi än har ute i landet så räcker inte resurserna. Om vi hade medel för att anställa konsulenter ute i landet skulle det betyda oerhört mycket för den svenska idrottsrörelsen och samhället i stort. Vi skulle verkligen kunna nå i stort sett alla barn. Och det skulle bidra till än fler barn och unga i idrottsrörelsen, förbättrad folkhälsa, bättre skolresultat, bredare demokratisk fostran och en mer lyckad integration i samhället.

Som sagt: Vi har värdegrunden, verksamhetsidén och drömmarna.

Var är du, mecenat eller filantrop, som vill hjälpa oss att genomföra dem för ett bättre samhälle?

Sött och surt i påsen

Ett händelserikt år är snart tillända. Ett år där påsens innehållit både sött och surt. För Skolidrottsförbundets del mest sött. I våra distrikt och inte minst våra föreningar har det givetvis hänt massor som vanligt.

Det blir gärna så när barn och unga själva får bestämma över sin verksamhet. När en eller flera vuxna finns med och stöttar, men ger barnen ansvaret att skapa och driva sin egen verksamhet. Det är något vi vill se mer av, såväl i våra föreningar som i hela idrottsrörelsen.

I gottepåsen hittar vi också ett förbundsmöte som hölls i Sundsvall i april. Ett förbundsmöte med en väldigt stor andel unga delegater. Jag törs sticka ut hakan och slå fast att vi lätt är det förbund med yngst medelålder på ett förbundsmöte.

Av Dalarnas fem ombud var möjligen två över 25 år. Detta samtidigt som RF/SISU inte bjöd in till ungdomsträff (eller subventionerade ungdomars deltagande) vid Riksidrottsforum i Gävle i höstas.

Detta är en anledning till att förbundets styrelse i dagarna färdigställer ytterligare en motion till Riksidrottsmötet på temat ungdomsintegrering i drottens styrande rum. Vi ger inte upp tanken att unga ska vara med och bestämma om Sveriges största barn- och ungdomsrörelse även på högsta nivå.
skolifblogg.com kan du läsa om vad de unga i våra föreningar med kreativitet, ansvar och vilja blandar i sina godispåsar. Det smakar gott när vi ser unga leder unga.

Skoljoggen tar förstås upp en stor del av påsen. I år lyckades vi, förutom att sätta en halv miljon barn och unga i rörelse, också samla in nästan 1,2 miljoner kronor till SOS Barnbyar! Det betyder att 50 barn i Astrid Lindgrens barnby i Bouar, Centralafrikanska republiken, får mat, skolgång och kläder i ett års tid. Vi är stolta att kunna bidra.
I samband med Skoljoggen utsågs också 7 F från Hökensåsskolan, Tidaholm, som vinnare av en resa till Paris där de i vår ska träffa herrlaget i PSG. Detta är möjligt tack vare vårt samarbete med Skånemejerier.

Tidigare under året var förbundets ordförande, Erik Söderberg och jag i Almedalen. Vi träffade många som var intresserade av vår verksamhet och vi märkte att förbundet blir mer och mer omtalat, inte minst bland politiker och forskare. Glädjande förstås, då vi bedriver en verksamhet som leder till såväl bättre folkhälsa och större kunskaper om föreningskunskap och demokrati.

Under nästa år ser vi fram mot både premiären av vårt eget Skolidrottsforum och Idrottens riksdag, Riksidrottsmötet.
Förbundet startar också två nya projekt, dels en Ledarakademi och dels ett arbete där vi ska ta reda på hur hjärtat i vår verksamhet, föreningarna, kan få bästa stödet för att drivas och utvecklas.

På det personliga planet bestämde jag mig efter 11 år som barn- och ungdomstränare i fotboll att sluta. Ett val som jag än så länge inte ångrar. Ledarskapet har gett mig mycket, men nu ges istället än mer tid till familjen och jobbet.

Slutligen: Landet skakas av en politisk och demokratisk kris. Utan att ta partipolitisk ställning kan jag säga att Skolidrottsförbundet arbetar för att stärka demokratikunskaperna och skapa en plats, ett fikabord, ett mötesrum, en idrottshall där alla är välkomna. Oavsett var du eller dina föräldrar är födda.

Vi kan och vill mer!

Det pratas fortsatt en del om ”skolidrott” i valrörelsen. Eller rättare sagt; det pratas om skolämnet Idrott och hälsa.
Vilket är bra. Men vi vill och kan mer.
Här nedan kommenterar jag en insändare från lokala kristdemokrater i Borås Tidning:

I Almedalen i somras lovade Kristdemokraternas Göran Hägglund idrott i skolan varje dag.
När han förhandlat klart med övriga Allians-partier nådde han inte ända fram. Det blev 100 timmar extra och det är en bra början.

Om KD – och förstås alla andra partier – vill komma längre redan nu i frågan om rörelse/fysisk aktivitet i skolan är vi i Svenska Skolidrottsförbundet redo att ställa upp.

Vi har föreningar i 1 300 av landets knappt 8 000 skolor och vi jobbar för att det ska bli fler.
Skolidrottsföreningen erbjuder allsidig fysisk aktivitet där barnen och de unga själva ska styra i föreningen, där medlemmarna själva bestämmer vilka aktiviteter föreningen ska ha.
Verksamheten finns i direkt anslutning till skolan, direkt efter skolans slut, men också på raster och håltimmar. Barnen behöver inte skjutsas och det är en liten kostnad. Våra föreningar har medlemsavgifter från en krona och uppåt. Det högsta jag hört är 50 kronor och då får du möjlighet att vara med på upp till fem aktiviteter i veckan. Och en t-shirt.

På köpet får barnen, skolan och samhället också lära sig demokrati och föreningskunskap. Vi utbildar ledare från tio års ålder med vårt utbildningsmaterial Unga leder unga som ger en gedigna, grundläggande kunskaper i ledarskap och organisation.

Vi finns alltså i 1 300 skolor. Som politiker – och väljare – kan ni stötta oss och därmed samhället genom att lyfta frågan till kommunernas skolledare. Föreningen, som är medlem i Riksidrottsförbundet, är visserligen fristående från skolan, men det funkar alltid bättre med skolans stöd.

Detta är skolidrott!

I dagarna publicerades ett upprop av ett antal kända idrottsutövare. Med rätta kräver de att barnen i den svenska skolan ska få röra på sig mer.

Jag kan bara instämma. Min egen son går om ett par veckor ut nian. De har under de senaste terminerna haft två idrottslektioner i veckan. Många av dem har dessutom gått åt till den teoretiska delen. Jag är inte mot att barnen och ungdomarna också läser teori inom Idrott och hälsa, men mycket av det de läser kan likaväl rymmas inom samhällskunskap, naturkunskap samt hem- och konsumentkunskap. Låt barnen röra på sig!

Så länge inget händer – och även om det händer – tar vi i Svenska Skolidrottsförbundet ansvar för att barn och unga ska få idrotta på sina egna villkor. Eller kalla det att de ska få röra på sig och ha roligt. Tillsammans. I en skolidrottsförening är det barn och unga som själva planerar och driver verksamheten efter medlemmarnas önskemål. Eget ansvar föder motivation.

Ett mycket gott exempel är Klågerupskolans IF (Svedala kommun) där de unga står i kö för att få vara ledare i den mycket populära verksamheten. Ett bevis för föreningens framgång är att den 2012 utsågs till Årets idrottsförening i Skåne alla kategorier. Efter ett par års verksamhet.

Skol- och kommunledningen i Svedala prisar verksamheten och de unga ledarna. Skolans rektor säger:

– Föräldrarna är lyriska över hur äldre ungdomar leder aktiviteter för de yngre!

– Enorm utveckling i ansvarstagande och ledarskap. Relationer och trygghet på skolan, säger utvecklingsstrategen på utbildningsenheten i kommunen.

Hur kan en inte vilja ha en skolidrottsförening på sin skola? Jag ställer mig frågande till att inte fler skolledare, kommunala politiker och tjänstemän, satsar mer på att underlätta för barnen i skolan att starta skol-IF. Vi försöker påverka såväl på kommunal nivå som på riksnivå. Vi möter förståelse och uppskattning, men vad händer sedan? Detta är livsviktigt för att skapa en känsla av sammanhang och för att skapa långsiktig folkhälsa, såväl fysiskt som mentalt. I Skol-IF får du också från tidig ålder utbildning i demokrati, ledarskap, föreningskunskap!

Här är ett exempel från Borlänge, där Dalarnas Skolidrottsförbund under tre år med arvsfondsmedel jobbar för att få fungerande skol-IF i varje skola.

I det, och många andra fall, är integration en viktig del. Ett sätt att locka och introducera nyanlända till det svenska föreningslivet. Åter igen: Känsla av sammanhang och folkhälsa.

Jag vill också påpeka att i våra ögon används ordet skolidrott felaktigt. Det som debatteras av idrottsprofilerna är skolämnet Idrott och hälsa. För oss är skolidrott något jättekul som innebär att väldigt många kan ha roligt med fysisk aktivitet många gånger i veckan. Vi använder oss av #skolidrott på Twitter och vet att det är något positivt. Vi är 1 300 föreningar och 150 000 medlemmar. Men vi vill blir fler.

Så jag vill – politiska beslut om mer fysisk aktivitet i skolan eller inte – uppmana alla skolledare, andra tjänstemän och politiker att stötta och uppmuntra bildande av Skol-IF! Det finns faktiskt inga ursäkter.

Vill ni veta mer skriver barn och unga själva på http://www.skolifblogg.com samt vår hemsida http://www.skolidrott.se. Eller ring mig: 08-699 65 01.

Unga leder unga. Bilden är från en utbildning i Borlänge.

Bild 

Skolidrottsföreningens dag!

Bild

Idag är en speciell dag. Det är Skolidrottsföreningens dag.

Det här med temadagar kan tyckas ha gått lite för långt och faktum är att det 2014 finns hela 539 tema dagar registrerade på http://temadagar.se/temadagar-2014. Skolidrottsföreningens dag finns i sällskap med lite småsuspekta dagar som internationella pizzadagen, kanelbullens dag och kramens dag men också väldigt seriösa och viktiga dagar som FN-dagen och världshälsodagen. Skolidrottsföreningens dag ligger väl någonstans däremellan men har en bra bit ner till pizzan i fråga om viktighet! 😉

Skolidrottsföreningens dag har skapats av Skolidrottsförbundet för att lyfta fram skol-IF och få fler att få upp ögonen för och lära sig vad en skol-IF är och vad den kan betyda. Skolidrottsföreningen är värd att uppmärksammas och högtidlighållas. Skolidrottsföreningen behöver hjälp att ges utrymme och att lyftas fram. Därför finns skolidrottsföreningens dag.

Skolidrottföreningens dag ska vara en chans för föreningen att visa upp sig på skolan, i lokalsamhället och nationellt. Dagen uppmärksammas på precis det sätt som föreningen tycker passar och förhoppningsvis i dialog med skolan. Skolidrottsföreningens dag firas den andra tisdagen i maj varje år.

Här är några saker som kan hända under dagen eller en del av dagen för att uppmärksamma föreningens verksamhet och betydelse:
Träffa styrelsen, styrelsen berättar vad de gör
Prova föreningens aktiviteter eller andra aktiviteter
Bjuda in olika sporter för uppvisning
Ha en skolturnering i en idrott
Ordna en stor breddaktivitet som engagerar alla
Föreläsning i kost och hälsa och föreningsliv
Samarbeta flera skol-IF tillsammans och gör en större aktivitet
Bjuda in föräldrar och lärare att delta
Bjuda in representanter från Skolidrottsförbundet att komma och berätta
Rektorn berättar om skol-IF:s betydelse för skolan
Utbildning i Unga leder unga
Samla in goda idéer från alla på skolan om vad skol-IF ska vara
Kontakta lokala medier och berätta om verksamheten och vad som händer på dagen

Jag vet att det i Myrvikens skol-IF i Bergs kommun i Jämtland (http://webfronter.com/berg/myrviken/menu/mnu6.shtml) firas rejält idag och framförallt ikväll. Då ska det ordnas ankrace!

Och det händer saker på många håll i Sverige idag! Kul att skol-IF bröstar upp sig. Heja!