Etikettarkiv: skolidrottsförening

Nu ska Skolidrottsförbundet tävla på nytt sätt

Vad är att tävla? Vad betyder det egentligen? Och är det viktigt vad det betyder?
För mig är tävla att försöka uppnå någonting, klara av något utifrån givna förutsättningar. Det behövs också ett motstånd att mäta sig mot. När jag var liten tävlade jag mycket. Mest mot mig själv, påhittade figurer, klockan, olika måttenheter och föremål. Men det kunde vara mot kompisar och andra människor också. Det var en massa olika tävlingar. Eller lekar. Vad är skillnaden? Finns det någon? Går det att tävla i kull eller är det bara en lek? Blir leken en tävling när vi mäter resultatet och påtalar det? Nej, det räcker ju inte. En lek kan fortfarande vara en lek även om vi räknar poäng. Det räcker att vi säger att det är en lek. Vi kan tävla i allt och vi kan leka i allt. Mitt barn tävlar mot vår automatiska dörr i porten. Hon ska ha den på vid gavel och sedan springa bort till en plats och tillbaka innan den stängs. För det mesta lyckas hon. Och sedan går livet vidare. En lek med tävlandet.

När vi spelar spel utgår hon från att alla som inte vinner har förlorat. Jag går inte med på det. Visst, vi kan ha en som kom först i mål eller som lyckas bäst med uppdraget. Men jag räknar mig inte som förlorare för det. Vad har jag förlorat? Måste det finnas förlorare bara för att det finns vinnare? Och måste det bara finnas en vinnare? På allvar…i en löpartävling med tiotusentals deltagare, finns det bara en vinnare och massor med tusen förlorare? Det är ju absurt.
nyhetsbild_vinter_forsta_backen_vasaloppet_2016_1350x690-2
LOOOOOOOOOOSERS!!! 😉

Vår tävlingslogik och struktur har en form just nu, och har haft länge, men det finns ju inget som måste vara för evigt eller något som är givet som en naturlag. Det är mycket som känns så och det är mycket märkligt. Saker kan förändras om vi kommer på något bättre. Det är det som kallas utveckling. Och utveckling är viktigt och ossoplaget_2toppbart.

Här är Riksidrottsförbundets anvisningar för barn- och ungdomsidrott

Mycket kul händer inom idrottsrörelsen för att förnya synen på tävlingsidrott och få den att bli mer inriktad på glädje och långsiktig utveckling och minska betydelsen av förluster och besvikelser. Idrott efter idrott blandar den traditionella leken med den traditionella tävlingen. De löser upp strukturer och blandar delar i sin idrott på nya sätt för att utmana och förnya. De bryter upp vuxenlogiken och skapar nya sätt att utöva idrotten för olika åldrar, för olika förutsättningar och för olika sammanhang. Det är spännande!

Curlingförbundet, som jag lånat bilden till höger av, kör massor med nya kul grepp för barn upp till tolv år. Passar säkert även äldre…

Vi vill också vara med i utvecklingen! Och hösten 2018 kommer vi att ha många intressanta och viktiga saker på plats. Jag har fått i uppdrag av vår styrelse att ta fram ett förslag på förnyad tävlingsverksamhet som utvecklar vårt nuvarande system med skol-DM och skol-SM. Vi har känt att den typen av verksamhet inte utvecklar skolidrottsföreningarna på det sätt som vi önskar och att det också i många fall eldar på en utveckling mot mer elittänk och prestationsbaserat tävlande där bara de riktigt duktiga kan vara med och tävla. Vi vill ju att tävling ska vara roligt för alla! 🙂

Såhär tänker vi nu:

Vi vill att den nya tävlingsverksamheten ska bidra till att bredda utbudet i föreningarnas aktiviteter och göra dem mer varierade och därmed motverka specialisering. En ny verksamhet ska också stå för mångfald och tillgänglighet såväl när det gäller deltagare som när det gäller utbud av aktiviteter.

Vi vill att tävlingsverksamheten ska leda till att barn och unga, framförallt som medlemmar i en skol-IF, ska vara involverade och engagerade som till exempel arrangörer, funktionärer, administratörer av tävlingar och arrangemang. Tävlingarna ska öka kännedomen om skol-IF och Skolidrottsförbundet för såväl deltagare som övriga som kommer i kontakt med tävlingarna

Vi vill också passa på att se över systemet med att alltid ha slutsegrare i alla sammanhang och att fästa så stor vikt vid just segern och istället titta på andra sätt att uppmuntra till engagemang och idrottsutövande. Vi ska också se över olika åldersgrupper och om vi kan tävla könsblandat.

Här är intressant att titta på en uppsats från Högskolan i Gävle som konstaterar : ”…att många ledare i Gävleborg menar att barnidrotten kan innehålla tävlingsmoment, utan seriespel och tabeller. Tävling inom barnidrotten kan många gånger uppfattas som ett vuxenproblem, medan barnen själva inte uppfattas ha problem med tävling inom idrotten, enligt ledarna.
Läs mer om uppsatsen från Högskolan i Gävle här
hig

Arbetet pågår nu med att titta på olika lösningar och fundera på hur vår organisation på bästa sätt ska kunna arbeta för att ta sig an en ny utmaning och nya arbetssätt. Det finns en stor potential i detta men det ställer förstås också krav på oss som organisatörer och inspiratörer. Det är därför vi väntar till hösten 2018 med att fullt ut köra igång för att vi både på regional nivå och nationell nivå ska vara redo och göra ett bra jobb för skolidrottsföreningarna.

Häng med! 🙂

Sist en länk till mer info på vår webb om denna spännande satsning

/Johan Sandler, förbundskansliet

Vi vill göra det onormala normalt!

Vad är en normal idrottsförening för dig? Okej, det kanske känns som en konstig fråga. Men om vi säger så här: Vad är en vanlig idrottsförening för dig? Då tror jag att det blir lättare.

Kanske tänker du på den lokala fotbollsföreningen för den finns i varje samhälle, i varje stad och ort. Ett svenskt samhälle utan en fotbollsplan är väl knappast att betrakta som normalt? 😉 Idrottshallar finns överallt också och säkert en innebandyförening eller två. För sisådär 30 år sedan var det väl kanske inte någon som tyckte att innebandy var särskilt vanligt eller normalt som föreningsidrott men idag är det enormt vanligt och normalt att barn spelar innebandy i en förening. Och hur ser den här föreningen ut?

Jo, det finns lag och grupper som är indelade efter åldrar och juridiskt kön. Det finns ledare som vanligtvis är åtminstone 18 år. Många är föräldrar till barn som spelar och många har själva en bakgrund inom idrotten. Föreningen har en styrelse där det vanligtvis väljs in vuxna ledamöter till största del. Lagen  spelar matcher mot andra lag i sin sport och deras förening ser ungefär likadan ut. De är ganska vanliga på det sättet.

Och det som är normalt och vanligt behöver ju inte vara fel. Bara det inte stänger ute och försvårar för det ovanliga och onormala, det som vi inte är vana vid. Att vara van betyder trygghet och likhet och skapar gemenskap och förståelse. Men det kan också stänga ute det ovana och det kan ta tid att vänja sig.

img_1347

En skol-IF är som en helt vanlig förening sett till åtaganden och regler för idrottsföreningar som vill vara medlemmar i Riksidrottsförbundet. Det finns stadgar, styrelse, medlemsregister och årsmöte. Men sedan blir det lite ovanligt. Kanske onormalt rentav?

Vuxna ska vara ett stöd med sin erfarenhet och kunskap. Men det är barn och unga som driver föreningen. De går utbildningar för att lära sig om föreningen som organisation, de fattar beslut, diskuterar och tar ansvar. Det är unga som är ledare i föreningen och som lär och hjälper de yngre att få röra på sig på ett roligt sätt. Föreningen utövar nya idrotter som inte redan har en självklar plats i föreningslivet. Föreningen växlar idrotter efter intresse och är flexibel och ombytlig. Medlemmar byts ständigt ut, så också styrelse och nya unga människor lär sig för livet.

Det här är ganska ovanligt. Rentav onormalt. Ska unga driva förening? Kan de det? Kan de vara ledare? En tioåring? Det kan inte vara vanligt?

Nej, det kanske inte är så himla vanligt eller normalt. Men det kan bli det. Vi vill ändra på normen om en idrottsförening som utövar en enda idrott med en vuxen styrelse och vuxna ledare. Det finns annat som är normalt också. Helt normalt!

Vore det ändå inte ganska förträffligt om det normala var en bra blandning av olika typer av idrottsföreningar med olika åldrar  och framförallt en bättre representation av unga eftersom i stort sett alla föreningar har en hel massa barn och unga som medlemmar. Och att allt sågs som normalt och alldeles självklart. Varför ska det vara så särskilt onormalt att ha en 15-årig ordförande i en idrottsförening? Vad är det som är så märkvärdigt med det?

Fram för mer onormala idrottsföreningar som gör det onormala normalt!

onormalt

Att vinna glädje och gemenskap

Är så lyckligt lottad att jag får motionera på arbetstid. Skam vore i och för sig annars, om vi inte levde som vi lär inom idrotten där vi predikar alla vinster med att svettas, flåsa, kämpa, och – ha roligt tillsammans med andra.

I måndags lirade jag boll med ett gäng idrottsbyråkrater, ett fotbollspass på Kanalplan i Stockholm. Vi var mellan 21 och drygt 50 år gamla, vi spelar efter vår förmåga och har väldigt kul. Och vi räknar målen. Vi analyserar på ett lättsamt sätt spelet efteråt och ser fram mot nästa måndag (då stelheten bör ha lagt sig).

Oavsett vilket lag som gjorde flest mål den här gången är vi alla vinnare. Vi har motionerat, vi har skrattat, vi har umgåtts. Och lite grann mätt våra krafter. Däremot har vi snart glömt hur det gick. Och någon tabell har vi inte. Nästa gång är det nya lagkamrater.

Vart vill jag komma med det här?

Vid Riksidrottsmötet förra året antogs en strategi som syftar till att idrottsrörelsen ska bli än bredare, än mer inkluderande för att fler ska uppmuntras till att idrotta hela livet i förening. Målet är 2025, men många förbund, däribland Skolidrottsförbundet, tog direkt det här arbetet på allra största allvar och drog igång.

Vi ser nu över alla våra aktiviteter för att komma fram till hur vi kan erbjuda idrott, träning och för den som vill tävling, för alla. Det står faktiskt skrivet i våra grunddokument att vi ska göra just det.

Tavla från RF

Ett konkret arbete som pågår är att det görs en tävlingsutredning där en grupp ser över förbundets tävlingsverksamhet i detalj. Senast förra helgen träffades gruppen för att diskutera det första utkastet till förslag.

Det är för tidigt att avslöja vilka slutsatser gruppen har dragit, men som generalsekreterare för Skolidrottsförbundet ser jag många spännande frågor när det gäller nya tävlingsformer som alla kan ta del av. Måste det finnas en slutsegrare? Kan tjejer och killar tävla tillsammans? Måste det vara fasta lag eller kan vi träffas från flera föreningar och mixa lag? Och få nya vänner.

Skolidrottsförbundet är ett av 71 specialidrottsförbund inom Riksidrottsförbundet. I stort sett alla de övriga erbjuder verksamhet där ett av de yttersta målen är att bli elit, att bli bäst i Sverige eller bäst i världen. Behöver då också vi bedriva sådan verksamhet? Eller ska vi vara förbundet som erbjuder alla annan en rolig och inkluderande verksamhet?

Vi återkommer på vägen och hoppas på att styrelsen innan året är slut fattar ett genomtänkt beslut kring framtidens tävlande i Skolidrottsförbundet. Ett beslut som i längden leder till att fler tar del av vår verksamhet med glädje, glöd och gemenskap.

IMG_1417

Kopplat till motionsfotbollen jag beskrev ovan, kan jag nog säga att min fotbollsintelligens mognade sent. Bortsett från den fysiska biten är jag en betydligt bättre fotbollsspelare än jag var när 20 eller 25, när fotbollen var mer tävlingsinriktad för min del.

Jag växte ganska tidigt, är född under första halvåret, och fick ibland spela med ett år äldre killar. Sedan gick det utför. Eller kanske inte. Jag hamnade i ett div IV-lag, Sundborns GoIF, med många sköna och trevliga lagkamrater. Och hade fortsatt kul.

Jag har fortfarande kul. Både på planen och med kompisarna efteråt. Det är dit vi inom idrottsrörelsen måste sträva; alla ska få ha kul – oavsett om de idrottar för gemenskapen och hälsans skull eller om det är för att bli bäst i världen. Men bredden ska inte bara vara en förutsättning för att skapa elit. Bredden ska också vara sin egen om ni förstår vad jag menar. Jag hoppas – och tror – att när vi delvis förändrat kulturen, när tävlingslogiken inte är allenarådande, är det minst lika fint att vara ledare för en verksamhet som bidrar till att fler idrottar hela livet!

Det är förstås inte bara Skolidrottsförbundet som insett detta. Många av de andra förbunden inom Svensk Idrott jobbar med samma sak, men på olika nivåer. Fotbollförbundet har exempelvis tagit bort tabeller till och med 12 år som en del i översynen, Basketförbundet har Easy Basket och innebandyn är tydlig med sin utvecklingsplan.

Och mer kommer, det kan jag lova!

 

Stolt, glad och nöjd!

Norslund i Falun på 1970-talet, ett nybyggt typ miljonprogram. Ett gäng samlat. En tar ledarrollen. Det är olympiska spel på gång i sandlådan, över de låga staketen mot gräsmattan och runt klätterställningarna.

Tänk om jag då hade fått veta att det fanns något som hette skol-If. Tänk om jag som tonåring fått åka på ett förbundsmöte i Stockholm och möta andra tonåringar – och vuxna – som tagit tag i ledarpinnen. Om jag fått utbyta tankar och idéer kring ledarskap och föreningsliv. Och om ungas inflytande.

Nu blev det ändå en ledarbana. Men lite självlärt, kanske inte alltid helt genomtänkt. Tänk vad mycket mer jag hade fått med mig med skol-IF från tidig ålder.

Jag pendlar just nu – efter avslutat förbundsmöte- mellan två känslor när det gäller mitt arbete och engagemang i Skolidrottsförbundet:

  • Att fortsätta njuta av lyckokänslan efter lyckat förbundsmöte och jubileumsfest den gångna helgen.
  • Pirret av allt bra som är på gång i olika delar av Skolidrottsförbundet.

Och det är väl så det ska vara? Njuta av det som gått bra och samtidigt blicka och jobba framåt! Det är i det läget vi nu är som förbund.

Några revolutionerande beslut fattades inte vid förbundsmötet i helgen, men vi har tillräckligt mycket bra som redan är i rullning för att kunna se att utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt.

Fortfarande ett par dagar efter avslutat möte går jag tillbaka till Skolidrottsförbundets Facebook-sida för att njuta av årets förbundsmöte och jubileumsfest. Och varje gång blir jag lika glad, stolt och nöjd! Och här finns fler bilder!

Glad, stolt och nöjd för att vi lever upp till att vara ett förbund för alla, unga som äldre. Glad stolt och nöjd för att 100-årsfesten blev lyckad. Glad stolt och nöjd för att vi tillsammans genomförde det formella mötet på ett korrekt, men ändå lättsamt, och trevligt sätt.

Många av oss som samlades för ungdomsträff, Ledarskapsprogram, formellt förbundsmöte och jubileumsfest, tyckte nog att dagarna gick för fort. Visst var vi trötta, men vi fick också så mycket energi av varandra, från 15 till 72 år! Det var verkligen glädje, glöd och gemenskap som vi vill ha det.

Två tidigare gs

Här ser vi två tidigare generalsekreterare, Ingemar Forsberg och Jan-Anders Allinger i samspråk.

Självklart uppstod även diskussioner, i och utanför mötessalen. Så ska det också vara. Skolidrottsförbundet jobbar för att alla ska få – och våga – göra sig hörda. Vi ska leva och leda som vi lär, varje dag ända in i märgen.

Vi berättar ofta att skol-IF och Skolidrottsförbundet är barn och ungas förening och förbund. Om vi tar förbundsmötet som exempel föregås det alltid av ett fiktivt förbundsmöte där de som är med första gången får öva sig i hur det går till i skarpt läge. Från årets förmöte hämtar vi att flera av de fiktiva motioner som skrivits mycket väl hade platsat på det formella årsmötet. Tänk om jag hade fått den chansen när jag var i tonåren.

Förmöte 2

Vi uppmuntrar också de unga att ta klivet upp i talarstolen. Med rutinerade Eva Johansson som mötesordförande känns det tryggt.

Vi konstaterar att en av två mötesordförande fortfarande går på gymnasiet och att mötessekreteraren är drygt 20 år.

Vi vet att mer än hälften av deltagarna på mötet är födda på 1990-talet.

Vi valde en ordförande i valberedningen som är 20 år.

Och när jag skriver ”vi”, menar jag Skolidrottsförbundet. Vi är inte de där i Stockholm, vi är inte enskilda distriktsförbund som jobbar var för sig, vi är inte vi och dom. Alla tillsammans är vi Skolidrottsförbundet. Det är viktigt att förstå om vi ska komma vidare och verkligen bli den starka basen i samhället och i idrottsrörelsen.

Vi utvecklas och utvecklar. Jag törs säga att vi ses som ett föredöme när gäller demokrati och när det ungt inflytande. Våra ungdomar utmärker sig positivt på allmänna träffar och i det lokala arbetet.

Tänk om jag fått veta att det fanns något som hette skol-IF när jag växte upp. Visst, jag blev ledare ändå, jag får leda det finaste förbundet och får vara med och påverka Svensk Idrott. Men varför chansa? När det finns något så fint och bra och utvecklande som skol-IF. Och Stefan Bergh, som gratulerade och talade till oss, han började i skol-IF och nu är han generalsekreterare för Riksidrottsförbundet.

Jag blir inte förvånad om vi har en kommande ledamot i Riksidrottsstyrelsen i våra led. Eller en generalsekreterare.

I väntan på det får vi njuta av bland annat den här filmen som visar hur det kan gå till i en skol-IF där vi jobbar med rörelse, ledarskap, demokrati och föreningskunskap.

Pär, generalsekreterare och stolt skolidrottare!

Skolidrottsföreningens dag!

Bild

Idag är en speciell dag. Det är Skolidrottsföreningens dag.

Det här med temadagar kan tyckas ha gått lite för långt och faktum är att det 2014 finns hela 539 tema dagar registrerade på http://temadagar.se/temadagar-2014. Skolidrottsföreningens dag finns i sällskap med lite småsuspekta dagar som internationella pizzadagen, kanelbullens dag och kramens dag men också väldigt seriösa och viktiga dagar som FN-dagen och världshälsodagen. Skolidrottsföreningens dag ligger väl någonstans däremellan men har en bra bit ner till pizzan i fråga om viktighet! 😉

Skolidrottsföreningens dag har skapats av Skolidrottsförbundet för att lyfta fram skol-IF och få fler att få upp ögonen för och lära sig vad en skol-IF är och vad den kan betyda. Skolidrottsföreningen är värd att uppmärksammas och högtidlighållas. Skolidrottsföreningen behöver hjälp att ges utrymme och att lyftas fram. Därför finns skolidrottsföreningens dag.

Skolidrottföreningens dag ska vara en chans för föreningen att visa upp sig på skolan, i lokalsamhället och nationellt. Dagen uppmärksammas på precis det sätt som föreningen tycker passar och förhoppningsvis i dialog med skolan. Skolidrottsföreningens dag firas den andra tisdagen i maj varje år.

Här är några saker som kan hända under dagen eller en del av dagen för att uppmärksamma föreningens verksamhet och betydelse:
Träffa styrelsen, styrelsen berättar vad de gör
Prova föreningens aktiviteter eller andra aktiviteter
Bjuda in olika sporter för uppvisning
Ha en skolturnering i en idrott
Ordna en stor breddaktivitet som engagerar alla
Föreläsning i kost och hälsa och föreningsliv
Samarbeta flera skol-IF tillsammans och gör en större aktivitet
Bjuda in föräldrar och lärare att delta
Bjuda in representanter från Skolidrottsförbundet att komma och berätta
Rektorn berättar om skol-IF:s betydelse för skolan
Utbildning i Unga leder unga
Samla in goda idéer från alla på skolan om vad skol-IF ska vara
Kontakta lokala medier och berätta om verksamheten och vad som händer på dagen

Jag vet att det i Myrvikens skol-IF i Bergs kommun i Jämtland (http://webfronter.com/berg/myrviken/menu/mnu6.shtml) firas rejält idag och framförallt ikväll. Då ska det ordnas ankrace!

Och det händer saker på många håll i Sverige idag! Kul att skol-IF bröstar upp sig. Heja!

Demokratiskt skol-IF en skola i demokrati

Jag sitter och förbereder en presentation/föreläsning som jag ska hålla på GIH på tisdag nästa vecka. Vi har efter enträget arbete med att få en plats i det späckade schemat fått möjligheten att träffa blivande idrottslärare. De här blivande idrottslärarna är en viktig målgrupp för oss eftersom de i arbetslivet alldeles säkert kommer att stöta på skolidrottsföreningen på något sätt. Det finns ingen naturlag som säger att det är idrottsläraren som måste vara engagerad i en skol-IF, men så ser det ofta ut och då är det inte mer än rätt att de får höra mer om de förtjänster och utmaningar som finns med en idrottsförening på skolan. Så det ska de få höra. Men temat på föreläsningen är demokrati. Det är så jag passar in i läroplanen…

BildGymnastik- och idrottshögskolan, GIH

Och jag passar alldeles utmärkt faktiskt. Skolidrottsföreningen passar alldeles utmärkt.

En av våra medlemsföreningar lade ut den här filmen för någon vecka sedan. Det är föreningens högstadieelever som utbildar mellanstadielever som ska vara ledare för rastaktiviteter. De utbildar också föreningens ministyrelse som fungerar som en sektionsstyrelse som kan lämna förslag till huvudstyrelsen. Det är alltså barn som är 10-11 år som funderar över sin verksamhet, vad de ska göra och vad de behöver för att kunna göra det och vilka förslag som ska lämnas till huvudstyrelsen. De diskuterar och kommer överens. Se filmen och du förstår vad vår idé handlar om. Och är du lättrörd som jag så kanske du precis som jag får torka en tår.

Jag ska berätta om den här föreningen för lärarstudenterna. Jag ska berätta om att demokrati är att lyssna och bli lyssnad på. Att alla har det ansvaret och den rätten. Alla. Demokrati är inte en grej bara för vuxna över 18 år. Ett demokratiskt samhälle byggs från grunden. Ett demokratiskt samhälle byggs av att få lära sig att demokrati är ett ständigt pågående samtal. Det är inte den starkes rätt över den svage. Det är inte majoritetens makt över minoriteten. Demokrati är förmågan att göra så mycket som möjligt så bra som möjligt för så många som möjligt. Det är att förmågan att se minoriteten, att ta hänsyn till den. Kanske vill nästan alla i idrottsföreningen spela fotboll varje dag. Men det blir ändå bordtennis en dag i veckan för det finns de som älskar det snabba spelet över nätet, de kluriga servarna och hjärnornas kamp. De ska också få utrymme.

skolifs_dag

Det här kan barn och unga lära sig på lektioner i skolan. De kan prata och diskutera och läraren kan berätta om demokrati och delaktighet, om rösträtt, parlamentarism och allas lika värde. Det är bra. Men det är abstrakt. Det behöver vara på riktigt. Det behöver vara känslan av att få påverka på riktigt. Att ens röst gör skillnad, att det jag säger, tycker och tänker kan betyda något, förändra något, skapa något. Det är då vi förstår. Det är då barn och unga förstår att deras röst är något värd, att deras tankar har ett värde och kan påverka deras vardag. Skolidrottsföreningen är på riktigt. Och den, så idrottsförening den är, är en plats för alla. En skol-IF låter sig inte låsas vid traditionella idrotter, eller ens vid idrott. Jag vågar påstå att alla barn gillar att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Vi behöver inte ens kalla det idrott. Här finns plats för det. Samma idrottsförening som gjort filmen ordnar också barnkalas med fokus på lek och rörelse. En idrottsförening kan vara så mycket. En modern idrottsförening kan vara så mycket. En modern medlemsdriven demokratisk idrottsförening kan vara så mycket.

Idrottsrörelsen arbetar just nu mycket med att blicka in i framtiden. Att hjälpa föreningar bli ”framtidens idrottsförening”. Läs mer här: http://www.sisuidrottsutbildarna.se/Arbetsrum1/Foreningslara/FramtidensIF/MaterialetVansinnigtviktigavagval/

Vi hade förbundsmöte för en dryg vecka sedan. Det är demokrati det. Förbundsmöte. Det låter stort och viktigt. Och ja, årsmötet är viktigt. Men det kan inte vara bara det som föreningsdemokratin är uppbyggd kring och liksom det som gör att en förening är demokratisk. Ja, här fattas de viktigaste besluten och ja, här väljs en styrelse och ansvar utkrävs och förnyas. Men för att föreningens viktigaste möte ska kunna ha den tyngd vi så gärna tillskriver det måste ju det där samtalet vara igång också mellan mötena. Diskussionen behöver vara levande, många röster måste höras, idéer väckas och utvecklas och alla ska känna tillhörighet och delaktighet. Jag tänkte på det när det på vårt möte kallades odemokratiskt att inte på sittande möte få igenom nya förslag, nya tankar och nytt tyckande. Självklart får tankar väckas men för en fungerande demokrati behöver ämnen och förslag stötas och blötas och vandra från den ena till den andra. Det finns mer eller mindre demokrati och demokrati är också att ett möte kan bestämma att de inte vill lyssna på de obearbetade förslagen just nu. Samtalet fortsätter.

Bild

Vårt förbundsmöte är också en skola i den demokratiska mötesformen. Vi sätter en ära i att ge nybörjade en möjlighet att förstå och att delta på lika villkor. Det är odemokratiskt att använda sin kunskap och erfarenhet till att utmanövrera de som saknar det. Det är demokratiskt att dela med sig för att gemensamt höja kunskapen och förståelsen.

Det ska jag berätta för lärarstudenterna. Jag ska ge dem exempel på hur en skolidrottsförening kan vara en skola i demokrati. Hur en skolidrottsförening i samarbete med skolan kan göra barn och unga mer informerade om sina rättigheter, sin möjlighet att påverka och sin rätt att bli lyssnad på. Det kan tyckas magstarkt och att ta stora ord i munnen men en väl fungerande skolidrottsförening är utan tvekan ett av de allra bästa sätten för barn och unga att förstå demokratin och förbereda sig för och slå vakt om ett demokratiskt samhälle.  Lärarstudenterna är en viktig del i detta arbete och det ska jag få dem att förstå.

Borde väl räcka med en kvart för att fatta men jag har fått en och en halv timme, så det är väl bäst att jag förbereder mig lite till… 😉

Johan Sandler, kommunikatör på Skolidrottsförbundet

Vansinnigt viktigt möte om ungas inflytande

BildAlltid kul att hälsa på på förbundskansliet i Idrottens Hus i Stockholm!

Tur och retur Stockholm på knappt en halv dag. En resa med anledning av ett vansinnigt viktigt möte. Eller workshop som det heter på SISUanska (språket som SISU Idrottsutbildarna pratar samtidigt som de pratar svenska). Sitter nu på väg mot Arlanda och försöker göra ett snabbt ihopsamlande av intrycken av och tankarna om samma workshop.

Mellan klockan 10:00 och klockan 13:00 samlades en blandad, mycket kompetent och oerhört intressant grupp människor för att prata hur ungdomsinflytande inom Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna kan se ut i framtiden (läs: från maj i år och framåt). Det fanns ett antal olika scenarier diskussionerna utgick ifrån och vad respektive scenario gick ut på är på intet sätt oviktigt, men jag tänker fokusera på vad jag uppfattade som det absolut viktigaste. Och det stavas TYDLIGHET.

Detta nio bokstäver långa ord inkluderar mycket av det som jag personligen saknat under mina år som ordförande för Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas gemensamma Ungdomsråd. Och just tydlighet kan vara nyckeln till framgång i många andra situationer också. Jag är nämligen övertygad om att ifall man som uppdragsgivare ger ett tydligt och väl avgränsat uppdrag blir uppdraget och/eller frågan angelägen för uppdragsgivaren i sig. Dessutom blir uppdraget attraktivt för de som rekryteras till uppdraget. Exempelvis kan den/de som rekryteras tydligt se varför just deras kompetens behövs för att driva uppdraget framåt. Vidare kan de rekryterade se när man arbetar med ”rätt” frågor (läs: arbetar innanför den givna ramen) och när man inte gör det. Och samtidigt är det lätt för uppdragsgivarna att sakligt påpeka att uppdragstagarna arbetar med ”fel” frågor. Ur utvärderingssynpunkt föreställer jag mig att det är lättare att mäta effekter av ett arbete om man från början hade en tydlig ram om vad man ville uppnå. Dessutom kan uppdragsgivarna, i eller utan samråd med uppdragstagarna, justera arbetssättet för att mer effektivt nå önskade resultat.

Det finns säkerligen en lång rad med ytterligare fördelar med just tydlighet, men jag nöjer mig såhär. Och, den ursprungliga känslan, samma känsla som jag haft ett par veckor och samma känsla som jag så starkt kände när jag vaknade 05:45 i morse, är kvar – detta var ett vansinnigt viktigt möte.

Nästa helg väntar tre dagar med ett vansinnigt viktigt möte – Svenska Skolidrottsförbundets förbundsmöte. Mitt sjätte i ordningen och jag är rysligt taggad!

Jennifer van der Gronden, styrelseledamot i Skolidrottsförbundet

Vi är så rätt!

Anna på Idrottslyftskonferens
Här är jag (till vänster) tillsammans med Marika på Amerikanska fotbollförbundet

Veckans två första dagar har jag tillbringat i Nacka på en träff med ett 70-tal andra representanter från Svensk idrott för att prata om Idrottslyftet. Två gånger per år bjuds Idrottslyftsansvariga från SF och DF in till sådana träffar. Idrottslyftet syftar ju till att stötta den svenska barn- och ungdomsidrotten. Det är ett brett område och mycket kan innefattas i detta. Den svenska idrottsrörelsen handlar ju egentligen om så mycket mer än bara idrott. Det handlar om gemenskap, att känna delaktighet, att vilja, kunna och få engagera sig oavsett ålder och mycket mer. Detta öppnar upp för att dessa träffar kan ha en lika bred agenda och så var fallet även denna gång, allt för att vi ska kunna stanna upp och från olika perspektiv reflektera kring ”hur mår svensk idrott och hur mår min idrott?”.

Bland annat fick vi lyssna till Oscar Svensson från Ungdomsstyrelsen (som det hette igår, idag heter det Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF)) som pratade om unga och jämställdhet. Enligt hans presentation och de ungdomar som fått tycka till om unga och jämställdhet på MUCF:s hemsida upplever ungdomar att vi är en bra bit ifrån jämställda. Ta gärna en titt på till exempel filmen ”Diskussion om manligt och kvinnligt”. http://www.mucf.se/filmer-om-unga-och-jamstalldhet Jämställdhetsfrågan finns i hela samhället och alltså även i idrotten och våra skolidrottsföreningar. Kan idrotten må riktigt bra om barnen och ungdomarna upplever att idrotten inte är jämställd?

Något som överraskade mig var informationen, även den från MUCF, att ca 20 % av killar och 10 % av tjejer i 16-19 årsåldern upplever att de har för mycket fritid. Vad kan vi göra åt det? Hur kan vi hjälpa våra gymnasieungdomar att få en meningsfull fritid i vårt förbund? Detta knöts väl ihop med att KFUM var på plats och berättade om deras Engagemangsguider som hjälper föreningslösa ungdomar att hitta ställen att engagera sig i på sin ort. Ett mycket bra sätt för att hjälpa unga med en hög tröskel in i föreningslivet. Som skolidrottsföreningar med den nära anknytningen till skolan kan vi självklart göra mycket för dessa ungdomar också. Ni som är ute i skolidrottsföreningar och skolor, ni ser dem, ni vet var de finns. Fråga dem. Lyssna på dem.  Ge dem plats, kunskap och förtroende.

Som Idrottslyftsansvarig i ett SF var det också väldigt värdefullt att få träffa andra kloka idrottsrepresentanter och diskutera hur vi bör hantera vissa kluriga ansökningar och projekt.

Som vanligt när jag är ute på träffar liknande denna slås jag av hur rätt i tiden skolidrottsföreningar är. Det är ungdomarna som har makten och bestämmer över sin egen verksamhet, det är flexibelt på så sätt att de aktiviteter som efterfrågas anordnas och icke önskvärda aktiviteter slopas och det ryms många aktiviteter under ett och samma tak. Allt detta är vad dagens forskning visar är 1 – vad ungdomar efterfrågar och 2 – vad som ger de bästa framtida elitidrottarna. Så min uppmaning till alla skol-IF där ute är verkligen att fortsätta kämpa på med många aktiviteter varje vecka med ett brett utbud av idrotter för så många barn och ungdomar som möjligt. De föreningar som bara sysslar med en idrott borde avundas er för de möjligheter ni har att tillfredsställa barn och ungas önskemål om en flexibel och varierande verksamhet. Och känns det er övermäktigt – ta hjälp av de där andra föreningarna då. Tillsammans kan ni skapa underverk!

Kör hårt!

/Anna
Utbildnings- och utvecklingskonsulent, Skolidrottsförbundet