Etikettarkiv: ungdomsidrott

Samarbete och större öron väg till framgång

Om drygt tre månader är det dags för det som kallas Idrottens riksdag. Formellt heter det Riksidrottsmötet och då träffas ombud från alla specialidrottsförbund för att ta beslut om Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas framtida arbete och inriktning.
Det allra viktigaste området är förstås arbetet med strategin kring just framtidens idrott (Idrottsrörelsen 2.0) och motioner som är kopplade dit.

Personligen gillar jag Svenska Bandyförbundets motion Bandy_-_Tvingande_uppdelning_mellan_vinter-_och_so som föreslår en tydligare säsongsindelning mellan vinter- och sommaridrotter för att barn och unga ska få lättare att syssla med flera idrotter. Jag har nyligen slutat som fotbollstränare och krocken mellan exempelvis fotbollen och innebandyn är uppenbar. Det är inte fel att påstå att båda pågår i stort sett året runt.

Jag känner förstås också för vår egen motion: Skolidrottsf-rbundet_-_Idrottsr-relsen_2 som vill ge Riksidrottstyrelsen i uppdrag att se över LOK-stöd och Idrottslyft i syfte att uppmuntra föreningar som erbjuder flera idrotter eller tydligare samverkar med andra föreningar. Syftet är detsamma som bandyns; det ska vara möjligt att syssla med flera idrotter. Ett annat syfte är att du som tonåring ska kunna börja med en ny idrott, det ska inte vara för sent. Och i förlängingen: Idrott hela livet!

Drömmen vore om en förening, ensam eller i samverkan med andra, skulle kunna erbjuda ett brett spektra av idrotter där du ska kunna söka dig fram i lugn och ro för att kanske hitta din favoritidrott. Och om du gör det ska du också kunna välja på vilken nivå du vill utöva den i fortsättningen. Alltså: Det ska vara okej att lattja boll med kompisarna en gång i veckan i föreningens regi. Eller satsa på att bli bäst.

Du ska också erbjudas en icke grenspecifik ledarskaps- och föreningskunskapsutbildning i den tänkta föreningen. Det är kanske det just du blir bäst på.
Och, det vill jag trycka extra på, motionen är inte skriven för att gynna just Svenska Skolidrottsförbundets verksamhet. Den är skriven för att gynna och lyfta idrottsrörelsen mot nya höjder i nya tider.

Sannolikheten är också stor att vårt, idrottsrörelsens, ropande efter ökat statsstöd skulle få respons. Genom att visa att rörelsen verkligen är till för, och öppen för, alla, är jag övertygad om att plånboken skulle öppnas. Många företag satsar också på socialt ansvar vilket öppnar dörrar även för idrotten.

Forskarna vid Umeå universitet, Inger Eliasson och Annika Johansson, har på uppdrag av Svenska Innebandyförbundet tagit reda på varför flickor slutar spela innebandy – och vad som skulle kunna få tjejerna att fortsätta.

Citerar:
Det mest avgörande (för att sluta; min anmärkning) var mer fokus på prestation och resultat, förändringar i lagets sammansättning, nya tränare och förändrade attityder, höga krav på sig själv, intresse för en annan aktivitet och brist på tid.
Flera av flickorna efterfrågade flexiblare träningar där de till och med kunde haft individuella mål, oavsett om spelaren ville satsa eller bara ha roligt. Öppna träningar lyftes också upp som ett alternativ.

Många skulle också velat ha mer att säga till om, att tränarna skulle sett varje spelare och lyssnat på flickornas önskemål när det gäller träningsupplägg och liknande.

Fokus på prestation och resultat…

Flexiblare träningar med individuella mål…

Mer att säga till om…

Tack och bock. Frågor som de här (inflytande, glädje, egen utveckling) har Skolidrottsförbundet lyft gång på gång. Och då ofta setts som tävlingsmotståndare eller bara ”ett sånt där konstigt fleridrottsförbund, tidigare kategoriförbund.

Vi får dock positiva signaler från allt fler håll för våra tankar om hur vi skapar en idrott för alla. Många, från idrottsbyråkrater i olika organisationer via kommunala beslutsfattare till rikspolitiker och ekonomiska partners, är med på tankarna. Återstår att övertyga vissa specialidrottsförbund som har väldigt svårt att släppa det traditionella tänkandet.

Det som nu är ett måste för Idrottsrörelsen 2.0 är:
1) Samarbete i stället för konkurrens och kannibalism mellan idrottsförbunden. Uppmuntra fleridrottsföreningar och större samverkan mellan idrotter såväl när det gäller aktiviteter som planering.

2) Större öron. Lyssna på barn och unga och bygg idrotten efter vad de vill ha. Inte efter vad vi vuxna tycker och tror att barnen vill ha.

Fler tankar om motionerna till RIM hittar ni bland annat på Idrottens affärer där krönikören Dan Persson har tyckt till.

Vågar idrottsrörelsens medlemsförbund och föreningar tänka längre än på sitt eget förbund för att komma fram till idrottsrörelsens bästa?

Jogga till Paris!

PSG

Nu är det snart bara en vecka kvar till huvuddagen av Skoljoggen den 17 september. Några skolor har redan börjat och vi närmar oss nu 2 000 anmälda skolor.

Skoljoggen är Skolidrottsförbundets flaggskepp och vi har de senaste åren samlat närmare en halv miljon barn och unga årligen! Vi gör det här för att locka barn och ungdomar att röra på sig. Samtidigt är det möjligt att göra en insats för barn i Centralafrikanska republiken genom att skänka en Springslant till SOS Barnbyar.

En nyhet i år är att alla högstadie- och gymnasieklasser som laddar ner och jobbar med ett studiematerial om kost och hälsa kan vinna en skolresa till Paris och fotbollsklubben PSG! Materialet, som är framtaget av vår samarbetspartner Skånemejerier, kan laddas ner här.

Och vinner ni inte resan till Paris finns ändå chansen att vinna ett besök av en idrottsprofil som kommer till er skola och pratar om kost och hälsa. Inte mycket tveka på!

Vansinnigt viktigt möte om ungas inflytande

BildAlltid kul att hälsa på på förbundskansliet i Idrottens Hus i Stockholm!

Tur och retur Stockholm på knappt en halv dag. En resa med anledning av ett vansinnigt viktigt möte. Eller workshop som det heter på SISUanska (språket som SISU Idrottsutbildarna pratar samtidigt som de pratar svenska). Sitter nu på väg mot Arlanda och försöker göra ett snabbt ihopsamlande av intrycken av och tankarna om samma workshop.

Mellan klockan 10:00 och klockan 13:00 samlades en blandad, mycket kompetent och oerhört intressant grupp människor för att prata hur ungdomsinflytande inom Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna kan se ut i framtiden (läs: från maj i år och framåt). Det fanns ett antal olika scenarier diskussionerna utgick ifrån och vad respektive scenario gick ut på är på intet sätt oviktigt, men jag tänker fokusera på vad jag uppfattade som det absolut viktigaste. Och det stavas TYDLIGHET.

Detta nio bokstäver långa ord inkluderar mycket av det som jag personligen saknat under mina år som ordförande för Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas gemensamma Ungdomsråd. Och just tydlighet kan vara nyckeln till framgång i många andra situationer också. Jag är nämligen övertygad om att ifall man som uppdragsgivare ger ett tydligt och väl avgränsat uppdrag blir uppdraget och/eller frågan angelägen för uppdragsgivaren i sig. Dessutom blir uppdraget attraktivt för de som rekryteras till uppdraget. Exempelvis kan den/de som rekryteras tydligt se varför just deras kompetens behövs för att driva uppdraget framåt. Vidare kan de rekryterade se när man arbetar med ”rätt” frågor (läs: arbetar innanför den givna ramen) och när man inte gör det. Och samtidigt är det lätt för uppdragsgivarna att sakligt påpeka att uppdragstagarna arbetar med ”fel” frågor. Ur utvärderingssynpunkt föreställer jag mig att det är lättare att mäta effekter av ett arbete om man från början hade en tydlig ram om vad man ville uppnå. Dessutom kan uppdragsgivarna, i eller utan samråd med uppdragstagarna, justera arbetssättet för att mer effektivt nå önskade resultat.

Det finns säkerligen en lång rad med ytterligare fördelar med just tydlighet, men jag nöjer mig såhär. Och, den ursprungliga känslan, samma känsla som jag haft ett par veckor och samma känsla som jag så starkt kände när jag vaknade 05:45 i morse, är kvar – detta var ett vansinnigt viktigt möte.

Nästa helg väntar tre dagar med ett vansinnigt viktigt möte – Svenska Skolidrottsförbundets förbundsmöte. Mitt sjätte i ordningen och jag är rysligt taggad!

Jennifer van der Gronden, styrelseledamot i Skolidrottsförbundet