Etikettarkiv: unga leder unga

Pekpinnar? Nja, vi vill ju ha en öppnare och än bättre idrott!

”Regeringen vill halvera påverkbara hälsoklyftor under en generation.”

”Barnrättsperspektivet är oerhört viktigt.”

”Barnen måste få hitta sin väg att idrotta, på sina egna villkor.”

”Öka fokus på ungas delaktighet, konkretisera ungas rättigheter och fortsätt se över tävlingsformer.”

Citaten är från ett seminarium i riksdagen i torsdags på temat ”Statens idrottspolitiska mål – en uppföljning med inriktning på barn och ungdomar”. 

Här kan du se seminariet som började den 11 maj klockan 10.00 på SVT Play

Jag var där – tillsammans med ett antal andra idrottsförbund och organisationer – i riksdagens andrakammarsal. Det kändes lite högtidligt och förmodligen bröt jag mot någon etikettsregel när jag begärde ordet mitt i en frågestund. Men de pratade ju om idrottens samarbete med skolan. Och då kunde jag förstås inte vara tyst.

naverlonn

Jag fick inte prata då, men senare blev det min tur. Det jag då – med fjärilar i magen – försökte få fram (notering till mig själv; punkta upp vad du vill ha sagt och gör det konkret och kort) var att det finns en organisation som är ypperligt lämpad att vara idrottens väg in i skolan. För barnens och för Svensk Idrotts bästa

En organisation som kanske inte är helt redo, men som i nuläget jobbar för fullt för att stärka sina strukturer för att nå fram till det allra bästa stödet till våra föreningar som därmed ska kunna bidra till Svensk Idrott.

Värdegrunden är på plats, verksamhetsidén är oslagbar. Så använd Skolidrottsförbundet, ge oss stöd och förståelse, så ska vi göra allt vad vi kan för att lägga en stabil grund för att Svensk Idrotts nya hus ska stå stadigt 2025. Vi vill jobba för att bidra till att citaten i inledningen fylls med verklighet.

Medan jag på seminariet hörde att vi inom idrotten ska göra en redan bra idrott än bättre, ser jag idrottskamrater som hörde något annat och sparkar bakut och ser hotande krav och pekpinnar från staten. Som undrar om idrottsrörelsen får syssla med idrott?

Min motfråga blir då: om vi för att skapa en än bättre idrottsrörelse lägger ett träningspass på att prata om normer och strukturer, en kväll på träningslägret för att prata om jämställdhet och inkludering, blir vi då sämre på att idrotta? Om föräldragruppen under barnens träning får en föreläsning om barnrättsperspektiv? Om vi utvecklar våra ledarutbildningar?

Eller skapar vi på så sätt en bättre idrott och bättre förutsättningar för alla att idrotta mer?

Vi fick också se och höra flera fina exempel på hur god idrott kan bedrivas. Och som visade att vi faktiskt får fram världselit genom att ”bara” ha kul och vilja utvecklas en bra bit upp i tonåren (Carolina Klüft). Men som ”Carro” sa:

  • Det kan inte handla om att en del ska ha tur och få rätt ledare och rätt möjligheter. Alla ska kunna erbjudas den möjligheten.

Istället för att se riksdagens utredning som pekpinnar kan vi välja att se att vi vill göra det här för att få fler att stanna kvar och bli en del av en fantastisk rörelse. Och då är ju troligt att vi snarare får mer pengar av staten. Fler medlemmar, mer pengar, fler som idrottar hela livet och fler som blir bäst i världen.

Och vem kan svara ja på frågorna: Är du mot inkludering? Är du mot jämställdhet?

Nä.

Idrottsrörelsen har tagit stora steg från det stängda rum vi var för 10–20 år sedan. RF ser vikten av samarbeten och är betydligt mer öppet för kritik från andra organisationer som till exempel är experter på barnrätt. Eller som RF:s generalsekreterare Stefan Bergh skriver i medskicket till ”Idrottens samhällsnytta – en vetenskaplig översikt av idrottsrörelsens mervärde för individ och samhälle:

  • Kombinationen av ett starkt egenvärde och stor samhällsnytta inom många områden gör idrottsrörelsen till en viktig del av det svenska samhället. Vi vill möta gemensamma samhällsutmaningar och vi kan bidra till att skapa gemenskap och framtidstro i samhällets alla delar”.

Bra så!

img_1347

Och vi kan inom Svensk Idrott dela upp arbetet. Ett förbund som Skolidrottsförbundet kan – och ska – definitivt ligga i täten när det gäller detta arbete. Skolidrottsförbundet jobbar inte för att skapa en egen elit, vi vill lägga grunden för en rörelseglädje som varar livet ut, oavsett om du bara vill motionera eller om du drömmer om att stå högst på pallen i ett OS. Vi kan dessutom bidra till Svensk Idrott genom att utbilda barnen i ledarskap och föreningskunskap för att de ska kunna vara nutidens och framtidens idrottsledare.

I helgen ses vi på Riksidrottsmötet och fortsätter att utveckla Svensk Idrott. För barn och unga, för veteraner och för eliten.

 

 

Pokal till dem som får fler att röra på sig mer!

 

cup-1010909_1920

Semestrarna är över och vi är tillbaka i full gång. Och i det stora idrottslivet fortgår diskussionen om barns rörelse och hälsa.

Den senaste veckans skörd i mejlkorg och sociala medier har bland annat följande budskap:

  • Fler idrottstimmar i skolan.
  • Minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn.

I debatten om fler timmar i skolämnet Idrott och hälsa driver Moderaterna frågan och vill öka tiden med 20 procent och riktar in sig på idrottsminister Gabriel Wikström. Wikströms, S, som tillsammans med MP och V röstade nej till ett sådant förslag i riksdagen.

Ja, jag håller med M om att det behövs mer rörelse i skolan. De har tidigare i en skuggbudget lagt ett förslag på att satsa 10 miljoner om året för att Skolidrottsförbundet ska bygga verksamhet i skol-IF på fritids.

Ja, jag håller också med Gabriel Wikström om att det inte bara är timantalet som skulle göra att barn rör på sig mer. Det krävs också fler behöriga lärare och ett nytt sätt att se på rörelse för att locka alla. Såsom Skolidrottsförbundet tänker, såsom Kalle gjorde i tv-programmet Gympaläraren. Nej, jag säger inte att skolan och läroplanen kan kopiera Kalles koncept rakt av, men lyssna på barnen och se till att det är möjligt för alla att röra på sig på det sätt de gillar. Kanske är det traditionell fotboll för en del, dans för en annan och Pokémon Go för en tredje. Skapa bredare förutsättningar likt den strategi idrottsrörelsen jobbar efter idag. Även om det traditionella idrottsämnet utvecklats sedan jag gick i skolan krävs än mer kreativitet och lyhördhet.

De allra, allra flesta mår ju bra av att röra på sig, bara de får göra det på sitt sätt. Det vill vi utveckla ytterligare inom Skolidrottsförbundet. Vi ser över tränings- och tävlingsformer (hur kan alla som vill vara med och tävla utan slutsegrare och utslagning?), vi utvecklar barn och ungas möjligheter att själva vara med och bestämma om sina aktiviteter. Och vi vill utbilda många fler barn och unga (och deras vuxenstöd) så att de kan leda varandra. En vision på längre sikt är att vi ska bidra till att råda bot på den ledarbrist som många gånger nämns inom idrottsrörelsen.

Vi är många som behöver dra vårt strå till stacken, och det är vi vuxna som måste ta det ansvaret. Det är ju vi som kan lära våra barn vad som är viktigt för att få ett gott och bra liv. Om vi tror – vilket jag gör – att det viktigaste faktiskt inte är att vinna varje cup eller tävling, måste vi skapa nya normer som visar barnen just det. Vi måste erbjuda alternativ, måste prata mer om rörelseglädje, om varför det är viktigt att röra på sig.

Tavla från RF

De vuxna som försvarar att det måste finnas tabeller och cupsegrare, överför ju egentligen bara vuxenidrott på barn.

Ett enkelt tips: berätta för era barn att det räcker långt om de bara gör sitt bästa efter dagsformen. Det är min fasta övertygelse att de som har den inre drivkraften och siktar på att bli proffs, kan fortsätta motiveras även om de inte får en stor pokal.

Alltså: idrottsrörelsen, skolan och vi föräldrar har ett gemensamt ansvar att hjälpa våra barn. Föräldrar – ni är så viktiga! Ni är så viktiga för era barn förstås, men också i det arbete som nu görs inom idrottsrörelsen för att skapa en bredare och mer inkluderande idrott. Ni föräldrar som är idrottsledare, på arenan eller i styrelserummet, har ett extra stort ansvar när det gäller den biten. Våga tänka att det är fint och bra, såväl för den enskilde som för samhället, att få fler att vara med längre. Att det är det som är den riktiga guldmedaljen!

Och vad kan du som inte är ledare göra då? Kanske börja med att lyssna på Örjan Ekblom, lektor vid GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan):

  • Skjutsa inte barnen.
  • Begränsa barnens stillasittande skärmtid.
  • Föregå med gott exempel.

Råden förmedlas av Anna Hafsteinsson Östenberg, sjukgymnast och lektor i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitet i samband med att råd tagits fram av ”Yrkesföreningar för fysisk aktivitet. Råden är antagna av Svenska läkaresällskapet och Svenska barnläkarföreningen som rekommenderar minst en timmes fysisk aktivitet om dagen för barn 6–17 år.

– Under tonåren tenderar den fysiska aktiviteten att minska och kreativa lösningar som stimulerar till aktivitet behövs. Fysisk aktivitet under skoldagen kan ha särskilt stor betydelse för de unga som inte annars är aktiva, säger Ulrika Berg, barnläkare vid Astrid Lindgrens sjukhus.

Se där! Kreativa lösningar. Kopplar tillbaka till inledningen och förslaget om fler idrottstimmar i skolan. Vi måste skapa kreativa lösningar för att nå de fysiskt inaktiva barnen. Och kan det inte göras under skoltid går det att göra direkt efter skoltid med skol-IF som arrangör. Där är kreativitet inte bara tillåtet, det är önskvärt!

På tal om att idrotta längre, helst hela livet, bjuder jag på en film från YouTube. Möt Iron nun!

 

Stolt, glad och nöjd!

Norslund i Falun på 1970-talet, ett nybyggt typ miljonprogram. Ett gäng samlat. En tar ledarrollen. Det är olympiska spel på gång i sandlådan, över de låga staketen mot gräsmattan och runt klätterställningarna.

Tänk om jag då hade fått veta att det fanns något som hette skol-If. Tänk om jag som tonåring fått åka på ett förbundsmöte i Stockholm och möta andra tonåringar – och vuxna – som tagit tag i ledarpinnen. Om jag fått utbyta tankar och idéer kring ledarskap och föreningsliv. Och om ungas inflytande.

Nu blev det ändå en ledarbana. Men lite självlärt, kanske inte alltid helt genomtänkt. Tänk vad mycket mer jag hade fått med mig med skol-IF från tidig ålder.

Jag pendlar just nu – efter avslutat förbundsmöte- mellan två känslor när det gäller mitt arbete och engagemang i Skolidrottsförbundet:

  • Att fortsätta njuta av lyckokänslan efter lyckat förbundsmöte och jubileumsfest den gångna helgen.
  • Pirret av allt bra som är på gång i olika delar av Skolidrottsförbundet.

Och det är väl så det ska vara? Njuta av det som gått bra och samtidigt blicka och jobba framåt! Det är i det läget vi nu är som förbund.

Några revolutionerande beslut fattades inte vid förbundsmötet i helgen, men vi har tillräckligt mycket bra som redan är i rullning för att kunna se att utvecklingskurvan pekar stadigt uppåt.

Fortfarande ett par dagar efter avslutat möte går jag tillbaka till Skolidrottsförbundets Facebook-sida för att njuta av årets förbundsmöte och jubileumsfest. Och varje gång blir jag lika glad, stolt och nöjd! Och här finns fler bilder!

Glad, stolt och nöjd för att vi lever upp till att vara ett förbund för alla, unga som äldre. Glad stolt och nöjd för att 100-årsfesten blev lyckad. Glad stolt och nöjd för att vi tillsammans genomförde det formella mötet på ett korrekt, men ändå lättsamt, och trevligt sätt.

Många av oss som samlades för ungdomsträff, Ledarskapsprogram, formellt förbundsmöte och jubileumsfest, tyckte nog att dagarna gick för fort. Visst var vi trötta, men vi fick också så mycket energi av varandra, från 15 till 72 år! Det var verkligen glädje, glöd och gemenskap som vi vill ha det.

Två tidigare gs

Här ser vi två tidigare generalsekreterare, Ingemar Forsberg och Jan-Anders Allinger i samspråk.

Självklart uppstod även diskussioner, i och utanför mötessalen. Så ska det också vara. Skolidrottsförbundet jobbar för att alla ska få – och våga – göra sig hörda. Vi ska leva och leda som vi lär, varje dag ända in i märgen.

Vi berättar ofta att skol-IF och Skolidrottsförbundet är barn och ungas förening och förbund. Om vi tar förbundsmötet som exempel föregås det alltid av ett fiktivt förbundsmöte där de som är med första gången får öva sig i hur det går till i skarpt läge. Från årets förmöte hämtar vi att flera av de fiktiva motioner som skrivits mycket väl hade platsat på det formella årsmötet. Tänk om jag hade fått den chansen när jag var i tonåren.

Förmöte 2

Vi uppmuntrar också de unga att ta klivet upp i talarstolen. Med rutinerade Eva Johansson som mötesordförande känns det tryggt.

Vi konstaterar att en av två mötesordförande fortfarande går på gymnasiet och att mötessekreteraren är drygt 20 år.

Vi vet att mer än hälften av deltagarna på mötet är födda på 1990-talet.

Vi valde en ordförande i valberedningen som är 20 år.

Och när jag skriver ”vi”, menar jag Skolidrottsförbundet. Vi är inte de där i Stockholm, vi är inte enskilda distriktsförbund som jobbar var för sig, vi är inte vi och dom. Alla tillsammans är vi Skolidrottsförbundet. Det är viktigt att förstå om vi ska komma vidare och verkligen bli den starka basen i samhället och i idrottsrörelsen.

Vi utvecklas och utvecklar. Jag törs säga att vi ses som ett föredöme när gäller demokrati och när det ungt inflytande. Våra ungdomar utmärker sig positivt på allmänna träffar och i det lokala arbetet.

Tänk om jag fått veta att det fanns något som hette skol-IF när jag växte upp. Visst, jag blev ledare ändå, jag får leda det finaste förbundet och får vara med och påverka Svensk Idrott. Men varför chansa? När det finns något så fint och bra och utvecklande som skol-IF. Och Stefan Bergh, som gratulerade och talade till oss, han började i skol-IF och nu är han generalsekreterare för Riksidrottsförbundet.

Jag blir inte förvånad om vi har en kommande ledamot i Riksidrottsstyrelsen i våra led. Eller en generalsekreterare.

I väntan på det får vi njuta av bland annat den här filmen som visar hur det kan gå till i en skol-IF där vi jobbar med rörelse, ledarskap, demokrati och föreningskunskap.

Pär, generalsekreterare och stolt skolidrottare!

Att leva värdegrunden

Det här med moral och rent spel. Värdegrund och ideologi. Är det så viktigt?

Mina tankar har den senaste tiden upptagits av hur viktigt det egentligen är. Det raljeras ibland kring värdegrund, kanske med viss rätt. För vad är en värdegrund utan handling?

Bara luft, skulle jag säga.

För nog har fackförbundet Kommunal en nedskriven värdegrund, nog har biltillverkaren Volkswagen en nedskriven värdegrund? Nog har Nordea en nedskriven värdegrund och nog har till och med advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama det?

Skolidrottsförbundet har en värdegrund och ett stycke lyder:

RENT SPEL Moral, etik och rent spel ingår i alla sammanhang som naturliga delar i vår verksamhet.

Lever vi upp till det? Trots vissa skönhetsfläckar skulle jag nog säga att vi gör det till allra största del. Några exempel:

  • När det gäller ”hårda” frågor som bokföring och årsredovisning har vi full koll på papperen och revisorerna godkänner i stort sett utan anmärkning. Alla utlägg och utgifter redovisas transparent.
  • Våra tävlingar bygger på rent spel, vi har ändå tillsatt en disciplinkommitté som hanterar de få ärenden där det brustit i rent spel.
  • Vi jobbar hårt med att få våra föreningar att göra helt ärliga redovisningar och stöttar dem i att göra rätt.
  • Vi är väldigt tydliga när det gäller bidragsansökningar, vad som beviljas och inte. Och ser till att medel som inte använts på rätt sätt betalas tillbaka.

För mig betyder det också att du som styrelseledamot tar snavar för dina beslut och står upp för dem. Och som anställd att du utför ditt arbete enligt besluten på allra bästa sätt.

Sedan är det förstås som i alla förbund och föreningar, det gäller att nå ända ut i kedjan och för det krävs ett jättejobb varje dag. En bra början är att styrelse och medarbetare lever värdegrunden. För om inte de som anses sitta på makten gör det, hur kan vi då kräva att alla andra ska göra det? Att leva och leda som vi lär, att leva vår värdegrund.

Genom att leva värdegrunden och genom att erbjuda och genomföra utbildningar, som Unga leder unga och vårt eget Ledarskapsprogram, kan vi ta ytterligare ett steg. För att sedan påminna varandra varje gång vi ses. Förstå vilken fantastisk miljö att vistas i om jag vet att jag kan lita på att alla står bakom det vi säger. Tänk om hela samhället kunde fungera så.

Att det förmodligen är en utopi förstår jag också när jag tänker på den senaste tidens skandaler: Kommunal med lyxresor, vidlyftig representation och lägenhetsaffärer, Nordea som hjälpt rika människor att komma undan skatt och Volkswagen som manipulerat utsläppstester för att få sina bilar att verka mer miljövänliga.

Att Skolidrottsförbundet skulle kunna råda bot på allt detta är förstås bara löjligt att påstå. Men vi kan i alla fall bidra genom att leva och leda som vi lär; att alltid utgå från att göra rätt och göra rätt för oss i alla led och på alla nivåer.

Personligen blir jag av skandalerna bara mer motiverad av att göra rätt. Hoppas att ni alla är med på det spåret när det gäller hur vi är mot varandra, hur vi använder förbundets pengar och hur vi sköter våra åtaganden gentemot RF.

Det krävs mer jobb och eftertanke, men tänk inför varje beslut på din – och din organisations – värdegrund. Rimmar det här verkligen med vad vi gemensamt har beslutat? Rimmar det med vad du verkligen tror på?

Som pappa, make, idrottsledare och anställd i Skolidrottsförbundet har jag säkerligen sagt en massa saker som är fina ord. Men inte alltid levt det fullt ut. Nu har jag bestämt mig. Från att jag kliver ur sängen till jag går och lägger mig ska jag leva min värdegrund, i varje moment. Stanna upp, tänk till, agera.

Förhoppningsvis kan vi som förbund och som enskilda individer dra ett litet strå till stacken i drömmen om en bättre värld. Och så kan vi som Karl-Bertil Jonsson också känna en inre tillfredsställelse och stolthet i att jag faktiskt lever som jag lär.

En person som inspirerar till att leva värdegrunden är Sofia B Karlsson. Trots hot och motgångar står hon stark och jobbar för det hon tror på.

* * *

Förresten. Jag var med i Karlavagnen P4 i tisdags. Fick fem minuter på mig att berätta om vad skol-IF och Skolidrottsförbundet kan erbjuda barn och ungdomar när det gäller fysisk aktivitet. Om du vill lyssna är det cirka 42 minuter in i det musikfria alternativet.

 

Vi är bäst – men ska bli ännu bättre!

skolidrottsföreningens_dag

Nu kan vi som jobbar inom Skolidrottsförbundet – ideella och anställda – sträcka på oss lite extra. Skolidrottsförbundet är nämligen, inte alls oväntat, det förbund med flest föreningar där unga (under 26 år) finns med i föreningsstyrelser. Det firar vi bland annat med att en 20-åring föreslås att bli valberedningens nästa ordförande och en av våra två mötesordföranden på förbundsmötet i april är 16 år!

Vilka är det egentligen som bestämmer inom idrotten? Hur stort är det demokratiska inflytandet i föreningslivet? Och har barn och unga någon makt i Sveriges största barn- och ungdomsrörelse?

Centrum för Idrottsforskning (CIF) har regeringens uppdrag att följa upp statens stöd till idrotten. Under 2015 har CIF tillsammans med Ramböll Management Consulting undersökt i vilken utsträckning idrottsrörelsens medlemmar deltar i föreningsdemokratin och hur mycket medlemskapet ger kunskap om demokratiska processer i samhället.

Studien visar att föreningarna styrs av cirka 17 procent av medlemmarna och att det i stor utsträckning är män över 40 år som styr. Men det gäller förstås inte i Skolidrottsförbundets föreningar. Våra föreningar lyfts i rapporten ”Vem håller i klubban?” fram som ett gott exempel på ungdomsinflytande då cirka 40 procent av föreningarna som svarat på enkäten har ledamöter under 26 år.

Vi kan – och ska – självklart bli än bättre. 40 procent är bra, men inte tillräckligt bra. Nästa mål måste vara att minst hälften av ledamöterna i våra föreningar ska vara under 25 år. Vi vill ju att barn och unga ska få förtroendet att själva leda, planera och styra över sin verksamhet. Och att de ska få leda varandra – unga leder unga! Vårt mål är att de unga ska få inflytande i nuet, men också ta med sig sina kunskaper ut i livet vare sig det handlar om idrott, politik, näringsliv eller i en bostadsrättsförening.

En del i vårt förbättringsarbete ligger precis i startgroparna. Vi ska ut och besöka minst tio kommuner, det kan bli fler då intresset visat sig vara stort, för att berätta om vinsterna med att ha och stötta skol-IF. Det handlar förstås om fysisk aktivitet och folkhälsa, men även om ungdomsinflytande, ledarskap och demokrati.

Med början förra året har vi också genomfört ett mycket uppskattat Ledarskapsprogram där första omgången avslutas i samband med förbundsmöte och jubileumsfirande 22–23 april. De 13 deltagarna mellan 15 och 23 år har vid fyra träffar bland annat fått gå på djupet när det gäller idrottsrörelsens demokratiska uppbyggnad, drivit egna påverkansprojekt i hemdistrikten och fått utbildning i retorik av Elaine Eksvärd. Allt för att de med nyvunnen kunskap och stärkt självförtroende ska kunna ta större plats och påverka inom den rörelse som är deras egen!

För att ge plats åt unga har förbundet inskrivet i stadgarna att två ledamotsplatser och en suppleantplats är vikt åt kandidater som är 26 år eller yngre vid inval.

Skolidrottsförbundet har jobbat länge och ihärdigt med att öka ungdomsinflytandet inom hela idrottsrörelsen. Vi lägger motioner till Riksidrottsmötet och senast i Helsingborg gjorde vårt påverkansarbete så att vi fick in två yngre (med stor erfarenhet) personer i valberedningen för Riksdrottstyrelsen. Den ena är vår egen styrelseledamot Jennifer van der Gronden som nu har ett mycket viktigt uppdrag i att hitta de personer som är bästa lämpade att arbeta i idrottens högsta styrelse. Utan påverkansarbetet på stämman hade valberedningen bestått av en homogen skara mellan 50 och 65 år. Och vilka hade de valt att titta på inför nästa styrelseval?

Vi vill fortsätta att ha en ledande roll när det gäller demokratiarbete och ungdomsinflytande inom Svensk Idrott. För att ytterligare stärka den biten och förbundet i sin helhet pågår flera arbeten parallellt. Kortfattat handlar det om att ena förbundet (alltså att vi alla jobbar mot samma mål oavsett var i organisationen vi finns), att ytterligare öka kännedomen om vårt arbete samt att se över våra aktiviteter så att alla ska känna sig välkomna till oss och därmed till idrottsrörelsen.

Och till er som inte tror att unga klarar av att jobba i en förenings- eller förbundsstyrelse vill jag bara säga: Med förtroende, ansvar och stöttning klarar de unga så mycket mer än ni tror. Vi tror på de unga och ett exempel är att vid förbundsmötet i april föreslås en 20-årig kvinna bli ny ordförande för den så viktiga valberedningen. Tvivlar inte en sekund på att hon gör det på allra bästa sätt. Ett annat exempel kopplat till förbundsmötet är att en av våra två mötesordförande fyller 16 år i år. Alla förbundsmöten föregås också av en ungdomsträff där vi bland annat lajvar förbundsmöte på förmiddagen före det officiella mötet. Allt för att alla ska hänga med och känna sig delaktiga.

Hur har vi då nått dit vi är och hur får vi ännu fler unga att engagera sig i våra styrelser på alla nivåer? Det är inte så svårt. Det är bara att bestämma sig. Och hålla fast vid den linje vi bestämmer oss för. RF:s ordförande, Björn Eriksson, pratar om att alla fina riktlinjer, policys och tankar nu måste leda till verkstad. Och det gäller även inkludering när det gäller bland annat ålder.

Framtidsblickar, bland annat från konsultföretaget Kairos Future, spår att de unga sätter långsiktiga engagemang framför korta engagemang, den lilla världen framför den stora den närmaste tiden. Ungdomsbarometern sa redan 2014 att ungas engagemang och samhällsintresse ökar och då ska vi givetvis erbjuda dem plats i idrottsrörelsen.

IMG_4686_resized

Rapporten ”Vem håller i klubban?” presenterades och diskuterades idag vid Träffpunkt Idrott i Göteborg. I panelen deltog bland andra Skolidrottsförbundets ordförande, Erik Söderberg, och Riksidrottsförbundets ordförande, Björn Eriksson.

Vad gör du själv då?

Det hatas och hotas, analyserna är så ytliga att vi aldrig kommer till botten oavsett om det gäller frågor om mänskliga rättigheter och demokrati eller om det gäller när barn bör få tävla med resultat i fokus istället för utveckling och egen prestation. Ofta saknas fakta och kunskap.
Ibland, eller inte sällan, gäller det även etablerade debattörer, politiker och skribenter.  Hur har vi hamnat där? Men framför allt; hur tar vi oss därifrån?

Vi behöver ett kunskapslyft i samhällskunskap och demokrati. Men också i hur vi uppför oss mot varandra, hur vi kommunicerar. Med det minsta av intellekt i säcken konstateras att det ser ganska mörkt ut. Åtminstone om vi utgår från att sociala medier är en delspegel av samhället. Tack och lov möter jag än så länge mer värme i det fysiska livet. Kalla mig naiv tok om ni vill. Men fortfarande har jag en stark tro på att ett leende, ett tack, ett hej till en okänd, bidrar till att den personen skickar vidare och skapar en positiv spiral.

På Twitter har jag den senaste tiden sett ett antal personer som diskuterar ”vad gör du själv då, sitter du bara här på Twitter och gnäller?”
I Skolidrottsförbundet slutar vi aldrig jobba med våra utbildningar i demokrati och ledarskap och nu är ett läge där vi behövs mer än på mycket länge. Vi slutar aldrig tro på människors lika värde, vi slutar aldrig tro på rent spel, slutar aldrig tro på att värme, omtanke, gemenskap och inflytande skapar ett öppnare och mer tillåtande samhälle. Flera av våra föreningar startar och driver nu integrationsprojekt för att att med vår värdegrund lotsa nya svenskar in i samhället.

Så vill du bidra till samhällsnytta; engagera dig i en skol-IF, bidra till större demokratikunskaper,  hjälp oss att hjälpa barn och unga att bli ansvarstagande, inkluderande och omtänksamma vuxna.
Vi lever och leder som vi lär. Varje dag är en utvärdering i hur jag själv och förbundet lever upp till vår värdegrund. Hur vi lever vår värdegrund i varje möte. Vi jobbar aktivt för att detta ska nå ut i alla våra föreningar via våra distrikt.

Jag är stolt över att få jobba i Skolidrottsförbundet, stolt över våra ungdomar som i många fall har en kunskapsnivå, när det gäller demokrati och rent spel, som överstiger många vuxnas. Jag hoppas och tror att flera av dem kommer att gå långt och senare dyka upp i viktiga samhällsfunktioner. Och att de då aldrig tappar sin moraliska kompass.

Igår hade Riksidrottsförbundets nyinstiftade idrottsråd sitt första möte och vi representeras av vår ordförande Erik Söderberg. Erik fick under första mötet, inför representanter från Riksidrottsstyrelsen och ett tiotal andra förbund, berätta om hur Skolidrottsförbundet jobbar och hur vi planerar att jobba framåt. Erik fick mycket positiv respons, bland annat undrade någon retoriskt ”varför har inte alla idrottsföreningar sådan här verksamhet?”

Och du: Om du har makt, glöm aldrig att reflektera över hur du förvaltar din makt och din position. Varje dag.

 

Skolidrottsföreningens dag!

Bild

Idag är en speciell dag. Det är Skolidrottsföreningens dag.

Det här med temadagar kan tyckas ha gått lite för långt och faktum är att det 2014 finns hela 539 tema dagar registrerade på http://temadagar.se/temadagar-2014. Skolidrottsföreningens dag finns i sällskap med lite småsuspekta dagar som internationella pizzadagen, kanelbullens dag och kramens dag men också väldigt seriösa och viktiga dagar som FN-dagen och världshälsodagen. Skolidrottsföreningens dag ligger väl någonstans däremellan men har en bra bit ner till pizzan i fråga om viktighet! 😉

Skolidrottsföreningens dag har skapats av Skolidrottsförbundet för att lyfta fram skol-IF och få fler att få upp ögonen för och lära sig vad en skol-IF är och vad den kan betyda. Skolidrottsföreningen är värd att uppmärksammas och högtidlighållas. Skolidrottsföreningen behöver hjälp att ges utrymme och att lyftas fram. Därför finns skolidrottsföreningens dag.

Skolidrottföreningens dag ska vara en chans för föreningen att visa upp sig på skolan, i lokalsamhället och nationellt. Dagen uppmärksammas på precis det sätt som föreningen tycker passar och förhoppningsvis i dialog med skolan. Skolidrottsföreningens dag firas den andra tisdagen i maj varje år.

Här är några saker som kan hända under dagen eller en del av dagen för att uppmärksamma föreningens verksamhet och betydelse:
Träffa styrelsen, styrelsen berättar vad de gör
Prova föreningens aktiviteter eller andra aktiviteter
Bjuda in olika sporter för uppvisning
Ha en skolturnering i en idrott
Ordna en stor breddaktivitet som engagerar alla
Föreläsning i kost och hälsa och föreningsliv
Samarbeta flera skol-IF tillsammans och gör en större aktivitet
Bjuda in föräldrar och lärare att delta
Bjuda in representanter från Skolidrottsförbundet att komma och berätta
Rektorn berättar om skol-IF:s betydelse för skolan
Utbildning i Unga leder unga
Samla in goda idéer från alla på skolan om vad skol-IF ska vara
Kontakta lokala medier och berätta om verksamheten och vad som händer på dagen

Jag vet att det i Myrvikens skol-IF i Bergs kommun i Jämtland (http://webfronter.com/berg/myrviken/menu/mnu6.shtml) firas rejält idag och framförallt ikväll. Då ska det ordnas ankrace!

Och det händer saker på många håll i Sverige idag! Kul att skol-IF bröstar upp sig. Heja!

Vi är så rätt!

Anna på Idrottslyftskonferens
Här är jag (till vänster) tillsammans med Marika på Amerikanska fotbollförbundet

Veckans två första dagar har jag tillbringat i Nacka på en träff med ett 70-tal andra representanter från Svensk idrott för att prata om Idrottslyftet. Två gånger per år bjuds Idrottslyftsansvariga från SF och DF in till sådana träffar. Idrottslyftet syftar ju till att stötta den svenska barn- och ungdomsidrotten. Det är ett brett område och mycket kan innefattas i detta. Den svenska idrottsrörelsen handlar ju egentligen om så mycket mer än bara idrott. Det handlar om gemenskap, att känna delaktighet, att vilja, kunna och få engagera sig oavsett ålder och mycket mer. Detta öppnar upp för att dessa träffar kan ha en lika bred agenda och så var fallet även denna gång, allt för att vi ska kunna stanna upp och från olika perspektiv reflektera kring ”hur mår svensk idrott och hur mår min idrott?”.

Bland annat fick vi lyssna till Oscar Svensson från Ungdomsstyrelsen (som det hette igår, idag heter det Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor (MUCF)) som pratade om unga och jämställdhet. Enligt hans presentation och de ungdomar som fått tycka till om unga och jämställdhet på MUCF:s hemsida upplever ungdomar att vi är en bra bit ifrån jämställda. Ta gärna en titt på till exempel filmen ”Diskussion om manligt och kvinnligt”. http://www.mucf.se/filmer-om-unga-och-jamstalldhet Jämställdhetsfrågan finns i hela samhället och alltså även i idrotten och våra skolidrottsföreningar. Kan idrotten må riktigt bra om barnen och ungdomarna upplever att idrotten inte är jämställd?

Något som överraskade mig var informationen, även den från MUCF, att ca 20 % av killar och 10 % av tjejer i 16-19 årsåldern upplever att de har för mycket fritid. Vad kan vi göra åt det? Hur kan vi hjälpa våra gymnasieungdomar att få en meningsfull fritid i vårt förbund? Detta knöts väl ihop med att KFUM var på plats och berättade om deras Engagemangsguider som hjälper föreningslösa ungdomar att hitta ställen att engagera sig i på sin ort. Ett mycket bra sätt för att hjälpa unga med en hög tröskel in i föreningslivet. Som skolidrottsföreningar med den nära anknytningen till skolan kan vi självklart göra mycket för dessa ungdomar också. Ni som är ute i skolidrottsföreningar och skolor, ni ser dem, ni vet var de finns. Fråga dem. Lyssna på dem.  Ge dem plats, kunskap och förtroende.

Som Idrottslyftsansvarig i ett SF var det också väldigt värdefullt att få träffa andra kloka idrottsrepresentanter och diskutera hur vi bör hantera vissa kluriga ansökningar och projekt.

Som vanligt när jag är ute på träffar liknande denna slås jag av hur rätt i tiden skolidrottsföreningar är. Det är ungdomarna som har makten och bestämmer över sin egen verksamhet, det är flexibelt på så sätt att de aktiviteter som efterfrågas anordnas och icke önskvärda aktiviteter slopas och det ryms många aktiviteter under ett och samma tak. Allt detta är vad dagens forskning visar är 1 – vad ungdomar efterfrågar och 2 – vad som ger de bästa framtida elitidrottarna. Så min uppmaning till alla skol-IF där ute är verkligen att fortsätta kämpa på med många aktiviteter varje vecka med ett brett utbud av idrotter för så många barn och ungdomar som möjligt. De föreningar som bara sysslar med en idrott borde avundas er för de möjligheter ni har att tillfredsställa barn och ungas önskemål om en flexibel och varierande verksamhet. Och känns det er övermäktigt – ta hjälp av de där andra föreningarna då. Tillsammans kan ni skapa underverk!

Kör hårt!

/Anna
Utbildnings- och utvecklingskonsulent, Skolidrottsförbundet

De unga är klokare än du tror!

”Fick just hem stolt dotter. Invald i styrelsen för Skol IF. Utvald. Obetalbart att se hennes glädje och stolthet över uppdraget.”

Detta är ett citat från en bekant som jag följer på Twitter. Ett citat som gjorde mig så glad, för visst ska det vara lite speciellt att jobba i styrelsen för skol-IF. Jag skriver jobba, för det är vad det handlar om. Uttrycket sitta i styrelsen är missvisande. För vad får en gjort om en bara sitter? Vi jobbar ju dessutom, betalt och obetalt, i en rörelse som ska vara i rörelse!

Men med mitt första inlägg i den här bloggen (som ska skrivas och drivas av personal och förtroendevalda i Svenska Skolidrottsförbundet) vill jag trycka på att alla ska känna sig utvalda och välkomna i skol-IF. Oavsett om du jobbar i styrelsen eller om du provar på en ny idrott eller är med i skollaget.

När du har jobbat ett tag i din lokala skol-IF och kanske visat framfötterna kan nästa steg vara att engagera dig i ditt distrikt. Och därifrån borde steget inte vara så långt till att representera ditt distrikt vid Svenska Skolidrottsförbundets förbundsmöte. Det är där det gemensamt bestäms om vad förbundet ska jobba med de närmaste två åren.

11–13 april väntar just ett förbundsmöte, den här gången i Sundsvall. Och vi kan konstatera att vi är ett unikt förbund inom Riksidrottsförbundet. Hälften av ombuden (de som får rösta) är födda på 1990-talet! Detta är ett resultat av ett enträget arbete med en av våra grundtankar: Att barn och unga själva ska vara med och bestämma om sin verksamhet.

För oss är det nu naturligt att det är så; i förening, i distriktsförbund, och på central nivå. Men vi är ändå långt ifrån färdiga och kan inte slå oss på bröstet utan att fortsätta att vara självkritiska.

I de allra flesta förbund är barn och unga i majoritet. Men hur ser det ut i de styrande rummen, i de grupperingar där beslut tas om barn och ungas verksamhet? En retorisk fråga. Självklart krävs viss erfarenhet för vissa beslut, men mitt råd till andra förbund är att jobba för större åldersspridning för bättre beslut.

För att läsa om hur våra ungdomar upplever sin verksamhet vill jag tipsa om bloggen http://skolifblogg.com/ där ett (växande) antal skolidrottsföreningar skriver och berättar om allt från skidresor till glädjen med styrelsearbete.

Slutligen kan du här nedan se en film där jag berättar lite mer om tanken med bloggen varvat med lite klipp från vad som pågår i vår verksamhet.